Du ska nog inte bevära XXX! H-n gillar inte dig!

Det är väldigt få människor som njuter av att trycka till andra, :)
Jag har träffat några, när dom blir överbevisade på ett eller annat sätt eller påkomna med lögner så fräser dom som en ilsken huggorm. Jag är ju uppväxt med en Narscissist-mytoman till far så jag vet hur dom funkar men dom snubblar alltid på eget grepp till slut och då tänker jag alltid "äntligen". Det sorgliga är att dom verkligen går in för att förstöra andra människors liv, härska genom att söndra är det dom är bäst på men lyckligtvis är dom få och lätta att undvika, eller också säger man vad man tycker och tänker rätt i ansiktet på dom och då blir dom svarslösa och går sin väg. Elakt kanske, men ärligt, och inte sällan kommer offerkoftan fram också. Jag vägrar låta andra människor försöka förstöra mitt liv.
 
Relationer är svårt för alla.
Om jag tex träffade på någon som pratade mkt om sig själv och inte var intresserad av mina åsikter skulle jag tycka det var jättesvårt.

En sådan person skulle jag söka mig bort ifrån. Vad skulle jag få ut av att höra på någons monolog, som i värsta fall dessutom handlar om något som jag är helt ointresserad av?
Hade en sån kompis som kunde ringa upp och prata oavbrutet i något som intresserade henne men som tråkade ut mig. Sen när jag ville prata om något som var viktigt för mig sa hon att hon var trött och inte orkade prata mer. Hände gång på gång och numera är hon inte min kompis.
 
Jag kan erkänna att jag som är utan diagnoser ( ellet vad man ska kalla det då jag inte vill kalla det normal) också tycker att det är svårt med relationer.
Speciellt människor som är gränslösa och inte bra på att läsa koder. Man vill inte såra men samtidigt känner jag att jag inte blir okej behandlad. Och att säga det till någon som har en diagnos är inte lätt.
 
En sådan person skulle jag söka mig bort ifrån. Vad skulle jag få ut av att höra på någons monolog, som i värsta fall dessutom handlar om något som jag är helt ointresserad av?
Hade en sån kompis som kunde ringa upp och prata oavbrutet i något som intresserade henne men som tråkade ut mig. Sen när jag ville prata om något som var viktigt för mig sa hon att hon var trött och inte orkade prata mer. Hände gång på gång och numera är hon inte min kompis.
Ja jag har också gjort det. Berättade för personen att jag inte orkade höra varje kväll i
om hur hon mådde.
Hon tyckte jag och alla andra var ego. Men man orkar inte hur länge som helst.
 
Jag har träffat några, när dom blir överbevisade på ett eller annat sätt eller påkomna med lögner så fräser dom som en ilsken huggorm. Jag är ju uppväxt med en Narscissist-mytoman till far så jag vet hur dom funkar men dom snubblar alltid på eget grepp till slut och då tänker jag alltid "äntligen". Det sorgliga är att dom verkligen går in för att förstöra andra människors liv, härska genom att söndra är det dom är bäst på men lyckligtvis är dom få och lätta att undvika, eller också säger man vad man tycker och tänker rätt i ansiktet på dom och då blir dom svarslösa och går sin väg. Elakt kanske, men ärligt, och inte sällan kommer offerkoftan fram också. Jag vägrar låta andra människor försöka förstöra mitt liv.
Mhm, precis!

Beginner Pethead
 
  • Gilla
Reactions: ptr
En sådan person skulle jag söka mig bort ifrån. Vad skulle jag få ut av att höra på någons monolog, som i värsta fall dessutom handlar om något som jag är helt ointresserad av?
Hade en sån kompis som kunde ringa upp och prata oavbrutet i något som intresserade henne men som tråkade ut mig. Sen när jag ville prata om något som var viktigt för mig sa hon att hon var trött och inte orkade prata mer. Hände gång på gång och numera är hon inte min kompis.
Det finns massor av intressanta monologer att lyssna på på nätet, kallas "podd", och då kan man välja både ämne och kan pausa så varför lyssna på nån annans monolog som är totalt ointressant för mig och som fö. är så självupptagen så denne inte ens hämtar andan med risk för att jag ska börja prata?

