- Svar: 56
- Visningar: 8 936
Ska försöka fatta mig kort, även om det blir svårt. Men jag har ett litet dilemma som jag behöver spåna kring.
Jag har ett jobb som jag i grunden trivs med - intressant yrke, skitbra kollegor (de bästa jag nånsin haft), jättebra schema och periodvis mkt ledigheter. Bra lön. Vissa förändringar har ställt till det och sista året har varit tungt, beror mest på underbemanning och även om jag ser en bättre utveckling så är det en bit bort. Det är nackdelen med jobbet, resten är inget att gnälla om. Alls. Vi är som en familj där och man har känslan av att man jobbar för varandras skull, speciellt i år då det varit tungt.
Jag har vid sidan av jobbet startat ett företag som jag sysselsätter mig med i perioder av ledighet. Jag har skapat en bra kontakt för det där jag jobbar precis när jag känner för det, och samtidigt får användbar erfarenhet inför framtiden. Det är bra.
Jag trivs hyfsat bra på orten och i min bostad. Billigt boende men det är bara en lägenhet så det är klart att den i sig är utbytbar, men för nu funkar den bra. Det är en BR och jag har precis bundit lånet i 2 år.
Jag är inflyttad och har ingen anknytning till orten. Jag flyttade hit för ridningens skull, men hade tur som fick ett sånt bra jobb. Det har faktiskt blivit att jobbet spelar huvudrollen i mitt liv här, framförallt då ridningen av olika skäl blivit mindre viktig. Det är också upptakten till mitt dilemma... då jag flyttade hit var det absolut viktigaste att ha bra förutsättningar för ridningen. Och det har varit helt ok, så länge det vägde upp allt annat. Men nu känner jag inte att det gör det längre. Jag har i princip tappat alla ambitioner med att rida, vilket gör att träningsmotivationer dalar, och i takt med det börjar jag känna att andra saker saknas. Framförallt vänner, ett socialt liv, min familj. Det känns som att jag bara jobbar. Det gör iofs inget, men jag tror att jag jobbar så mkt mest för att kompensera för att jag inte har nåt annat, jag sitter mest ensam, går ut med hunden, försöker träna... men jag känner inte att jag har någon tillhörighet. Jag har häst, men det är numera bara en bisak. Jag har tänkt ta föl på min häst i år, för att prova en annan inriktning än ridningen. Men vi får se hur det går med det. Jag är nyfiken på hur det ska bli men det är nog mest för att ha ett syfte med häst nu när jag gett upp ridningen. Känns mest skönt om det blir föl för då har jag ett alibi att sluta rida på nån seriös nivå.
Under våren har jag börjat tänka tanken på att bege mig till trakterna jag kommer ifrån. Jag har kompisar där, mina föräldrar är i 70-årsåldern och fortfarande pigga och vi gör roliga saker ihop. Jag har en syster + familj ett par timmars bilresa därifrån. Vi har en familjerörelse som jag ska engagera mig mer i framöver och det hade varit skönt att kunna finnas på plats för den saken med. Men, jag vet inte om jag är redo att sluta på mitt jobb och allt det där för att flytta. Jag tycker orten är ganska tråkig, och klimatet passar mig inte alls, men det hade varit skönt att bo där ur ett socialt och praktiskt perspektiv.
Nu föll det sig så att i förra veckan dök det upp ett jobb där. Jag tror att jag kan ha hyfsade chanser att få det faktiskt. Jag har alla meriter de efterfrågar, erfarenhet och anknytning till orten. Så jag har börjat grubbla på om jag är redo, men jag vet inte.
Å ena sidan är det så mkt praktiskt här som hindrar mig - ev föl nästa år, en jobbsituation där jag känner att jag inte vill lämna kollegor i sticket, en bra läroperiod för min egen firma, och så det jäkla bolånet som jag inte vet hur dyrt det blir att lösa innan tiden gått ut.
Å andra sidan känner jag att det är rätt tid att bege sig - jag har förhoppningsvis flera år kvar av mina pigga föräldrar, där vi kan umgås och göra roliga saker, förkovra oss i familjerörelsen och jag kan lära mig det ordentligt på plats innan de blir för gamla för det. Och såklart är jag trött på att inte ha vänner. Jag har bekanta här som jag träffar ibland, men det är liksom fattigt. Jag är trött på att känna mig ensam helt enkelt.
Jag vet att ingen kan svara på hur jag bör göra. Men jag vet inte själv heller. Ville nog bara skriva av mig.
Jag har ett jobb som jag i grunden trivs med - intressant yrke, skitbra kollegor (de bästa jag nånsin haft), jättebra schema och periodvis mkt ledigheter. Bra lön. Vissa förändringar har ställt till det och sista året har varit tungt, beror mest på underbemanning och även om jag ser en bättre utveckling så är det en bit bort. Det är nackdelen med jobbet, resten är inget att gnälla om. Alls. Vi är som en familj där och man har känslan av att man jobbar för varandras skull, speciellt i år då det varit tungt.
Jag har vid sidan av jobbet startat ett företag som jag sysselsätter mig med i perioder av ledighet. Jag har skapat en bra kontakt för det där jag jobbar precis när jag känner för det, och samtidigt får användbar erfarenhet inför framtiden. Det är bra.
Jag trivs hyfsat bra på orten och i min bostad. Billigt boende men det är bara en lägenhet så det är klart att den i sig är utbytbar, men för nu funkar den bra. Det är en BR och jag har precis bundit lånet i 2 år.
Jag är inflyttad och har ingen anknytning till orten. Jag flyttade hit för ridningens skull, men hade tur som fick ett sånt bra jobb. Det har faktiskt blivit att jobbet spelar huvudrollen i mitt liv här, framförallt då ridningen av olika skäl blivit mindre viktig. Det är också upptakten till mitt dilemma... då jag flyttade hit var det absolut viktigaste att ha bra förutsättningar för ridningen. Och det har varit helt ok, så länge det vägde upp allt annat. Men nu känner jag inte att det gör det längre. Jag har i princip tappat alla ambitioner med att rida, vilket gör att träningsmotivationer dalar, och i takt med det börjar jag känna att andra saker saknas. Framförallt vänner, ett socialt liv, min familj. Det känns som att jag bara jobbar. Det gör iofs inget, men jag tror att jag jobbar så mkt mest för att kompensera för att jag inte har nåt annat, jag sitter mest ensam, går ut med hunden, försöker träna... men jag känner inte att jag har någon tillhörighet. Jag har häst, men det är numera bara en bisak. Jag har tänkt ta föl på min häst i år, för att prova en annan inriktning än ridningen. Men vi får se hur det går med det. Jag är nyfiken på hur det ska bli men det är nog mest för att ha ett syfte med häst nu när jag gett upp ridningen. Känns mest skönt om det blir föl för då har jag ett alibi att sluta rida på nån seriös nivå.
Under våren har jag börjat tänka tanken på att bege mig till trakterna jag kommer ifrån. Jag har kompisar där, mina föräldrar är i 70-årsåldern och fortfarande pigga och vi gör roliga saker ihop. Jag har en syster + familj ett par timmars bilresa därifrån. Vi har en familjerörelse som jag ska engagera mig mer i framöver och det hade varit skönt att kunna finnas på plats för den saken med. Men, jag vet inte om jag är redo att sluta på mitt jobb och allt det där för att flytta. Jag tycker orten är ganska tråkig, och klimatet passar mig inte alls, men det hade varit skönt att bo där ur ett socialt och praktiskt perspektiv.
Nu föll det sig så att i förra veckan dök det upp ett jobb där. Jag tror att jag kan ha hyfsade chanser att få det faktiskt. Jag har alla meriter de efterfrågar, erfarenhet och anknytning till orten. Så jag har börjat grubbla på om jag är redo, men jag vet inte.
Å ena sidan är det så mkt praktiskt här som hindrar mig - ev föl nästa år, en jobbsituation där jag känner att jag inte vill lämna kollegor i sticket, en bra läroperiod för min egen firma, och så det jäkla bolånet som jag inte vet hur dyrt det blir att lösa innan tiden gått ut.
Å andra sidan känner jag att det är rätt tid att bege sig - jag har förhoppningsvis flera år kvar av mina pigga föräldrar, där vi kan umgås och göra roliga saker, förkovra oss i familjerörelsen och jag kan lära mig det ordentligt på plats innan de blir för gamla för det. Och såklart är jag trött på att inte ha vänner. Jag har bekanta här som jag träffar ibland, men det är liksom fattigt. Jag är trött på att känna mig ensam helt enkelt.
Jag vet att ingen kan svara på hur jag bör göra. Men jag vet inte själv heller. Ville nog bara skriva av mig.
