Diagnostiserad med HD

ElinAgnes

Trådstartare
Hej alla,
nu har vi fått svar från Evies röntgen, och hon har allvarlig HD :cry: Hon är bara 3,5 år, men vet sa att hon börjar visa tecken på artrit, därav hältan och stelhet när hon har vilat och ska upp. Hon har fått smärtstillande i form av Onsoir, och vi ska på återbesök om 2 veckor för att se hur hon svarar på det. Om det funkar bra så får vi fundera på långvarande smärtbehandling.
Ska försöka ladda upp röntgen bilderna här sen, men tydligen är höfterna inte grina direkt utan mer fel form. Som att försöka "put a square peg in a round hole", som var veterinärens ord..
Känner mig helt utledsen och har så dåligt samvete.. Vi funderade på att röntga henne när hon var två, men eftersom hon inte visade några tecken och var energisk, i bra kondis, smidig så gjorde vi inte det.
För ett år sedan skaffade vi valp, en västgötaspets, och dom har haft fantastiskt roligt ihop. Men jag undrar nu om deras lek och spring under det senaste året har förvärrat Evies höfter och gjort allt värre mycket tidigare :( Känner mig ledsen för båda hundars skull, allt har kommit som en stor chock.

Har någon erfarenhet av HD och hur man går vidare från en sån här diagnos? Vi bor i Australien, och här ser man ju lite annorlunda på det här med rehab.. Många går direkt till operation, men jag skulle helst vilja vänta så länge som möjligt med det, om ens gå den vägen över huvud taget.

Tack för svar och tips!
 
Nja, det är det läkemedlet hon får men inte 6mg för katt utan 40mg för hund.
Menar du avlivning pga läkemedlet eller pga diagnosen? Du får gärna skriva lite mer och förklara om du vill.
Både och. Förra hunden började vingla i nioårdålern (bakkärran) Han röntgades höfter o rygg, han visade sig ha spondylos. Flera veterinärer dubbelkollade höfterna, han hade inga symptom o ingen förstod att han kunnat få B + C när han röntgades vid 1 års ålder. Höfterna var typ obefintliga. Han arbetade på en stor får/mjölkkogård tills han blev drygt 7 år.
Hans främsta hobby på äldre dar var att fånga fribys i luften, inte så kul att aldrig få lyfta alla tassar från marken.
En annan hund jag känt fick somna in på röntgenbordet. Hon förröntgades vid 6 månader pga hälta, resultatet var E.
 
Sa du menar att det inte ar lont att forsoka hitta andra vagar an just avlivning, for hundens skull? Jag har ju haft turen att alrdig behova ga igenom detta innan, sa har egentligen ingen erfarenhet av sant har. Jag ar tacksam for ditt svar och asikt, men vet inte om jag ar redo att avliva innan vi sett om tex. smartlindring skulle kunna hjalpa. Hunden ar ju fortfarande sa ung, och fram till for nagon vecka sedan har hon som sagt aldrig visat nagon som helt smarta eller stelhet. Sen saklart vill jag aldrig att min hund ska ga runt och ha ont, sa jag ar medveten om att hon nog kommer fa ett kortare liv an vantat. :(

Ar det nagon som faktiskt opererat? Och isafall vad var era erfarenheter?
 
Sa du menar att det inte ar lont att forsoka hitta andra vagar an just avlivning, for hundens skull? Jag har ju haft turen att alrdig behova ga igenom detta innan, sa har egentligen ingen erfarenhet av sant har. Jag ar tacksam for ditt svar och asikt, men vet inte om jag ar redo att avliva innan vi sett om tex. smartlindring skulle kunna hjalpa. Hunden ar ju fortfarande sa ung, och fram till for nagon vecka sedan har hon som sagt aldrig visat nagon som helt smarta eller stelhet. Sen saklart vill jag aldrig att min hund ska ga runt och ha ont, sa jag ar medveten om att hon nog kommer fa ett kortare liv an vantat. :(

Ar det nagon som faktiskt opererat? Och isafall vad var era erfarenheter?
Har inga erfarenheter av HD operationer, det görs nog inte så ofta i Sverige, men om du vill prova så bör det väl göras så forrt som möjligt, för hundens skull, på grund av artrosen.
Hur lång är rehaben o hur tror du han kommer att fixa det? Vad är det för ras?
 
Hej alla,
nu har vi fått svar från Evies röntgen, och hon har allvarlig HD :cry: Hon är bara 3,5 år, men vet sa att hon börjar visa tecken på artrit, därav hältan och stelhet när hon har vilat och ska upp. Hon har fått smärtstillande i form av Onsoir, och vi ska på återbesök om 2 veckor för att se hur hon svarar på det. Om det funkar bra så får vi fundera på långvarande smärtbehandling.
Ska försöka ladda upp röntgen bilderna här sen, men tydligen är höfterna inte grina direkt utan mer fel form. Som att försöka "put a square peg in a round hole", som var veterinärens ord..
Känner mig helt utledsen och har så dåligt samvete.. Vi funderade på att röntga henne när hon var två, men eftersom hon inte visade några tecken och var energisk, i bra kondis, smidig så gjorde vi inte det.
För ett år sedan skaffade vi valp, en västgötaspets, och dom har haft fantastiskt roligt ihop. Men jag undrar nu om deras lek och spring under det senaste året har förvärrat Evies höfter och gjort allt värre mycket tidigare :( Känner mig ledsen för båda hundars skull, allt har kommit som en stor chock.

Har någon erfarenhet av HD och hur man går vidare från en sån här diagnos? Vi bor i Australien, och här ser man ju lite annorlunda på det här med rehab.. Många går direkt till operation, men jag skulle helst vilja vänta så länge som möjligt med det, om ens gå den vägen över huvud taget.

Tack för svar och tips!

Vad fick höfterna för bokstav? Det låter verkligen inte bra på beskrivningen. (Australien kanske inte använder bokstäver, förresten?)

Med tanke på att hunden uppenbarligen har ont (pga hälta) och är såpass ung så hade jag inte övervägt medicinering, det är inte en hållbar lösning. Då återstår operation eller avlivning. Har ni ekonomin, så operera pm ni vill - men avliving är inte ett dåligt alternativ.

Vet du hur det ser ut med höfter på syskon och föräldrar? Har Australien något register över sånt?
 
Sån allvarlig HD som din hund tycks ha, skulle jag ta rätt hårt och ev fundera på avlivning. Jag känner bara till ett fall där HD opererats, en Setter, men vet inte hur resultatet blev. Min egen Beauceron har HD D, dvs rätt illa, men han fyller strax 11, väger över 50 kilo, och har aldrig visat tecken på smärta därifrån. Så sj-älva beteckningen/siffran behöver inte betyda allt, olika hundar tycks klara det olika bra och inte alla får besvär. Hos din hund verkar det tyvärr som om den inte fungerar så bra..... Usch så jobbigt.....

(Däremot har han på sistone börjat se vinglig ut i bakkärran och börjat tveka lite inför att gå upp i trappor, så jag ska ringa vet imorgon och boka en tid för undersökning.... Det känns inte så roligt...)
 
Med tanke på att hunden redan har ont och hur veterinären uttryckte det så skulle jag också välja mellan direkt operation eller avlivning.

Eftersom jag är skeptisk till sådana operationer hade det troligen blivit avlivning, men innan du eventuellt bestämmer dig för det så gäller det ju att prata igenom allt med specialistveterinär och rehabpersonal, noga, för att veta hur utsikterna ser ut för din hund. Blir det lång och jobbig behandling som kanske med lite tur fungerar, eller hyfsad lång behandling som "garanterat" ger hunden möjlighet till ett bra liv?

Viktigt tror jag i alla fall är att göra något nu. Hunden har redan ont och har redan problem. Det blir inte bättre och blir säkert inte lättare att operera heller om ni väntar och ändå väljer det alternativet.
 
Först - jag lider med er. Fruktansvärt när de mår dåligt. Jag känner igen våndan och skulden. Den tjänar ingenting till men är svår att skaka av sig.

Min åsikt är att man i samråd med veterinär kan prova smärtlindring och se hur det fungerar. Om du märker att hon mår bra smärtlindrad kan jag inte se hur det kan skada att prova långtidsbehandling. Att ge smärtstillande behöver inte betyda att man ger dem hela tiden. För en del hundar kan det räcka med en kur några gånger om året. Sen måste ju en hund som din - om långtidsbehandling fungerar - leva ett mycket mer begränsat liv än en frisk hund. Hon kanske inte kan leka fritt med andra hundar, inte springa lös, inte hoppa ner från soffa osv. Det beror ju på hunden hur den klarar ett sådant liv, tänker jag. Och på en själv - hur man får ihop och orkar med vardagen med en hund som hela tiden kräver extra omsorg och uppmärksamhet.

Lita på att du känner din hund. Det är ju helt omöjligt för främmande människor på nätet att veta vad dom är bäst för henne. I mitt svar utgår jag ifrån hur jag funderade när min hund diagnostiserades med trasiga armbågar. Tillsammans med ortoped valde jag att prova smärtlindring i tre månader och sedan utvärdera. Nu fungerade inte den planen eftersom min hund inte tålde medicinen. Han avlivades. Om din hund inte har ont just nu så har du tid att tänka och diskutera med kunniga på området innan du bestämmer dig.

Jag har ingen erfarenhet av operation och jag tänker att det alternativet kräver att prognosen är så positiv att det är värt den otroligt jobbiga rehab som jag antar att det är frågan om.

Ta hand om er!
 
Vad fick höfterna för bokstav? Det låter verkligen inte bra på beskrivningen. (Australien kanske inte använder bokstäver, förresten?)

Vet du hur det ser ut med höfter på syskon och föräldrar? Har Australien något register över sånt?

Jag frågade veterinären om ett score, alltså typ bokstav, men i Australien används inte det som ett pålitligt system. Tydligen är det vanligt att man mäter höfter med bokstäver eller scores i utställnings världen, och uppfödare gör det ibland också. Men beroende på ras och genpool, så är olika scores olika bra.. Verkar inte lika pålitligt som i Sverige. Så hon fick ingen bokstav.

Men han sa i princip att det enda positiva var att hennes höfter inte är jätte grunda, utan att kulan faktiskt sitter i skålen.
Men detta är både bra och dåligt, dåligt för att det antagligen inte kommer bli bättre även om vi jobbar på att muskla upp runt höften så att den får bra stöd. Och dåligt för att det är trångt i höftkulan och det är antagligen detta som har gjort att hon börjar få artros (konstant skav).

Jag ska ringa en till veterinär idag, och ta dit henne i veckan för. Sen ska vi skicka röntgen till en specialist och se vad dom säger. Tror det är allt vi kan göra just nu. :(
Hon verkar må bra med tabletterna hon får just nu, men jag tycker fortfarande att hon verkar stel och haltar en kort tid efter att hon rest sig efter vila. Vi ska prata med veterinär om detta med.
Som det ser ut nu så tror jag tyvärr inte att hon kommer få ett bra långt liv, men jag är inte redo att ge upp än. Vill se vad veterinär säger om andra alternativ till smärtstillande (typ injection eller långvarande tabletter). Vill inte att hon ska ha ont, och jag kommer inte låta det gå för långt. Om vi känner att hon inte mår bra så kommer vi avliva, hur mycket det än gör ont i hjärtat :cry:. Evie är en Schäfer förresten, vet inte om jag skrev det innan.
 
Först - jag lider med er. Fruktansvärt när de mår dåligt. Jag känner igen våndan och skulden. Den tjänar ingenting till men är svår att skaka av sig.

Min åsikt är att man i samråd med veterinär kan prova smärtlindring och se hur det fungerar. Om du märker att hon mår bra smärtlindrad kan jag inte se hur det kan skada att prova långtidsbehandling. Att ge smärtstillande behöver inte betyda att man ger dem hela tiden. För en del hundar kan det räcka med en kur några gånger om året. Sen måste ju en hund som din - om långtidsbehandling fungerar - leva ett mycket mer begränsat liv än en frisk hund. Hon kanske inte kan leka fritt med andra hundar, inte springa lös, inte hoppa ner från soffa osv. Det beror ju på hunden hur den klarar ett sådant liv, tänker jag. Och på en själv - hur man får ihop och orkar med vardagen med en hund som hela tiden kräver extra omsorg och uppmärksamhet.

Lita på att du känner din hund. Det är ju helt omöjligt för främmande människor på nätet att veta vad dom är bäst för henne. I mitt svar utgår jag ifrån hur jag funderade när min hund diagnostiserades med trasiga armbågar. Tillsammans med ortoped valde jag att prova smärtlindring i tre månader och sedan utvärdera. Nu fungerade inte den planen eftersom min hund inte tålde medicinen. Han avlivades. Om din hund inte har ont just nu så har du tid att tänka och diskutera med kunniga på området innan du bestämmer dig.

Jag har ingen erfarenhet av operation och jag tänker att det alternativet kräver att prognosen är så positiv att det är värt den otroligt jobbiga rehab som jag antar att det är frågan om.

Ta hand om er!

Åh, tack för dina fina ord! Det känns så tråkigt alltihop, och man undrar ju alltid om man hade gjort något annorlunda hur hade det blivit då..
Och jag känner som du, med att det helt beror på hunden hur bra den klarar av ändring på vardagen och så vidare. Tyvärr tror jag inte att Evie skulle vara lycklig med ett liv utan lek, spring och äventyr. Hon är gladast när vi är ute i naturen, när hon kan bada och hänga med på långa turer. Hon är ingen myshund, och jag tror att inte att hon skulle vara glad i längden om hon inte kan hänga med oss ut. Hon vilar ju nu, och det funkar bra. Hon känns nöjd och glad ändå, för jag har spenderat mycket tid med henne här hemma (jag har lov från universitet just nu). Men i längden, när jag ska tillbaka till plugg så tror jag inte att det blir en bra lösning för henne.

Vi får se helt enkelt, tror förhoppningsvis att vi kommer vara lite klokare i slutet av veckan. :(
 
Så skrev jag ett långt inlägg o allt försvann:rage:
Kort.
Simmning, ev med flytväst är skonsam motion, så även vattentrask.
Finns Cartrophen hos er?
Finns även tillägg som kan hjälpa, glucosamin, tuppkamsextrakt o grönläppad mussla.

Jag visslar :angel:@Voff hon föder upp schäfer o kanske kan hjälpa dig med precisering av HDn, finns ju två system, den med bokstäver samt något som heter HD index. Hon har nyligen tagit bort en ung tik för att den pga en armbåge aldrig skulle kunna leva schäferliv.

Tack för den utförliga uppdateringen!
 
HD kan bero på två grundorsaker.
Grunda skålar (arv)
Atros ( arv, förslitning, foder el skada)

Det förstnämda är sällan ett problem för hunden om den hålls slimmad och rätt musklad. Men är givetvis inte bra ur avelssynpunkt.

Atros då. Ska det vara lönt att operera Atros bör man veta anledningen. Men arv är vanligt och då kommer det bara tillbaka. Är det en enångsskada där övriga hunden är i så god kondition att den orkar med en rehab, ja då kanske op kan vara något att tänka på.
Rehab kan vara lång, den tar mycket tid från ägaren då hunden kräver dygnet-runtservice med att hållas stilla osv. Om Artosen sitter i båda höfterna skulle jag personligen inte utsätta min hund för en rehab. Jag har gjort resan med op av OCD i ett ben och trots optimalt resultat är jag kluven än i dag om det var värt det då hunden istället fick problem med andra leder.

Vi tog som sagt bort en ettårig tik i våras. Lilla S hade troligtvis blivit trampad på av sin mor i valplådan och kroppen reagerade med att börja producera brosk runt och i armbågsleden. Trots att vi följde strikta restrektioner, från veterinär och fysioterapeut och gav smärtstillande så tog andra armbågen samt en höft stryk av avlastningen. Vid 8 mån hade hon ED2/0 och fina höfter. Vid 12 mån hade hon ED 3/1 och HD A/D.
Då fick hon somna in.

I Sverige är HD-op på schäfer inte så vanligt (jag har bara träffat en). Kanske för att det är sällan man vet exakt varför hunden har HD och därför blir prognosen för osäker kontra rehab och pengar samt att det är en aktiv ras.
 
HD kan bero på två grundorsaker.
Grunda skålar (arv)
Atros ( arv, förslitning, foder el skada)

Det förstnämda är sällan ett problem för hunden om den hålls slimmad och rätt musklad. Men är givetvis inte bra ur avelssynpunkt.

Atros då. Ska det vara lönt att operera Atros bör man veta anledningen. Men arv är vanligt och då kommer det bara tillbaka. Är det en enångsskada där övriga hunden är i så god kondition att den orkar med en rehab, ja då kanske op kan vara något att tänka på.
Rehab kan vara lång, den tar mycket tid från ägaren då hunden kräver dygnet-runtservice med att hållas stilla osv. Om Artosen sitter i båda höfterna skulle jag personligen inte utsätta min hund för en rehab. Jag har gjort resan med op av OCD i ett ben och trots optimalt resultat är jag kluven än i dag om det var värt det då hunden istället fick problem med andra leder.

Vi tog som sagt bort en ettårig tik i våras. Lilla S hade troligtvis blivit trampad på av sin mor i valplådan och kroppen reagerade med att börja producera brosk runt och i armbågsleden. Trots att vi följde strikta restrektioner, från veterinär och fysioterapeut och gav smärtstillande så tog andra armbågen samt en höft stryk av avlastningen. Vid 8 mån hade hon ED2/0 och fina höfter. Vid 12 mån hade hon ED 3/1 och HD A/D.
Då fick hon somna in.

I Sverige är HD-op på schäfer inte så vanligt (jag har bara träffat en). Kanske för att det är sällan man vet exakt varför hunden har HD och därför blir prognosen för osäker kontra rehab och pengar samt att det är en aktiv ras.

