Dumheter

[frassa]

Min hitills snälla och begåvade unghäst har helt plötsligt utsatt både sig själv och mig för livsfara.
I tisdag skrittade jag en tur iskogen med min unghäst (4 i mars) tillsammans med en äldre häst. Vi traskade en ganska lång tur och unghästen var, som vanligt, duktig. Lite okoncentrerad kanske. Han gick först eftersom den andra hästen inte tyckte om vare sig underlaget, lite isfläckar som knakade, eller alla otäcka nedhängande grenar med snö. Min lilla gosse gick kavat på som en älg genom skogen.
När vi kom till en liten sänka kände jag att han spände sig.
Han har lite dålig balans så han brukar vilja trava utför. Men det vill inte jag.Det var absolut inte bran en 10 gradig lutning max. Jag stannade honom och bad honom gå ett steg i taget. Efter två steg flög i hästen. Han började trava, lyssnade inte på vare sig röst, säte eller tygeltag. istället började han galoppera i full fart. Struntade helt i mig och dessutom att han lämnade sin kompis. Han rusade i full fart genom buskage och genom granar. Jag fick lägga mig över halsen för att inte bli avsopad av grenar. Jag fick trots det sår i ansiktet. Han fortsatte i vild fart ut på ett hygge. Han galopperade över stock och sten där började han dessutom bocka. Jag var övertygad om att han skulle gå omkull och bryta alla ben och att jag skulle bli spetsad på en slystubbe. Som tur var fick jag stopp på honom. Därefter var han som vanligt.
Så vitt jag kan bedömma blev han inte rädd för något utan var bara riktigt dum.
Tilläggas kan att han de senaste veckorna börjat mopsa mot de äldre herrarna i hagen. Han tycks vilja klättra på rangskalan.

Kan det hela hänga i hop?
Igår jobbade jag honom lös i en liten inhängnad. Ibörjan var han mycket okoncentrerad gikc bara och spände sig för tjejrna i stohagen. (Han är valack). Men efter en stund lyssnade han mycket bra. Jag var jättenöjd med honom.

Men nu då...vad gör jag när jag rider ut nästa gång....Jag kan ju inte låta bli att försöka igen...jag har fått alla möjliga och omöjliga förslag...

Hjälp!!!

 

[mirjada]

Ja, det kan hänga ihop...
Endel hästar testar sina ägare på alla möjliga vis för att klättra i rang både mot dig och andra hästar.
Du ska ju tänka att den har varit liten tidigare och kanske inte haft så mycket ork att muppa sig mot hästar mm. Nu tränas den och har fått mer erfarenhet och blivit starkare pga träning... Den måste ju testa var den "står".
Jag skulle planera mina ute ritter noga så att samma sak undviks. Håll dig ganska nära stallet så att om du faller av inte hästen behöver springa över tex trafikerade vägar mm för att komma hem. Rid ut med lugna och stabila hästkompisar som inte blir galna om din häst springer iväg för då kan det nog förvärras.
Håll koll på hur din häst är mot dom andra i hagen om den muppar för mycket kanske det är bäst att låta den gå själv eller med bara en häst.
Har du tur så går det över ganska fort och har du otur så har du massor med konflikter framför dig.

LYCKA TILL!

 

[frassa]

Tack!

Jag har fått rådet att rida tillbaka till brottsplatsen och försöka igen. Med antingen stångbett eller graman. Känns lite läskigt.
Tanken var att han skulle få testa att dumma sig igen och sättas på rumpan och på så vis lära sig att man inte bråkar. Låter inte så trevligt vare sig för mig eller hästen.

Ett annat råd jag fått är att rida med en stadig häst framför så jag kan braka rakt in i den. Låter läskigt det med.

Men att bara undvika problemet känns inte heller bra.

/Frassa

 

[Snorpan]

Re: Tack!

Hoppa av och led hästen förbi själva stället, om du nu tror att samma sak kan hända på det stället. Ha longerlina så att både du och han kan få lite utrymme.
Du kan ju alltid tömköra istället så riskerar du inte att trilla av

Min nyblivna fyraåring testar också och har hittat massor med spöken ute på en åker. Jag går dit och longerar och bara knatar runt ibland när jag känner att hon är mottaglig för det. Förhoppningsvis vänjer hon sig mer och mer.

Hon har dock också tokrusat ibland (dock inte så mycket som du verkar varit med om). Min uppfattning om när det händer mig är att det verkar vara en liten explosion då det är för svårt för hästen att koncentrera sig och den inte alls känner för att koncentrera sig. Jag brukar bara försöka ta det lugnt men ändå fortsätta rida ett tag och kanske avsluta det jag höll på med men sen sluta så snabbt som möjligt.