Apropå monolog,,,,,,,,, :D

 
Jag vet inte om jag har autistiska drag, har ADD. Men det skulle inte förvåna mig då jag känner igen mig mycket i Asperger (heter det väl inte längre men ja...). Men det hade kunnat vara jag som skrivit det du skrev. Så otroligt mycket!

Autismspektrumstörning heter det nu, man har bakat ihop Asperger och autism och ligger man högt på skalan är man högfungerande = Asperger och låg = autism :)
 
Det är väldigt få människor som njuter av att trycka till andra,
Jag har definitivt träffat på ett antal personer som gärna trycker till andra - jag skulle kanske inte säga att de njuter av det men däremot är det tveklöst ett sätt för somliga att hålla sig "uppe". Ett sätt för människor, som egentligen förmodar jag har väldigt låg självkänsla, att trampa ner och trycka till andra för att själva hålla sig över vattenytan. Jag ser det med jämna mellanrum. Både bland yngre och bland vuxna. Det är ofta kombinerat med ett illa dolt kontrollbehov.

Ett par av dem har varit väldigt extrema i sitt sätt och den här tråden har fått mig att fundera på om där ligger diagnoser bakom deras beteende. Inte så att jag vill leka amatörpsykolog, men jag har definitivt tänkt nya tankar.
 
Jag har definitivt träffat på ett antal personer som gärna trycker till andra - jag skulle kanske inte säga att de njuter av det men däremot är det tveklöst ett sätt för somliga att hålla sig "uppe". Ett sätt för människor, som egentligen förmodar jag har väldigt låg självkänsla, att trampa ner och trycka till andra för att själva hålla sig över vattenytan. Jag ser det med jämna mellanrum. Både bland yngre och bland vuxna. Det är ofta kombinerat med ett illa dolt kontrollbehov.

Ett par av dem har varit väldigt extrema i sitt sätt och den här tråden har fått mig att fundera på om där ligger diagnoser bakom deras beteende. Inte så att jag vill leka amatörpsykolog, men jag har definitivt tänkt nya tankar.
Jag vill heller inte leka amatörpsykolog eller liknande, som du säger, men jag har också börjat undra. Dessutom är det ju så att det bästa är om man lyckas att inte visa att man blir sårad, men det är svårt att inte ta åt sig och bli sårad av deras beteende.

Beginner Pethead
 
Senast ändrad:
Jag har definitivt träffat på ett antal personer som gärna trycker till andra - jag skulle kanske inte säga att de njuter av det men däremot är det tveklöst ett sätt för somliga att hålla sig "uppe".
Men det är ju en helt annan sak.
Dessa människor klättrar på andra för att komma upp.
Att njuta av att trycka till andra är mer av ett sadistiskt beteende där just andras lidande ger njutning.
Inte den egna klättringen uppåt.
Klättra uppåt kan man göra utan att utsätta andra för lidande.
Så dessa kan läras att ta andra vägar upp.
 
Dessutom är det ju så att det bästa är om man lyckas att inte visa att man blir sårad, men det är svårt att inte ta åt sig och bli sårad av deras beteende.
Det är inte alls säkert.
Om du inte visar att du blir sårad så kan andra tro att du tål att klättras på hur mycket som helst.
Och så fortsätter de att använda dig för att kliva på.
 
En del av er förstår, men sedan måste jag också säga att jag tycker att det är riktigt jobbigt att avvisa någon som är jobbig emot mig eftersom jag själv vet hur j... ont det gör att bli avvisad.

Beginner Pethead
Om du kan känna så, så borde du även kunna förstå hur jobbigt det är för andra att inte få prata och berätta för att du inte lyssnar utan bara pratar.
Hur skulle du känna det om någon annan inte lät dig prata utan bara pratade på utan att lyssna på vad du har att säga?
 
Tidigare skrev jag om Micke som föddes utan armar och ben. När jag gick på en folkhögskola nere i Skåne som hette Furuboda kom han dit ibland och visade upp sin bil, pratade om sitt jobb och hur han gör för att lösa de problem som dyker upp i hans var-dag. Han har idrottat väldigt mycket och gör fortfarande det. När han föreläser brukar han ta med sig innebandyklibba och boll och visa hur han tränar. Ibland händer det även att man ställer upp ett bordtennisbord och låter Micke visa hur han går tillväga när han spelar bordtennis.
Det var det som hände den här gången. Personalen frågade oss i publiken om vi ville utmana Micke i en match. En kille som var väldigt högljudd i vanliga fall också skrek till och givetv-is fick han det. På rasten sa personalen att om det var någon mer som ville utmana Micke i en match. Då gick jag och en annan tjej fram och frågade, men istället för att få vår önskan upp-fylld körde Micke därifrån och sa att han skulle dricka vatten. I samma stund kom en annan kille som gick i assistentkursen fram till mig och sa att jag skulle glömma det där. Han påstod att Micke inte gillade mig. Jag skulle lämna Micke ifred och låta bli att besvära honom mer. Killen från assistentkursen sa att jag måste lära mig att ta det lugnt och rekommenderade mig till och med att prata med en psykolog om det.

Jag gick ut ett ärende och mötte Micke som satt och lyssnade på den högljudda killen när han skröt om en trehjulig Harley Davidson som han påstod att han ägde. Trots att jag gick alldeles bredvid förbi dem såg inte Micke åt mig ens, hälsade inte på mig eller någonting. När jag kom tillbaka till min plats i aulan började jag storgråta. En annan person såg det och tröstade mig visserligen, men hela tiden ombads jag att glömma det som hade hänt och varken Micke eller killen från assistentkursen bad om ursäkt för att de faktiskt hade sårat och kränkt mig. Efter det blev relationen mellan mig och killen från assistentkursen minst sagt spänd och vi pratade knappt med varandra.

Beginner Pethead
Jag kände mig faktiskt tvungen att rapportera ditt inlägg. Även att Mickes efternamn inte syns längre, så är det ju inte speciellt svårt att identifiera honom. Jag är övertygad om att du kände dig kränkt och förbisedd, men så som jag har upplevt honom så skulle han ALDRIG medvetet kränka någon. Han hade säkert fullt upp och sitter dessutom i en sådan position att han helt enkelt inte ser människors ansikten på samma vis som vi gående, han ser bröstkorgar och skrev... Med tanke på att han åker runt i hela landet och håller föredrag och på det sättet träffar massor av människor gör att han troligen INTE kände igen att han träffat dig förut. Att du sen kände igen honom är ju däremot inte så konstigt. Det gör säkert en väldigt stor del av Sveriges befolkning.
Du måste också tänka på hur du behandlar andra. Som jag ser det har ju DU nu kränkt HONOM!
 
Men det är ju en helt annan sak.
Dessa människor klättrar på andra för att komma upp.
Att njuta av att trycka till andra är mer av ett sadistiskt beteende där just andras lidande ger njutning.
Inte den egna klättringen uppåt.
Klättra uppåt kan man göra utan att utsätta andra för lidande.
Så dessa kan läras att ta andra vägar upp.
Fast nu tänker jag snarare på vissa människor som till varje pris inte "vill vara lägst" dvs bygger sin sjäölvkäönsla på att de lyckas göra andra osäkra, ledsna, be om ursäkt, etc etc. Och där har jag tyckt mig se, ganska tydligt, en glädje när den andre personen blir ledsen, blir utanför, mår dåligt.
 
Fast nu tänker jag snarare på vissa människor som till varje pris inte "vill vara lägst" dvs bygger sin sjäölvkäönsla på att de lyckas göra andra osäkra, ledsna, be om ursäkt, etc etc. Och där har jag tyckt mig se, ganska tydligt, en glädje när den andre personen blir ledsen, blir utanför, mår dåligt.
Fast det låter ju inte som normala människor utan som om de själva har en störning? :confused:
 
Fast nu tänker jag snarare på vissa människor som till varje pris inte "vill vara lägst" dvs bygger sin sjäölvkäönsla på att de lyckas göra andra osäkra, ledsna, be om ursäkt, etc etc. Och där har jag tyckt mig se, ganska tydligt, en glädje när den andre personen blir ledsen, blir utanför, mår dåligt.
Men det handlar om kampen för att inte bli utstött och inte om njutningen med att plåga andra.
Det är en oerhörd skillnad på dessa.
Den som är rädd för att hamna utanför går att få att upphöra med att plåga andra genom att ta med dem i gemenskapen.
Den som verkligen gillar att plåga andra slutar aldrig upp med det.
 
