Du-reformen och kungahuset?

För mig har niandet inget med högre eller lägre att göra utan med äldre och yngre. Jag jobbade när dureformen kom och jag hade inte kunnat säga du till tanterna på Östermalm
Det är då man lite spontant reflekterar över att du-reformen kom eftersom tilltalssätten var så totalt förvirrade i Sverige att folk knappt vågade säga någonting alls. Kort sagt så illustrerar vi nog helt enkelt just nu hur illa det var och varför de bara la ned eländet och ersatte med du för alla. Vi vill väl knappast tillbaka till det i vilket fall. Jag gillar du-reformen :D Förstår inte folk som kämpar stenhårt för att markera avstånd till mig när jag handlar (speciellt som det är 50% att jag blir sur och 25% chans att jag blir glad. 25% på neutralt. Då gör man det lite för sin egen skull.)

(En släkting och hennes professor kallade varandra för Professor X och fru Y i flera år för att ingen kunde lägga bort titlarna. Det skulle varit kvinnan men som doktorand vågade hon inte lägga bort titlar med en i jobbet direkt överordnad professor. Reglerna var inte riktigt gjorda för kvinnor i arbetslivet heller :D Till slut gjorde han det med många krumelurer och ursäkter.)
 
Senast ändrad:
Det mest pinsamma är ju att det var många hemmafruar vars män hade en titel som man höll i för allt vad tygeln höll. Proffesorskan o Generalskan, och gud vet allt.
 
Jag gillar du-reformen :D Förstår inte folk som kämpar stenhårt för att markera avstånd till mig när jag handlar
Jag tror det är i nån form av missriktad välvilja. Man vill vara artig helt enkelt.

Jag gillar också du-reformen :). När jag nu bor i ett land där man inte duar hur som helst så ser jag på svenskan på ett helt annat sätt. Så himla skönt liksom att man kan dua vem som helst (nästan då, minus kungen med familj) utan att behöva fundera över om det kan anses vara oartigt, utan att behöva ta in ålder och yrke och situation och jag vet inte allt i beaktande innan man kan öppna munnen. Här är duandet på väg bort mer och mer, min sambo kallar sin mormor du medan hans pappa fortfarande niar henne.
 
Kungen vill ju markera att han är bättre folk, och överklass. Ungefär som Petruska beskriver det, hemhjälpen går det bra att säga du till, som ju tillhör arbetarklass. Det är för att göra skillnad på folk och folk, bättre och sämre. Synnerligen korkat och idiotiskt. När jag växte upp fick vi inte säga du till lärare utan pratade till dem i tredje person. Hemskt märkligt. Om kungen skulle duas, hans dotter och tronarvinge gifte sig med en vanlig kille från Ockelbo, vad blir skillnaden då?
 
Är titelsjukan om något inte en klassmarkör så säg? Varför skulle det vara bättre med en titel än med ett ni? Jag är uppväxt med att man är artig om man niar, titlar däremot är rena fjantet och har aldrig förekommit oavsett om det varit präst, polis eller högfärd som tilltalats. :p

Jag tilltalar vår generaldirektör med du, skulle aldrig säga generaldirektören om jag riktade mig direkt till honom. :crazy: Å andra sidan så säger han inte ingenjören om han tilltalar mig eller andra så vi är kvitt, utan någon överenskommelse att lägga bort titlarna. :D
 
Det mest pinsamma är ju att det var många hemmafruar vars män hade en titel som man höll i för allt vad tygeln höll. Proffesorskan o Generalskan, och gud vet allt.

Min farmor överstinnan hade hållit med dig. Hon försökte komma runt "överstinnan" genom att foreslå att man kallade henne fru G istället. Förnamn och du var inte att tänka på när farfar blev överste någon gång på 30-talet. Och för övrigt hade inte översten tillåtit det. Farfar var en trevlig prick men någon måtta fick det ändå lov att vara.
 
Jag tror det är i nån form av missriktad välvilja. Man vill vara artig helt enkelt.

Jag gillar också du-reformen :). När jag nu bor i ett land där man inte duar hur som helst så ser jag på svenskan på ett helt annat sätt. Så himla skönt liksom att man kan dua vem som helst (nästan då, minus kungen med familj) utan att behöva fundera över om det kan anses vara oartigt, utan att behöva ta in ålder och yrke och situation och jag vet inte allt i beaktande innan man kan öppna munnen. Här är duandet på väg bort mer och mer, min sambo kallar sin mormor du medan hans pappa fortfarande niar henne.

Det varsta med att komma fran Sverige dar man kallar alla for du till ett stalle dar det inte galler ar att sjalv inte bli kallad for du och fornamn. :cautious: Nar alla yngre (och det ar mana vid det har laget) och de flesta man vare sig de ar lika gamla eller nagot aldre, kallar en for Ms. Elaine ... Jag kanner mig lika ung och frash som mormor nar jag hor det.:banghead:
Tursamt nog har jag nu flyttat fran Syd Ostra USA och det ar mycket annorlunda har pa Vastkusten :cool: jag kanner mig inte alls lika alderstigen.
 
Är titelsjukan om något inte en klassmarkör så säg? Varför skulle det vara bättre med en titel än med ett ni? Jag är uppväxt med att man är artig om man niar, titlar däremot är rena fjantet och har aldrig förekommit oavsett om det varit präst, polis eller högfärd som tilltalats. :p

Jag tilltalar vår generaldirektör med du, skulle aldrig säga generaldirektören om jag riktade mig direkt till honom. :crazy: Å andra sidan så säger han inte ingenjören om han tilltalar mig eller andra så vi är kvitt, utan någon överenskommelse att lägga bort titlarna. :D

Jag har svårt att se någon titelsjuka, i alla fall på de arenor jag agerar på. Titeln fyller ju en funktion. Titeln beskriver vad personen framför mig har för funktion i organisationen. Men det innebär inte att jag tilltalar generaldirektören med titel när vi ses. Däremot tycker jag att det är en fördel när någon uttrycker sig som t ex "GD anser att..." Det antyder att det sagda är yttrat i tjänsten och inte något som X överhört från GD vid fikabordet.

Men jag är säkert något skadad av min yrkesbakgrund där titlar är mycket vanliga. Å andra sidan gillar jag inte att bli kallad "ni" i butiken t ex.
 
Det varsta med att komma fran Sverige dar man kallar alla for du till ett stalle dar det inte galler ar att sjalv inte bli kallad for du och fornamn. :cautious: Nar alla yngre (och det ar mana vid det har laget) och de flesta man vare sig de ar lika gamla eller nagot aldre, kallar en for Ms. Elaine ... Jag kanner mig lika ung och frash som mormor nar jag hor det.:banghead:
Tursamt nog har jag nu flyttat fran Syd Ostra USA och det ar mycket annorlunda har pa Vastkusten :cool: jag kanner mig inte alls lika alderstigen.
Haha, det är inte lätt :D. Som första gången jag blev kallad madame istället för mademoiselle :eek:.
 
Min farmor överstinnan hade hållit med dig. Hon försökte komma runt "överstinnan" genom att foreslå att man kallade henne fru G istället. Förnamn och du var inte att tänka på när farfar blev överste någon gång på 30-talet. Och för övrigt hade inte översten tillåtit det. Farfar var en trevlig prick men någon måtta fick det ändå lov att vara.

Hmm, jag är ihop med en borrare... :cautious: O_o :nailbiting: :rofl:
 
Det varsta med att komma fran Sverige dar man kallar alla for du till ett stalle dar det inte galler ar att sjalv inte bli kallad for du och fornamn. :cautious: Nar alla yngre (och det ar mana vid det har laget) och de flesta man vare sig de ar lika gamla eller nagot aldre, kallar en for Ms. Elaine ... Jag kanner mig lika ung och frash som mormor nar jag hor det.:banghead:
Tursamt nog har jag nu flyttat fran Syd Ostra USA och det ar mycket annorlunda har pa Vastkusten :cool: jag kanner mig inte alls lika alderstigen.

Skulle någon kalla mig för fröken Karlsson eller Ms. Helena skulle jag förmodligen vända mig om och kolla vem de menade O_o
 
Haha, det är inte lätt :D. Som första gången jag blev kallad madame istället för mademoiselle :eek:.
Har inte de det ytterligare problemet att de inte riktigt vet om de ska smickra genom att förutsätta att man är ung, eller genom att förutsätta att man blivit gift? (Fick halvhasplingar i 25 årsåldern)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp