Dressyrsnackis nr 9

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Vårt mål är inte att våra hästar ska göra någon levad ur piaffen, aldrig någonsin, de ska kunna gå ur med lätthet med bibehållen bjudning. Klart alla behöver hjälp och det behöver också vi givetvis, vilket vi också har haft/har. Det första klippet är då det precis introduceras och det är en oerhört känslig häst som inte fungerade att ta vid sidan, vi vill att hon ska hitta rätt själv och där då direkt berömma. Hur hon trampar idag visar sig inte alls på filmen, där hon fortfarande är väldigt frågande och således spänner till i sin överlinje. Idag blir hon snarare väldigt rund, och lite överambitiös men blir fri från bettet -och gör det själv för att hon hittar rätt och känner sig trygg då vi har skyndat långsamt. Filmen är som sagt ett år gammal.

Jag säger inte att du har fel men jag tycker du är otroligt tvärsäker i dina uttalanden som gäller hästar som du aldrig sett live utan endast sett korta filmsnuttar på.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Jag har inte heller levad som mål på alla hästar. Däremot ger mig insikten om hur piaffen är tänkt fungera mig en annanstans på vad en bra piaff är. Och den ska givetvis ha bra övergångar. Annars är det trickträning och inte dressyr. :)
Och om piaffen inte är bärig är det för mig ingen piaff. Piaffen ska stärka och gymnasticera. Och då bärmuskulaturen alltså. ;)

Jag skrev lite snabbt efter filmerna. Absolut. Det är vad jag hade att tillgå.
Men jag är tämligen säker på att jag sett hyfsat rätt ang problematiken på filmerna.
Viss problematik i formgivning brukar gå igenom även i andra lägen.
Vissa saker har man sett så mycket och det brukar vara på ett visst sätt då.
Man blir sällan överraskad. :)

Det frångående blir också enklare att stävja framifrån. Man går ju inte bakom och driver men kroppsdpråket utan tvärtom har man nära till en bromsande position om det behövs.
Det upplevs av många hästar mindre provocerande/stressande.

Varför kunde man inte ta den från sidan tyckte ni?
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Hon blev oerhört stressad, hög och spänd i nacken och absolut inte tillfreds över situationen. Hon är lite sån generellt även om det har blivit väldigt mycket bättre, så är det en väldigt känslig häst som gör att man får prova sig fram, med små steg där hon hela tiden har fått känna sig trygg. Vi har valt att träna väldigt framåttänkande så att man inte får den där klämmiga långsamma auktionen, så gör vi fortfarande just för att hon nu gärna gör sig väldigt rund över ryggen och slår nästan knut på sig själv om man ber om för mycket. Alla är saliga på sin tro men det känns som om vi har ett system som fungerar där både vi och hästar känner sig trygga.

Tack oavsett för din input, givetvis har både vi och hästarna styrkor och svagheter som man varje dag får jobba med, tur att vi har ett litet tag kvar till piaffklasserna :)
 
Senast ändrad:
Sv: Dressyrsnackis nr 9

kl

Satt förresten och kollade lite på anmälningarna till tävlingen vi ska på om tre veckor, enligt proppen ska de köra klasserna efter varandra i ett ridhus men jag undrar om de verkligen kommer hinna med det... :crazy:

Någon mer som ska dit förresten? Åstorportens meeting? :)
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Tja, jag tänkte sälja när fodervärden sa upp kontraktet. Men när jag visade honom för spekulanter var han så härlig att rida så jag ångrade mig och blev hästsugen för första gången på över ett år! Nu har jag dessutom valt att ställa upp honom på ett helt nytt ställe för att få lite extra inspiration. Jättekul att vara igång igen!
 
Senast ändrad:
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Vad härligt att du haft en så bra fodervärd som utvecklat din häst:). Är skönt att läsa om någon som är nöjd med sin fodervärd och jobbet de laht ner istället för de flesta rätt sorgliga historier man läaser här på Buke. Superhärligt att du är så motiverad också:).

*kl*

Har mer eller mindre bestämt att båda mina hästar får vila en månad nu. Det ska bli minusgrader ner till -10 i veckan och då kommer det således bara att gå att skritta iaf. Känns meningslöst att hålla på att skritta runt en fyraåring. Om en månad har förhoppningsvis snön kommit och då passar det rätt bra att lalla i skogen en månad och sen kan jag bara hålla tummarna att ridhuset är klart och motivationen på topp i årsskiftet:D.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Minus 10:nailbiting: fy farao, ryser. Förstår att du ger dem vila :o
Kl
Här njuter vi av mjuka vägar och några plusgrader. Mörkret är jobbigt så man passar på att rida härliga långturer på helgerna . Hästen är superglad över nya tjusiga hightech-sulor och vågar kliva på igen, härligt !
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Jag förstår att du ställer av dem. Tiden mellan höstens mjuka grusvägar och snön är frustrerande. Man kan ju knappt göra nånting när man rider ute!

*kl*
Hos oss drar ridhuset ut lite på tiden, men nu är det småfix kvar bara. Dvs sätta in alla fönster, bygga sargen och läktaren och till sist sprida ut underlaget ;) Men det är på god väg och det dröjer nog inte mer än ett par veckor innan det är klart att användas! Helt i rättan tid :)

Är det förresten nån som har erfarenhet av nyinlagd fibersand? Jag har hört att det kan ta att tag för det att sätta sig och att det innan dess är ganska mjukt. Tänker på min gamlings ben, man kanske ska vara lite restriktiv med ridhusridningen i början?
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

vi har lagt fibersand i vårt ridhus och det satte sig mer eller mindre direkt. nu finns det ju många typer av fibersand och olika blandningar, men jag har INTE uppfattat att det tar längre tid för andra blandningar att sätta sig, de jag känner som lagt. det är som med alla underlag jätteviktigt bara att de verkligen lägger det rätt, och sen är det viktigt att det vattnas rejält i samband med nyläggningen, så tiden på året blir ju kinkig om man samtidigt har minusgrader osv, men det finns säkert lösningar för det med, med salt osv även om bytet sker på en mindre passande tid på året så att säga, saltas måste det ju oavsett i minusgrader.

vårt nyinlagda tog någon vecka att rida in, med underhåll i fråga om harvning/vältning ett par dagar över den veckan regelbundet. det var aldrig djupt ens från första början utan mest bara att man kände att det inte satt sig till nivån det skulle. vi har heller inte hög belastning på vårt underlag utan få hästar som går där, så jag hade inte varit orolig för att det ska vara djupt och tungt om jag var du, däremot ska du ju vara försiktig givetvis som med alla nya underlag, och låta hästen vänja in sig på det och inte rida värstingpassen där flera dagar på raken direkt osv.

Fiorano: har de ö.ht ingen tanke om vilket underlag de ska ha? pumpa dem på att bestämma det - tar inte lång tid att få underlaget i sig beställnings och leveransmässigt alls, bara de vet vad de ska ha och bokar in resurserna de behöver för att anlägga det.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Ja, jag tycker tömkörning är lite dumt att utbilda dressyrhästar i ja.
Problemen med tömkörning syns ju rätt tydligt på era filmer med.

Ni upplever att häst ett har lättare m piaffen. Ja, men det är en häst som lättare trycker med underhalsen mot bettet och lutar sig där. Så inspänningstjofräsets bakåtverkan som man får i töm gör att hon lutar sig framåt, triangulerar och hoppar med bakbenen. Bakbenen skuttar fint. Men det blir ingen bärighet.
Det blir en häst som tar i likt den ska dra en vagn.

Er andra är en sån som hellre rullar ihop/backar av från bettet och därför inte kommer luta emot handen. Den har ist i er värld lite svårare för piaff.
Klart det är svårare med den då den inte går att bara hålla. För den kommer IOM benägenheten att bli kort i halsen inte få rum att få in sina bakben.

Här anser jag att det är överlägset att ta dem för hand. IOM att en häst inte blir för kort i halsen då IOM att man inte alltid behöver inverka exakt rakt bakåt(som man måste IOM tömmens låsta riktning).
En häst börjar heller inte luta sig lika lätt mot en som en rullator. Det känner man mkt tydligare än i töm.

Visst finns det många vägar till Rom. Men den här tror jag på. Jag tror också det finns många vägar som INTE leder till rom. Eller som är väldigt långa. Eller leder till Milano. Det är nära. Men inte rom.
Jag vill ha en kvalitativ piaff. Inte bara bensprattel utan bärighet.
För mig är inte piaff slutmålet. Det går vidare. Ur en piaff ska man tex kunna göra levad. Då måste man plötsligt ha en högre kvalitet på piaffen.

Så tänker jag. Och jag tycker det är lite viktigt att ta upp hur man annars kan göra. Folk HAR problem med samlingen idag, proffsen med.
Här är iaf ngt för de flesta nytt att testa.
Proffsen har börjat ta hjälp sen många år. Men det snackas inte så mkt om det bland folket. :)

Nog det dummaste jag har hört på bra länge att tömkörning inte skulle var bra för dressyrhästar.
Flyinge har länge och väl använt sig utav tömkörrning av sin utbildning av sina dressyrhästar.
De har gett ut massa braiga tömkörningsfilmer genom åren:)

Och för att lära in piaff och passage är det super man kan lära hästen så mkt via just tömkörning som man har sådan nytta av sedan från ryggen.

Så synd att du anser att tömkörning är något dåligt för ridhästar.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Nej stenhårda grusvägar är ingen höjdare på vintern.. Vi har tur som ändå har ridhus hos grannen och gräsgärden som är fria att rida på så man kan ta sig fram i andra gångarter än skritt :)

Men jag vet att långt från alla har så.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Tack för det lugnande svaret :) Det är nån firma som heter Equi-nånting tror jag som ska lägga in det så det kommer bli korrekt gjort + att det kommer skötas ganska minutiöst om jag känner stallägarna rätt ;)

Jag tänkte max tre dagar i veckan i ridhuset och aldrig två dagar i rad. Mindre än så i början också för invänjningen :)
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Fiorano: har de ö.ht ingen tanke om vilket underlag de ska ha? pumpa dem på att bestämma det - tar inte lång tid att få underlaget i sig beställnings och leveransmässigt alls, bara de vet vad de ska ha och bokar in resurserna de behöver för att anlägga det.

Just nu verkar det vara så här;
"Öh, ridhuset är snart klart"
"Öh, det behövs nåt underlag. Vi får se oss om vad som är bra"
Åker till Bollnäs.
"Öh, det verkar vara ett himla fiffigt underlag! Det har legat i 15 år och är JÄTTEbra"
Inget händer.

Fiber har jag lagt lite protest mot. Inte för att jag inte gillar det (det gör jag!) utan för att det kräver mkt skötsel och jag tyvärr hört mycket negativt med halta ridskolehästar när de gått många timmar/dag på det. Sannolikheten att dom fixar ett high maintenance underlag är mycket liten.

Btw, nån som vet vad det är för superunderlag i Bollnäs som legat i 15 år?
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

+andra

Väderprognosen ändras så himla snabbt hela tiden. Nu verkar det bara bli ett par minusgrader, men med dagar innehållande snöblandat regn. Möjligen ännu värre. Idag red vi ut och underlaget varierade mellan lera=snorhalt och stenhårt med is. Detta är onekligen hopplöshetens tid ridmässigt.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Fast alla underlag kräver underhåll och måste skötas.. annars blir det inte bra. Det kan man aldrig komma undan.. sköter man det bra så håller det ju länge som typ då Bollnäs.. antar att dom har någon slags sand då för något annat high tech underlag fanns ju inte för 15 år sedan :D

Den som googlar han finner..

http://www1.idrottonline.se/BollnasRS-Ridsport/Anlaggning/Ridhusunderlag/

Det andra underlaget som låg innan (som jag fattade det) kan ju vara någon slags sågspån.. det var ju poppis förr i tiden.
 
Senast ändrad:
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Ja, det är ju precis det som jag oroat mig för hela tiden. Underlaget måste skötas och som det ser ut nu äter personalen hellre wienerbröd än sladdar ridbanan/orna. När jag var uppstallad där rök jag ihop mer än en gång med personalen om deras obefintliga vilja att faktiskt sköta sitt jobb. Nya ridskolechefen jagar dom rätt bra, men om ingen står över axeln händer det inget.

Då lär det bli sand här också iaf. Usch, jag önskar verkligen att jag var typen som bara litar på att dom kommer att fixa detta och att underlaget kommer att skötas efter konstens alla regler. Istället är detta en konstant oro.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Vet inte exakt. Totala budheten tror jag är ca 4.6 miljoner. Då räknas inte visst arbete in som sargbyggnation och läktare eftersom de räknar med att det ska göras ideellt av medlemarna.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Ja, du får tycka helt fritt. Liksom jag..

Och jag tycker inte tömkörning är optimalt för att skola dressyrhästar.
Jag kan dock tycka det fyller en funktion i inridningen i vissa fall.

Det finns fler än mig som är av samma åsikt. Det finns tom gamla ordspråk som lyder ungefär "rid gärna din körhäst. Men kör absolut inte din dressyrhäst" och då ser man även till töm-KÖRNING. Jag tror bla Erengranath myntat något sådant uttryck. Han får väl anses ha kunskap nog för Flyinge etc..
Men sen kanske man får se till vilka som är skickligast på vad. Piaff eller annat..

Man snackar alltid om att inga tygeltag ska gå bakåt. Hur ska man inverka annat i tömkörning? Tömmen är ju fixerad i sin position.
Man blir väldigt mycket starkare i tömkörning än man tror. Och man blir begränsad till det signalsystem jag använder för inridning.
När man vill inverka mer behöver man kunna flytta tygel/hand upp och åt sidan, för att kunna påverka valda muskelkedjor och balansera hästen utan att göra det i sas drag ökat tryck.
Då hästen är färdigskolad behövs så klart inte det. Men ingen av oss har nog en färdig häst. :)

I trampet och piaffen får man inte hålla i dem i fronten. Det man har för mkt i handen får man för lite bak.

Det är en jäkla skillnad på påskjut och bärighet. Det är helt olika muskelgrupper som arbetar.
Bärigheten är också onaturlig för flyktdjur, till skillnad från påskjutet.
Tramp eller piaff är bärighetsträning.
För mig handlar det mesta i ridningen om bärighetsträning. Just för att få hästen att arbeta sunt och bli hållbar.
Iom att det inte är naturligt för dem kan man få tänka till lite i utbildningen.

Förr räknades en häst som inriden då den gick motsvarande GP.
Sen började skolningen..
Iom att man då var ute efter just bärighet, samling så tränades hästarna därefter.
Jag tror de skulle garvat läppen av sig om man då kom och pratade om tömkörning eller skänkelvikning. De hade nog undrat vad man skulle göra då som inte gick vid hand eller uppsuttet. Eller vad fördelen skulle vara.

Jag kan dock tycka att tömkörning kan fylla sin funktion iom att de förmodligen istället lagt myyycket längre tid på inledande jobb i kapson etc avsuttet innan de direkt red i form.
Precis som jag kan tycka att skänkelvikning kan ha en funktion som jag nyttjar.

Man kan gärna fundera kring varför Flyinge tex tömkör. Kan det vara så att det blev en tradition förut?
På de gamla ridakademierna så lärde man ju ut stridsridning, därav skolsprången etc.. Sen när skjutvapnenena kom behövdes inte det mer. Totalt slöseri med resurser att skola folk till bra ryttare och utbilda hästar. Nu skulle stora grupper folk förflyttas bara. Då bytte man hästmaterial till hästar som också gick att köra, halvbloden. De behövde också vara lite mindre känsliga än det spanska blodet man hade innan.
Man bytte också signalsystem till det som man förr använde till inridningen, gas och broms och ledande tygeltag.
Kan det vara så att då ungefär tillkom tömkörning?

Du får gärna förklara för mig varför det skulle vara så bra. Jag kan ju ha missat något. :)

Jag vidhåller dock att jag hellre arbetar hästar vid hand då de ska skolas till tramp.
 
Sv: Dressyrsnackis nr 9

Fast hellre sand då än något annat om dom inte tänker sköta det...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt. Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 411
Senast: Karminnie
·
Hästmänniskan Jag visste inte riktigt om tråden var mest lämplig på Hästvård eller här, men jag tänkte eftersom det mesta egentligen gäller hur jag...
2
Svar
22
· Visningar
5 972

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp