kamomillo
Trådstartare
De här skrev jag för flera år sedan för att sammanfatta en vanlig dag på jobbet.
Mellis är över och 9-10 barn i åldrarna 3-5 år ska ut.
Det är 10 grader kallt och 2 fröknar klär på/ hjälper var sitt barn, sedan måste "utefröken" gå ut med dom. Kvar blir jag med resten av järngänget.
De bråkas och knuffas, och slängs kläder hit och dit, Barnen är trötta, och vill både ut och hem. Fast de finns dom som hellre gömmer sig inne, och hoppas slippa gå ut
Jag hjälper till, knyter mössor drar över byxor över skor, bryter en redan kort nagel, det gör ont.
Var är Lisas halsduk? Du måste ha tjocksockar, det är kallt ute. Vänta, jag hjälper dej. Stopp! du är bara halvklädd =(
De är skalkläder ht, och galonbyxor dit. Någon har kommit med 2 vänstervantar ( dom hade nog en rörig morgon) Leta extrakläder, vem har tappat sin mössa?
Stopp! Du kan inte gå ut utan vantar! Men snälla......
Oj, har du glömt nallen i vakenvilan? gå och hämta den då.
Vems overall hänger i torkskåpet? Men!!!! Den få ju inte torkas i värme Nu har vi felat, och kommer att få skäll.... Attans!
Vem har en tröja det står Andersson i? Vi har inget barn som heter Andersson. Nä hä! Vem kan ha ärvt kläder av någon Andersson? Nä hä... Ingen känns vid tröjan. Vem kan ha KÖPT en tröja av en Andersson? Ja ha! De va tjejen som tycket att tröjan va ful, och inte ville ha den.
Jag slänger en blick ut genom fönstret och ser min utekollega säger hej då till första barnet. Mormor hämtar. Och hon vill PRATA Min kollegas huvud går som på en uggla, jag ser att hon räknar barn, och försöker vara trevlig samtidigt. Till slut går mormodern.
Min kollega samlar barnen till en ringlek. Två 3 åringar vill inte vara med, och går bakom knuten. Min kollega följer efter och försöker övertala dom att komma tillbaka. Det lyckas, men då har resten av gänget skingrats för vinden, och slänger snö på varandra i stället. Min kollega får trösta han som fick snö i tröjan, dela ut spadar och hinkar, och skaka snö ur en sko, samtidigt som hon febrilt räknar de barn som yr runt som yra höns och är svåra att hålla koll på.
De mörknar ute, och lamporna tänds.
Jag suckar och försöker skynda mej ännu mera, svetten lackar, och rinner bak på ryggen. Slutligen sista barnet kvar. Hon som gömt sig i läsrummet och vägrar gå ut. Vi kramas och pratar en stund, samtidigt som jag försiktigt klär på henne, och sjunger samtidigt.
Bara skorna kvar. De skorna passar inte på henne!
Något barn har hennes skor
Ut och ropa till kollegan att kolla vem som kan tänka sig ha fel dojjor? Filip såå klart. Han är ofta snabb ut, och det är inte så viktigt om skorna passar eller ens är hans. In med honom, byta skor, de klart skorna är omärkta. Suck!
Äntligen är alla ute. Snabbt drar jag på mej täckbyxor, jacka mössa och halsduk. Då kommer kollegan med en liten tjej som kissat på sig. På med skoskydd på mina egna skor, och av med jackan. Mössan har jag på. Byta på barnet., Skönt! De va inte kiss i skorna. Nya kläder, dom gamla i en påse, till rätt hylla.
Pussa på den lessna tjejen och förklara att kläderna går tvätta. ut med henne.
Då känner jag hur kissnödig jag själv är. in på toa, dörren halvöppen om något barn skulle behöva mej. Kissar inte riktigt klart. Det hinner jag inte. Snabbt ut, räknar in alla barn på gården, och ser att 3 gått hem. Vinkar till kollegan att jag är ute och gör dagens värsta vurpa. Skoskydden hade jag glömt ta av mej.
Shit va ont de tog i ryggen, men upp och hoppa! Barnen vill göra en snögubbe.
Barnen går hem, en efter en, och till slut kan kollegan och jag ta var sina skoskydd och gå in, de finns leksaker kvar att plocka och städerskan kommer tidigt.
Klart! Hej då till kollegan, sätter mej för att skriva klart i datorn, magen kurrar, äntligen får jag gå hem.
Släcker, larmar och sätter mej i bilen för de 3 milen.
När jag kommer hem värker ryggen, öronen ringer, och jag vill bara SOVA.
Då funderar min egen familj -Va få vi för mat?
Sedan börjar alla skratta, för 3 gången den veckan kom jag hem med blå skoskydd på fötterna
Att jobba på förskola är härligt, men slitigt!
