Dom där förbannade rottweilrarna..

[Luxus]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Och en kompis till mig är inne så sin tredje berner sennen. Och inte har då hennes varit lugna

Dom kanske inte är så olika ändå

 

[Luxus]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Det finns 4 olika sennenraser -som skiljer sig åt ganska markant...

Appenzeller Sennenhund - vass, stark vakt och vallinstinkt. Mkt restriktiv mot främlingar, en arbetande hund. Den används gärna i aktivt arbete på en gård.
Hanar: 52-56 cm i mankhöjd, tikar 50-54 cm. Korthårig med krullsvans.

Entlebucher Sennenhund - ngt mindre skräpa, men fortfarande restriktiv mot främlingar. Mkt livlig, skällande vallhund. Extremt trogen sin ägare och familj.
Hanar 44-50 cm, tikar 42-48 cm. Korthårig.

Berner Sennenhund - sällskaplig, den av raserna som har det öppnaste sinnelaget. Godmodig och självsäker. Långhårig.
Hanar 64-70 cm, tikar 58-66 cm.

Grosser Schweizer Sennenhund - orädd, vaksam. Restriktiv mot främlingar, vaktar med grova skall. Mkt tillgiven sin familj, flockgemenskap är viktigt. Uthållig och rörlig, gärna arbetande. Tar dock lång tid på sig att växa klart. Kan upplevas som flamsig i ganska hög ålder.
Hanar 65-72 cm, tikar 60-68 cm. Korthårig, kraftig.

De skiljer sig en hel del åt, inte bara storleken och pälsen.

Där har vi det

 

[Jadzia]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Fast det är inte riktigt rättvist att jämföra en rapports-schäfer med en rottis. Rapports är prestationsavel och har ganska högt tempererade hundar.

Du kan ju inte påstå att en rottis som helst ligger på sofflocket som en Bullmastiff är något önskvärt.

 

[Svarta Sara]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Det finns 4 olika sennenraser -som skiljer sig åt ganska markant...

Appenzeller Sennenhund - vass, stark vakt och vallinstinkt. Mkt restriktiv mot främlingar, en arbetande hund. Den används gärna i aktivt arbete på en gård.
Hanar: 52-56 cm i mankhöjd, tikar 50-54 cm. Korthårig med krullsvans.

Entlebucher Sennenhund - ngt mindre skräpa, men fortfarande restriktiv mot främlingar. Mkt livlig, skällande vallhund. Extremt trogen sin ägare och familj.
Hanar 44-50 cm, tikar 42-48 cm. Korthårig.

Berner Sennenhund - sällskaplig, den av raserna som har det öppnaste sinnelaget. Godmodig och självsäker. Långhårig.
Hanar 64-70 cm, tikar 58-66 cm.

Grosser Schweizer Sennenhund - orädd, vaksam. Restriktiv mot främlingar, vaktar med grova skall. Mkt tillgiven sin familj, flockgemenskap är viktigt. Uthållig och rörlig, gärna arbetande. Tar dock lång tid på sig att växa klart. Kan upplevas som flamsig i ganska hög ålder.
Hanar 65-72 cm, tikar 60-68 cm. Korthårig, kraftig.

De skiljer sig en hel del åt, inte bara storleken och pälsen.

Tack Bonetta,bra beskrivning av dem! Har ju haft två grosser själv och lika berner är de INTE!

 

[Bonetta]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Tack Bonetta,bra beskrivning av dem! Har ju haft två grosser själv och lika berner är de INTE!

Nej, det är väl som att säga att Dobermann, Rottweiler och Pinscher är lika varandra..

 

[TwiggyM]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Jag vet att jag nämnt detta i en tidigare diskussion men för mig har det varit tvärtom. Vår schäfer var en fantastisk och lugn familjehund. Mina rottor är mycket arbetsvilliga och kräver mycket mer av mig som förare på alla sätt.

Dock kan de liksom rasen skall kunna, koppla av då de fått sitt och ingen speciellt händer. Även de har ju också personligheter såklart. Den ena kryper nästan ur skinnet om han inte får jobba både hjärna och kropp OFTA medan den andra är nöjd betydligt längre stunder med att mest "hänga med".

