Duvor

[Mia_R]

Jag tänker alltid att jag inte ska bli så himla fäst mig vid sådana här duvor som verkligen har alla oddsen emot sig. Att jag bara ska försöka hjälpa dem men inte kära ner mig totalt. Det går dock oftast helt åt pipsvängen med det!

Bebbe kämpade på, lät mig fortsätta plocka upp den från marken rätt över vingarna och satt sen gärna kvar så länge som möjligt och värmde sig. Det gick åt rätt håll, den blev mycket alertare och började till och med försvara sin plats:
Visa bifogad fil 110085

Är det inte alltid så, att ens hjärta slår lite extra hårt för dem som har det svårt och oddsen emot sig? Man vill så gärna få lyckliga slut trots att man vet att det är en hård värld och att alla inte klarar sig ...

 

[Scandi]

Är det inte alltid så, att ens hjärta slår lite extra hårt för dem som har det svårt och oddsen emot sig? Man vill så gärna få lyckliga slut trots att man vet att det är en hård värld och att alla inte klarar sig ...

Visst är det så. Hjärtat ömmar extra för de svaga och hjälplösa och man hoppas så att det ska gå vägen för dem med lite hjälp och stöttning men tyvärr räcker det inte alltid.

 

[Thalia]

Bästa tråden! Du har gett mig en helt ny bild av duvor.

 

[Mia_R]

Visst är det så. Hjärtat ömmar extra för de svaga och hjälplösa och man hoppas så att det ska gå vägen för dem med lite hjälp och stöttning men tyvärr räcker det inte alltid.

Jag tror jag skulle bli ett sämre jag om jag orkade förhärda mig, bli kallare. Det gör ont och det blir många tårar, men hellre att jag har ett medkännande om än sargat hjärta än ett kallt och osårbart.

 

[Scandi]

Akvarell kom tillbaka!
Var helt säker på att jag aldrig skulle få se honom igen, så skönt att ha fel!

Han var först lite rädd, skeptisk och verkade förvirrad, som de kan vara när de blir utsläppta efter att ha vårdats eller när de kommer till ett nytt ställe. Undrar vart han varit och vad han sysslat med egentligen? Smal men inte mager och efter en stunds skeptiskt plirande så kom han på att "jo men jag känner ju visst igen den där människan!" och hoppade rätt upp i handen.

Välkommen tillbaka vackra Akvarell!

 

[Scandi]

Bosse är en så snäll och gullig duva!

Han är faktiskt tusen gånger bättre med bitandet nu (jag lovar!). Det händer nästan aldrig längre. Han har blivit mycket tålmodigare men ser jag att han är på det humöret så är det lätt att trigga igång honom genom att vifta med ett finger och vips så är han i full fart med fingerätandet!

Han är så märklig. Han är svår att beskriva för han är liksom lite trög, lugn, obrydd och världens goaste lilla duvboll samtidigt som han också gärna bits!?

Jag tycker dock det är en himla skillnad i kroppsspråk och energi när han biter i mina fingrar jämfört med när han är sur på riktigt. Det är som om att han helt missat att man kan småpicka som en mer normal duva (om man tvunget är en sån som ska använda näbben) när man vill ha mat och istället så försöker han bara stoppa hela handen i munnen!?

 

[Scandi]

Såhär ser han ut när han menar allvar och faktiskt är arg:

Ett mycket hotfullare kroppsspråk och minipupiller. Det blir slagsmål direkt om andra duvor kommer för nära när han ser ut såhär!

 

[Scandi]

Bildbevis på att han faktiskt är en ganska mysig och cool duva annars!

(Känner att jag ger honom ett bad rep. Han är inte dum, bara lite konstig.)

 

[Scandi]

Ficktjuven blev helt ställd när fickan redan var upptagen av en hungrig Bosse som bara vräker i sig frön! Hon försökte picka bort honom först men hon pickar så försiktigt att jag tror inte ens han märkte det.

Hon är väldigt charmig, grå duvor utan minsta lilla tecken får stå ut väldigt med sin personlighet för att jag ska lära mig känna igen dem i mängden, och det gör hon verkligen!

 

[Scandi]

Fin Ficktjuv i tryggt förvar. Hon trivs väldigt bra på Godistronen:

 

[Scandi]

Fina lilla Pembe:

 

[Scandi]

Mysunge! Gråfläcken verkade väldigt nöjd med sin axelplats:

 

[Scandi]

Katarina bjöd på denna, hon ser för rolig ut ibland:

 

[Scandi]

Typisk Månsson blick, så vackra ögon!

 

[Scandi]

En liten ängel i form av Modig:

 

[Scandi]

Noel visar att han är störst, Sköna Bönan höll snällt med om att ja, jo, lite större är du. De är så milda och fina hanar bägge två.

 

[Scandi]

Sköna Bönan är ljuvlig:

 

[Scandi]

Söta Blickiebus:

Jag har varit lite orolig för den här knäppgöken. Blickie har nämligen varit lite snuvig, fattas bara att fågelinfluensan anländer liksom... Han har suttit på axeln med näbben i örat på mig och snörvlat men det verkar ha gått över nu i alla fall och han verkar pigg och kry i övrigt.

 

[Scandi]

Hittade lite fler gamla bilder på duvorna, innan jag kände någon av dem. Pinglan var förstås där men även Titti!

Det visade sig vara Titti som är anledningen till att jag ens började försöka få duvorna så bekväma med mig att jag kunde ta loss dem från tråd för på den bilden är hennes fot insnörd och helt förstörd och jag minns så väl att jag önskade att jag kunde göra något för att hjälpa henne men då kände vi inte varandra och Titti lät mig inte komma i närheten öht.

Mått lite dåligt när jag tänkt på den där stackars duvan jag såg och undrat hur det gick men så visade det sig vara Titti och det har ju ändå gått ganska bra för henne!

Det hjälpte ju inte henne men väldigt många andra duvor kan tacka lilla Titti för att de fått behålla fossingarna.

 

[Scandi]

Detta är en gammal räv som jag kallar Otto. Han är också en sån där som funnits där sen början. Han sätter sig oftast en bit ifrån de andra duvorna för att han har bara ett ben kvar och lätt blir vält. Han tar hellre och flyger över dem och landar rätt i handen istället.

Tycker han är en väldigt gullig gubbe!