Driva istadig häst bakifrån...

[ecssory]

Det gäller en häst som definitivt kan räknas som en problemhäst som uppenbart blivit fel hanterad.
Han visar 0 känsla 0 stress 0 känslighet - han ser igenom de flesta människor, man får ingen kontakt, och fungerar inte i flocken/med andra hästar. Han blir inte accepterad utan får stryk hela tiden men ger sig ändå inte. Hästen blir 4 år (halvblod).

Han har sparkat som försvar, bokstavligen attackerat i hagen, sprungit över, när man försökt backa honom är det försvar och resning, och varit livsfarlig att peta på när han äter.
Efter två månaders träning med list går det mkt bättre men han är fortfarande opålitlig och istadig.
Vi har använt repgrimma till vardags och den har hjälpt mycket men ändå svarar han mkt dåligt på repgrimman.
Vad man än gör måste man vara övertydlig, han tycks vara lite "trög" eller extremt ovillig om man tyker det låter bättre.

Tillhygge har bara använts (d.v.s longerpisk) vid ett tillfälle och det är när vi fodrar i hagen då han har/hade som vana att attackera och sparka (tendensen finns fortfarande).

Nu har han börjat med något nytt och det är att han vägrar gå fram vid hand.
Förrut när man ledde honom så kunde han med bakåtstrukna öron i ett obevakat ögonblick hota och springa över den som ledde. NU är taktiken ändrad och rätt vad det är så vill han inte gå alls.

Tryck och eftergift med repgrimman fungerar KNAPPT i skritt det är OMÖJLIGT att få honom att öka steglängden eller börja trava, han nästintill släpar benen efter sig.

Givetvis så tryter humöret och jag har lust att göra honom till korv eftersom jag inte kommer på hur jag skall överlista honom denna gång.
Har lust att när han inte svara på tryck och eftergift be någon ge honom ett fett rapp i arslet med longerpisken....risken finns att han inte tar det och då har man ju förlorat och gett honom ytterligare en anledning att hata folk.

Tips tack.

Jag praktiserar lite NH filosofi på mina egna pållar för att få ett trevligt och säkert umgänge till vardags och jag brukar även hjälpa andra med deras problem jag har hittills inte misslyckats. Denna är en för mig alldeles för avancerad nöt att knäcka och egentligen är han ett ämne för ett proffs men då ägaren inte har lust eller råd att ta hjälp av ett proffs så ser jag det som en utmaning tills vidare.

 

[martha]

Ett skott i pannan tycker jag låter som en bra ide

Hästen mår uppenbarligen inte alls bra och att behöva vara "rädd att göra fel så förtroendet ryker" hela tiden kan väl knappast vara en höjdare i hästägandet...

 

[Kokopelli]

En del hästar är känsliga och det räcker att höja handen för att de ska fara i luften som skjutna ur kanoner, andra hästar är mer flegmatiska och/eller tuffa och starka i psyket och då hjälper det inte med en liten repviftning.

När jag började med Kokopelli-hästen i roundpen hade jag tittat på video. Ha ha! De flesta hästar i NH-videos är såna där kanonhästar, halvvilda och det räckta att tränaren viftade lite lätt med grimskaftet för att de skulle galoppera iväg. Jag gick på torsk direkt, ingenting var som i filmerna.
Kokopelli var tuff och katig och han sket väl i det där lilla grimskaftet. Jag skulle ha behövt ett smatterband. Han gick inte undan för nåt litet fjuttevift utan det slutade med att jag med en stil som mer liknade aphuset på skansen än en NH video fick klappa till honom över arschlet ganska rejält för att han skulle fatta att han skulle röra sig framåt. DÅ fattade han vad det handlade om och gör så än idag. Idag kan även jag vifta lite lätt för han har lärt sig att om jag säger framåt och viftar har han två alternativ. Antingen göra som jag säger eller få sig ett rapp i ändan.

Funkar skitbra.

Jag skulle nog vara benägen att testa din variant. Han verkar ju inte vara den nervösa typen iallafall?
Att ge kommando, lägg tryck i repgrimman, öka trycket och om inget händer för att han ska röra sig framåt dit du vill så KLIPP TILL (inget fjutt utan en gång rejält) och tag betäckning (han verkade minst sagt lite obehaglig). Sedan berömmer ni givetvis Er duktiga häst när han går framåt i vilket stil det vara må.

