Driva istadig häst bakifrån...

[LIA]

Även jag tycker att hästen verkar intressant! Dom flesta hästar som vägrar fungera inom RSF-mall A1 om hästhantering, tycker jag är det.

Jag vill varken ge honom en kula eller behandla honom med hårda bandage. Som Tassen(?) är inne på, behöver man mentalt krypa in i hästen, mycket mer än vanligt, eftersom den överlag har ett så ovanligt uppförande. Fr a är beteendet gentemot andra hästar något att fundera mer över.
Ser 2 grundinställningar här (såsom jag tänker): Ena är nödvändiga och naturliga klara regler och ramar, som så mjukt men effektivt som möjligt bibringas hästen.
Andra är att inte ställa andra krav! Låter kanske konstigt, men så skulle jag hantera detta. Lägga massor av tid på att umgås med hästen, mycket kel och pyssel, som gradvis går över i "gängse" hanterande.

Det känns som om du ecssory har gjort hästen rädd för dig, mer än satt dig i respekt. Citat: "Mig låter han bli eftersom jag inte tillåter honom att närma sig mig och när jag är i stallet så får han inte peta ut huvudet en mm utifrån boxen.
Jag är alltid beväpnad med kvast eller liknande när jag går förbi honom på gången, ifall att."
Det ger mig bilden av en häst som inte vågar sticka ut skallen, oavsett orsak, eftersom den beväpnade människan då klappar till på det. Knappast rätta sättet att "komma in i" hästen. Att reagera på ett nafs eller låtsashugg är en sak (uppfostran), men det här är något annat, och i mina ögon, felaktigt.


Mutor? Nej! Beröm? Ja, men i blygsam dos, och absolut inget godis då heller. Blotta min närvaro och mitt intresse jag visar hästen, är tillräckligt. Tryck/eftergift kommer efterhand och ökar.
Sakta bygger vi upp ömsesidig respekt och förtroende och vänskap, vilket mycket väl kan leda till vad som benämndes med "enmanshäst". Det går alltid att flytta över till nästa man.

Ovanstående skrivet med all repekt för en annan verklighet, eftersom jag inte träffat hästen.

LIA

 

[martha]

Jag vill gärna bli uppdaterad om ca ett år......

Ibland bör man vara realist och inse att slaget är förlorat, istället för att en massa människor skall bevisa sin präktighet och hästen får uthärda ÄNNU mer trauman....

Jag tycker i min tur att det är friskt vågat att diagnosticera hjärnskada/tumör efter några rader på Internet.

Jag diagnostiserade heller inte en hjärnskada, utan jag sa att kanske det inte ligger så långt undan....varför skall man bortse från sånt??

 

[ecssory]

"Det känns som om du ecssory har gjort hästen rädd för dig, mer än satt dig i respekt. Citat: "Mig låter han bli eftersom jag inte tillåter honom att närma sig mig och när jag är i stallet så får han inte peta ut huvudet en mm utifrån boxen".

Jag släpper in honom i min zon när han beter sig på ett trevligt sätt, många gånger närmar han sig med öronen bakåtstrukna och då är han inte välkommen....lika lite som han med bakåtstrukna öron får närma sig hästarna i flocken.
När han har huvudet utanför boxen så viftar jag in honom igen eftersom han i regel inte uppför sig så tillsvidare hålls han kort.
(Jag släpper hellre på reglerna än låter honom ta sig för stora friheter som gör att han sätter sig och människorna i onödiga situationer).

Detta tycker jag fungerar utmärkt då han är i sin box har han öronen framåt och är mer tilltalande i sitt beteende än när han hänger ut med huvudet och "motar" bort folk.

"Jag är alltid beväpnad med kvast eller liknande när jag går förbi honom på gången, ifall att."

Slänger han ut ett ben så får han på omedelbar moppo - det finns inget alternativ.
Alternativet hade kunnat vara att tillsvidare inte ställa honom på gången utan ha kvar honom i boxen men där upplever ägaren honom som mer opålitlig.

Observera att jag ALDRIG slagit hästen vare sig med hand eller tillhygge förrutom i hagen när han attackerat vid fodring - då har jag använt longerpisken.

Numer accepterar han att han inte får komma fram till maten i hagen förrens jag gått därifrån...men han har dagar då han glömt vad som gällde.

Kvasten har han fått uppkörd precis när han drog upp bakbenet och varnade när han stod på gången.

Jag tror inte han är rädd, det kanske "låter" som så men när man träffar hästen live så är det det sista....fast å andra sidan. Inga av hans signaler är standard.

Om vi leker med tanken att han är rädd för mig, vart går då gränsen mellan respekt och rädsla?

Mina erfarenheter är att rädda hästar blir det mer kaos med, denna gör framsteg och den han skonar från de mesta av hans dumheter är mig d.v.s. den som sätter gränserna.

 

[fiautanknuff]

Jag tycker det låter lite som en tendens till "om jag ser arg ut är det iallafall någon som märker att jag finns".Han kanske är osäker och liten inuti och ingen tar någon notis om honom då.Varken häst eller människa.I hans värld alltså!Rädsla och ångest går bara att bota om han får sin osäkerhet bekräftad först.Kräv inget mer innan du fått träffa den lilla hästen inuti.Lycka till!

 

[LIA]

Rädsla för, skaffar man via hot om eller faktiskt våld och opålitlighet.
Respekt, förtjänar man genom att vara en person som går att lita på och som man vill lita på och ledas av.
I det långa loppet är rädsla negativt, respekt positivt. Även i hästhantering.
Rädsla kan ta sig många uttryck. Se på hundar t ex, som kan bli allt mellan aggresiva via "kissapåsig" till blockerade.
Huruvida hästen är rädd vet jag ju inte, men det var den känslan jag fick.

När han kommer med strukna öron, har du någon känsla för varför han gör det. Så här via skrivna ord, kan det ju vara vad som helst. "Jag är förbannad, försvinn, jävla granne, släpp ut mig, hungrig-var är maten, inte en spruta till, skit i min mat" osv.

"Observera att jag ALDRIG slagit hästen vare sig med hand eller tillhygge förrutom i hagen när han attackerat vid fodring - då har jag använt longerpisken."
Vilket jag anser vara helt fel sätt att använda en piska. Fanns det inte något bättre sätt att hantera situationen, eller ännu hellre undvika den?
Sak samma med "Kvasten har han fått uppkörd precis när han drog upp bakbenet och varnade när han stod på gången."

Det känns som om du bemöter symtom i st f att åtgärda orsaker, om du förstår hur jag menar. Jag skulle försöka klura ut VARFÖR hästen visar enn viss reaktion, för att sedan kunna möta den på adekvat sätt.

"Ej naturliga krav", såsom att hästen inte får gå fram till maten innan du går därifrån, inte får sträcka ut huvudet etc, skulle jag inte bry mig om att hävda, även om jag förstår din tanke. I första hand skulle jag försöka bygga upp ett förtroende.
Hmmm, svårt att få fram det jag vill.

Hursom, knepigt är det!

LIA

 

[saddleman]

Jag gillar inte heller mutor, men som en möjlig väg för att få kontakt kan man alltid försöka med lite godis. Kombinera godiset med annat beröm, med röst och beröring, för att få hästen att associera röst och beröring som något positivt. Sedan tar man bort godiset men ger ibland nångång slumpvis.

Prat eller handrörelser utan den positiva kopplingen kan annars vara avskräckande och kännas som att man kräver något eller vill slå till hästen. Här pratar vi om en dåligt fungerande häst alltså. Det är en egen liten process bara att kunna berömma en häst som inte är van vid det.

För mig skulle han gärna få sega till hagen bara han rör sig. Kravet att sitta i andra änden på en lina kan kännas alldeles tillräckligt svårt. Stanna till nångång och gå igen. Inte ha särskilt bråttom själv. Försök gör honom nyfiken på olika saker, vadsomhelst. Fokusera på hästen, inte på att komma fram till hagen.

Jag skulle prova att ha honom tillsammans med en häst i en egen hage, en häst som han efter ett tag vet var han har och inte behöver kriga med. En hel flock blir lite av mobbing att ha emot sig, det är nog för svårt. Alldeles ensam får han ingen relation alls, och han behöver nog det. Det är svårt att välja en kompis, en äldre vallack kanske inte är fel.

Jag tror att det tar sin tid, inte veckor eller månader, utan mer än så. Det går sakta i början men det brukar lossna efter ett tag. Man behöver nog inte göra några speciella saker, vanlig daglig hantering innehåller tillräckliga doser med svåra händelser. Jag antar att han inte rids för hur det skulle gå till vill jag inte tänka på.

 

[saddleman]

Här sitter vi och skriver

Det du skrev om vifta in, få på moppo, kvast i rumpan, longerpiska och vad det nu var gör att jag tror du kan glömma mitt inlägg här ovan. Du kommer aldrig till nåt resultat den vägen, eller, du kommer naturligtvis nånstans men inte dit jag tänker mig. Den respekt du frågar efter är den som föds i rädsla. Det är ett annat sätt att ha häst än det jag strävar efter.

 

[martha]

HAR hästen övht blivit utredd nångång??

Jag hade en gång för ganska många år sedan en typ sån, men han var knappt lika aggressiv, men tjurig o vrång och olycklig...Hade jag ställt på honom ytterligare så hade han säkert blivit aggressiv.

Han var nog den enda hästen som visat aggressivitet vid longering, med att mota och vägra röra på sig....det visade sig att han hade svåra urkalkningar i bägge framknäna...dubbelsidigt.

Så tänk er för innan ni skall "rädda" denna hästen, så ni inte plågar honom ännu mer....en häst beter sig inte som "din" om det inte är nåt allvarligt fel.....

 

[ecssory]

""Observera att jag ALDRIG slagit hästen vare sig med hand eller tillhygge förrutom i hagen när han attackerat vid fodring - då har jag använt longerpisken."
Vilket jag anser vara helt fel sätt att använda en piska. Fanns det inte något bättre sätt att hantera situationen, eller ännu hellre undvika den?
Sak samma med "Kvasten har han fått uppkörd precis när han drog upp bakbenet och varnade när han stod på gången.""

Hm, jag måste ut i hagen och fodra.
Enda sättet att undvika konfrontationen hade varit att inte fodra i hagen - inget alternativ.
Från början så kom denna kille emot mig med öronen slickade bakåt och sänkt huvud om jag då inte var väldigt snabb med att pysa från maten så vände han snabbt om och sparkade med båda benen mot mig och ibland kunde han fortsätta att backa och "mata" mot mig - utan att jag gjort annat än att komma med maten.

"Det känns som om du bemöter symtom i st f att åtgärda orsaker, om du förstår hur jag menar. Jag skulle försöka klura ut VARFÖR hästen visar enn viss reaktion, för att sedan kunna möta den på adekvat sätt".

SJÄLVKLART finns det en anledning till att han gör så men mitt liv går före hans och i sådana situationer så måste lösning komma snabbt.

Skulle han göra så mot någon häst så skulle pedagogik inte gälla, samma sak för mig, det blir farligt att inte sätta gränser när det tar uttryck på detta farliga sätt. Jag lät det huruvida gå 1½ vecka då vi provade att fodra på olika sätt - inget fungerade.
Försökte jag på något sätt mota bort killen eller få honom att stanna en bit ifrån mig så var det som att trycka på en avfyrningsknapp.
Maten var intressantare än jag.

Han började inte med detta beteende förrens några dagar efter att han kommit till stallet. De första dagarna så hade han lugn och ro för att aklimatisera sig och det gick bra, mönstret bröt han självmant.

Hur som haver, jag tog med mig longerpisken, och gav honom ett riktigt rapp i ärslet när han vände baken till.
Sedan har han efter mycket tragglande börjat med att ställa sig ett par meter ifrån mig med öronen spetsade framåt åt mitt håll och när jag går kommer han fram för att äta.
Det som utvecklas är att han för varje dag står lite närmare med öronen framåt, ibörjan stod han flera meter ifrån med öronen slickade bakåt.
Jag tolkar det som att han känner sig säker, det är en rutin och han vet exakt vad som händer.

Hästar visar ingen pardon vid behandlingen av varandra, jag anser att man kan övervinna hästar genom att nyttja sitt intellekt men ibland finner jag det högst lämpligt att ta i hårdare tag. Kan man göra det i rätt ögonblick så säger min erfarenhet att ingen skada skedd och det sker omedelbart efter en betydande förändring.
Samtidigt så finns det en NH snubbe (Anti) som sagt en grej som etsat sig fast i min skalle och det är att hästarna själva avgör vilket motstånd de vill ha.

Sitter man och studerar hästarnas språk sinsemellan i hagen så är det just det som gäller.

I jakten på att finna vägen till att hästen skall finna tillit hos människan så kan man inte riskera att råka illa ut själv, han får knappast mer tillit av att skrämma ut alla människor ur hagen?

En annan grej som jag hörde idag som de andra har problem med är att när de hämtar sina hästar så har de problem med att denna kille följer efter dem och olustar med öronen slickade bakåt och huvudet nedsänkt.

Jag förstår att det kan blir problem när man söker upp honom för hantering men när han själv söker upp kontakten?
Jag har inte märkt av detta men enligt de andra så har han gjort så hela tiden.

 

[ecssory]

Du har rätt.

 

[ecssory]

Han svarar fint på beröm och får beröm för minsta lilla.
Godiset, som jag skrev, utlöste bara hans negativa sida d.v.s om han var duktig och man skulle ge honom något att äta så slickade han öronen bakåt och började hota antingen med hela kroppen eller tänderna.
I den situationen så ansåg jag det vara tokfel att försöka med godis.
Du vet: han är duktig - skall få godis som beröm - innan han får godiset förvandlas han till något oerhört ilsket ...och då får han godis. Är inte risken att meningen med godiset kanske blir lite suddigt?

"För mig skulle han gärna få sega till hagen bara han rör sig. Kravet att sitta i andra änden på en lina kan kännas alldeles tillräckligt svårt. Stanna till nångång och gå igen. Inte ha särskilt bråttom själv. Försök gör honom nyfiken på olika saker, vadsomhelst. Fokusera på hästen, inte på att komma fram till hagen".

Detta gör vi.
Problemet är att många andra fakto inte har tiden att ta det lugnt (stressade till jobbet tex) och eftersom denna häst behöver tid mer än allt annat så skulle det vara bättre om det bara var en enda människa som hanterade honom i början...som hade tiden.

"Jag skulle prova att ha honom tillsammans med en häst i en egen hage, en häst som han efter ett tag vet var han har och inte behöver kriga med. En hel flock blir lite av mobbing att ha emot sig, det är nog för svårt. Alldeles ensam får han ingen relation alls, och han behöver nog det. Det är svårt att välja en kompis, en äldre vallack kanske inte är fel".

Jag skall prova detta alternativt med ett sto då hon visar bättre ledaregenskaper.

 

[ecssory]

Glömde...

"Jag antar att han inte rids för hur det skulle gå till vill jag inte tänka på".

Detta är ytterligare en grej som jag inte tycker är "standard".
En häst som inte går att hantera från marken brukar vara katastrof att rida.

I början red tjejen i ridhus och det gick åt pipan redan vid longering...självklart.
Jag föreslog att hon skulle ställa av hästen tills hon lärt känna honom bättre och kommit underfund med honom på backen.
Hon blev helt förstörd.

Men efter att ha studerat hästen i olika situationer så föreslog jag att vi skulle kunna prova att rida ut, om hon tordes såklart.
Vi är benhårda med att han bara rids ut med en och samma häst (gammal grålle) han måste hålla sig bakom och vi måste förutspå situationer som skulle kunna innebära konfrontation i vilja mellan häst och ryttare d.v.s undvika alla situationer som skulle kunna innebära ett nederlag.
Korta stunder under bra förutsättningar (väder osv).

Det har mot praxis fungerat jättebra, han har öronen fram hela tiden och visar positiv anda (inte samma häst). Minsta lilla innan det hinner bli problem så får tjejen hoppa av och leda en bit.
Sista veckan har han tom börjat bjuda och SVARAR på framåtdrivande hjälper.

Jag har sagt att hon skall hålla sig till denna konsekventa och superenkla variant till han fungerar bättre på backen eftersom detta verkar fungera bra på honom men måste vara beredd på ett bakslag.
Det är inget krävande och han verkar uppskatta det.
Dessutom blir han etter värre när han bara får gå i hage, så någon sysselsättning måste till och just nu är ridning det lättaste.

Kan det vara så att det finns få individer där man kan nyttja ridningen i positiv mening när det inte fungerar så bra på backen?
Det känns ok så länge han faktiskt gör framsteg på backen också men man vet ju aldrig vad som kan hända.

.

 

[sissu]

Kan inte annat än tycka synd om hästen, så ung och så många ägare och flyttar.
Under ytan så finns troligen en mycket intelligent häst som helt enkelt bara tappat förtroendet på att alltid bli missförstådd på ett eller annat vis och tröttnat. Aldrig fått lära sig att umgås med vare sig andra hästar eller människor, för han har aldrig fått rota sig någonstans och troligen har ingen någonsin lyssnat på vad han har att säga från första träningsdagen. Visst kan det ligga en bakomliggande sjukdom också som Martha är inne på och det bör i första hand utredas innan det är gjort borde hästen få gå i en hage och skrota och bara gå in och ut ur stallet. Slippa alla krav på att gå fort eller sakta få täcke på sig, uppföra sig korrekt m.m.

