Disk gemensam kontorsyta

[MCP]

För att hon anser ditt och datt. Så har hon gjort på andra ställen.... eller för att saker är fula. Timers på lampor går inte att ha tex för det är fult så jag skiter i att släcka. En buske som vi hade på verkstaden fick inte stå där för den var ful. Så den hamnade i killarnas omklädningsrum mm. Häromdagen hällde hon upp skumtomtar från burk till skål för det var fult. Jättesmart för de torkar i skål och blir stenhårda.

Jag hade fått nippran på en sådan person

 

[Krålus]

Jag hade fått nippran på en sådan person

Ja tack och lov är det 2 dagar/vecka...

 

[escodobe]

På alla arbetsplatser jag varit har man mat där mat ska ätas och arbetsgrejer där det ska arbetas, och blandar inte dessa två. Både för att jobbgrejer inte ska sölas mat på, och för att alla ska få plats att äta utan att sitta belamrade med grejer.

Har man då lämnat något på allmänna ytor får man leva med att någon annan flyttar på det efter behov (och i mina ögon är det rätt ohyfsat att lämna saker åt andra att rodda med för att kunna jobba på den ytan). Jag hade inte trivts speciellt bra på en arbetsplats där man måste börja varje uppgift med att röja efter någon annan.

Kollegor med 10 års berg av papper på skrivbordet har jag helt klart haft gott om, men jag har aldrig ens tänkt tanken på att någon skulle bli kränkt om man tar med deras disk till diskmaskinen? Hos oss har man i regel inte eget porslin, och det finns inte 3000 muggar så att alla kan ha ett eget litet lager i kontorslandskapet. De gånger jag "tvångsslängt" något har det varit tex frukt som blivit liggande, men står det en tom kopp på kanten utgår jag ifrån att den är på väg till diskmaskinen och tar med den när jag går åt det hållet. Hos oss tar man oftast en ny i samband med möten som startar eller slutar i närheten av kaffet, och går inte lika ofta de extra 10 stegen förbi disken på väg till nästa möte.

(Lånar man mitt skrivbord och lämnar det i annat skick kommer det leda till onda ögat efter ett tag, det händer regelbundet att folk stuvar om de inställningar ergonomen gjort med min belysning och dator. )

Fast den "gemensama platsen" i trådstarten verkar ju vara personer egna skrivbord. Att man inte ställer disk hur som helst på ytor man delar som tex lunchrum, arkiv och annat är för mig en helt annan än att nån har åsikter om det råkar stå tallrik med smulor kvar på till nästa fika på mitt egna personliga skrivbord.

 

[Sel]

Det är högst mänskligt att önska likabehandling på jobbet - jag tänker då inte på millimeterrättvisa på något vis.

Ta situationen att man själv önskat ett visst hjälpmedel/program/schema eller vad det kan som skulle göra underverk med ens vardag och fått nej (med en bra motivering) och så är det någon annan, kanske dessutom nyanställd, som får det som var omöjligt helt utan förklaring och samma person fortsätter att få fördelar blir stämningen inget vidare.

Än värre är det om andra får förändringar som att byta plats/schema/arbetsuppgifter mm för någon annans skull utan förklaing

Du må kalla det oerhört barnsligt men för mig är det högst mänskligt.

Kan bara hålla med till 100%. Det är viktigt med rättvisebehandling på arbetspatsen, åt alla håll. Må vara barn, ickebarn, allergier, familjer i andra länder, diagnoser och hjälpmedel av olika slag...

 

[sjoberga]

Kan bara hålla med till 100%. Det är viktigt med rättvisebehandling på arbetspatsen, åt alla håll. Må vara barn, ickebarn, allergier, familjer i andra länder, diagnoser och hjälpmedel av olika slag...

Jag tycker att det är ett ganska grunt sätt att se på rättvis behandling, för likabehandling är verkligen inte rättvis behandling och möjliggör bara för vissa att kunna arbeta på arbetsplatsen.

 

[Migo]

 

[Sel]

Jag tycker att det är ett ganska grunt sätt att se på rättvis behandling, för likabehandling är verkligen inte rättvis behandling och möjliggör bara för vissa att kunna arbeta på arbetsplatsen.

Jag skrev inte likabehandling. Det är skillnad på lika och rättvisa.
Jag tycker självklart det är helt okej att olika människor har olika behov och att arbetsplaten kan anpassas, liksom jag tycker det är självklart att som medarbetare ha rätt att ifrågasätta om/när det ser ut som att en annan medarbetare prioriteras eller särbehandlas.

 

[sjoberga]

Jag skrev inte likabehandling. Det är skillnad på lika och rättvisa.
Jag tycker självklart det är helt okej att olika människor har olika behov och att arbetsplaten kan anpassas, liksom jag tycker det är självklart att som medarbetare ha rätt att ifrågasätta om/när det ser ut som att en annan medarbetare prioriteras eller särbehandlas.

Jag tycker att man har rätt att ifrågasätta det till sin chef, men tycker inte man har rätt att dryfta det i kollegiet annars. Inte ens andas det. Klarar man inte av chefens beslut får man sluta eller gå till chefens chef. Inte till kollegiet. Aldrig någonsin .

Jag har varit chef för ett femtiotal underställda genom åren och inte en enda av dem har passat in i en mall som hade passat en enda annan av dem. Var och en kan ges så mycket bättre förutsättningar om man får göra individuella anpassningar, oavsett om det handlar om funktionshinder eller andra preferenser.

För mig är rättvisa mycket mer sammankopplat med olikabehandling än likabehandling.

 

[Sel]

Jag tycker att man har rätt att ifrågasätta det till sin chef, men tycker inte man har rätt att dryfta det i kollegiet annars. Inte ens andas det. Klarar man inte av chefens beslut får man sluta eller gå till chefens chef. Inte till kollegiet. Aldrig någonsin .

Jag har varit chef för ett femtiotal underställda genom åren och inte en enda av dem har passat in i en mall som hade passat en enda annan av dem. Var och en kan ges så mycket bättre förutsättningar om man får göra individuella anpassningar, oavsett om det handlar om funktionshinder eller andra preferenser.

För mig är rättvisa mycket mer sammankopplat med olikabehandling än likabehandling.

Självklart är det chefen en pratar med. Jag kände mest att det blev en ton av att det skulle vara någon slags tabu inför att lyfta frågan och det tycker jag absolut inte att det ska vara.
Delvis knapplån*
Nu har jag främst drabbats av att som barnfri och singel bli överkörd vid storhelger, men om någon anställd satt i system att ständigt komma för sent har jag också tagit upp det med min avdelningschef. Sedan struntar jag i om den medarbetaren har svårt att komma i tid på grund av ditten eller datten faktiskt, om det innebär att jag måste göra hens arbete i 15 minuter varje morgon. Då får någon fixa det för annars är det inte rättvist för mig heller.

 

[Enya]

Självklart är det chefen en pratar med. Jag kände mest att det blev en ton av att det skulle vara någon slags tabu inför att lyfta frågan och det tycker jag absolut inte att det ska vara.
Delvis knapplån*
Nu har jag främst drabbats av att som barnfri och singel bli överkörd vid storhelger, men om någon anställd satt i system att ständigt komma för sent har jag också tagit upp det med min avdelningschef. Sedan struntar jag i om den medarbetaren har svårt att komma i tid på grund av ditten eller datten faktiskt, om det innebär att jag måste göra hens arbete i 15 minuter varje morgon. Då får någon fixa det för annars är det inte rättvist för mig heller.

Jag kände det mer som att tonen var "berätta för kollegorna om anpassningen annars får du skylla dig själv att de blir sura för att de inte förstår". Jag tycker att det är fel.

Ditt exempel. Om någon har en anpassning som gör att den får komma 15 sen varje morgon så att du tex behöver göra den personens jobb (och personen är anställd med lönebidrag och anpassningar) så finns det ytterligare ett bidrag arbetsplatsen kan få- att AF betalar ut en summa för att du tex utför den personens jobb de där 15 minuterna varje morgon. Det kan ju bli så att du kan få något högre lön pga det tex eller blir av med en annan uppgift som kompensation, vilket man kommer överens om.

 

[Sel]

Jag kände det mer som att tonen var "berätta för kollegorna om anpassningen annars får du skylla dig själv att de blir sura för att de inte förstår". Jag tycker att det är fel.

Ditt exempel. Om någon har en anpassning som gör att den får komma 15 sen varje morgon så att du tex behöver göra den personens jobb (och personen är anställd med lönebidrag och anpassningar) så finns det ytterligare ett bidrag arbetsplatsen kan få- att AF betalar ut en summa för att du tex utför den personens jobb de där 15 minuterna varje morgon. Det kan ju bli så att du kan få något högre lön pga det tex eller blir av med en annan uppgift som kompensation, vilket man kommer överens om.

Fast om jag inte skrivit upp på de extra uppgifterna (trots eventuell kompensation) blir det ju orättvist ändå. Jag menar mest att från andra hållet är det helt sunt att ifrågasätta varför viss personal behandlas olika också, det får inte ses som fult eller "barnsligt" eller ogint när en går till chefen då något som kan uppfattas som förmåner ges till vissa men inte andra.
Finns det en dialog uppstår inte det problemet, men då måste ju dialogen finnas.
Sedan förstår jag helt och hållet att människor inte vill dela hela in personliga historik med kreti och pleti och man har all rätt till sin personliga integritet. Jag har också fått hjälp/anpassning på arbetsplats och upplevde aldrig några problem, men det berodde nog till största del på att AG aldrig tog för givet att någon skulle plocka upp mina brister, utan jag arbetade med utrymme för mitt mående istället.

 

[skiesabove]

Kan bara hålla med till 100%. Det är viktigt med rättvisebehandling på arbetspatsen, åt alla håll. Må vara barn, ickebarn, allergier, familjer i andra länder, diagnoser och hjälpmedel av olika slag...

Precis! Rättvisebehandling, inte likabehandling.

Eftersom vi är olika, så blir det inte rättvist om alla behandlas lika. Då gynnas några, och några blir handikappade.

 

[Sel]

Precis! Rättvisebehandling, inte likabehandling.

Eftersom vi är olika, så blir det inte rättvist om alla behandlas lika. Då gynnas några, och några blir handikappade.

Absolut. Åt alla möjliga håll.

 

[Enya]

Fast om jag inte skrivit upp på de extra uppgifterna (trots eventuell kompensation) blir det ju orättvist ändå. Jag menar mest att från andra hållet är det helt sunt att ifrågasätta varför viss personal behandlas olika också, det får inte ses som fult eller "barnsligt" eller ogint när en går till chefen då något som kan uppfattas som förmåner ges till vissa men inte andra.
Finns det en dialog uppstår inte det problemet, men då måste ju dialogen finnas.
Sedan förstår jag helt och hållet att människor inte vill dela hela in personliga historik med kreti och pleti och man har all rätt till sin personliga integritet. Jag har också fått hjälp/anpassning på arbetsplats och upplevde aldrig några problem, men det berodde nog till största del på att AG aldrig tog för givet att någon skulle plocka upp mina brister, utan jag arbetade med utrymme för mitt mående istället.

Diskussionen handlade aldrig om någon som gick till chefen för att lyfta frågan, utan det handlade om att det togs upp med kollegorna, kollegorna behöver veta för att förstå annars får man skylla sig själv att det blir sura miner osv. På riktigt liksom. Att gå och prata med chefen och ha dialoger en en HELT ANNAN SAK och det var inte så den här diskussionen lades ut. Och inte heller det jag svarade på från början.

 

[orkide]

Kan ni hjälpa mig om det bara är jag som är gnällig eller om mina kollegor är onödigt slarviga?

Vi sitter 6 personer i ett gemensamt rum, alla har sina egna skrivbord men delar t.ex. hatthylla och dokumentskåp.

Det är inte tillåtet att äta mat vid skrivbordet men frukost, mellanmål, kaffe osv är okej och det bekommer mig inte alls. Det som stör mig är när det står gammal disk på skrivborden. Den ena platsen står en kaffekopp som är halvfull och har stått där sen onsdag förra veckan. Kollegan är ledig ytterligare en vecka. På ett annat står två kaffekoppar, en assiett med brödsmulor och ett nästan tomt vattenglas. Lämnades där i torsdags och kollegan åter imorgon.

Såhär är det ganska ofta men blir såklart ännu fler dagar nu när folk har semester. Är det bara jag som tycker det är sunkigt? Eller får man faktiskt säga till om det utan att vara en gnällspik?

(Det är såklart ingen som lämnar gamla koppar på mitt bord, det hade jag sagt till om utan att blinka)

Jag tycker nog att det hör till att vara en god kollega att plocka undan sin disk varje dag. Jag har eget kontor och där kan det ibland bli ett litet diskberg, men tycker knappt det är okej för att det känns sjabbigt och oproffsigt.

 

[Sel]

Diskussionen handlade aldrig om någon som gick till chefen för att lyfta frågan, utan det handlade om att det togs upp med kollegorna, kollegorna behöver veta för att förstå annars får man skylla sig själv att det blir sura miner osv. På riktigt liksom. Att gå och prata med chefen och ha dialoger en en HELT ANNAN SAK och det var inte så den här diskussionen lades ut. Och inte heller det jag svarade på från början.

Jag hoppade tillbaka ett gäng inlägg och vet inte riktigt var du anser att diskussionen startade, men i mitt första inlägg skrev jag att jag upplevde att diskussionen gick åt ett annat håll och det står jag fast vid. Det finns problem åt båda hållen. Jag tycker absolut aldrig att någon har en skyldighet att dela med sig av sina personliga problem med arbetkamraterna - men om anpassningar sker anser jag ändå att en dialog bör ske via ledningen så att konflikter inte uppstår.
Det förekommer alldeles för ofta att vissa anställda får privilegier eller särbehandlas av fel anledningar, jag tycker inte det är det minsta konstigt att folk ifrågasätter det om det påverar ens egen arbetssituation - men allt det där ska ju ligga på abetsgivarens axlar. Informationen och arbetsfördelningen ska ske etiskt och med respekt.
Jag tror tt vi tycker lika egentligen.

 

[monster1]

Fast om jag inte skrivit upp på de extra uppgifterna (trots eventuell kompensation) blir det ju orättvist ändå. Jag menar mest att från andra hållet är det helt sunt att ifrågasätta varför viss personal behandlas olika också, det får inte ses som fult eller "barnsligt" eller ogint när en går till chefen då något som kan uppfattas som förmåner ges till vissa men inte andra.
Finns det en dialog uppstår inte det problemet, men då måste ju dialogen finnas.
Sedan förstår jag helt och hållet att människor inte vill dela hela in personliga historik med kreti och pleti och man har all rätt till sin personliga integritet. Jag har också fått hjälp/anpassning på arbetsplats och upplevde aldrig några problem, men det berodde nog till största del på att AG aldrig tog för givet att någon skulle plocka upp mina brister, utan jag arbetade med utrymme för mitt mående istället.

Diskussionen från dig som anställd bör ju fokuseras kring din situation dvs jag står utan kollega 15 minuter varje morgon hur ska du som chef lösa det? Vad din kollega har för anledning till att den kommer 15 minuter efter dig är ointressant för alla andra än din chef. Dvs om man fokuserar på sitt eget problem istället för "varför får min kollega si eller så".

 

[Sel]

Diskussionen från dig som anställd bör ju fokuseras kring din situation dvs jag står utan kollega 15 minuter varje morgon hur ska du som chef lösa det? Vad din kollega har för anledning till att den kommer 15 minuter efter dig är ointressant för alla andra än din chef. Dvs om man fokuserar på sitt eget problem istället för "varför får min kollega si eller så".

Sant, fast jag har upplevt det ofta och det är klart en blir irriterad tycker jag. Det är mänskligt. Där står man klockan sex på morgonen varje dag och en individ dyker notoriskt upp fem - tio - femton minuter sent flera gånger per vecka och en får välja mellan att endera vänta och börja sent eller skita i det och arbeta full tid medan någon annan inte behöver.

Skulle det bli upplyst från chefen att det är okej att just den här kollegan gör så på grund av A eller B skulle jag förmodligen rycka på axlarna och göra det ändå, men det blir ju inte rättvist för det. Då får ju kollegan istället anställas från klockan sju eller åtta eller nio om det fungerar bättre.
Jag vill inte bli irriterad på kollegan, men jag erkänner att i de fall där det hänt har jag blivit det. Fem minuter fem dagar i veckan är liksom rätt mycket arbetstid, klart jag ifrågasätter varför det är okej för en människa men inte en annan - lika självklart tar jag upp det med chefen istället för kollegan. Vad jag inte förstår är varför det inte kan kommuniceras i förtid, samt varför jag inte kompenseras.

 

[monster1]

Sant, fast jag har upplevt det ofta och det är klart en blir irriterad tycker jag. Det är mänskligt. Där står man klockan sex på morgonen varje dag och en individ dyker notoriskt upp fem - tio - femton minuter sent flera gånger per vecka och en får välja mellan att endera vänta och börja sent eller skita i det och arbeta full tid medan någon annan inte behöver.

Skulle det bli upplyst från chefen att det är okej att just den här kollegan gör så på grund av A eller B skulle jag förmodligen rycka på axlarna och göra det ändå, men det blir ju inte rättvist för det. Då får ju kollegan istället anställas från klockan sju eller åtta eller nio om det fungerar bättre.
Jag vill inte bli irriterad på kollegan, men jag erkänner att i de fall där det hänt har jag blivit det. Fem minuter fem dagar i veckan är liksom rätt mycket arbetstid, klart jag ifrågasätter varför det är okej för en människa men inte en annan - lika självklart tar jag upp det med chefen istället för kollegan. Vad jag inte förstår är varför det inte kan kommuniceras i förtid, samt varför jag inte kompenseras.

Ja det är ju frågor för din chef antar jag. Jag kan ju inget om din arbetssituation, men det rimliga är ju att ta upp med sin chef om man har problem i sitt arbete. Men det är ju bättre att utgå ifrån sina egna behov än att framhålla saker utifrån någon form av rättviseideal. Sen är det kanske lättare i Sverige där lagstiftningen är väldigt tydlig med att tala om för arbetsgivaren att den är tvungen att göra anpassningar i arbetsmiljön utifrån den anställdes funktionsbehov. Tex jag behöver inte specialskor bara för att Kalle har fått specialskor, istället kanske jag behöver ha något annat byxor i damstorlek tillexempel eller att företaget står för de sportbh-ar jag måste ha för att kunna arbeta. Dvs att hävda att du behöver hålfotsinlägg för att din kollega har det är en dålig ide, om du behöver hålfotshinlägg för att dina egna fötter kräver det så absolut be om hålfotsinlägg.

 

[Sel]

Ja det är ju frågor för din chef antar jag. Jag kan ju inget om din arbetssituation, men det rimliga är ju att ta upp med sin chef om man har problem i sitt arbete. Men det är ju bättre att utgå ifrån sina egna behov än att framhålla saker utifrån någon form av rättviseideal. Sen är det kanske lättare i Sverige där lagstiftningen är väldigt tydlig med att tala om för arbetsgivaren att den är tvungen att göra anpassningar i arbetsmiljön utifrån den anställdes funktionsbehov. Tex jag behöver inte specialskor bara för att Kalle har fått specialskor, istället kanske jag behöver ha något annat byxor i damstorlek tillexempel eller att företaget står för de sportbh-ar jag måste ha för att kunna arbeta. Dvs att hävda att du behöver hålfotsinlägg för att din kollega har det är en dålig ide, om du behöver hålfotshinlägg för att dina egna fötter kräver det så absolut be om hålfotsinlägg.

De gånger jag upplevt detta har det varit i Sverige, och jag har inte sagt nåtgonting om anpassad utrustning utan specifikt om arbetsbelastning. Att det kan anses okej för vissa individer att komma för sent till skift till exempel, alltså någonting som drabbar min egen arbetsinsats, inte att någon har annorlunda skostorlek än mig.