Diskussion om tygellängd

[Marvin]

Vill gärna veta hur ni resonerar angående längden på tyglarna vid ridning.
Jag befinner mig på låg nivå och har hamnat i tankekonflikt med mig själv efter kommentarer IRL och här.

Vi pratar nu om hästar som inte är särskilt välridna eller lösgjorda, men som behöver komma dit. När man tar tyglarna i början på passet har man alltså en häst som går över tygeln. Jag kortar då tygeln så pass att jag har kontakt med hästens mun, men utan att ta stöd. Försöker sedan rida hästen framåt och via lösgörande övningar få den att själv söka stöd på bettet framåt/neråt. (Med varierat resultat)

Så långt allt väl, men när hästen väl har börjat söka stöd börjar problemen. Det jag gör, och som jag fått kritik för, är att jag ger hästen tygel så att den har möjlighet att komma fram/ner. Några steg senare kanske den tar upp huvudet lite igen och så sitter jag med alltför lång tyglar. Sen söker hästen sig framåt igen, och så får den lite tygel till... Ja, sen sitter jag där med händerna i magen och måste göra ganska stora rörelser för att kunna nå fram till hästen.

Att tvärtom hålla i tygeln och inte ge den till hästen, finns det plats för hästen runda sig då? Att råhålla i korta tyglar, då tycker jag det känns som om man tvingar in huvudet/näsan.

Likdant på voltarbete, någon tränare jag har haft har sagt åt mig att ge hästen plats att böja sig genom att ge den tillräckligt lång tygel på yttersidan.

Hur tänker ni omkring det här? Vad är den optimala tygellängden? Var går gränsen för en följsam, mjuk hand och en överdrivet generös sådan?
Enlighten me!

 

[majola]

Sv: Diskussion om tygellängd

Jag gör som du! (förutom att jag på den typen av häst som jag tror att du beskriver inte skulle ta kontakt utan rida på hängande tygel till den sträcker sig själv - men det varierar väl från häst till häst kanske)

Faktum är ju att nästan alla hästar som går över tygeln eller ställer sig fast i nacken sträcker sig om man ger dem mer tygel. Ofta blir det väl bara ett par steg och sedan går de ur det igen.

Min ridlärare brukade säga att bara för att man inte kan behålla hästen i formen med korrekt hjälpgivning (här: eftergift) så är det ingen ursäkt för att hålla fast den i munnen. Hästen vill och kan göra rätt om man låter den, men många ryttare är ju för obalanserade för att möjliggöra för hästen att hålla balansen när den låter halsen falla (det händer mig också - jag är ingen duktig ryttare!).

Jag tycker att de flesta rider med för korta tyglar. Ofta när man ser bilder här på Buka där folk skriver "kortat tyglarna!" så tycker jag att de är lagom eller för korta.

Var går gränsen för en följsam, mjuk hand och en överdrivet generös sådan? När ryttaren slutar inverka tror jag?

 

[discosadness]

Sv: Diskussion om tygellängd

jag gör också så! man blir lite besviken på sig själv när det inte går så bra som jag tänkt. men min tränare är på mig hela tiden att jag alltid ska ha en stadig kontakt med hästens mun, ge och ta liksom. men jag är ju som jag är, så det kommer ta ett tag innan jag kommer underfund med hur jag ska gå till väga

 

[Centaur]

Sv: Diskussion om tygellängd

håller med. jag ger lång tygel så hästen själv kan hitta sin balans och sin form. att försöka dra in den i en ram skapar bara spänning. det fungerar även på hästar som är mkt spända och springer som giraffer.

 

[Seabaz]

Sv: Diskussion om tygellängd

slappna av i armarna istället och läng på dom istället för på tygeln

lätt att säga men svårt i praktiken...

Min hästs medryttare hamnar ofta med för långa tyglar i samma situation som dig.
Jag brukar säga till henneatt hon ska låtsas att hon är stympad och håller tyglarna med armbågarna istället

 

[Marvin]

Sv: Diskussion om tygellängd

Då kommer tyvärr nästa problem att jag lutar mig för mycket framåt. För varje eftergift hänger jag längre och längre fram på halsen...

 

[sweet_knorven]

Sv: Diskussion om tygellängd

Da ger du eftergift pa fel sätt! Man maste vara lös och ledig i axlarna och armarna för att kunna ha en oberoende hand och da kan man även ge eftergifter utan att resten av kroppen hänger med.