Du ska nog inte bevära XXX! H-n gillar inte dig!

Om du kan känna så, så borde du även kunna förstå hur jobbigt det är för andra att inte få prata och berätta för att du inte lyssnar utan bara pratar.
Hur skulle du känna det om någon annan inte lät dig prata utan bara pratade på utan att lyssna på vad du har att säga?
Det är förstås minst lika jobbigt, men sedan kan jag mycket väl känna igen mig i den andra personens behov av att prata om sitt intresse. Därför gör det så oerhört ont i mig och jag vet inte hur jag ska säga ifrån på rätt sätt.

Beginner Pethead
 
Precis och det där som hände med personen var bara ett exempel. Det har hänt flera andra gånger också och det har varit minst lika jobbigt varenda gång. När det händer börjar jag verkligen på allvar undra om alla människor är lika mycket värda när det kommer till kritan.

Beginner Pethead

Fast det är inte konstigt att en föreläsare då personen inte känner igen dig eller lägger energi på att känna igen ansikten under föreläsningen då han är där för just det syftet, inte att träffa "fans".
Du är tyvärr inte hans vän trots att du sett honom 2-3 ggr innan och ni "träffas" inte när du är på hans föreläsning. Du är en åhörare precis som alla andra.
 
Senast ändrad av en moderator:
Jag får känslan av att Micke är ganska "oskyldig" i sammanhanget. Han verkar inte känna igen dig på samma sätt som du känner igen honom, vilket inte är så konstigt om jag utgår från det du har skrivit.
Killen från assistentkursen har, i mitt tycke, däremot betett sig lite märkligt. Han hade liksom inte ens med saken att göra men kände ändå att han behövde "trycka till dig" när han såg att Micke körde därifrån.
Försök att släppa det och ödsla ingen mer energi på att försöka förstå varför han (assistentkillen) sa så. Vissa bara är såna, och jag tror inte att händelsen du beskriver har så mycket med ditt agerande att göra.
Men det är ju såklart bara min tolkning...
Precis, men det här var bara ett i raden av flera exempel. Det har hänt flera gpnger både före och efter dess.

Beginner Pethead
 
Precis, men det här var bara ett i raden av flera exempel. Det har hänt flera gpnger både före och efter dess.

Beginner Pethead

Och just det här är ju klassiskt för personer med någon typ av autism. Man har väldigt svårt att förstå sammanhang och tror att det mesta kretsar runt dem, handlar om dem och att allt blir väldigt personligt och "mycket".

Du har varit på föreläsningar med en föreläsare som föreläser om sitt ämne, bjuder på lite "show" för att förtydliga det han/hon pratat om och som sen åker vidare.
Inget mer än så.
 
Precis, men det här var bara ett i raden av flera exempel. Det har hänt flera gpnger både före och efter dess.

Beginner Pethead

Händer sånt en upprepade gånger får man nog rannsaka sig själv lite. Den enda gemensamma nämnaren är ju du själv.

Jag tycker du i den här berättelsen låter väldigt lättstött och rätt självcentrerad. Jag förstår att du har problem pga din funktionsnedsättning. Men du måste om du inte vill må dåligt jobba med dig själv och lära dig hur det sociala fungerar, lära dig regler om du inte kan förstå tänket.

Jag hade inte tänkt en tanke på att någon som föreläst för mig inte hejade på mig då jag passerade. Jag ser inget som helst konstigt i att man inte gör det.
Man måste liksom förstå att allt i världen inte kretsar kring en själv.
 
Det blir många inom autismspektrat, det är ju därför om vi försöker berätta för TS vad andra tycker är påfrestande i umgänget.

Jag känner flera med anhöriga som befinner sig inom autismspektrat som funderat över att bryta med sin anhöriga för att umgänget blir så påfrestande. Man har en massa krav på sig att uppfylla den anhöriges behov men får sällan något tillbaka.
Ja och det är så sorgligt bara... Att det är så många med autism i olika grad som inte får hjälp och blir alldeles isolerade. Jag tycker bara det är sorgligt även om jag förstår såklart att man har rätt att sätta gränser gentemot sin omgivning.
 