Men det handlar om kampen för att inte bli utstött och inte om njutningen med att plåga andra.
Det är en oerhörd skillnad på dessa.
Den som är rädd för att hamna utanför går att få att upphöra med att plåga andra genom att ta med dem i gemenskapen.
Den som verkligen gillar att plåga andra slutar aldrig upp med det.
Den jag tänker mest på här, och som jag nu funderat en hel del kring i samband med den här tråden, var en Bästa Vän, en som alltid satt i mitten, som alltid var med i gemenskapen, men som valde att hävda sin plats (?) genom ett mycket grymt och beräknande beteende gentemot den som stod hen närmast i kamratkretsen. Och efter många år blev detta, just detta, orsaken till att hen miste sin bästa vän. Elakheterna under dessa år var väldigt utstuderade.

Men det är nog svårt ibland att veta vad som är orsak och vad som är verkan.
 
Tidigare skrev jag om Micke som föddes utan armar och ben. När jag gick på en folkhögskola nere i Skåne som hette Furuboda kom han dit ibland och visade upp sin bil, pratade om sitt jobb och hur han gör för att lösa de problem som dyker upp i hans var-dag. Han har idrottat väldigt mycket och gör fortfarande det. När han föreläser brukar han ta med sig innebandyklibba och boll och visa hur han tränar. Ibland händer det även att man ställer upp ett bordtennisbord och låter Micke visa hur han går tillväga när han spelar bordtennis.
Det var det som hände den här gången. Personalen frågade oss i publiken om vi ville utmana Micke i en match. En kille som var väldigt högljudd i vanliga fall också skrek till och givetv-is fick han det. På rasten sa personalen att om det var någon mer som ville utmana Micke i en match. Då gick jag och en annan tjej fram och frågade, men istället för att få vår önskan upp-fylld körde Micke därifrån och sa att han skulle dricka vatten. I samma stund kom en annan kille som gick i assistentkursen fram till mig och sa att jag skulle glömma det där. Han påstod att Micke inte gillade mig. Jag skulle lämna Micke ifred och låta bli att besvära honom mer. Killen från assistentkursen sa att jag måste lära mig att ta det lugnt och rekommenderade mig till och med att prata med en psykolog om det.

Jag gick ut ett ärende och mötte Micke som satt och lyssnade på den högljudda killen när han skröt om en trehjulig Harley Davidson som han påstod att han ägde. Trots att jag gick alldeles bredvid förbi dem såg inte Micke åt mig ens, hälsade inte på mig eller någonting. När jag kom tillbaka till min plats i aulan började jag storgråta. En annan person såg det och tröstade mig visserligen, men hela tiden ombads jag att glömma det som hade hänt och varken Micke eller killen från assistentkursen bad om ursäkt för att de faktiskt hade sårat och kränkt mig. Efter det blev relationen mellan mig och killen från assistentkursen minst sagt spänd och vi pratade knappt med varandra.

Beginner Pethead


Jag får känslan av att Micke är ganska "oskyldig" i sammanhanget. Han verkar inte känna igen dig på samma sätt som du känner igen honom, vilket inte är så konstigt om jag utgår från det du har skrivit.

Killen från assistentkursen har, i mitt tycke, däremot betett sig lite märkligt. Han hade liksom inte ens med saken att göra men kände ändå att han behövde "trycka till dig" när han såg att Micke körde därifrån.

Försök att släppa det och ödsla ingen mer energi på att försöka förstå varför han (assistentkillen) sa så. Vissa bara är såna, och jag tror inte att händelsen du beskriver har så mycket med ditt agerande att göra.

Men det är ju såklart bara min tolkning...
 

Liknande trådar

Övr. Katt Det vill sig inte riktigt med att introducera katt nummer tre. Y är en 12-årig kastrerad hane. Levt med sällskap hela livet minus två...
Svar
15
· Visningar
1 908
Senast: Pilot
·
Relationer Anonymt nick, om någon vet vem jag är så säg ingenting. Nu tror jag inte att någon känner mig då jag varit rätt anonym här tidigare...
2
Svar
25
· Visningar
7 222

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp