Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fy fan vilket as till kille. Snacka om att han bara manipulerade dig till abort. Ett sånt beräknande och gräsligt kräk.

Det var inte (inte!) ditt "fel" om du var jobbig. Du gick igenom nåt jättetufft och reagerade på det vilket är helt naturligt. Han är den som betett sig illa och direkt uselt.

 

[cirkus]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Alltså vilken jävla människa han är.
Jag brukar vara ganska pragmatisk, men den här snubben har ju gått över precis alla gränser. Han måste vara helt utan empati eller medkänsla för andra. Helt utan.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag är ledsen för din skull. Jag är ledsen att du fick gå igenom det här och bli manipulerad av honom.

Fördelen är att du inte behöver ha med honom att göra igen. Nu är dina dörrar öppna för en bättre människa istället!

Kramar /ladyn

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja. Om man ska säga något positivt så har du i alla fall fått ett klart och tydligt besked. Du behöver inte undra om det kunde ha blivit något fint eller om han kunde varit mannen i ditt liv. Din process kring graviditeten och vad du avstod ifrån fattade han förmodligen aldrig över huvud taget utan trodde att det var som att ta en alvedon ungefär. Good riddance!

 

[stjarnhimmel]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Har följt denna tråden men inte kommenterat.
Förstår att det känns tufft med tanke på hans beteende, men jag hoppas du orkar gå vidare. Hitta nya glädjeämnen och så småningom börja tänka på en ny framtid med ngn annan.

 

[Killaloe]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag säger som de andra, det är INTE ditt fel någonstans. Att han är en idiot som inte kan se längre än till sig själv har inget med dig att göra. Du har verkligen varit så himla stark och bra genom den här processen och hanterat det på ett imponerande sätt!

Och det är okej att tycka att livet är skit, det är fullkomligt normalt att reagera så. Jaghoppas verkligen att det vänder för dig och att du kan hitta små saker att glädjas för under tiden (även om det är svårt).

 

[alfahona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Har träffat/hört om några sådana as, as som man inte tror ska finnas bland "vanliga människor". As som ser ut som normala människor, men är as i alla fall. Du har inte gjort något fel. Du har haft otur som träffade ett as som gjorde sken av att han inte var ett as. Men as är han. Stackars de som råkar ut för honom i framtiden.
Många pussar och kramar! Det ÄR synd om dig som råkade ut för honom! Det är okej att både du, jag och vi andra tycker det!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

lånar sista


TACK alla för era ord, det hjälper verkligen att höra från er alla att det inte är jag som är dum som tycker att han är grisig. Med allt som pågår nu med hästens skadad och så så känner jag väl att han är mitt minsta problem. Ja han var en gris och antagligen var planen att få mig att göra abort och han lyckades. Jag är nu i situationen att jag gjorde abort och förlorade honom, precis det som jag verkligen INTE ville råka ut för. Visst tvivlar jag på mitt beslut och tänker "tänk om..." flera ggr varje dag. Dock är jag fortfarande övertygad om att jag valde det rätta, för jag tror fortfarande att han så småningom hade velat vara delaktig i sitt barns liv och jag vill verkligen inte ha honom i mitt liv. Han läggs nu i lådan med alla andra nitar man gått på och misstag man gjort.

Jag saknar honom(det vi hade), men detta sveket att inte ens kunna avsluta det på ett vuxet sätt gör att en liten del av mig hatar honom. Även om jag valde själv och inte känner att jag tvingades till mitt beslut så hjälpte han ändå till väldigt mycket vad det gäller att få mig att välja abort. Så nej, en människa som enbart ser till sig själv och inte till att det var det värsta jag gått igenom gör att jag inte vill ha med honom att göra och jag är glad at det tog slut nu och inte om ett halvår.


För att se något positivt så loggade jag även in på HP igen för 2 veckor sen. Har absolut inga planer på att träffa någon och har även skrivit till i min presentation att jag just nu inte är tjejen som skrev presentationen, att jag är sjukskriven, varken har häst eller hund för tillfället och inte heller tränar. För att skrämma bort folk och för att jag mest är därinne för att jag är nyfiken och tidsfördriv. Men så fick jag ett mejl av en kille som inte flirtade eller var ute efter en dejt. Utan han skrev bara ett jätte fint mejl och brydde sig om hur det var fatt med mig egentligen med tanke på min presentation. Efter några mejl så visste han hela historien om brännskador, abort, hunden, hästen och allting. Han gav mig sitt nr ifall jag någon gång bara ville ha någon utomstående att prata med, vi mezzade i några dagar och rätt som det var en kväll ringde han upp. Vi pratade i FYRA timmar första gången, sen har vi fortsatt mezza och pratat några ggr till i telefon..inget samtal har stannat på under 3 timmar
Och det är verkligen bara allmänt om allt, vi har blivit vänner utan att ha träffats. Väldigt skönt faktiskt att prata med en helt utomstående kille och där det inte överhuvudtaget finns några planer på att vi pratar för att vi ska dejta, utan vi är bara vänner. Gör att jag kan behålla hoppet om MÄNskligheten

 

[moiran]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

För att se något positivt så loggade jag även in på HP igen för 2 veckor sen. Har absolut inga planer på att träffa någon och har även skrivit till i min presentation att jag just nu inte är tjejen som skrev presentationen, att jag är sjukskriven, varken har häst eller hund för tillfället och inte heller tränar. För att skrämma bort folk och för att jag mest är därinne för att jag är nyfiken och tidsfördriv. Men så fick jag ett mejl av en kille som inte flirtade eller var ute efter en dejt. Utan han skrev bara ett jätte fint mejl och brydde sig om hur det var fatt med mig egentligen med tanke på min presentation. Efter några mejl så visste han hela historien om brännskador, abort, hunden, hästen och allting. Han gav mig sitt nr ifall jag någon gång bara ville ha någon utomstående att prata med, vi mezzade i några dagar och rätt som det var en kväll ringde han upp. Vi pratade i FYRA timmar första gången, sen har vi fortsatt mezza och pratat några ggr till i telefon..inget samtal har stannat på under 3 timmar
Och det är verkligen bara allmänt om allt, vi har blivit vänner utan att ha träffats. Väldigt skönt faktiskt att prata med en helt utomstående kille och där det inte överhuvudtaget finns några planer på att vi pratar för att vi ska dejta, utan vi är bara vänner. Gör att jag kan behålla hoppet om MÄNskligheten

Underbart! Tur att du inte är fast med grisen fortfarande, för då hade du missat den här vännen!

 

[Dorinda]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fy vilken sits du hamnat i!
Men såhär i efterhand var det nog tur att du gjorde abort. Hellre åka till Danmark och bli förälder själv än att behöva samarbeta med den mannen i 18år...

Kram

 

[Javan]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Vet du du hade kunnat göra och agera precis hursomhelst under aborten/ efter aborten det hade inte spelat någon roll. Han söker en orsak att göra slut och producerar en. Han är en fegis och inte en man, göra slut via sms... (jisses säger typ allt efter vad du gått igenom). Så släpp ditt agerande för oavsett hur du gjort hade han gjort slut hade du INTE hört av dig hade det varit fel och han hade tagit det som orsak.

Vad kul att du träffat en vän att prata med!

 

[Zewz]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Skickar en pepp-kram! Vilken jävla soppa!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

No offense TS, men för mig känns det rätt uppenbart att han inte var det minsta intresserad överhuvudtaget. Han var bara gullig innan aborten för att säkerställa att du faktiskt gjorde abort.

Sedan fick han nåt att skylla på, och då tog han den extremt dåliga ursäkten. För hade han tyckt om dig så mkt som han gav sken av så hade han inte gjort slut över en sån sak.

Inget av detta är ditt fel överhuvudtaget. Du har haft "lite" otur, men du kan bära ditt huvud högt! Du har varit en sjysst person, du har inte sårat någon (mer än dig själv) och absolut inte varit taskig mot någon.

Mannen i fråga däremot, han är ett riktigt jävla ärkesvin!

Det jag tycker att du ska vara glad över är att du vågade satsa! Du gav honom en chans, det är inte ditt fel att han är så dum i huvudet att han varken såg vilken otroligt fin chans det var, eller valde att ta den.
Och man kan bara ge folk en chans, vad de gör med den är upp till dem.

Du kan som sagt bära huvudet högt!


Ang allt det övriga som har hänt i ditt liv på sistone... Jag förstår att det är mörkt nu. Har du någon nära vän att prata med? Eller behöver du en? Jag lyssnar gärna och kommer med råd så gott jag kan om du vill det.
Bor du i närheten så kan vi även träffas om du vill det.

Kramar om!

Tack för dom här orden!!

Jag har vänner, men det känns som att jag ältat allting så många ggr med dom att dom bara ka lyssna. Inte komma med så mycket nytt. Å så har dom fullt upp med sitt så jag vill inte tränga mig oå hela tiden.
Och just nu är hästen mitt största bekymmer, jag blir galen och vet inte ens vad jag själv anser eller tycker längre.

Tyvärr bor du ju attans långt bort om du bor där det står, så dig kan jag inte heller våldgästa

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och TACK alla ni andra för allt pepp-talk och kramar, jag säger det igen.. ni är underbara hela bunten!!

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Mig kan du hälsa på om du vill

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Mig kan du hälsa på om du vill

Ja det kan jag och det borde jag ju faktiskt se till att få tummen ur och göra!

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du är välkommen

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag är så ***** arg!!


I lördags kväll/natt när jag lagt mig i sängen så kom en sån GALEN rabiat ilska över mig. Jag fick för första gången sån sjuk lust att åka till killen och häva ur mig ALLT jag känner/tänker/tycker om hur han betett sig efter aborten. Saknaden och vill inte tro att han är en idiot-känslan var som bortblåst.
Blev ju inte mindre arg nu när jag suttit och läst tråden från början. Jag är så arg på mig själv Fast mest arg är jag på honom!!

Kände mig lite lätt psyko när jag hörde/såg mig själv i huvudet stå och skälla på honom. Tala om för honom att jag gjorde en abort för BÅDAS våran skull, för att jag trodde på oss! Jag backade tillbaks och godtog att han inte hörde av sig knappt alls överhuvudtaget på 2 veckor, det enda jag skrev till honom var och talade om att jag saknade honom, tyckte om honom och tänkte på honom. Jag lastade honom inte överhuvudtaget med min sorg över aborten eller hunden under dom veckorna.

Jag hade precis gjort abort och avlivade hunden i vevan då hans dotter var sjuk. I min värld så stänger man inte bara ute sin partner i situationen han var i med sin dotter, ALLA föräldrar har tid att skriva ett sms eller ringa 5 minuter för att tala om läget någon gång under 2 veckors tid!! Men han fullständigt ignorerade mig och hade sen mage att bli sur på mig för att jag till slut tröttnade efter 2 veckor på att han inte ens hade tid att skriva ett sms och frågade då vad det var som händer och skrev att var det göra slut han ville så kunde han väl göra det. Skrev att jag kan inte veta hur jag ska bete mig när han bara håller käften!!

Jag vet att han hade det tufft när dottern var dålig och sen hennes mamma vart sjuk i samma veva. Men om han hade tyckt om mig som han sa, om han hade sett en framtid för oss som han sa..så beter man sig inte så!! Han behövde inte blanda in mig i sin dotters liv just då, men han hade inte behövt stänga ute mig helt och hållet!!

Och att han i slutändan fick det till att det var mitt fel, att det var jag som gjorde slut, att jag reagerade och betedde mig konstigt. Jag var okänslig och dum som inte fattade att han inte hade tid/ork att svara på MENINGSLÖSA sms... FY FAAAAN...


Puuuh, men på något sätt känns det ändå som ett friskhetstecken att jag just nu är så arg på honom. Och på ett sätt så tror jag verkligen att jag skulle behöva häva ur mig allt detta till honom. Borde kanske rent av skriva ut hela den här tråden och tvinga honom att läsa den.

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Bra att du blev arg! Det är verkligen ett sundhetstecken att du nu är arg istället. Det är endel av sorgeprocessen och ilska tyder ju på att det går framåt. Kanske skulle du åka och skälla ut honom. Du vet bäst själv hur du skulle må av det. Kanske är det bäst att bara göra det i tanken eller kanske i ett brev/mail?
Du kan ju inte tvinga honom att läsa tråden men jag tycker gott att du kan skicka den till honom för kanske att han faktiskt läser den och inser vad han har gjort.

Kramar

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Puuuh, men på något sätt känns det ändå som ett friskhetstecken att jag just nu är så arg på honom. Och på ett sätt så tror jag verkligen att jag skulle behöva häva ur mig allt detta till honom. Borde kanske rent av skriva ut hela den här tråden och tvinga honom att läsa den.

Jag tror också att det är ett friskhetstecken att du nu är arg och kan se på det som hänt liksom utifrån. Killen har, som du ju säger, inte betett sig ok överhuvudtaget! Däremot så vet jag inte om det är helt klokt att häva ur sig allting till honom? Det är bra att du häver ur dig, här och till vänner som du kan lita på, men om du häver ur dig till honom och har du otur så förstår han kanske inte saken från din synvinkel hur mycket du än försöker. Kanske skulle han i alla fall försöka försvara sig?

Jag tänker att det ibland kan göra ondare att dela med sig av det man känner om det på något sätt inte går fram, typ om det ändå vänds emot en, hur man än gör. Jag känner vissa människor som funkar ungefär så. De kan bara inte se saker ur en annan vinkel, eller så kan de bara inte medge att de betett sig illa hur mycket de än blir överbevisade och då har det kanske inte gett dig så mycket som du hade önskat?

Kanske är det bättre att spy galla i tanken och se dig själv detronisera honom, ja pulverisera honom i fantasin, och med högburet huvud sedan trampa lite lätt på resterna... Jag tror att det finns en liten risk att du hamnar i ett läge där det skulle kunna bli en "maktkamp" mellan er, om vem som har haft det sämst osv, fundera noga över om det verkligen är värt det. Om du kommer fram till att det kan vara värt ett försök, go for it! Annars, skriv en massa arga brev som du antingen sparar eller också bränner upp (i tanken att det är honom du bränner, kanske?)