Den tredje är i mina ögon visserligen alldeles FÖR aktiv för att klassas som rastypisk men hon är överallt hela tiden och handlar innan hon tänker. Dock misstänker jag att det är bc i henne trots stamtavlan från skk.

MEN för att min egen schäfer var en utmärkt sällskapshund skulle jag aldrig rekommendera ngn att skaffa schäfer för sällskap...de flersta är inte som den hunden.

 

[Jeeves]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Jag har haft Kiragården schäfer också, han var lika tempererad han, och med betydligt mer kraft, pondus och kamplust...det beror ju på vad man är ute efter just då. Mitt val av schäfrar var då baserat på att de skulla arbeta i tjänst och då är det hela tiden den där balansgången. En schäfer av den typ som de jag har haft på senare år är inget att rek för sofflocket, då hittar de på egna små roligheter för att göra tillvaron intressant...
Grejen är den att INGEN schäfer jag har haft, inte heller av den "sämre" sorten om man nu ska kalla dem för det, har varit lämpliga för familjebruk. De är vallande hundar och det är för mig = mer aktiva hundar som lätt hamnar i stress eller har svårt med inaktivitet.

Rottisar däremot, och nu blir jag väl halshuggen då, har jag inte sett många ( kan räkna dem på ena handens fingrar ) som duger för tjänstebruk ö h t. Inte heller har jag sett många som kan kallas ideala för tävlingsbruk. De flesta rottisar jag har sett ( och nej, ALLA, kommer inte från "skituppfödare" ) är för långsamma, betydligt svårare att motivera, har taskiga bett när det gäller skydd, en del har haft bra bett tack vare en stor social kamplust dock. INGEN tik jag har sett har klarat uttagningar/test för tjänstebruk. Några hanar har klarat det men har trots det varit kluriga att ha i tjänst p g a stark könsdrift, ojämnhet i humör och svårighet att klara vissa underlag m m.

ALLA tikar jag träffat på, och som sagt även de två jag har haft, har varit ideala familjehundar; funkar bra med barn, med bekanta, med andra hundar, har haft precis lagom energi, dvs när familjen slappar så gör hunden det också och när familjen är aktiv så är hunden med på noterna där också. Det är alltså inga MENLÖSA tikar jag beskriver utan aktiva, glada med ett temperament som passar familjen utmärkt. Lättlärda men inga tävlingsindivider p g a att de oftast gör saker lite i sin egen takt.
En schäfer är så mycket lättare att dra upp i tempo, men å andra sidan svårare att hitta avstängningsknappen på.

Rottishanar jag träffat på är jag däremot betydligt mer tveksam till, de kräver mycket av sin ägare, har ofta en störande könsdrift, ställer hela tiden frågan om vem som är boss etc etc. Skulle inte rek rottishane till familj som inte är aktiva och vana hundmänniskor.

För att inte stöta mig med en massa människor så får jag väl poängtera än mer att dett är MINA erfarenheter av rasen, det finns säkerligen de som ser annorlunda på saken och det får man ju respektera eller hur?

 

[Alexandra_W]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

*KL*

Jag har bara erf av svart schnauzer och skulle generellt inte tycka att de passade in på det TS skrev i första inlägget ang föräldrarna, Här finns inte pondus eller vilja att träna aktivt, det är tveksamt med motionsbiten också. Det finns säkerligen schnauzerindivider som skulle passa perfekt, men generellt så de schnauzrar jag träffat (alla svarta, jag är inte så förtjust i P&S - sorry Grana , och har således knappt träffat några P&S, så möjligt de skiljer sig tempmässigt etc från de svarta) skulle inte passat in på ovanstående under den första halvan av sitt liv i alla fall (möjligen när de blivit äldre och visare).

Vad vill föräldrarna mer ha ut av sin hund, för det som beskrivs låter det mer som de skulle ha en 'mjukare' ras med mindre aktiveringsbehov? (Ingen koll på senner-raserna, bodde granne med en berner sennen i många år som var en jätttrevlig hund utan några större krav. Om han var rasrepresentativ eller ett gyllene undantag vet jag inte. Samma familj skaffade sen dobbermann - DET var ett misstag dock..)

 

[MrsScabtree]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Rottweiler är en brukshund och risken att få en individ med stort behov av motion och framförallt träning är fortfarande för stor för att ta risken.

Det stämmer att dom inte har pondus nog för en rottweilerhane, de facto är det väldigt många som inte har det. Det stämmer även att dom inte har lust att lägga spår eller träna lydnad/bruks var och varannan dag och gå låånga promenader dom dagarna man inte tränar.

Att däremot träna någon/några gånger i veckan, ha med hunden överallt och gå långpromenader (för mig är en långpromenad minst en timme lång) ett par dagar i veckan är inga problem ( vanliga promenader á 20-40 min som standard), jag tror därför att schnauzer hade passat utmärkt!

 

[Alexandra_W]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Ah, då blir det ju en något annorlunda bild, jag tolkade det du skrev om 'tveksam med motion' etc annorlunda. Men då borde en schnauzer kunna passa fint. Varför är de inte 'inne' på det riktigt själv om de även haft innan? Bara allmänt 'fallit' för rottis, eller är det ngt med schnauzer som de tyckte inte riktigt passade sist? (Kan ju vara sån 'liten' sak som att de skulle vilja ha en större hund bara). Men varf funderar/funderade de nu ¨på att sas 'byta ras'?

 

[Luxus]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Rottweiler är en brukshund och risken att få en individ med stort behov av motion och framförallt träning är fortfarande för stor för att ta risken.

Det stämmer att dom inte har pondus nog för en rottweilerhane, de facto är det väldigt många som inte har det. Det stämmer även att dom inte har lust att lägga spår eller träna lydnad/bruks var och varannan dag och gå låånga promenader dom dagarna man inte tränar.

Att däremot träna någon/några gånger i veckan, ha med hunden överallt och gå långpromenader (för mig är en långpromenad minst en timme lång) ett par dagar i veckan är inga problem ( vanliga promenader á 20-40 min som standard), jag tror därför att schnauzer hade passat utmärkt!

Har jag missat något, har dom slagit det ur hågen?

 

[Arous]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Schnawser kväver EXTREMT mycket hård träning, de e de envisaste hundarna jag vet.

 

[MrsScabtree]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Dom är inne på schnauzer nu, helt och hållet vad det verkar.
Fråga mig inte vad som hände, men det tvärvände!

 

[MrsScabtree]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Dom envisaste hundarna jag vet kallas taxar
Dom har haft tax och jordens envisaste terrier i sin ägo innan, så jag skulle inte oroa mig alltför mycket.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Schnawser kväver EXTREMT mycket hård träning, de e de envisaste hundarna jag vet.

Har du haft schnauzer? De kräver konsekvent träning och en fast (men inte ovänlig/hård) ja, men 'EXTREM' och 'hår' - nä, är inget jag känner igen.

 

[Jeeves]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Strävhåriga taxar men de ÄR ju så härliga ändå

 

[MrsScabtree]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Strävhåriga taxar men de ÄR ju så härliga ändå

Jajemen, eller strävhårig dvärgtax hade jag iaf. Envis som synden med världens humör, men en sann charmör

 

[tinna]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

*kl*
Jag har haft ett flertal mellanschnauzer och det är en av de trevligare raser jag känner till. Lättfostrade men ändå rätt tuffa. Hänger med på det mesta likväl som de kan vara riktiga soffpotatisar. En sund hund. Lättskött päls med.
Hannarna kan dock vara aningen skarpare.

 

[Grana]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

Schnawser kväver EXTREMT mycket hård träning, de e de envisaste hundarna jag vet.

Oj och jag har haft schnauzer i 12 år och har fem hemma här nu. Aldrig sett det du skriver om Jag kan med 100% säkerhet intyga att du har fel. Undantag finns det alltid, men överlag så har du helt fel.
Och jag utgår från att du menar schnauzer och ingen riesen ....

 

[Grana]

Sv: Dom där förbannade rottweilrarna..

*kl*
Jag har haft ett flertal mellanschnauzer och det är en av de trevligare raser jag känner till. Lättfostrade men ändå rätt tuffa. Hänger med på det mesta likväl som de kan vara riktiga soffpotatisar. En sund hund. Lättskött päls med.
Hannarna kan dock vara aningen skarpare.

Håller med i varenda stavelse