Dödsorsaken??

[mimus]

Sv: Dödsorsaken??

Svarar och duckar samtidigt

Är det meningen att vi ska rädda de mest svaga individerna???

Det är en mycket svår fråga, men jag tror nästan alla gör det, om man bara är på plats.
Och hur ska man kunna avgöra om den är svag, eller om det är andra omständigheter som styr.

"mimus, som gjorde hjärt och lungräddning på en pytteliten nyfödd kattunge som med all säkerhet skulle dött om jag inte varit där"

 

[Krulidut]

Sv: Dödsorsaken??

i stallet där jag rider har dom lite avel dom brukar få mellan 2 - 5 föl på en sommar.. (ca.)
dom är 3 personer som sitter uppe när det börjar droppa mjölk från juvlerna/ vax propare..
men ofta brukar stoet skuta upp födseln när den tkr att den är iaktagen så numera har dom börjat fundera på att sätta upp en vidio kamera..
så klart att dte inte är ditt fel att föliesen dog du gjorde vad du kunde och du missade en fölning och det är jätte lätt som dom andra har skrivit.. Dom i mitt stall brukar då sitta uppe men så klart så sommnar man ju

lycka till

 

[Krulidut]

Sv: Dödsorsaken??

"mimus, som gjorde hjärt och lungräddning på en pytteliten nyfödd kattunge som med all säkerhet skulle dött om jag inte varit där"

coolt den katten är nog evigt tacksam

 

[ancan]

Sv: Dödsorsaken??

Jag vet...men ändå en fråga att ta i beaktande...inte bara vad det gäller hästar.

Självklart gör man "allt" så länge det finns minsta liv i ngn, men frågan är ju till vilket liv/hur långt liv de räddas till.

Jag tillhör också dom där "tokarna" som bla vadat upp till halsen i en svämbrunn för att rädda ett litet vilsekommet lamm, som blåst igång hundvalpar, skakat igång kalvar mm. Men inte alla fall har haft en lyckad utgång.

Givetvis skall man vid själva förlossningen "ge allt"- men ett ej livsdugligt djur på två-tre veckor då? Vad har den för förutsättningar? I det vilda livet hade den inte klarat sig det är ju ganska klart.

Svåra frågor-undrar om det finns ngn som kan ge ett rätt svar på dom

 

[_Smulan_]

Sv: Dödsorsaken??

*kl*
En fråga till er som vakar 24 timmar dygnet runt och svär er fria från att ni inte missar en sekund... När börjar ni vaka och hur grundar ni det beslutet för alla vet ju att ston kan föla utan några tecken som helst. Även om det är för tidigt för fölet att överleva så kan ju stoet dö av tex felläge om man missar fölningen.

Börjar ni vaka 24 timmar när det är 2- 3 månader kvar?

.

Undrar jag med... Vissa ston får ju inte mjölk förrän några timmar innan fölningen, vissa visar som sagt inget alls.
Man kan ju inte börja vaka 24 tim /dygn 2-3 mån innan om man har jobb. Vem är det som har så mycket semester att ta ut?...:smirk:
Man får helt enkelt kolla till stoet så ofta man kan, försöka hålla koll på ev tecken och vaka sen när det närmar sej.

 

[mimus]

Sv: Dödsorsaken??

Jag vet...men ändå en fråga att ta i beaktande...inte bara vad det gäller hästar.

Självklart gör man "allt" så länge det finns minsta liv i ngn, men frågan är ju till vilket liv/hur långt liv de räddas till.

Jag tillhör också dom där "tokarna" som bla vadat upp till halsen i en svämbrunn för att rädda ett litet vilsekommet lamm, som blåst igång hundvalpar, skakat igång kalvar mm. Men inte alla fall har haft en lyckad utgång.

Givetvis skall man vid själva förlossningen "ge allt"- men ett ej livsdugligt djur på två-tre veckor då? Vad har den för förutsättningar? I det vilda livet hade den inte klarat sig det är ju ganska klart.

Svåra frågor-undrar om det finns ngn som kan ge ett rätt svar på dom

Det är svårt att bedömma.

För många år sedan var min väns sto dräktig med Ralme Z, det var från hans första årgång i Sverige, och stoet kommer från en myckte meriterad stofamilj, som senare gett flera godkända hingstar.

Hon var förstföderska, och gick över tiden, och gick över tiden...
Någonstans där bedömdes att sätta i gång henne.
Vilket gjordes och det blev en mycket svår och långdragen förlossning.
Ut kom till slut en stor och mycket vacker hingstunge.
Men han kunde inte stå och hade svåra skakningar.
Jag tror så här i efterhand att han fick syrebrist under födseln till följd av hjärnskador.
Han tog tacksamt emot maten som serverades, han var väldigt vänlig och tillgänglig, men han kom inte upp och som ännu en följd så fick han problem med magen.
Han avlivades så småningom när man insåg att det aldrig kommer att gå, och självklart så var han en svag individ som aldrig hade någon chans.

Han hade aldrig överlevt, det var nog solklart från första början, men jag kan inte låta bli att än idag fundera över hur det hade gått om man inte satt i gång henne......