ryttareochhast
Trådstartare
Hej!
Det är såhär, att jag vet vad jag vill bli. Elitryttare. Och nu är jag inte denna ridskoleryttare som säger "jag vill bli elitryttare", trots att de inte vet vad det innebär. Utan jag vet. Och jag ska bli det.
Jag är tyvärr inte någon utav de tjejer som föddes med guldsked i mun, det vill säga att jag inte har tillgång till egen häst. Jag bor ensam med min mamma& min lillasyster och hon är inte intresserad utav hästar alls, utan håller på med friidrott. Så jag får hålla mig till ridskolan. Jag rider i träningsgruppen, och de som rider i den gruppen är åtminstone 18+, och där kommer jag som är 13 år.
Jag har även fått tag på en häst jag förmodligen ska tävla fram över, en fantastisk & talangfull KWPN valack. Han är tävlad upp tom La dressyr, men tränas på medelsvår nivå. Det enda problemet just nu är att jag inte har tävlat någonting än, men jag tränar på medelsvår nivå. Men min allra första tävling ska vara en LB, regional start.
Jag åker till ridskolan 5 dagar i veckan (inte öppet på söndagar), och då sliter jag som bara den. På lördagsmorgnar (varannan vecka) så åker jag till stallet & mockar både boxar & spiltor. Den dag jag är stallvärd tillsammans med min mamma (lördagar, inga ridlektioner) så putsar jag träns & sadlar, tvättar bett, gör iordning alla hästar på ridskolan (14 hästar) fodrar, utsläpp & insläpp (jag, min mamma & ridskolechefen hjälps åt) plus att jag då rider 2-4 utav ridskolans hästar. Då sliter jag som bara den, svetten rinner. Och trots att allt detta är jobbigt, så vet jag att det bara är början.
Så vad tycker ni, tycker ni att jag ska satsa allt?
Jag har glöden, passionen & en sådan för i helsikes känsla för detta, och jag tänker aldrig sluta med detta. För att jag har satt mitt mål, och det ska jag nå.
Det är såhär, att jag vet vad jag vill bli. Elitryttare. Och nu är jag inte denna ridskoleryttare som säger "jag vill bli elitryttare", trots att de inte vet vad det innebär. Utan jag vet. Och jag ska bli det.
Jag är tyvärr inte någon utav de tjejer som föddes med guldsked i mun, det vill säga att jag inte har tillgång till egen häst. Jag bor ensam med min mamma& min lillasyster och hon är inte intresserad utav hästar alls, utan håller på med friidrott. Så jag får hålla mig till ridskolan. Jag rider i träningsgruppen, och de som rider i den gruppen är åtminstone 18+, och där kommer jag som är 13 år.
Jag har även fått tag på en häst jag förmodligen ska tävla fram över, en fantastisk & talangfull KWPN valack. Han är tävlad upp tom La dressyr, men tränas på medelsvår nivå. Det enda problemet just nu är att jag inte har tävlat någonting än, men jag tränar på medelsvår nivå. Men min allra första tävling ska vara en LB, regional start.
Jag åker till ridskolan 5 dagar i veckan (inte öppet på söndagar), och då sliter jag som bara den. På lördagsmorgnar (varannan vecka) så åker jag till stallet & mockar både boxar & spiltor. Den dag jag är stallvärd tillsammans med min mamma (lördagar, inga ridlektioner) så putsar jag träns & sadlar, tvättar bett, gör iordning alla hästar på ridskolan (14 hästar) fodrar, utsläpp & insläpp (jag, min mamma & ridskolechefen hjälps åt) plus att jag då rider 2-4 utav ridskolans hästar. Då sliter jag som bara den, svetten rinner. Och trots att allt detta är jobbigt, så vet jag att det bara är början.
Så vad tycker ni, tycker ni att jag ska satsa allt?
Jag har glöden, passionen & en sådan för i helsikes känsla för detta, och jag tänker aldrig sluta med detta. För att jag har satt mitt mål, och det ska jag nå.