Sv: Dna
spännande men helt sjukt egentligen, lr man förstår ju islänningarna förr i tiden de tyckte väl inte de va så himla noga med exakt stam hit o dit de släppte väl in 3-4st hingstar i en flock med ston o så visste de väl inte vem som betäckt vem så skrev de väl lite i stammen, det som lät bäst.
men visst även om man dna testar nu så är ju hela "grunden" av islandshäst stammen i princip "förstörd".
Eftersom människor som höll på med hästavel i äldre tid inte var korkade tror jag att metoden att med berått mod släppa in 3-4 hingstar till en flock ston aldrig varit speciellt förekommande. Man valde ut hingstarna innan man släppte dem till stona, och JA - i de nordiska länderna var hingsthetsning troligen en del av urvalet (jag vet inte hur långt fram i historien). Men den skedde under andra former.
När det gäller hästar som hålls i utegångsdrift så har man till för bara några årtionden sådan i många fall inte kunnat gå ed på vem som var fadern, det är helt sant. Det gäller alltså inte bara islandshästar utan t.ex. russet och flera av de brittiska ponnyraserna. Och det är inte ett system som förstört grunden på islandshästen (eller russ, new forest, connemara, exmoor, welsh o.s.v.) utan istället vad som
byggt upp dessa raser.
Idag är stam på individnivå viktigt. För bara drygt hundra år sedan brydde man sig i många fall inte om den utan istället var det vilken flock (stam/familj) hästen kom ur som var avgörande för stamtavlans kvalitet. Det omtalas redan i den fornnordiska litteraturen. Exempelvis berättare en text, som behandlar händelser för mer än tusen år sedan, hur en hjälte väljer sin häst (som är något utöver det vanliga) ur en speciell flock.
Tittar man i första bandet av russtamboken så möter man ganska ofta att en av foundation-stona (första generationen i stamboken) är "ur ägarens gamla stam". I England och Wales finns det belägg nästan tusen år tillbaka i tiden på att man släppte ut hästar av främmande blod i områden med vilda ponnyer för att på det sättet förbättra stammen. Men om just den där arabhingsten blev pappa till många föl kunde man inte säga. Man såg mer hela populationen som en enhet.
Jag har inte så stor detaljkunskap om just islandshäst, men att man inte har hundra koll på stamtavlorna på individnivå är inget som är unikt för Island. Det är snarare en del av avelssystemet till senare delen av 1900-talet för alla flockuppfödda raser. Hur skulle det annars kunna fungera? Stamböckerna för många av nordeuropas raser börjar under senare delen av 1800-talet. Och då hade hästarna redan funnits tusen år på Island.