Sv: Dethär med ranghög och ranglåg...
Jag har en som varit ranghög. Men nu som 30-åring hamnat på botten.
Han har aldrig blivit skadad av sitt haglivmed andra hästar, hög som låg.
Man kunde släppa honom med de där bråkstakarna som aldrig lärt sig uppföra sig och han tog ner dem fort, utan skador.
Idag undviker han att ha åsikt iom att han är gammal. Nu gör han som de andra vill.
Det är lite dumt om man nu bara vill kunna släpa ihop med andra hästar som man inte kan reglera foderstat på direkt och de är hungriga och han då släpper sin mat när de hetsat i sig sin och vill ha hans. Han äter rätt sakta och är inte så fixerad vid mat. Men han bör ju äta.
Nu måste jag då välja hagkompisar som får lagom med grovfoder och låter min äta.
Min andra är en sån där låtsasboss. Han är alldeles för ung och okunnig för att vara en god ledare. Däremot har han lite hybris och kan absolut försöka ta sig till toppen i nya konstellationer.
Nu går han i en storflock. Men det är med polohästar. Och de är så himla milda att han får rätt hög rang. Det är ett annat, äldre halvblod som är mer lämpad som ledare och är över min. Men resten backar och låter honom hållas.
Han är väldigt så att han tycker att han ska vakta mig och min gammelhäst.
Han får dock inte hålla på så då jag är i hagen. Jag vill inte att han startar en kedjereaktion genom att hota en häst som far iväg och slutligen skuttar någon annan på en människa. Nej!
Att han skyddar sin gamle "bror" så helhjärtat känns dubbelt.
Jag är ju givetvis försiktig med en 30-årig häst. Men jag vill ju inte att min andra ska åka på skador för det. Dock är han hiskeligt snabb och rörlig och har hittills klarat sig.
Personligen är jag förtjust i de där genuint ranghöga hästarna. Inte de där småbossarna som försöker..
De som bara glider in och alla andra vet, trots att de aldrig träffats, de är balla!
De brukar vara intelligenta och bra på att läsa kroppsspråk.
Sen är de inte alltid lättast att ha att göra med. Men jag gillar dem på ngt vis iaf.