Jag har ätit LCHF sedan...2005 tror jag, för smärtlindring, så för mig är det definitivt en livsstil. Ibland gör jag visserligen ett avsteg för att jag vill smaka något speciellt, men i o m att jag då får "betala" genom mer smärta samt ofta även en uppsvälld, orolig mage känns det alltid självklart att gå tillbaka till det som nu är mitt normala sätt att äta.
Pappa äter också LCHF, sedan 5-6 tillbaka. Han började för att gå ner i vikt, sänka blodtrycket och minska risken för hjärt- kärlsjukdom. Han gick ganska snabbt ner i vikt och har sedan hållit vikten trots att han har svårt att träna (sitter i rullstol) och på de regelbundna kontrollerna hos läkaren är hans värden numera mkt bra!
Känner även flera som testat 5:2 - för några blev det en tillfällig grej men för andra har det blivit en livsstil som de hållit sig till under flera år. En av dem kombinerar 5:2 och LCHF och det tror jag underlättar fastedelen eftersom man inte behöver drabbas av blodsockerfall. Själv åt jag 16:8 en period men fick sluta eftersom jag har återkommande problem med låg ämnesomsättning och detta förvärrades av fastan... Men annars hade jag nog fortsatt för jag tyckte det fungerade överraskande bra att hoppa över frukosten och i början gav den förstärkta ketosen en härlig energikick!
Av dem jag känner som testat GI är det däremot ingen som fortfarande äter så, vad jag kan komma på nu i alla fall... Däremot har flera av dem som åt GI en period gått över till LCHF sedan några år och håller sig till det. Även jag åt GI innan jag övergick till LCHF så jag tycker det är en ganska naturlig "utveckling".
kommer nog börja med 5:2 direkt efter att jag slutat amma, om nu amningen fungerar när ungen är ute. Jag skulle vilja anamma 5:2 som livsstil dock, tycker det är bästa dieten som jag testat!