Rida en häst som inte klarar av vardagen tycker jag är oansvarslöst och kan sluta i rena katastrofen. Har man tagit sig an en sådan häst, så ser man till att först utreda den fysiskt, sedan funderar man över om man verkligen vill och kan lägga den tid den psykiskt behöver och om man är villig att ge den ett mkt. långvarigt hem. Om inte så bör den få kulan i pannan.

MVH/

 

[saddleman]

Det känns på nåt sätt som om ni är inne på en väg som leder framåt, jag blev lite orolig ett tag. Om lugn ridning fungerar så är det naturligtvis bra, både för att hästen får röra sig och att ryttaren/ägaren får ett naturligt förhållande till hästen. Bra att ni inte lägger in nåt mer avancerat, att det bara får rulla på under optimala omständigheter.

Sto i hagen med vallack vågar man normalt inte säga, då får man alltid en hög protester på sig. Det är en bra idé förutsatt att ni har något sto som lämpar sig. Det är samma där, ett äldre ledarsto fungerar säkert. Möjligen kan det bli tufft för killen, ni får hålla koll på dom.

Om godis utlöser ilska så skall du naturligtvis inte använda det, det var bara för att få nån öppning, en positiv sådan. Ilska vill man inte ha. Tar han beröm bra redan så skippa godiset.

Stressade människor är alltid problem för hästar, men jag inser att det är svårt när många måste hantera. Alla människor är olika, en del vill dessutom inte göra på något annat sätt än "det gamla vanliga", man får hoppas att den positiva hanteringen väger över för hästen. Det blir antagligen så att han inte accepterar vissa människor som hanterar honom.

Bra att ägaren får lite allmän information om hästhantering av det lugnare slaget. Hon behöver inte känna sig så förtvivlad, när hon ser att det går framåt och att hon bygger en bra kontakt med hästen är det en belöning som brukar överträffa mycket annat.

 

[saddleman]

För att ta upp Marthas inlägg om att han skulle ha något fysiskt fel, det är ju inte omöjligt det heller. Att han rids utan att visa på smärtor motsäger det, liksom att han antagligen har undersökts före köpet. Men ändå, en koll är aldrig fel.

Men, en koll med ett OK på hästen är heller ingen fribiljett in att hantera en häst illa. Med illa menar jag hästhantering med olika former av tvång, något som en sund häst helst borde protestera mot.

Protesterna kan sedan leda till en ny vet-kontroll, inget fel, hanteringen fortsätter på samma usla sätt, nya protester från hästen, och sedan slutar det kanske med en kula i pannan. Ny häst, samma usla hantering, samma problem igen.

Det är helt rätt, en kula i pannan löser alltid alla hanteringsproblem. Var den än hamnar.

 

[martha]

"Min" häst med urkalkningarna var snäll att köra vanlig motion med, när man ville öka tempot så travade han bara illa......

En kula i pannan löser alla problem...ja...men frågan är väl vem som skall dö/skadas först??? hästen eller en människa....det är oansvarigt för bägge parter.Själv skulle jag inte vilja äga en häst med dessa problem och någon annan blivit skadad pga detta, allrahelst som man vet att det ligger "nära".

Men det kanske bara är jag som har den moralen....

 

[Kokopelli]

Kan det vara så att det finns få individer där man kan nyttja ridningen i positiv mening när det inte fungerar så bra på backen?
Det känns ok så länge han faktiskt gör framsteg på backen också men man vet ju aldrig vad som kan hända.

Jag hör till dom som inte tycker att man ska utesluta någonting. Det finns väl ingen anledning att krångla till det som faktiskt fungerar bra.
Om hästen fungerar bra i ridning och verkar trivas med det så varför inte.
Han kanske hör till de hästar som behöver mycket att göra, mycket fysisk stimulans för att må bra?
Min uppfattning är generellt att våra hästar i de allra flesta fall har för lite att göra och att de får alldeles för lite fysiskt stimulans där de går och "gockar" i hagen. Många hästar behöver arbete för att må bra.

Vem vet? Kanske påverkar det honom i det stora hela och så länge ni lyssnar och är lyhörda kan det inte skada. Ni lär märka om det blir problem.
Dessutom behöver ägaren få känna sig stolt över sin häst likaväl som hästen behöver få vara duktig. Det kan vara ett sätt för dom att skapa bättre kontakt och jag tycker detta faktum låter hoppfullt.

Jag minns en häst från tidernas begynnelse som gick på ridskola och som var bedrövlig i stallet. Det var på den tiden när NH inte fanns som begrepp i Sverige ens på papper. Det mest avancerade i den vägen som fanns att läsa var Henry Blake och den kan man ju ha en del åsikter om. Den hästen iallafall en stor vallack hatade nästan alla och. Han både försökte sparka och bita sina skötare. Ridskoleelever är inga idioter så vi andra hade vett att hålla oss ur vägen.... Hästen var dock som en Gud att rida på, mjuk, följsam och passade nästan alla ryttare och han verkade trivas utmärkt med att bli riden. Krånglade ALDRIG vid ridningen.
Nu förespråkar jag inte dessa monster på ridskolor tro inte det, men det är ändå en märklig kombination värd att notera för er.
Allt är inte på ett snöre och vi kommer alla sannolikt att träffa på både hästar och människor genom livet som inte följer det vanliga mönstret och regelmallarna.

Frid Kokopelli Mana som inte tycker hästen verkar så hopplös att den skulle skjutas.

 

[Lindi]

Jag har inte så många tips att bidra med då jag inte kommer i närheten av mångas kunskaper här inne, men jag tänkte berätta min lilla historia.
vi fick in en pålle i träning. Hästen gjorde utfall när man närmade sig den, sparkade om man kom längre bak än mitt på magen och kunde hugga i luften om man ställde krav. Den gick absolut inte att köra. (travhäst)
Jag har en förkärlek för svåra hästar och fick ha denna som mitt eget lilla arbete. Alla andra lämnade den efter ett tag i fred (förutom att ta den till och från hagen då) och mitt arbete började. Tyvärr var jag inte (är fortfarande inte) tillräckligt erfaren för att lösa alla problem som uppstod och hon överraskade mig flera gånger. Men en bra bit kom vi, jag kunde borsta henne på hela kroppen, sela henne med bara nån spark (aldrig riktad mot mig) och köra henne utan problem i bakvarv på banan och på sandslingan. Hon fick en bra kompis och hade öronen mer och mer framåt, slutade anfalla i boxen och jag kunde stå länge och gosa med henne. Hon gick dessutom att sko hyfsat bra. Väldigt vacker häst med fint steg och väldig kapacitet. Så några framsteg nådde jag trots min ringa erfarenhet, men det var många snedsteg på vägen och det var hela tiden bara jag som höll på med henne. När jag var iväg på praktik slaktades hon... Ägarna hade varit där och tränaren skulle försöka köra henne, vilket resulterade i sparkar riktade mot ägaren under selningen... där hon höll på att pricka dottern...
Hade nån mer erfaren haft henne så hade det nog gått att lösa, men problemhästar är farliga att hålla på med. Jag tycker att man ska väga för och nackdelar. Hästen har inget roligt liv nu och hur bra tror man att den kan komma att bli? Ibland är nog det bästa ett skott i pannan, tyvärr. Det är hemskt hur mycket människor kan förstöra! "min" pålle var 2 när jag fick hand om henne, slaktades på våren som 3-åring... det är hon som är på min användarbild

 

[Bubblie]

Jag tror han vill galoppera på dom evigt gröna ängarna!

 

[ecssory]

Till er alla!

1. Tack för att ni tar er tid!
2. Ni kan ju absolut inte veta och jag tycker det är suveränt att ni påpekar check av hästens allmäna fysiska/psykiska situation, jag hör dock till en av de som alltid kollar det innan vidare arbete inleds .

Hästen är kollad på alla vis som det går att kolla d.v.s. vet (inkl syn och hörsel) och kiro samt träckprov .
Mer än så kan man inte göra för närvarande men visst kan det ändå vara något fel som inte upptäckts och detta får vi vara lyhörda för.

Angående det där med sto så är min egna åsikt att valacker och ston generellt fungerar ypperligt ihop, en viktigt förutsättning är dock att flocken har utrymme men det gäller även i hagar med enkönade.

Fö tycker jag att det skiljer oerhört mellan hästar i deras ledaregenskaper. I detta fall har vi ett sto som är helt suverän. Hon har dessutom aldrig behövt slagits för att bli accepterad som ledare, de andra har instinktiv respekt för henne.
Skulle jag sätta någon av valackerna i samma hage som denna så vet jag att han kommer få det tufft.