Skönt för de att de har rastgårdar till sina hundar. Det har inte alla. De som bor i stan som sällskapshundar ser inte lyckliga ut. Drar alltid i kopplet och ser alltid stressade ut. Eftersom att många av de har halsbandstvång så ska de helst rastas med sele, men då blir de svåra att hålla...
Annars verkar de jättefina i psyket. Alla gårdar med många hundar har tre meter höga stängsel runt om. (Å andra sidan finns det inga renraser där, de är ju korsade med allt möjligt...)
Jag tycker att det är synd att de går i mode att de ska hålla som sällskap bara för att de är vackra, vare sig man bor i Norrland eller ej...