T ex en gång när hon rusade iväg var när jag bett henne stå still ute på "den farliga åkern" jättelänge alldeles själv med mig på ryggen (vi skulle fota lite). Alla dessa tålamodsprövande övningar blev helt enkelt för mycket för henne. Hon ville först inte stå still och när jag sakta skulle skritta tillbaka till stallet så gick det betydligt fortare än vad jag hade tänkt mig

Jag vet som sagt inte ifall detta kan stämma in på dig och din häst men såhär är det nog för oss iallafall.

Lycka Till!

/Snorpan

 

[Emmizen85]

Har du någon möjlighet att så fort du känner att tänker hitta på något "hyss" ta ett stadigt tag i ena tygeln och styra honom åt motsatt håll varje gång han försöker ? Det kanske kan få honom på andra tankar.

 

[Sidney]

Jag har också en häst som blir 4 nu i vår. Vi har haft vissa konflikter, men jag gör vad jag kan för att undvika dem. Jag är konsekvent och bestämd, men känner jag att något blir för mycket för honom så unviker jag helt enkelt det. Skulle det uppstå en besvärlig situation under ritt ute skulle jag utan tvekan hoppa av. Jag vet att vissa tycker att det är att låta hästen "vinna", men den uppfattningen har inte jag. Din unghäst ska lära sig mycket, vänja sig vid mycket och behöver ditt stöd - inte att du tvingar och bråkar med den. Nej, var konsekvent, lugn och bestämd men tvinga inte din häst och utsätt inte honom för sådant som kan vara jobbigt för honom.

Tycker absolut inte du ska rida tillbaka till stället där allt hände och tvinga honom med hjälp av graman. Det var det dummaste jag hört!!

Ta det lugnt och Lycka till!!

 

[Pelle_P]

Det är vad man kallar sken.
Hästen är orolig,och flyktinstinkten tar överhand,blodtrycket ökar ochförmodligen får den tunnelsende.
Då hjälper varken skarpa bett eller något.
Hästen är okänslig för smärta,har sett en häst, fortsatt i sken, som inget hänt, efter att den slitit av sig hoven i ett vägräcke.
Kan man, så skall man försöka avleda hästens uppmärksamhet,på det som är skrämmande,med något annat,innan rädslan accelrerar.
Men det är lättare sagt än gjort.

 

[Tassetass]

En gång är ingen gång, två gånger är en varningssignal och tre gånger - DÅ har man ett problem. Så brukar jag se på saker och ting, och hittills har det stämt rätt bra.

Så känn lugnet. Du har en häst som i egenskap av tonåring inte alltid har alla pingviner i poolen, men han kommer att lära sig.

Mitt förslag är således bara att lunka på. Känner du att hjärnspökena gör det svårt för dig så prata ut, klart och tydligt om vad det är du känner och tänker. Dels för att hästen ska förstå (för det gör dom) och dels för att du inte ska stelna helt i tanke och kropp. Låter knäppt, men det funkar

 

[**BORTTAGEN**]

Blev turen för lång/tung för hästen på isigt underlag?
Du märkte själv att det hände något med hästen före den stack. Den signalerade att något var galet. Den signalen bör du vara mer observant på, så länge du vet att hästen har problem med balansen. Lösa situationen, ifal den uppstår fler gånger, på annat sätt.
Att utsätta hästen för press, i fel situationer är jobbigt för alla inblandade.

Att jobba med förtroendet er imellan från marken är mycket bra, förtroendet kan aldrig bli för starkt.
Hästar är inte dumma, det är bara människor som har såndant beteende, sett ifrån hästens synvinkel.

 

[Alexandra_W]

Hur mycket är den riden? Kan det vara så att det är dags för en liten vila för att mentalt smälta det den lärt sig? De blir ju lätt trötta rent mentalt av allt nytt de lärt sig och alla nya krav etc, och då brukar det vara bra med en två - tre veckors helvila så de hinner smälta och komma ikapp. Mycket brukar av sig själv lossna under den vilan.

 

[frassa]

Tack!

Tack för alla råd.

Jag kan berätta att jag var på brottsplatsen igår, denna gång från andra hållet. Med en häst framför och en bakom. Allt gick stilla och fint. Vi passerade många "jobbiga" nerförbackar. Hästen framför fungerade som stoppkloss genom att gå ett par steg och sedan stanna. Pållen skötte sig utmärkt. Han jobbade på i fin låg form med mjukt stöd på bettet. Egentligen hade jag inget krav på det jag vill egentligen att han skall kunna gå med helt fri tygel i skogfen men igår ville jag ha mer koll på honom.

Under den gångna veckan har vi jobbat mycket med vem som är ledaren mha övingar på marken.
Dessutom har vi traskat omkring i ett närbeläget skogsparti, där har jag krävt att han skulle gå i den takten jag velat, stannat och startat sick-sackat mellan träd upp och ner i små backar osv.. I början var det lite okoncentrerat om protester i form av backning och försök att springa. Efter 10 minuter gick det lysande.

Nu känner jag mig gladare igen.

/