Tack för all den infon Voff, nu förstår jag mycket bättre vad det handlar om. Även om vår vet är bra på att förklara, så har jag inte förstått att artros är en typ av HD. Trodde mer att HD orsakade artros.
Om jag ska gissa så tror jag att Evies är arv, men jag har inte hennes föräldrars eller kullsyskons historia så det är svårt att säga. Jag har en bild på Evies röntgen, men verkar inte kunna dela den.

Evie får grönläppad mussla och RoseHip Vital just nu, och vi get henne sardiner någon gång i veckan. Jag ska absolut prata med vet om cartrophen, tror att det finns här också och verkar bra om man ska tro det som står på nätet.

Tack alla för kommentarer och tips! Känns skönt att prata med andra Svenskar om detta, här har man ju ganska annorlunda syn på det här med djurhälsa och behandlingsmetoder.. När vi berättat om Evies diagnos så säger alla "så när ska hon opereras?". Tycker allmänt att man låter sina djur gå längre innan avlivning är ett alternativ än vad vi gör i Sverige. Många har liksom en attityd att "men han/hon är ju fortfarande glad" eller "han/hon har fortfarande livsgnistan kvar" när en hund knappt kan stå på sina ben..
 
Tack för all den infon Voff, nu förstår jag mycket bättre vad det handlar om. Även om vår vet är bra på att förklara, så har jag inte förstått att artros är en typ av HD. Trodde mer att HD orsakade artros.
Om jag ska gissa så tror jag att Evies är arv, men jag har inte hennes föräldrars eller kullsyskons historia så det är svårt att säga. Jag har en bild på Evies röntgen, men verkar inte kunna dela den.

Evie får grönläppad mussla och RoseHip Vital just nu, och vi get henne sardiner någon gång i veckan. Jag ska absolut prata med vet om cartrophen, tror att det finns här också och verkar bra om man ska tro det som står på nätet.

Tack alla för kommentarer och tips! Känns skönt att prata med andra Svenskar om detta, här har man ju ganska annorlunda syn på det här med djurhälsa och behandlingsmetoder.. När vi berättat om Evies diagnos så säger alla "så när ska hon opereras?". Tycker allmänt att man låter sina djur gå längre innan avlivning är ett alternativ än vad vi gör i Sverige. Många har liksom en attityd att "men han/hon är ju fortfarande glad" eller "han/hon har fortfarande livsgnistan kvar" när en hund knappt kan stå på sina ben..

Vanligast (och i mitt tycke humanast) när man råkar ut för en hund av aktiv typ som får en smärtdiagnos, är att man gör det så bekvämt som möjligt för hunden (och ägaren) med de hjälpmedel som finns. Medicin och fysioterapi. Bättre ett kort men gott liv än ett längre liv fångad i en kropp som begränsar :heart
 
Blir lite förvånad över kommentarerna att hd-operation inte skulle vara vanligt i Sverige? Det kanske gäller större hundar som kräver protes, mindre hundar och katter som oftast genomgår en s.k caputresektion där man tar bort lårbenskulan. Det är mer eller mindre en rutinoperaton enligt djursjukhuset som opererade min katt. Men kanske är det ovanligare med just proteser?
 
Blir lite förvånad över kommentarerna att hd-operation inte skulle vara vanligt i Sverige? Det kanske gäller större hundar som kräver protes, mindre hundar och katter som oftast genomgår en s.k caputresektion där man tar bort lårbenskulan. Det är mer eller mindre en rutinoperaton enligt djursjukhuset som opererade min katt. Men kanske är det ovanligare med just proteser?

Det är nog inte lika vanligt med proteser på större hundar som det är med caputresekion på katter och småhundar, men visst förekommer det.
 
Blir lite förvånad över kommentarerna att hd-operation inte skulle vara vanligt i Sverige? Det kanske gäller större hundar som kräver protes, mindre hundar och katter som oftast genomgår en s.k caputresektion där man tar bort lårbenskulan. Det är mer eller mindre en rutinoperaton enligt djursjukhuset som opererade min katt. Men kanske är det ovanligare med just proteser?

Mitt svar om få hundar opereras var ett svar utifrån TS ras.
Hon har en brukshund. HD-op är ingen 100% återställare och har lång rehab. Få brukshundar mår bra av rehab och begränsat liv därefter därav att många avstår (som vi gjorde)
 

Liknande trådar

B
Hundhälsa För en tid sedan besökte jag veterinären i samband med att min hund blivit biten vid ögat av en annan hund. Det var ingen fara med ögat...
Svar
0
· Visningar
2 015
Senast: beelzebul
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp