Väck mig från mardrömmen! Vårt ena sto fölade i natt, men vi lyckades inte rädda honom
Ett fint brunt hingstföl med strimbläs. Detta skulle bli gårdens första egna uppfödning. Min veterinär kämpade och kämpade för att få igång hjärtat men utan resultat. Samtidigt står stoet och är en så fantastiskt duktig vänlig mamma. Bara slickar och försöker få liv i honom, och finner sig i att vi är i boxen. Precis som att hon förstod att vi skulle hjälpa henne. Så hjärtskärande att behöva lyfta ut det lilla livet och höra stoet gnägga efter honom.
Går igenom hela förloppet och tänker om vi bara hade kunnat göra något annorlunda. Men det kunde vi inte. Hon hade en helt normal förlossning, han var bara väldigt svag när han kom ut. Bävar inför nästa fölning som ska ske i maj, men ändå tacksam att stoet mår bra och överlevde. Livet är skört