En sak jag har funderat länge på, i flera år faktiskt.

[TinyWiny]

När folk ska på fest av finare slag, på bröllop eller andra tillställningar är de flesta väldigt noga med vad de ska ha på sig. Det ska vara rätt klädsel helt enkelt. Men, när folk ska på begravning tycker vissa att det inte spelar så stor roll vad de har på sig och många menar då att man inte kan köpa kläder för bara ett tillfälle. Vad är skillnaden? Kan någon förklara för mig varför ett par svarta byxor/kjol och grå/svart tröja alternativt kostym är svårare att fixa än en festblåsa/kostym till en fest? Handlar det om roligheten? Att en begravning är så sorglig eller är det något annat?

Jag tycker självklart inte att människor som inte har råd ska köpa kläder för att överhuvudtaget kunna gå på en begravning och folk får såklart prioritera precis hur de vill men jag funderar på vad skillnaden är. Varför är klädkoder till vissa saker viktiga men inte till andra?

Jag stör mig dessutom på att jag stör mig på det, jag borde ju fullkomligt strunta i vad folk har på sig precis som jag gör annars.

 

[lethal_smile]

Har köpt nytt till begravning fler gånger än jag köpt nytt till bröllop… Senast till min kusins begravning i oktober, innan dess morfars i juli förra året. Sist jag köpte nytt till ett bröllop var oktober 2015.

För min del är det minst lika viktigt att ha rätt klädsel på begravning som på bröllop. Tänker även att begravningskläderna går att använda till så mycket mer än bara begravningar, och därmed är mer prisvärda. Till skillnad från bröllopskläderna, de används inte alls lika ofta då de (mina iaf) ofta är färgglada, klänningar och säsongsanpassade (därav anledningen till att jag lånade kläder från min moster till senaste bröllopet jag var på). Dock skulle det kanske bli problem för min del om jag skulle på begravning med klädkod ljus klädsel. Hade väl fått låna något av min mor då jag hellre lånar och följer klädkoden än dyker upp i "fel" klädsel till en begravning.

För mig är det viktigare att följa klädkoden på en begravning än på ett bröllop. Det går alltid att hitta något fint/acceptabelt till ett bröllop även om det kanske inte följer klädkoden, men till en begravning så ska klädkoden följas. Om inte för den avlidnes skull så för de efterlevandes.

 

[MJLee]

När folk ska på fest av finare slag, på bröllop eller andra tillställningar är de flesta väldigt noga med vad de ska ha på sig. Det ska vara rätt klädsel helt enkelt. Men, när folk ska på begravning tycker vissa att det inte spelar så stor roll vad de har på sig och många menar då att man inte kan köpa kläder för bara ett tillfälle. Vad är skillnaden? Kan någon förklara för mig varför ett par svarta byxor/kjol och grå/svart tröja alternativt kostym är svårare att fixa än en festblåsa/kostym till en fest? Handlar det om roligheten? Att en begravning är så sorglig eller är det något annat?

Jag tycker självklart inte att människor som inte har råd ska köpa kläder för att överhuvudtaget kunna gå på en begravning och folk får såklart prioritera precis hur de vill men jag funderar på vad skillnaden är. Varför är klädkoder till vissa saker viktiga men inte till andra?

Jag stör mig dessutom på att jag stör mig på det, jag borde ju fullkomligt strunta i vad folk har på sig precis som jag gör annars.

Jag gissar att för de flesta bröllop så står det klädkod, frack, kostym etc vilket gör folk nervösa och därför springer ut och köper något nytt. Medan det aldrig är en klädkod till begravning (förr 'visste' alla hur man skulle klä sig) vilket gör det svårare, särskilt som 'traditionella' begravningar luckras upp alltmer och numera så är begravningar mycket friare. Dvs, folk kan fortfarande klä sig traditionellt svart och lite vitt eller mycket mer informellt. Det kan bli något av en röra. Dessutom är det ganska naturligt, för mig, att man anstränger sig mer för att klä sig fint för ett roligt evenemang som ett bröllop än en begravning. Och det är mer sällan man har en bröllopsklänning hemma än att man kan gräva fram en svart kjol/långbyxor, vit blus och svart kavaj/svart snygg kofta, svarta tunna strumpbyxor och låga svarta pumps till en begravning, med ett pärlhalsband (symboliserar ju tårar) eller diskret brosch om man så vill. Men nej, ingen svart hatt eller sorgflor som det var en gång i världen tänker jag köpa.

Någon begravning jag var på, sa familjen uttryckligen att de inte ville att någon skulle ha svart utan bara färgglatt för att minnet av deras mamma/mormor skulle vara ljust och fint. Så jag hade på mig en mönstrad klänning och en stor hatt. Vi sjöng inga psalmer utan M:s favoritsånger, bl.a Cornelis.

 

[tuaphua]

Jag har köpt nytt till begravningar som bröllop.
Jag insåg att mina finare kläder antingen var i färg som inte kändes lämplig, visade mer hud än lämpligt då etc. Jag hade väl egentligen mest små partykläder och stallkläder.
Jag och kompisar har också lånat av varann inför såna tillställningar.

Kollar man på sambo och pappa tex så har de ju redan mörk kostym etc.

 

[Vallmo]

Håller med fullständgt.
På mammas begravning kom det ett sällskap som hade på sig typ pants, stormönstrad tröjor och gympadojor. Vi pratar alltså om damer som är 70+.
Själv hade jag klätt på mina barn mörk klädsel med skjorta och kavaj.
Vi andra hade absolut rätt klädkod

Vi tog faktiskt lite illa upp. Det kändes inte ok.

 

[lil-sis]

I min släkt är det viktiga att man kommer, inte hur man ser ut. Varken mormor eller farmor ville ha ”religiöst tjafs” på sina begravningar (samma år). Och ingen efterlevande är särskilt noggrann med etikett/klädkoder/”vad man ska /brukar göra”.

 

[Amha]

I min släkt är det viktiga att man kommer, inte hur man ser ut. Varken mormor eller farmor ville ha ”religiöst tjafs” på sina begravningar (samma år). Och ingen efterlevande är särskilt noggrann med etikett/klädkoder/”vad man ska /brukar göra”.

Vi har det liknande i min familj. Att vi kommer "vardagsklädda" när någon fyller jämnt, begravning osv är ingen big deal om det inte står något på inbjudan. Minns när vi mötte upp en släkting och denne stod och pratade med någon i väntan på oss. Släktingen uppklädd, vi dök upp i typ jeans och tröja. Personen släkting pratade med sa "men det där kan ju inte vara din familj? De är ju inte fina (syftade på klädseln)" varpå släkting svarade "det är min familj, de är alltid fina!" Väl på plats en salig blandning av sätt att klä sig.

 

[TinyWiny]

Jag gissar att för de flesta bröllop så står det klädkod, frack, kostym etc vilket gör folk nervösa och därför springer ut och köper något nytt. Medan det aldrig är en klädkod till begravning (förr 'visste' alla hur man skulle klä sig) vilket gör det svårare, särskilt som 'traditionella' begravningar luckras upp alltmer och numera så är begravningar mycket friare. Dvs, folk kan fortfarande klä sig traditionellt svart och lite vitt eller mycket mer informellt. Det kan bli något av en röra. Dessutom är det ganska naturligt, för mig, att man anstränger sig mer för att klä sig fint för ett roligt evenemang som ett bröllop än en begravning. Och det är mer sällan man har en bröllopsklänning hemma än att man kan gräva fram en svart kjol/långbyxor, vit blus och svart kavaj/svart snygg kofta, svarta tunna strumpbyxor och låga svarta pumps till en begravning, med ett pärlhalsband (symboliserar ju tårar) eller diskret brosch om man så vill. Men nej, ingen svart hatt eller sorgflor som det var en gång i världen tänker jag köpa.

Någon begravning jag var på, sa familjen uttryckligen att de inte ville att någon skulle ha svart utan bara färgglatt för att minnet av deras mamma/mormor skulle vara ljust och fint. Så jag hade på mig en mönstrad klänning och en stor hatt. Vi sjöng inga psalmer utan M:s favoritsånger, bl.a Cornelis.

Visst är det klädkod på begravningar!
Om det inte står någon klädkod är det alltid mörk klädsel som gäller men ofta står det mörk klädsel eller ljus klädsel. Står det valfri klädsel väljer man ljus eller mörk klädsel men fortfarande av diskretare slag. https://lavendla.se/ga-pa-begravning/kladsel-vid-begravning/ Klädkoderna är mycket tydliga och att närmast anhöriga alltid har synligt vitt under svart på överkroppen och vit slips om det används istället för svart slips som övriga som bär slips har är inte heller något man behöver fundera kring då det är så väldigt tydligt i klädkoden.
Att man inte har utdaterad klädsel som hatt och sorgflor är ju inte så konstigt men att följa klädkoden som finns är inte så svårt.
Att pärlhalsband skulle symbolisera tårar får du gärna ge en länk till. Det är inget vedertaget. Däremot ansågs det förr att kvinnor inte skulle bära guld(färgade) smycken utan enbart silver eller pärlor.

