Sv: Dilaterad kardiomyopati
Jag har haft en hund med den sjukdomen, en leonberger hane. Han hade varit dålig en tid (väldigt flåsig, dåligt med ork och aptit) och tid bokades för en undersökning ganska snabbt. Utifrån hans symptom så misstänkte jag direkt att det handlade om hjärtat då jag visste att det hade börjat dyka upp hjärtfel hos rasen så mina förhoppningar var inte så stora inför besöket men att det skulle vara så dåligt hade jag aldrig trott.
Vid udnersökningen togs det en massa prover och de lyssnade på hjärtat och de hörde ett blåsljud, och efter diverse röntgen så såg man även att han hade ett ganska kraftigt förstorat hjärta och att han hade börjat samla på sig vätska i lungorna.
Vid första besöket så var inte deras hjärtspecialist tillgänglig så en ny mer grundlig undersökning bokades hos honom veckan efter och då togs det ännu mer prover som samlades in för forskning om sjukdomen (efter att de hade frågat om lov) och sen skulle de göra ett ultraljud på hjärtat för att kolla hur det arbetade och där såg man då att hans hjärtmuskulatur var dålig så hjärtat drog inte ihop sig som det skulle. Min "lilla" kille var rätt så dålig så veterinären kunde inte lova att medicinen skulle hjälpa men han ville ändå ge det ett försök för att se om det kunde vända lite så han ville inte ge oss för stora förhoppningar då han lika gärna kunde leva i någon vecka till bara. Hade han inte blivit bättre när medicinen (som vi fick på receptet) var slut så var chanserna minimala att han skulle klara sig då man skulle märka en stor skillnad nästan omgående om det var så att den hjälpte.
Vi åkte hem med en trött vovve som hade fått en dos vätskedrivande och även första dosen med hjärtmedicinen då vi inte skulle kunna hämta ut receptet förrän dagen efter. Vi fick stanna några gånger på vägen hem när han blev kissnödig men där emellan så sov han bara. Medicinen hämtades ut dagen efter och vi började medicinera och vi väntade på att få se en förbättring. Ingenting hände och medicinen tog slut så vi kontaktade veterinären för rådfrågning.
Min älskade kille fick somna in den 12 mars 2010, 4 år gammal. Han var glad ända in i det sista men så trött, så trött så det kändes som det rätta beslutet men det var det svåraste jag har gjort och än idag har jag svårt att tänka på honom utan att tårarna kommer.
Efteråt fick vi reda på, av en annan uppfödare inom rasen som forskade mycket om sjukdomen då hon hade haft en hund själv med samma sjukdom, att Atlas (som min hette) hade dubbel uppsättning av generna (för sjukdomen) på mammans sida. I samma veva fick vi även reda på av en bekant som hade haft Atlas morbror att den hane också hade haft samma sjukdom och fått somna in för tidigt då han inte heller blev bättre av medicineringen. Hade jag vetat det redan från början så hade jag aldrig köpt en valp av den uppfödaren som jag gjorde men gjort är gjort och jag är ändå glad att jag fick den äran att äga en så underbar hund som Atlas var. Han charmade alla med sitt glada väsen och sitt ståtliga yttre
Rasen har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta men jag kommer med största sannolikhet aldrig äga en LB igen då jag inte vill riskera att få en till hund med samma sjukdom.
Det blev visst ett maratoninlägg och tyvärr inget positivt sådant heller men det var i alla fall min erfarenhet av sjukdomen, jag hoppas av hela mitt hjärta att din vovva svarar bra på medicinen och kan leva i många år till!