Vilken sorts hjälp skulle de få då tycker du?
Min Mamma anser att hon minsann inte behöver någon sådan hjälp, det är ju andra som är problemet och inte hon.
I det läget så blir det ju svårt.
Det utesluter ju inte att en massa andra vill ha hjälp, och även skulle kunna tillgodogöra sig den, men inte får möjligheten.

Det finns också många autister som mycket väl vet att deras beteende behöver anpassas, men som får liten chans till vägledning med den processen eller hjälp att veta hur de borde göra istället.
Och som inte alls är gå-påiga monologmänniskor, utan snarare osynliga möss - just för att de vet att mycket av det de gör blir "fel", och präglas av överförsiktighet istället.

Hänger mycket på var man har tur/otur att bo. I mitt län exempelvis finns ingen habilitering alls för autismspektrumdiagnoser om du är normalbegåvad och över 18 år.
 
Ja och det är så sorgligt bara... Att det är så många med autism i olika grad som inte får hjälp och blir alldeles isolerade. Jag tycker bara det är sorgligt även om jag förstår såklart att man har rätt att sätta gränser gentemot sin omgivning.

Jag håller med dig om att det är sorgligt. Eftersom jag sett min förälder hela livet och i mitt arbete som socialsekreterare träffat många med drag inom autismspektrat har jag lärt mig en hel del, och det är det jag försöker att formulera och föra vidare.

Jag hoppas att TS tar till sig det jag och andra som inte håller med skriver trots att hon inte bemöter det.
 
På vilket sätt förstör det?
Om du inte har dessa problem så borde det ju märkas ganska så fort tänker jag.

För att jag blir bemött så himla tråkigt varje gång jag träffar någon ny som vet om asbergern.

Tänk dig själv om varje gång du träffar någon och de pratar till dig som om du vore 5 år. Det känns inte speciellt bra.
 
För att jag blir bemött så himla tråkigt varje gång jag träffar någon ny som vet om asbergern.

Tänk dig själv om varje gång du träffar någon och de pratar till dig som om du vore 5 år. Det känns inte speciellt bra.

Tråkigt, vi som är lite insatta vet att många med asperger är intelligentare än genomsnittet. Själv brukar jag vara lite fyrkantigare, tydligare, för det är vad jag är van vid med min förälder.
 
För att jag blir bemött så himla tråkigt varje gång jag träffar någon ny som vet om asbergern.

Tänk dig själv om varje gång du träffar någon och de pratar till dig som om du vore 5 år. Det känns inte speciellt bra.
Vilka konstiga människor du träffar.
Så fungerar det ju inte med Asperger.
 
Tråkigt, vi som är lite insatta vet att många med asperger är intelligentare än genomsnittet. Själv brukar jag vara lite fyrkantigare, tydligare, för det är vad jag är van vid med min förälder.


Jag är väldigt sarkastik och skämtig i bara hur jag är som person och jag har fått flera inom vården att inte veta vad de ska ta sig till för så FÅR man ju inte vara om man har AS.
 
Vilka konstiga människor du träffar.
Så fungerar det ju inte med Asperger.
De flesta har varit på typ vårdcentral eller genom en typ av boendestöd.

Har man AS så måste man stå och stirra ner i golvet och inte kunna kroppsspråk annars vet folk inte vad de ska göra. Och det är inget fel med det, men alla funkar ju inte så.
Trist.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Det vill sig inte riktigt med att introducera katt nummer tre. Y är en 12-årig kastrerad hane. Levt med sällskap hela livet minus två...
Svar
15
· Visningar
1 908
Senast: Pilot
·
Relationer Anonymt nick, om någon vet vem jag är så säg ingenting. Nu tror jag inte att någon känner mig då jag varit rätt anonym här tidigare...
2
Svar
25
· Visningar
7 222

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp