Det kanske är dags för min vän att somna in snart

[purity_666]

Jag har sån enorm ångest inför morgondagens veterinärbesök. Min herre är en gamling på 11 år. Han är väldigt pigg och kry för sin ålder. Går i trappor utan problem, hoppar in och ut ur bilden, vill fortfarande leka och busa.
Problemet är en stor svullnad på ena sidan buken. Han är egentligen långhårig (schäfer/collie) så då har det inte synts så mycket. Nu när jag rakat ner honom syns det rejält. Ifjol fick han en mindre utbuktning på höften på andra sidan. Den har inte vuxit så vi har inte kollat den närmre. Den stör inte på något sätt och veterinären misstänker fettknöl.
Utbuktningen i buken är mycket större, det syns att ena sidan på buken buktar ut.

Jag har varit hos vår vanliga veterinär som klämde igenom den och hon kunde inte avgöra om svullnaden sitter utanför bukhålan eller i bukhålan. Hennes röntgen var trasig så i morgon ska vi till en annan veterinär för ultraljud.

Jag är fullkomligt livrädd. Så himla inställd på att det är cancer. Han är 11 år och även om han verkligen är hur pigg som helst och inte alls ålderspåverkad, så känns operation inte så aktuellt på en såpass gammal hund. Är det cancer antar jag att man får se det som det är och låta honom somna in och det vill jag verkligen inte. Ja den dagen kommer komma snart, det är jag medveten om, men jag är inte redo.

Han är min första egna hund och jag har haft honom sen valp. Det är vi två mot världen liksom. Han är världens snällaste och mest kloka hund.
Min familj försöker lugna och säger att det kanske är fettknöl, nån vätskesvullnad, bråck..ja vad som helst. Jag vill att det ska vara ofarligt, men det känns som sagt mörkt.

Sen kommer ju nästa tanke. OM det nu är cancer, ska man vänta tills han blir påverkad av den eller ta bort honom medan han är pigg? Jag vill ju inte ta bort honom "för tidigt", men vill inte att han ska lida heller. I dagsläget verkar han inte vara det minsta påverkad. Han reagerar inte när man klämmer, äter och bajsar normalt, blir inte lättare andfådd, är inte mer trött. Han är oförskämt pigg för sin ålder helt enkelt.

Fy.. sån ångest. I morgon eftermiddag vet vi mer. Jag vill att det ska vara bra ett tag till. Kanske kan få 1-2 år till så pigg som han är. Men man vet aldrig. Det är det vidrigaste när man skaffar djur, att de lever så kort tid.

 

[pernilla_s]

Har inte så mkt att säga mer än att jag hoppas det går bra och jag håller tummarna. Han är 11 år och mår bra nu. Det är det viktigaste just nu, det andra är ingen mening att ta ut i förskott.

 

[martha]

men om hunden är pigg o opåverkad förstår jag inte om du måste ta bort honom , min mamma opererade sin terv för livmoderinfl när hon var 12 år o levde tills hon var 15 år drygt . Har han cancer kan man väl vänta tills han blir dålig , det är inte farligt att bli dålig nån dag i livet

 

[Red_Chili]

Jag har haft en tik som fick juvertumörer. En av dem växte dessutom rysligt snabbt. Ett halvår efter att den snabbväxande tumören dykt upp så var jag tvungen att ta bort henne, MEN det berodde inte på den tumören, utan på en mindre tumör som spruckit inåt i kroppen samt att hon efter en antibiotikakur (pga UVI) fått kraftigt försämrat immunförsvar. Mot slutet gick det väldigt fort med henne och helgen innan hon togs bort så var vi ute på en rejält lång promenad där hon gick lös, sprang runt lite och var glad.

Vad jag vill ha sagt är att jag inte skulle ta bort en hund pga tumör om den inte var till besvär för hunden. Hunden bryr sig inte om ifall knölarna gör att den ser skruttig ut. Självklart är det dumt att vänta tills livsglädjen försvunnit, hunden ska ändå få ett värdigt slut, men det finns ett mellanläge mellan "skutta runt glad och ha några knölar" och "livsglädjen är slut". Någonstans där i mellanstadiet är det rätt att ta bort hunden och när den stunden är kommen, då brukar man som hundägare också veta det.

Att däremot ta ut sorgen i förskott, när hunden fortfarande är pigg och glad, det är bara att vara ledsen i onödan. Försök istället att fokusera på det positiva och gör er sista tid tillsammans så rolig som möjlig. Om ni sedan får några veckor till ihop eller några år, det vet ni inte nu, men det vet man å andra sidan aldrig eftersom man i värsta fall kan råka ut för olyckor även med yngre hundar som gör att man måste ta bort dem.

Lär dig av din kloka hund. Lev i nuet. Ta en dag i taget och var glad åt det positiva ni ändå har i dagsläget. Det är alltid det bästa man kan göra.

 

[Magiana]

När min hund (labrador/boxer-korsning) var 11 år fick hon diabetes. På tikar brukar man då operera bort livmodern som första led i behandlingen. Jag lät dem operera henne då hon i övrigt var väldigt pigg och levnadsglad. Hon fick 4 år till och blev alltså 15 år.

Sommaren efter operationen var hon så här pigg.


Att hunden är gammal är i sig inget hinder till att låta operera den. Det får andra faktorer avgöra.

 

[dpmatte]

Jag har en dvärgpinscher som ska fylla 14 år om ett par månader. För nån vecka sen fick han opererat bort en epulid i munnen och
tillsammans med den följde 3 framtänder. Epulid är en godartad tumör kan man väl säga. Han är också oförskämt pigg o busig, de flesta som inte vet hur gammal han är gissar på cirka 9 år. Jag hoppas få minst ett par år till med honom. Jag har även hans son 5 år plus en valp 6 mån av samma ras.

 

[Kilauea]

Ta inte ut nåt i förskott. Om det är en tumör, diskutera med veterinären. Du och din hund kan mycket väl få resten av sommaren, eller mer, tillsammans innan han mår dåligt.

Det där beslutet är det värsta som finns.

 

[lady_vip]

Jag håller med @Red_Chili

Min gamling som togs bort förra året blev superdålig på ett dygn. Jag visste att hon hade en tumör på levern (kanske fler) och att hennes tid var begränsad, men så länge hon var pigg och levnadsglad fick hon hänga med. För säkerhets skull fick hon smärtstillande sin sista tid, men så här i efterhand är jag tveksam om den gjorde till eller ifrån.
Hon fick iaf akut organsvikt en helg, veterinären var ute efter några timmar och tog bort henne. Det var ingen tvekan om att det var dags.

 

[purity_666]

Nu är vi hemma igen. Hans stora knöl i magen är sannolikt bara en fettknöl. För säkerhets skull tog vi prov på vätska så får svar om drygt en vecka.
Det syntes en mörk förändring på mjälten, en ganska liten. Antagligen cysta eller tumör. Mjälten i sig såg fin ut annars. Lever, njure, tarmar och urinblåsa såg fina ut.

Så det enda vi sa var att, så länge som inte proverna visar nåt konstigt nudå, så kommer vi göra ultraljud regelbundet, ca var 4:e månad och hålla koll på mjälten. Hon tyckte inte man behövde tänka operation idag för att se vad det var, utan se hur det förändras med tid.

Min älskade gubbe var så snäll! Låg still för både röntgen och ultraljud. Sa inte ett ord när han fick nålen i magen för att ta prov på vätskan.

Min pälskling!

 

[Åsa A]

Skönt att det förmodligen bara är en fettknöl! Min ena gamling, 13.5 år, har en STOR fettknöl i ljumsken. Den är nog lätt 1.5 dm i diameter numera... det ser ganska hemsk ut men verkar inte störa hunden själv speciellt mycket; han lägger sig lika gärna på den sidan som på den andra. Veterinären konstaterade redan när vi hittade knölen för några år sedan (den var ju avsevärt mindre då) att den satt "bra" till eftersom den inte tryckte på något vitalt. Har sett bilder på hundar som haft stora fettknölar som suttit på bog/hals etc. och det verkar mycket mer ivägen än vad de är när de sitter i buken/ljumsken.

Håller tummarna för att proverna är fina när ni får svar!