Sv: En hyllning till bärsjal/sele
Jag instämmer i din hyllning, så klart! Jag har selar och sjalar i mängder hemma, i sommar var det bara Manduca som gällde dock, den är så smidig att använda. Ludvig åker nästan aldrig vagn, bara i undantagsfall när vi ska gå ytterst korta sträckor. Han måste vara nyvaken, nybytt och nyäten för att klara av vagnen, och då går det bara i max fem minuter ändå! (i tisdags kunde han faktiskt åka 20 minuter, och på vägen hem fick jag springa så det blev bara 12 minuter tror jag. L blev trött och ville inte alls vara i vagnen)
Den här veckan har jag gått 70000 steg med Ludvig på ryggen, under två dagar! Vi har gått på stan, till parkleken, mer på stan... En dag gick jag hemifrån 9 på morgonen, och kom hem 8 på kvällen, Ludvig satt i selen stora delar av dagen. Förutom ett par timmar på Parkleken. Nöjd och glad med att få sitta och kika över axeln på morsan var han
Nu när hösten kommit har vi börjat sjala igen, och det märks att han känner igen det mysigaste vi någonsin gjort - sjalat! Normalt kämpar han emot sömnen så fort det kliar lite i ögonen, men när min älskade Martin kom fram så blev det så här på ca 30 sekunder:
Glömde visa en favoritbild, den är suddig och dålig, men visar min minsta pojke i Manducan en sen kväll hos svärföräldrarna: Nyfiken på min kamera, klarvaken, men straxt efter somnade han!