* Jenny *
Mellis är över och 9-10 barn i åldrarna 3-5 år ska ut.
Det är 10 grader kallt och 2 fröknar klär på/ hjälper var sitt barn, sedan måste "utefröken" gå ut med dom. Kvar blir jag med resten av järngänget.
De bråkas och knuffas, och slängs kläder hit och dit, Barnen är trötta, och vill både ut och hem. Fast de finns dom som hellre gömmer sig inne, och hoppas slippa gå ut
Jag hjälper till, knyter mössor drar över byxor över skor, bryter en redan kort nagel, det gör ont.
Var är Lisas halsduk? Du måste ha tjocksockar, det är kallt ute. Vänta, jag hjälper dej. Stopp! du är bara halvklädd =(
De är skalkläder ht, och galonbyxor dit. Någon har kommit med 2 vänstervantar ( dom hade nog en rörig morgon) Leta extrakläder, vem har tappat sin mössa?
Stopp! Du kan inte gå ut utan vantar! Men snälla......
Oj, har du glömt nallen i vakenvilan? gå och hämta den då.
Vems overall hänger i torkskåpet? Men!!!! Den få ju inte torkas i värme Nu har vi felat, och kommer att få skäll.... Attans!
Vem har en tröja det står Andersson i? Vi har inget barn som heter Andersson. Nä hä! Vem kan ha ärvt kläder av någon Andersson? Nä hä... Ingen känns vid tröjan. Vem kan ha KÖPT en tröja av en Andersson? Ja ha! De va tjejen som tycket att tröjan va ful, och inte ville ha den.
Jag slänger en blick ut genom fönstret och ser min utekollega säger hej då till första barnet. Mormor hämtar. Och hon vill PRATA Min kollegas huvud går som på en uggla, jag ser att hon räknar barn, och försöker vara trevlig samtidigt. Till slut går mormodern.
Min kollega samlar barnen till en ringlek. Två 3 åringar vill inte vara med, och går bakom knuten. Min kollega följer efter och försöker övertala dom att komma tillbaka. Det lyckas, men då har resten av gänget skingrats för vinden, och slänger snö på varandra i stället. Min kollega får trösta han som fick snö i tröjan, dela ut spadar och hinkar, och skaka snö ur en sko, samtidigt som hon febrilt räknar de barn som yr runt som yra höns och är svåra att hålla koll på.
De mörknar ute, och lamporna tänds.
Jag suckar och försöker skynda mej ännu mera, svetten lackar, och rinner bak på ryggen. Slutligen sista barnet kvar. Hon som gömt sig i läsrummet och vägrar gå ut. Vi kramas och pratar en stund, samtidigt som jag försiktigt klär på henne, och sjunger samtidigt.
Bara skorna kvar. De skorna passar inte på henne!
Något barn har hennes skor
Ut och ropa till kollegan att kolla vem som kan tänka sig ha fel dojjor? Filip såå klart. Han är ofta snabb ut, och det är inte så viktigt om skorna passar eller ens är hans. In med honom, byta skor, de klart skorna är omärkta. Suck!
Äntligen är alla ute. Snabbt drar jag på mej täckbyxor, jacka mössa och halsduk. Då kommer kollegan med en liten tjej som kissat på sig. På med skoskydd på mina egna skor, och av med jackan. Mössan har jag på. Byta på barnet., Skönt! De va inte kiss i skorna. Nya kläder, dom gamla i en påse, till rätt hylla.
Pussa på den lessna tjejen och förklara att kläderna går tvätta. ut med henne.
Då känner jag hur kissnödig jag själv är. in på toa, dörren halvöppen om något barn skulle behöva mej. Kissar inte riktigt klart. Det hinner jag inte. Snabbt ut, räknar in alla barn på gården, och ser att 3 gått hem. Vinkar till kollegan att jag är ute och gör dagens värsta vurpa. Skoskydden hade jag glömt ta av mej.
Shit va ont de tog i ryggen, men upp och hoppa! Barnen vill göra en snögubbe.
Barnen går hem, en efter en, och till slut kan kollegan och jag ta var sina skoskydd och gå in, de finns leksaker kvar att plocka och städerskan kommer tidigt.
Klart! Hej då till kollegan, sätter mej för att skriva klart i datorn, magen kurrar, äntligen får jag gå hem.
Släcker, larmar och sätter mej i bilen för de 3 milen.
När jag kommer hem värker ryggen, öronen ringer, och jag vill bara SOVA.
Då funderar min egen familj -Va få vi för mat?
Sedan börjar alla skratta, för 3 gången den veckan kom jag hem med blå skoskydd på fötterna
Att jobba på förskola är härligt, men slitigt!
* Jenny *