I övigt har du nog rätt i att det där är inget för duvungar. Det är en tuff häst som tydligen inte är rädd för att ta för sig och prova om han kan få bestämma. Han testar hela tiden sina kompisar i hagen och Er.

Såna där tuffa hästar kan om de får rätt träning av rätt person bli RIKTIGT bra! De har styrka, tuffhet och stabilitet som kan bära dig genom eld och vatten men de kräver sin kvinna (eller man).
Men det är lite Now or Never över det... att jobba med det medan hästen fortfarande är ung annars kan det bli smörgåsen för en sån där kille. Han kan ju bli farlig och riktigt otrevlig som det låter.

Man får anpassa sig till individen!

Frid Kokopelli Mana

"As little as possible as much as it takes" Pat Parelli

 

[Tassetass]

Låter som att hästen skulle behöva byta så väl ägare som miljö. Har man en sån häst så är man mer eller mindre dödsdömd om man inte tar in BRA hjälp utifrån, samt kanske strukturerar om hästen liv gällande boende och kompisar.

Hästen verkar vara rätt lik Malte som han var från början, och det tog många, många, många timmar att komma inpå skinnet på honom. Den här hästen SKRIKER att nåt är så otroligt fel, men vad det är - rent konkret - är svårt att säga.

Ska han säljas kan du ju säga till Jag börjar bli hästssjuk... *SKÄMT*

 

[appislover]

Har du provat att skicka honom framåt?? Brukar funka.

 

[ecssory]

Nej det fungerar inte att skicka honom framåt, att få honom att gå förbi mig på kommando känns oerhört avlägset.

Jag provade att skicka in honom i hagen då det var geggigt vid ingången och han gillar att gå in i hagen, icke, han vägrade gå förbi mig.

 

[ecssory]

"Ett skott i pannan tycker jag låter som en bra ide".

Jag har tänkt tanken, tro mig.

Det är ju inte min häst, tack och lov, men eftersom den står i vårt stall så är det ändå under mitt ansvar känns det som.

Tjejen som köpt honom är 20 år, grön, detta är hennes första häst.
Hon trodde det skulle bli guld och gröna skogar, att ha en egen liten drömhäst att pyssla och gosa med.

Stackarn, hon är ett ypperligt exempel på att man skall ta hjälp av erfarna människor när man letar häst.

 

[ecssory]

"Jag skulle nog vara benägen att testa din variant. Han verkar ju inte vara den nervösa typen iallafall?"

Nä, har han den minsta känslighet så döljer han den väl.
Jag upplever honom som trög och vad jag än gör så måste det vara övertydligt...samma sak med beröm.

Jag får väl göra ett försök med longerpisken då men det känns fördjävligt, en tröst är väl att han blivit bättre men det känns inte ärligt från hans sida.

Svårt att förklara men jag får en olustkänsla av honom som jag nästan aldrig haft med andra hästar som också varit djävliga.

Denna är onekligen speciell....det kommer ta MINST ett år innan det börjar klarna om det överhuvudtaget löser sig.

 

[aramis]

Men kan man hantera honom "i övrigt" då?
Kan hon ta in och släppa ut från hagen? Borsta och fodra mm? Stackars stackars henne!!!
Vilken mardröm! Tur att du finns där i stallet i alla fall!

 

[ecssory]

Du skriver om miljö och ägarbyte och det jag funderat mycket på när jag försökt överlista honom är att ta reda på hur hans behov egentligen ser ut.
Han är så otroligt ointresserad av precis allt förrutom mat.
Människor, hästar och andra djur intresserar honom inte. Han bryr sig inte om han blir ensam lämnad....han går inte gärna ut när det är dåligt väder :smirk: annars är han som ett blankt papper.

Självklart finns det en personlighet under ytan men den håller han helst för sig själv.

Dock, är det något denna häst inte behöver så är det miljöombyte.
Han är fyra år och har redan haft fyra ägare. Denna ägare har han haft i tre månader så egentligen har han fått en ypperlig nystart.

Tyvärr kräver han mer kunskap än ägaren...och vi runtomkring kan erbjuda.

