Stänga av hjärnan. Svårt. Omöjligt på nätterna runt kl 02.00. Hatar min hjärna ibland. Samtidigt är den en enorm tillgång när man måste hitta en lösning på ett problem. Den snurrar kreativt tills jag satt det. Tyvärr funkar den oerhört bra att på egen hand och eget initiativ, älta saker eller spela upp olika scenarior också.
Komma ihåg namn är en talang jag saknar. Taskigt namnminne, tänker jag. Självupptagen, säger min man
Klara av störiga upprepande ljud. Jag får otäcka saker i huvudet om människor som klickar med pennor, gör ljud med munnen eller klickar med naglarna i bordet. Jag kan liksom inte förbise såna ljud. Stress-nivåerna skjuter i taket och jag kan liksom knappt hantera mig själv. Eller när ngn gör upprepande rörelser med tex foten eller pillar på naglarna. Jag klarar det inte. På riktigt. Jag går sönder.