Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göraVi har en på jobbet som river i personliga saker i lunchrummet med.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göraVi har en på jobbet som river i personliga saker i lunchrummet med.
Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göra
Rent praktiskt kan jag säga att det ofta är ett enormt problem om någon inte vill gå ut med att de har en arbetsanpassning och varför. Det är nästan alltid någon som då börjar störa sig på personen pga att ”det och det är orättvist” eller kräver egna (omotiverade) förmåner ”för att X får göra si eller så”. Så nej, man måste absolut inte informera sina kollegor men att inte göra det alls eller okeja att chefen gör det är nästan en garanti för att skapa ett sämre arbetsklimat i gruppen. Det är få människor som vid upplevd orättvisa accepterar att någon säger ”det är så det är” helt utan motivering.
Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.
Ja jo mat såklart. Jag tänkte mer på sånt som inte är relaterat till själva lunchen.Jo, det kan man väl ha? Hos oss är det nån som har en flaska olivolja och nån annan har en påse havregryn, en tredje har en ketchupflaska i kylen osv.
Och det här bidrog till att jag sa upp mig och tog en paus från att jobba tills jag fått min autismdiagnos (en evighetsprocess som vuxen i dagens system). Min chef gjorde en del anpassningar för mig, men jag hade en kollega som inte tålde det.
Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.
Så jag vill ha en diagnos på papper så att jag kan få vuxenfjortisarna att backa och låta mig få vara den jag är med de behov jag har.
Ja jo mat såklart. Jag tänkte mer på sånt som inte är relaterat till själva lunchen.
Kollegan kanske hade behov av anpassningar också men kände att hen inte fick det av chefen? Man kan behöva anpassningar och tas hänsyn till även om man inte har en diagnos. Människor som är nöjda med sin situation är oftast generösa mot andra. Men om man känner att man inte behandlas rätt av arbetsgivaren så blir det gnälligt om någon annan får nåt man själv känner att man har behov av.
Åh nej. Jag tyckte det var kul bara. Som ett exempel på hur olika det kan vara och en reaktion på att vissa får det att låta som att det är något fel på folk som inte har stenkoll på sin disk.Menar du mig?
Det är högst mänskligt att önska likabehandling på jobbet - jag tänker då inte på millimeterrättvisa på något vis.Och det här bidrog till att jag sa upp mig och tog en paus från att jobba tills jag fått min autismdiagnos (en evighetsprocess som vuxen i dagens system). Min chef gjorde en del anpassningar för mig, men jag hade en kollega som inte tålde det.
Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.
Så jag vill ha en diagnos på papper så att jag kan få vuxenfjortisarna att backa och låta mig få vara den jag är med de behov jag har.
Var skall vi ha sånt då? Vi har det där vi sitter. Pärmen det handlar om är kontroll av lyftredskapen. Personen brukar ta vissa privata muggar och diska dem och ställa in i skåpet tex.Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göra
Vi är två som har pärmar som skall fyllas i varje dag det ligger vid borden i lunchrummet. Jag har mitt te och örtsalt står vid min plats. Privat mugg.Ja jo mat såklart. Jag tänkte mer på sånt som inte är relaterat till själva lunchen.
Har ni alltså egna platser vid lunchbordet?Vi är två som har pärmar som skall fyllas i varje dag det ligger vid borden i lunchrummet. Jag har mitt te och örtsalt står vid min plats. Privat mugg.
Ja det är enda platsen på arbetsplatsen... och ja vi brukar sitta på samma plats i lunchrummet.Har ni alltså egna platser vid lunchbordet?
Är pärmen relaterad till lunchen? Eller är det enda egna platsen du har på arbetsplatsen?
Och den som har bekymmer om sakerna sitter inte ens i samma lunchrum. Vi är max 8 Personer och har plats för typ 20 så finns gott om plats för andra.Ja det är enda platsen på arbetsplatsen... och ja vi brukar sitta på samma plats i lunchrummet.
Rent praktiskt kan man ju tycka både en och 13 saker, men , det är inget krav att man måste gå ut med att man har arbetsanpassning och diagnos/handikapp. Jag skriver handikapp och inte funktionsnedsättning (som jag ju menar) bara för att markera att det är så en del personer med funktionsnedsättningar kan känna sig, utpekade, utanför, och för vissa kan det vara extremt jobbigt när man bara vill passa in så gott det går.Rent praktiskt kan jag säga att det ofta är ett enormt problem om någon inte vill gå ut med att de har en arbetsanpassning och varför. Det är nästan alltid någon som då börjar störa sig på personen pga att ”det och det är orättvist” eller kräver egna (omotiverade) förmåner ”för att X får göra si eller så”. Så nej, man måste absolut inte informera sina kollegor men att inte göra det alls eller okeja att chefen gör det är nästan en garanti för att skapa ett sämre arbetsklimat i gruppen. Det är få människor som vid upplevd orättvisa accepterar att någon säger ”det är så det är” helt utan motivering.
Har du frågat varför? Och då av nyfikenhet och med empati? Det kanske finns en i denne personens ögon en mycket bra förklaring.Och den som har bekymmer om sakerna sitter inte ens i samma lunchrum. Vi är max 8 Personer och har plats för typ 20 så finns gott om plats för andra.
Det låter som en mardröm att torka av matborden om de samtidigt används för förvaring av arbetsmaterial, porslin och kryddor.Vi är två som har pärmar som skall fyllas i varje dag det ligger vid borden i lunchrummet. Jag har mitt te och örtsalt står vid min plats. Privat mugg.
För att hon anser ditt och datt. Så har hon gjort på andra ställen.... eller för att saker är fula. Timers på lampor går inte att ha tex för det är fult så jag skiter i att släcka. En buske som vi hade på verkstaden fick inte stå där för den var ful. Så den hamnade i killarnas omklädningsrum mm. Häromdagen hällde hon upp skumtomtar från burk till skål för det var fult. Jättesmart för de torkar i skål och blir stenhårda.Har du frågat varför? Och då av nyfikenhet och med empati? Det kanske finns en i denne personens ögon en mycket bra förklaring.
Ok. Ja det har varit så iaf 22 år.Det låter som en mardröm att torka av matborden om de samtidigt används för förvaring av arbetsmaterial, porslin och kryddor.