Tack för ett jättebra svar, även om kontentan är att det är svårt!
Jag kan känna att det är så splittrat, å ena sidan ska vi i allra första främsta hand tänka på vår närmiljö, å andra sidan har vi alla ansvar för saker och ting i ett större perspektiv och att vi på lokal nivå slås på fingrarna av större globalare intressen. Jag tänker EU-regleringar om för små jorgubbar och krokiga gurkor tex. Odlaren lyder under lagar och regler som är 'större', mer viktiga än det lokala perspektivet. Jag tänker att tex Bayers "förvärv" av Monsanto är en nästintill osannolikt stor maktfaktor som tar över den europeiska marknaden och därmed oss. Mjölkbönderna slås ut en efter en, och jag vet inte - finns det en enda bonde i sverige som producerar variation av säd, grönsaker och mejeriprodukter - som levererar till butik och som inte är storskalig? Kanske det finns ett fåtal idealistiska men fattiga optimister, men i stort är de ett minne blott? Jag kan inte tala för riksstatistiken och har inte googlat men är inte djurhållande lantbrukare snart ett minne blott såvida det inte handlar om storskaliga jordbruk?
Jag bara tycker det känns som att matproduktion är något som mer och mer är ett multinationellt intresse och det småskaliga, närodlade och ekologiska är något som görs mindre och mindre viktigt så nu står jag där som konsument och ska lita och tro på att på att egyptisk ekologisk fryst broccoli är bättre än konventionellt odlad svensk broccoli. Jag blir lite fnattig, känner att jag är för gammal för att förstå den här världen!
Om vi börjar i den här ändan:
Nej, småskaliga djurhållare är absolut inte ett försvinnande släkte vad avser Nöt och lamm.
Som fårhållare så har jag bäst insyn i den delen, och ca 85 % av lammen som slaktas vid de stora slakterierna som Scan, Skara lammslakteri eller KLS Ugglarps kommer från gårdar som är kring medelstorlek, d.v.s. håller ca 30-40 tackor. Av de djur som slaktas vid mindre slakterier, t.ex. olika gårdsslakterier, så är den övervägande majoriteten av lammen från riktigt små besättningar. Lamm slaktas någonstans från 5-6 månaders ålder upp till 8-9 månader.
När du köper "Svenskt Lamm" i affären, så kommer alltså de flesta lammen från de här mindre besättningarna.
Att får/lamm huvudsakligen hålls i små besättningar, alltså småskaligt, blev väldigt tydligt i samband med "Torkstödet" som kunde sökas höstas: det krävdes att man hade 67 tackor för att alls få söka stödet. Det var endast några handfullar med fårägare som ens kunde söka stöd...Medelbesättningens storlek iSverige var 2018 33 st tackor.
Jag har själv ca 25 tackor, och det är fortfarande en liten smidig deltidsverksamhet vi talar om, där alla djuren har namn, och där djuren går ute och betar hela betessäsongen. Jag har dem bl.a. för att växelbeta med hästarna, hålla naturbetsmarkaerna öppna, och för att bevara en utrotningshotad ras.
Och man blir inte rik på att föda upp lamm.
För lamm av god kvalitet, så får bonden 30-40 kr per kilo. Slaktvikten i medel på lamm är 18 kilo. En fåruppfödare med 30 tackor får kanske fram 45-50 st lamm till slakt, vilket ger en intäkt på ca 30.000 kr. Ska det ses som hobbyverksamhet?
Vad avser nötkött, så finns det också en hel del mindre besättningar, alltså man har kanske 5-6-7-8-10 st kor som reproducerar sig, och får kalvar, men eftersom det tar mer än ett år för en kalv att bli en slaktko, så har man kvar avkommorna under 1-2 år också. Renodlade köttdjursuppfödare i Sverige har oftast en så betesbaserad uppfödning som möjligt, vilket innebär att naturbetesmarker används, vilket är viktigt för den biologiska mångfalden.
Men mycket av nötköttet kommer från överskottet av kalvar (handjur) som blir i mjölkproduktion, dessa föds inte sällan upp till slaktdjur av någon annan än mjölkbonden.
Men det betyder inte att verksamheten är gigantiskt storskalig, utan bara att den något mer strömlinjeformad än "gulligullig".
Men på den relativa skalan, är det vanligare med större verksamhet inom nöt, än inom lamm.
Gris och Ägg/kyckling, är nog de mes "industriella" djuruppningsgrenarna vi har i Sverige. Stora anläggningar är vanliga, och det mesta av köttet man hittar i affären, kommer från den "storskaliga produktionen".
Men det finns en växande andel bönder som sysslar med både ekologiska och konventionella "Utegrisar".
Det köttet hittar man dock mer sällan i de vanliga matbutikerna, utan man får åka iväg till gårdsbutiker, köpa via REKO-ringar eller beställa via nätet.
Att mjölkkonsumtionen sjunker är det som orsakar att mjölkbönderna slås ut. Om det vore så enkelt att det "bara" berodde på import av mejerivaror inklusive ost, men det verkar inte vara så, utan det verkar som om vego-trenden innebär sjunkande konsumtion på totalen.
Det är dessutom oerhört icke-trendigt att dricka mjölk för tillfället...
Nu ska jag gå ut och ta hand mina lamm ute i fårhuset, så jag hinner inte skriva mer nu. Återkommer eventuellt senare idag.
