Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är meningen att mamman ska vara nära bebisen den första tiden eftersom det är hon som har maten och barnet känner sig trygg hos henne.
Det är bara att se till vilket annat djur som helst. Friska djurmammor tar hand om sina avkommor och lever nära dem så länge det behövs.
Ingen skulle komma på tanken att ta mamman ifrån ungarna och låta pappan ta hand om dem och låta dem dia ersättning ur flaska. Det gör man i nödfall, om mamman dör eller inte tar hand om ungarna själv.
Varför skulle människan skilja sig från andra djur när det gäller fortplantning?
Men snälla, de finns de som väljer att inte amma, är de dåliga föräldrar då? eller de föräldrar där pappan faktiskt är föräldraledig, även den första tiden, de barnen blir inte trygga, enligt dig då?
sista meningen hoppas jag du skämtar...
Håller med mkt, men det känns främmande för mig att vara borta en hel lång kväll från en tvåveckors som i TS, däremot någon timme här och var, är en annan sak
Fast jag tycker inte riktigt att det är så enkelt. När min sambo kommer hem klockan 18 så orkar han bara inte vissa dagar. Han har lunch kring 11 och det är första gången på 7 h som han kan sätta sig ned och bara pusta ut. Då slänger jag en grinig bebis i famnen på honom och kräver att han ska vara en bra pappa och njuta av sin egna tid med sonen. Det funkar inte varje dag vecka in och vecka ut. Pappor har också rätt att vara trötta och slut efter att ha varit borta hemifrån 10-11 h. Jag tycker inte bara att det är så enkelt att säga att det är mamman som vaktar som en hök. Vi är alla individer i familjen med olika saker som hänt oss under dagen.
Jag kan heller inte låta pappan gå omkring och försöka trösta ett otröstligt barn i 2 h när jag kan fixa det på 5 min. Det är inte roligt för någon alls, helt inte om alla tre är oändligt trötta.
*KL*
Så här ser jag på dethär med trygghet.
Jag kommer vara mammaledig först och min sambo kommer då jobba.
Jag får flera timmar för mig själv med våran lilla knodd så när min sambo är hemma så låter jag honom och Grodan ha egen tid också.
Jag vill att Grodan ska känna trygghet i båda sina föräldrar, det är jätte viktigt för oss.
Då kan jag passa på att gå ut på en långpromenad med hunden, åka och handla, träna eller något annat.
Jag tror det många gånger är mamman som gör att pappan blir en "främling" för barnet, pappan får aldrig chansen att trösta eller natta och får aldrig chansen att lära sig för mamman vakar som en hök och rättar ...
Men det är att ta hand om barnet, inte att få "egen tid". Att ta hand om barnet kan man även om man är trött. Många bebisar är oftast som gnälligast ungefär när papporna kommer hem om de jobbar vanliga kontorstider. En trött pappa och en gnällig bebis kan jag bara inte kalla för egen tid. Sen är så klart inte varje dag så, men fler dagar än man önskar kan bli så om man har en bebis var gnällighet infaller precis då.Men mammor som är hemma med ett spädbarn har också rätt att vara trötta och få avlastning när pappan kommer hem. Man får liksom ta att man får ta hand om barnet även om man är trött och sliten. Sedan ska man såklart prata med varandra och försöka fördela det så bra som möjligt för alla parter, men även trötta pappor får ta att det inte alltid går att vara utvilad när man ska ta hand om barnet.
Det där är också en sak som är lättare i teorin än i praktiken. Har man en bebis som aldrig sover så stuntar man fulltständigt i om eller hur eller vem som söver den, bara ungen sover så är man nöjd. Har man däremot ett barn som sover för jämnan så är det inga problem att ta de smällarna. Då kanske man kan sitta i lugn och ro och vila ut medans barnet skriker, men har man ett barn som varit vaken 6 h i sträck och bara är ett par veckor gammal så nej... Då tar man inte den omständiga vägen. Har man inte så mycket batteri kvar orkar man inte lyssna på det, är man utvilad gör man nog det. Handlar det om ett barn som som t.ex. har ont i magen och bara behöver bäras är det en annan sak, men ibland vill barnet har något annat för att komma till ro. Sen tror jag heller inte på att barnet blir präglat för livet bara för att man inte delar på allt rakt av. Det är inte så enkelt att om pappan tröstar barnet varannan gång så blir allt jättebra. Dessutom är det väldigt lätt att glömma bort att barnet faktiskt också har en egen vilja. Att hela tiden motarbeta barnets vilja för att man som vuxen ska vara "rättvis" tycker jag verkar vara en stor energitjuv.Nu säger jag inte att ni gjorde fel, men är det inte lätt att mamman tar över just för att hon kan? Pappan får inte chansen. Man gör det som går snabbast och smidigast (vilket inte är konstigt), men kanske berövar man även pappan möjligheten att utveckla sitt sätt att trösta barnet genom att göra så? Om det inte är mat barnet behöver för att tröstas så har båda föräldrarna lika goda möjligheter att trösta barnet, det handlar om att utveckla sitt eget sätt. Sedan faller det sig väl ganska naturligt att det är den som är hemma med barnet som får övertaget på den punkten.
Men det är att ta hand om barnet, inte att få "egen tid". Att ta hand om barnet kan man även om man är trött. Många bebisar är oftast som gnälligast ungefär när papporna kommer hem om de jobbar vanliga kontorstider. En trött pappa och en gnällig bebis kan jag bara inte kalla för egen tid. Sen är så klart inte varje dag så, men fler dagar än man önskar kan bli så om man har en bebis var gnällighet infaller precis då.
Ja men VILL man o KAN man är det väl bra för en själv o förhållandet! Dock har jag aldrig hört nån som klarar av det. Så jag har inga bra o jämföra med.