Det är ju just det, varför är det naturligare för dig (och väldigt många andra) att anstränga sig mer för ett roligt tillfälle än för ett sorgligt? Det är det jag undrar. Varför tänker du så?

 

[TinyWiny]

Håller med fullständgt.
På mammas begravning kom det ett sällskap som hade på sig typ pants, stormönstrad tröjor och gympadojor. Vi pratar alltså om damer som är 70+.
Själv hade jag klätt på mina barn mörk klädsel med skjorta och kavaj.
Vi andra hade absolut rätt klädkod

Vi tog faktiskt lite illa upp. Det kändes inte ok.

Ja det är förvånande för mig. Jag har varit på begravningar där folk kommit i jumpsuit i chockrosa, urtvättade mysbyxor som såg sina bästa år för tjugo år sedan, tröjor i skrikiga färger och badtofflor...

Att man inte har råd att köpa kostym till växande barn eller inte alls innebär ju inte att man behöver klä sig utmärkande utan man kan ju försöka följa klädkoden så gott det går.

Att klädkoden finns är ju mycket för att man inte ska behöva fundera på, störa sig på sådana bagateller som kläder när man är i sorg.

 

[TinyWiny]

Jag har köpt nytt till begravningar som bröllop.
Jag insåg att mina finare kläder antingen var i färg som inte kändes lämplig, visade mer hud än lämpligt då etc. Jag hade väl egentligen mest små partykläder och stallkläder.
Jag och kompisar har också lånat av varann inför såna tillställningar.

Kollar man på sambo och pappa tex så har de ju redan mörk kostym etc.

Jamen det är samma här. Min vanliga kläder är inget jag går på begravning i och inte heller på bröllop i men jag ser det inte heller som något konstigt att fixa det som behövs inför begravningar precis som det inte är något konstigt att fixa det inför ett bröllop.

 

[TinyWiny]

Vi har det liknande i min familj. Att vi kommer "vardagsklädda" när någon fyller jämnt, begravning osv är ingen big deal om det inte står något på inbjudan. Minns när vi mötte upp en släkting och denne stod och pratade med någon i väntan på oss. Släktingen uppklädd, vi dök upp i typ jeans och tröja. Personen släkting pratade med sa "men det där kan ju inte vara din familj? De är ju inte fina (syftade på klädseln)" varpå släkting svarade "det är min familj, de är alltid fina!" Väl på plats en salig blandning av sätt att klä sig.

I min släkt är det viktiga att man kommer, inte hur man ser ut. Varken mormor eller farmor ville ha ”religiöst tjafs” på sina begravningar (samma år). Och ingen efterlevande är särskilt noggrann med etikett/klädkoder/”vad man ska /brukar göra”.

Jo såklart är det viktiga att man kommer och såklart är ingen fulare eller sämre för att de klär sig eller inte klär sig på ett visst sätt och det är inte heller det jag syftar på. Det jag syftar på är varför det är så vanligt att klä sig till tänderna på roliga tillställningar och att det då är enormt viktigt att följa klädkoden men när det kommer till begravningar är det plötsligt oviktigt att följa klädkoden.

 

[athena_arabians]

Jag följer koden när det gäller begravningar, för mig är det en del i sorgeprocessen. Är det ljus klädsel som gäller klär jag mig givetvis så. Behövs det nya kläder fixar jag det.

Sedan förstår jag att många idag inte fått traditionerna på ett självklart sätt (som jag fick från pappa tex). Det var viktigt för honom att följa traditionerna när det gällde begravningar, av respekt för den avlidne och dennes anhöriga.

Jag har också varit på en begravning av en person som dog alldeles för tidigt och var en välkänd person i byn. Kyrkan var full (enda gången jag varit med om en så välbesökt begravning var många år senare när min far begravdes...). Många var yngre (den avlidne var jaktledare och skolbussförare bla) och de och deras partners hade gjort sitt bästa med kläderna och var helt förtvivlade, majoriteten var rödgråtna. Att de inte nådde ända fram med sin klädsel kodmässigt tror jag ingen tog illa upp för, allra minst änkan. Det var liksom ingen tvekan att de sörjde.

Jag har också som sagt suttit längst fram på en stor begravning... det sista jag tänkte på var vad folk hade på sig

 

[Amha]

Ja det är förvånande för mig. Jag har varit på begravningar där folk kommit i jumpsuit i chockrosa, urtvättade mysbyxor som såg sina bästa år för tjugo år sedan, tröjor i skrikiga färger och badtofflor...

Att man inte har råd att köpa kostym till växande barn eller inte alls innebär ju inte att man behöver klä sig utmärkande utan man kan ju försöka följa klädkoden så gott det går.

Att klädkoden finns är ju mycket för att man inte ska behöva fundera på, störa sig på sådana bagateller som kläder när man är i sorg.

Samtidigt, det där med barn, åtminstone mindre barn. Var på en begravning med partners familj där de barn som var med bar lite vad de verkade känna för men "uppklätt". Det var ljusa klänningar och sånt. Möjligt att någon pojke hade kostym. Där var det verkligen fritt för barnen medan vuxna skulle bära mörkare kläder men vilken sort var inte lika viktigt. Prästen sa att det var fint att de drog med lite ljus in i en sorglig situation och det verkade som att familjen tyckte det med. De närmaste hade ju okejat att barnen fick ha vad de ville som sagt så där var det ju inga konstigheter. Måste erkänna att jag också såg det som positivt att de små barnen drog med lite ljus in i en sorglig situation, både med sin glädje av att något hände och med kläderna de bar.

 

[TinyWiny]

Jag följer koden när det gäller begravningar, för mig är det en del i sorgeprocessen. Är det ljus klädsel som gäller klär jag mig givetvis så. Behövs det nya kläder fixar jag det.

Sedan förstår jag att många idag inte fått traditionerna på ett självklart sätt (som jag fick från pappa tex). Det var viktigt för honom att följa traditionerna när det gällde begravningar, av respekt för den avlidne och dennes anhöriga.

Jag har också varit på en begravning av en person som dog alldeles för tidigt och var en välkänd person i byn. Kyrkan var full (enda gången jag varit med om en så välbesökt begravning var många år senare när min far begravdes...). Många var yngre (den avlidne var jaktledare och skolbussförare bla) och de och deras partners hade gjort sitt bästa med kläderna och var helt förtvivlade, majoriteten var rödgråtna. Att de inte nådde ända fram med sin klädsel kodmässigt tror jag ingen tog illa upp för, allra minst änkan. Det var liksom ingen tvekan att de sörjde.

Jag har också som sagt suttit längst fram på en stor begravning... det sista jag tänkte på var vad folk hade på sig

Jamen precis. Att man försöker är fullkomligt nog och de som inte nådde ända fram hade gjort sitt bästa i ditt fall. Det är inte heller det jag funderar över utan att det är så vanligt att klädkoder struntas i när det kommer till begravningar men när det gäller annat så är det jätteviktigt att de följs.

 

[TinyWiny]

Samtidigt, det där med barn, åtminstone mindre barn. Var på en begravning med partners familj där de barn som var med bar lite vad de verkade känna för men "uppklätt". Det var ljusa klänningar och sånt. Möjligt att någon pojke hade kostym. Där var det verkligen fritt för barnen medan vuxna skulle bära mörkare kläder men vilken sort var inte lika viktigt. Prästen sa att det var fint att de drog med lite ljus in i en sorglig situation och det verkade som att familjen tyckte det med. De närmaste hade ju okejat att barnen fick ha vad de ville som sagt så där var det ju inga konstigheter. Måste erkänna att jag också såg det som positivt att de små barnen drog med lite ljus in i en sorglig situation, både med sin glädje av att något hände och med kläderna de bar.

Det är inte heller något jag hade funderat över utan jag hade tänkt som du.

Frågeställning är varför det är så vanligt att klädkoder ses som viktiga att följa på roliga tillställningar men när det kommer till begravningar är det inte viktigt alls för exakt samma personer som ser det som jätteviktigt att följa klädkoden i andra sammanhang.

 

[MiniLi]

Visst är det klädkod på begravningar!
Om det inte står någon klädkod är det alltid mörk klädsel som gäller men ofta står det mörk klädsel eller ljus klädsel. Står det valfri klädsel väljer man ljus eller mörk klädsel men fortfarande av diskretare slag. https://lavendla.se/ga-pa-begravning/kladsel-vid-begravning/ Klädkoderna är mycket tydliga och att närmast anhöriga alltid har synligt vitt under svart på överkroppen och vit slips om det används istället för svart slips som övriga som bär slips har är inte heller något man behöver fundera kring då det är så väldigt tydligt i klädkoden.
Att man inte har utdaterad klädsel som hatt och sorgflor är ju inte så konstigt men att följa klädkoden som finns är inte så svårt.
Att pärlhalsband skulle symbolisera tårar får du gärna ge en länk till. Det är inget vedertaget. Däremot ansågs det förr att kvinnor inte skulle bära guld(färgade) smycken utan enbart silver eller pärlor.

Det är ju just det, varför är det naturligare för dig (och väldigt många andra) att anstränga sig mer för ett roligt tillfälle än för ett sorgligt? Det är det jag undrar. Varför tänker du så?

Jag har aldrig varit med om att man får en inbjudan till begravning, eller liknande. Klädkoden har alltså varit outtalad. Till bröllop, större fest osv så finns det oftast en klädkod angiven.
Det kanske gör en del skillnad?

 

[Amha]

Det är inte heller något jag hade funderat över utan jag hade tänkt som du.

Frågeställning är varför det är så vanligt att klädkoder ses som viktiga att följa på roliga tillställningar men när det kommer till begravningar är det inte viktigt alls för exakt samma personer som ser det som jätteviktigt att följa klädkoden i andra sammanhang.

Tror att det kan hänga på att ett bröllop t.ex är ett större "jippo". Kanske är det mer värt att spendera pengar på kläder då?

 

[Snurrfian]

Jag tror att klädkod till begravningen har blivit lite glömt, precis som @MiniLi skriver så får man inte inbjudan till begravning och de gånger man skriver ut i dödsanonsen så är det snarast att man vill ha ljusa kläder eller liknande.
Angående @TinyWiny fråga så är det nog beroende på bekantskap, jag pratar mer begravningskläder än festkläder känns det som, även om jag nu har arbetat ut en standard klädsel för begravning. Men jag köper sällan nya kläder överhuvudtaget.

 

[Lager]

När folk ska på fest av finare slag, på bröllop eller andra tillställningar är de flesta väldigt noga med vad de ska ha på sig. Det ska vara rätt klädsel helt enkelt. Men, när folk ska på begravning tycker vissa att det inte spelar så stor roll vad de har på sig och många menar då att man inte kan köpa kläder för bara ett tillfälle. Vad är skillnaden? Kan någon förklara för mig varför ett par svarta byxor/kjol och grå/svart tröja alternativt kostym är svårare att fixa än en festblåsa/kostym till en fest? Handlar det om roligheten? Att en begravning är så sorglig eller är det något annat?

Jag tycker självklart inte att människor som inte har råd ska köpa kläder för att överhuvudtaget kunna gå på en begravning och folk får såklart prioritera precis hur de vill men jag funderar på vad skillnaden är. Varför är klädkoder till vissa saker viktiga men inte till andra?

Jag stör mig dessutom på att jag stör mig på det, jag borde ju fullkomligt strunta i vad folk har på sig precis som jag gör annars.

Min erfarenhet av begravningar är begränsad, jag har bara varit på två. Men är det vanligt att folk helt struntar i vad de har på sig? Jag tänker att svart/mörkt är rätt så självklart, och om än inte uppklätt så i alla fall inte jeans och sweatshirt.

 

[Miao]

De begravningar jag varit på, och så som min egen ska vara (har redan skrivit in i vita registret om det skulle hända mig nått) är att man får komma klädd som man vill.

På min pojkväns begravning 2003 blandades det mellan kostymer och hårdrocks t-shirt (han var hårdrockare), på min väns begravning 2018 kom folk från hela landet och de flesta klädda i sina hundträningskläder, eftersom det var ett önskemål från både vår avlidne vän och hans sambo, eftersom vi alla träffats genom vårt gemensamma hundträningsintresse.

Jag tycker personligen det är viktigare att vara där oavsett kläder och visa sin respekt och saknad av den avlidne, och sitt deltagande i de närståendes djupa sorg, än hur någon gammal avdankad klädkod säger hur saker och ting ska vara.