- Svar: 3
- Visningar: 1 180
Jag bytte stall i december efter att jag hamnat dels hamnat i mellan två parter som inte var helt överens och för att jag kände mej utanför. Vilken lättnad det var att få komma till ett mindre stall som det var var tomt vid inflyttning. Det var en annan med 2 ponnyer som också skulle flytta dit så vi kunde sätta ”vår egen prägel” på stallet.
Denna person stod där i 2 månader och sedan dess så står jag själv där med mina 3 ponnyer.
Nu börjar stallansvarige och jag prata om att ta in 2 hästar till samt att stallansvarige ska ha en egen häst. Och jag blir både jätteglad och jätterädd samtidigt.
Klart jag saknar sällskap men jag är samtidigt oerhört rädd för att det ska bli fel sällskap och det ska bli de konflikter det var i förra stallet. Det är en ologisk rädsla för att jag ska behöva ”maka på mej” och låta mina hästars behov stå tillbaka fullt ut. Jag har stått i andra stall tidigare där vi har kompromissat och haft hjälp av varandra - det önskar jag givetvis igen!
Men jag som är social av mej i stallet och gillar ridsällskap (särskilt nu när unghästen rids in), vill inte ha ett ha ett klimat där man fryser ut någon likaväl som att man inte ska känna sig tvungen att umgås med någon heller.
Sen kommer en annan tanke - ja men hagarna då?! Hagarna består av 1,5h totalt och det fungerar. MEN gården består av 15ha där 1,5ha äng är utarrenderat till någon annan och man skulle kunna hägna in annat som hästar med lite mindre behov av mat, kan gå på. Så det löser sig, det är bara den där jäkla rädslan som gör sig påmind.
En dum rädsla eftersom jag har mestadels positiva erfarenheter från att dela stall med folk. Och jag brukar vara lösningsorienterad. Så det går ju att lösa.
Den stallansvarie kommer jag väldigt bra överens med och jag ska givetvis få träffa den andre personen innan när något bestäms.
Denna person stod där i 2 månader och sedan dess så står jag själv där med mina 3 ponnyer.
Nu börjar stallansvarige och jag prata om att ta in 2 hästar till samt att stallansvarige ska ha en egen häst. Och jag blir både jätteglad och jätterädd samtidigt.
Klart jag saknar sällskap men jag är samtidigt oerhört rädd för att det ska bli fel sällskap och det ska bli de konflikter det var i förra stallet. Det är en ologisk rädsla för att jag ska behöva ”maka på mej” och låta mina hästars behov stå tillbaka fullt ut. Jag har stått i andra stall tidigare där vi har kompromissat och haft hjälp av varandra - det önskar jag givetvis igen!
Men jag som är social av mej i stallet och gillar ridsällskap (särskilt nu när unghästen rids in), vill inte ha ett ha ett klimat där man fryser ut någon likaväl som att man inte ska känna sig tvungen att umgås med någon heller.
Sen kommer en annan tanke - ja men hagarna då?! Hagarna består av 1,5h totalt och det fungerar. MEN gården består av 15ha där 1,5ha äng är utarrenderat till någon annan och man skulle kunna hägna in annat som hästar med lite mindre behov av mat, kan gå på. Så det löser sig, det är bara den där jäkla rädslan som gör sig påmind.
En dum rädsla eftersom jag har mestadels positiva erfarenheter från att dela stall med folk. Och jag brukar vara lösningsorienterad. Så det går ju att lösa.
Den stallansvarie kommer jag väldigt bra överens med och jag ska givetvis få träffa den andre personen innan när något bestäms.