Kanske, om vi håller honom kort och konsekvent med mycket beröm så kanske det mjuknar, han har hittills gjort förbättringar men som jag tidigare skrev så är det inte helhjärtat från hans sida.

Det bästa vore om han bara hanterades av en enda person - en duktig sådan.

Det som ger mig dåliga vibbar är att han fungerar så dåligt med andra hästar, det är som han inte läser deras kroppsspråk för han beter sig så uppenbart regelvidrigt i sättet att närma sig dem.
Hästen har tydligen alltid haft flockproblem.

Det brukar vara ett dåligt tecken.

Folk envisas med att deras hästar skall gå själva för de inte klarar av att gå med andra.
Det brukar till 99,99% vara rent egoistiskt skitsnack.

MEN
Jag funderar på om denne möjligen är en sådan som skulle må bättre av att vara själv ett tag?

Hjälp mig lista ut ´något listigt!

 

[Kokopelli]

Nej, det är ju ingen rolig historia.

På något vis är det kanske lättare att känna sympati med den lite nerviga och hispiga typen som ger ett intryck av att vara sårbar och i behov av stöd och ledning och lugnande.
Denne obstinate herre med en attityd som lyder "fuck you, jag bryr mig inte" kräver antagligen mer av en som hästmänniska?

Du får försöka se honom som en trulig missförstådd tonåring som du har rätt att ställa vissa krav på. Att man ska röra på påkarna, "bädda" sin egen säng och dylikt grundläggande. Men kom också ihåg att Truliga tonåringar har också en liten rädd skit därinne som behöver kärlek och tröst även om attityden är fuck off.
I dagsläget verkar det som om alla (inkl ägarinnan) är besvikna på denna hårda stönbock och kanske han känner det nånstans därinne i sitt hästhjärta? De vill inte ha mig?

Det kan åtminstone vara ett sätt för dig att känna sympati för killen. Jag tycker naturligtvis inte att du ska dalta med honom utan vara jävligt tydlig med var gränserna går. Däremot kan det vara klokt att försöka utröna vad som rör sig därinne bakom den tuffa fasaden.

Du har antagligen fått honom indirekt "på halsen" av någon specifik anledning. Han kommer sannolikt att lära dig en hel del nytt om hästar Jag tycker han verkar jätteintressant!

Frid Kokopelli Mana

 

[ecssory]

Ja, man kan ta in och ut honom från hagen MEN ingenting är friktionsfritt eller säkert.

EX
Ta in från hagen:
-Han låter sig inte fångas (inte med mig nu längre)
-Han kommer emot en men stannar några meter ifrån (inte med mig nu längre)

Släppa i hagen:
-Han sticker innan man fått av grimman (inte med mig nu längre)

I boxen är han mycket opålitlig tex när man skall byta täcke, fodra, eller hantera när han äter (jag fixar det numer, då står han som en spänd fiol och håller stenkoll på mig).

Skall man gå förbi honom på gången så kan han oprovocerat slänga ut ett ben eller slänga ut ett ben när man lägger en hand på skinkan för att han skall flytta sig.
(Detta händer oss alla)

Går man fram till honom för att klappa så lägger han ofta öronen bakåt och står han i boxen så kommer han gärna ut med huvudet och "muckar" och smånaffsar och låtsas hugger.

Mig låter han bli eftersom jag inte tillåter honom att närma sig mig och när jag är i stallet så får han inte peta ut huvudet en mm utifrån boxen.

Jag är alltid beväpnad med kvast eller liknande när jag går förbi honom på gången, ifall att.

Det bästa vore om alla var konsekventa men alla törs inte och en del känner sig elaka att peta upp kvasten i rumpan på honom när han börjar måtta.

Jag har märkt att han beter sig bättre mot mig och det innebär att han kan förändra sig men det är nästan ett måste att alla gör exakt likadant.
Det är en omöjlighet, man måste dessutom vara oerhört snabb i beslut och handling med honom så han fattar och det krävs nästan att man har "hanteringen i blodet" och erfarenhet av att läsa hästar.

Visst är det synd om tjejen, hon har ett helvete och det har bara börjat.

 

[saddleman]

Jag sätter en slant på att han är extremt osäker och helt enkelt inte vågar visa någonting utåt. Därför sätter han också upp en yttre försvar mot allt och alla. Longerpisk tror jag bara förvärrar situation.

Du måste hitta en öppning nånstans. Du har redan sagt något som går att använda, maten. Eftersom han tydligen fungerar då, använd mat som mutor, eller som belöning när han gjort något framsteg.

Börja väldigt smått, minsta lilla framsteg belönas. Vad du sedan skall börja med är en fråga. Välj ut nåt som du tror kan fungera lite enklare, någon situation eller övning. Kör den och beröm framstegen, inte för att han skall lära sig nåt utan mest för att försöka bygga upp en aning självförtoende. Då kanske du hittar in någonstans och upptäcker hästen, eller han upptäcker att allt inte är så farligt därute.

Svårt att säga hur du skall göra när man inte träffat hästen, men jag känner väldigt väl igen situationen och beteendet. Du behöver inte göra nåt avancerat, bara nån form av vanlig enkel hantering från mark. Lära honom konster kommer tids nog, det är långt dit.

 

[ecssory]

Tanken med godis har slagit mig men eftersom han visar ilska så fort det blir ätbart så har jag struntat i "mutsystemet" och konsekvent valt att mota bort honom så fort han visar surtendenser och försöker mota bort mig.
Longerpisken känns inte rätt MEN varje gång vi tar honom till hagen och han drar benen efter sig så vinner han eftersom man varje gång begär att han skall öka.
Är det bättre att inte begära honom gå framåt (eftersom vi inte får honom att öka) och istället låta honom sega hela vägen?

PS Jag provade att låta honom gå i annan hage för att se om han helt enkelt inte ville gå ut i hagen pga de andra, det blev emellertid ingen skillnad alls.

Jag har suttit sammanlagt flera timmar och bara studerat honom och ....jag blir inte klok på honom.
Trodde jag skulle få en idé över att ser hur de andra hästarna tacklar honom och jag förstår inte för allt i världen hans beteende, han gör allt fel om han vill bli accepterad av flocken.

Hästarna signalerar tydligt vad som gäller men det skiter han fullständigt i utan går hellre in i konfrontation med flockens ledare och övriga medlemmar.

Jag funderade också över ev osäkerhet men just ovanstående gör mig osäker på om han är så liten och harig inombords.
Denna häst har inte bara problem med människor han har även problem med andra hästar.

Berätta gärna om vilka tankar som dyker upp angående detta.
Det är intressant med andra infallsvinklar, jag har som sagt kört fast.

 

[martha]

Jag tror han är utvecklingsförstörd det finns faktiskt hästar som är det, eller om han varit med om en fruktansvärt traumatisk händelse som gjort honom totalt ointaglig...
Det jag inte kan förstå är varför man kan tycka att en sån häst är intressant , jag tycker mest det är tragiskt och skulle inte vilja ha med honom att göra och det vore en välgärning att ta bort honom istället för att folk skall få experimentera deras kunskaper på denna hästen Stackars häst säger jag bara...samtisigt tycker jag att ägaren verkar lite okunnig, SER hon inte att hästen mår dåligt??

Att tro att man skulle kunna omvända en sån här häst är lika med att tro man kan flyga..Näää,NÅN slags aktivitet i hjärnan är ju en förutsättning för att börja lägga ner sig o jobba...det verkar som att det inte finns det när han ens inte kan klara av att umgås med andra hästar på ett normalt sätt...

Om ett år är han säkerligen död, och då kan man kanske få lite dåligt samvete varför man inte tog bort honom tidigare...en hjärnskada/tumör ligger kanske inte så avlägset på denna hästen.

 

[Kokopelli]

Att använda godis som "mutor" är givetvis HELT förkastligt, att använda godis rätt som beröm och för att motivera kan ha sina poänger. Skillnaden kan dock vara hårfin så det gäller att veta vad man gör.

Jag tycker om saddlemans förslag för samtidigt som jag förespråkar att man ställer krav och sätter gränser (klipper till) kan jag definitivt motivera hästen i den andra änden och få den att vilja göra något. Hästar behöver en uppgift för att stimuleras även om den är aldrig så enkel. Hästen behöver kanske få vara duktig NÅNGÅNG i NÅNTING?

Backa ett par steg? Lyfta på fötterna när man kratsar hovarna? Duktig häst...massor av beröm.

Har du läst Hemplings bok "hästars budskap"? En ganska tradig bok i o f s (till skillnad från "dansa med hästar") (du kan få köpa den förstnämnda billigt av mig) men den har en riktigt bra poäng bland alla plattityder. Hästen som han träffar hos Jeppen på berget och som speglar honom själv. Hopplös, sur och trulig...

Frid Kokopelli Mana

 

[ecssory]

Jag kallar godis mutor .
Jag gillar inte att använda mat/godis utan arbetar konsekvent med tryck/eftergift samt givetvis mycket beröm.
Nu tänkte jag avstå från principen eftersom han är så svår men istället fungerar det inget bra eftersom han visar otrevliga tendenser när man plockar fram mat/godis.

"Backa ett par steg" .
Jodu.

Du kanske kan lista ut hur gärna denna häst rubbar sig en mm bakåt när man ber/begär det.....

Med hjälp av repgrimma flyttar han sig inte en meter, går jag fram och trycker relativt hårt mot bogen så backar han ett max två steg...det har tagit oss nästan tre veckor.
I flera veckor stegrade han sig och slog med frambenen så fort man ville backa honom.

Tryck över nosryggen och alla andra metoder är dödsdömda...han svarar inte på allt och jag har verkligen fått tänka till när det gäller denna häst för att hitta linjer som fungerar med hans inställning.
Svårt.

Visst är han intressant...på sitt sätt.
Jag tror emellertid att detta alltid kommer vara en enmanshäst, det finns någon för honom men denna människa är nog svår att hitta och när man hittar denne så har han/hon fullt upp med en massa "problemhästar" som han/hon samlat på sig .

 

[Kokopelli]

En viss hjärnverksamhet verkar han ändå ha eftersom han tydligen HAR blivit något bättre? Han är uppenbarligen inte hjärndöd.

Visst är det tragiskt med hästar som far illa och de är alltid bättre på smörgås än i händerna på okunniga.

Men samtidigt finns det hästar som varit utdömda som idioter men som med rätt förståelse och med rätt hantering blivit helt ok.
Jag tänker bl.a på en artikel i hästfynd av en Carina Dahl för något år sedan om ett speciellt fullblodsto. Christina Drangel hade visst sagt till henne något i stil med "att sådana där hästar finner man antingen på smörgås eller i händerna på någon som inte begriper bättre". I det här fallet VAR hästen i händerna på någon som kunde ge den vad den behövde och den utvecklades till det bättre.

Jag tycker i min tur att det är friskt vågat att diagnosticera hjärnskada/tumör efter några rader på Internet.

Kokopelli Mana

 

[Kokopelli]

Går jag fram och trycker relativt hårt mot bogen så backar han ett max två steg...det har tagit oss nästan tre veckor.
I flera veckor stegrade han sig och slog med frambenen så fort man ville backa honom.

Serru. Det är väl ett framsteg . Vem har bråttom?

Jag hoppas att ni överöser hästen med beröm när han gör som ni vill.

Kokopelli mana

 

[ecssory]

"Du har antagligen fått honom indirekt "på halsen" av någon specifik anledning"

Jo, det är en inakordering.
ALLA anser att en kula vore det bästa. Av bekvämlighetsskäl så kan jag hålla med + att det inte är min häst = inte mitt ansvar - inte mitt problem.

Men...

1 Jag tycker synd om tjejen
2 för jag vet vad hon går igenom.

För sju år sedan köpte jag min Första häst och trodde det skulle bli guld och gröna skogar :smirk:. Till skillnad från denna tjej så var jag inte så grön och hade hittat mig en riktigt fin halvblodsvalack på sju år.

Av alla hundratalet hästar jag hanterat och ridit så var det den värsta tänkbara.
Den hästen var betydligt vidrigare och farligare än den som idag står i vårt stall men likheterna är slående. Den hästen var äldre, jag tror att den som idag står i stallet har god potential att bli sådan som min var.

Jag löste problemet efter många försök med...en kula och tog det ekonomiska bakslaget.

Nu ser jag kanske min chans att själv få ytterligare en chans.

Jag har i alla fall DEN hästen att tacka för att jag fick upp ögonen för NH.
Så detta känns lite som....ödet.

Det är hästen som sökt upp mig...knäppt va :smirk:.