Det här med gluten

Det är naturligtvis inte sant att gluten ligger bakom all världens ont.
Jag kan ändå förstå varför så många tycker att det är någon slags mirakelkur att sluta äta gluten. 2 av 3 med celiaki har inte fått någon diagnos och går alltså omkring och är glutenintoleranta utan att veta om det. Av de som ändå söker hjälp för ngt symptom tar det i medel ca 10 år att få korrekt diagnos. Många mår alltså dåligt av gluten p.g.a. odiagnosticerad glutenintolerans och för dem kan det såklart vara ett stort hälsolyft att utesluta gluten ur kosten.
Det bästa vore om dessa personer åt mycket gluten under en tid och sedan lämnade prover och fick en diagnos.
Men det håller jag med dig om! Dessvärre tror jag inte att det är så bra för de som faktiskt har celiaki att glutenfritt blivit en trend. Visserligen får ni kanske fler produkter att välja bland och det är bra. Men det är mindre bra att ett allvarligt tillstånd inte tas på allvar för att var och varannan plötsligt "inte tål gluten".

Bilden av att gluten ligger bakom all världens ont har jag från LCHF, inte från folk med celiaki.
 
Fast i det här fallet var det nog läkarens foliehattuttalande som de flesta av oss reagerade på. Att hon sa att TS borde köra glutenfritt för att det kanske inte märks i kroppen förrän man dör att man inte borde ätit gluten.

Hade inte min läkare efter typ 1 års undersökningar av levern kommit på tanken att ta blodprov för att kolla antikroppar mot gluten så hade jag ätit gluten hela livet och förr eller senare dött, eventuellt i sviter av leverproblem (inte så troligt kanske, men..). Mer än så kändes det inte i min kropp i alla fall.. I och för sig är celiaki i sig inte dödligt, men det är självklart att kroppen inte mår bra av en massa gluten när man nu inte tål det. Det finns en viss ökad risk för flera allvarliga sjukdomar för den som har obehandlad celiaki. Exakt hur farligt det varit att äta gluten som glutenintolerant vet man väl inte förrän det är för sent. För mig känns det dumt att chansa.
 
Hade inte min läkare efter typ 1 års undersökningar av levern kommit på tanken att ta blodprov för att kolla antikroppar mot gluten så hade jag ätit gluten hela livet och förr eller senare dött, eventuellt i sviter av leverproblem (inte så troligt kanske, men..). Mer än så kändes det inte i min kropp i alla fall.. I och för sig är celiaki i sig inte dödligt, men det är självklart att kroppen inte mår bra av en massa gluten när man nu inte tål det. Det finns en viss ökad risk för flera allvarliga sjukdomar för den som har obehandlad celiaki. Exakt hur farligt det varit att äta gluten som glutenintolerant vet man väl inte förrän det är för sent. För mig känns det dumt att chansa.
Men TS läkare har ju inte testat henne. Hon tycker hon ska utesluta gluten ändå, med en besynnerlig motivering. Du ska nog inte blanda ihop ditt fall med det.
 
Men det håller jag med dig om! Dessvärre tror jag inte att det är så bra för de som faktiskt har celiaki att glutenfritt blivit en trend. Visserligen får ni kanske fler produkter att välja bland och det är bra. Men det är mindre bra att ett allvarligt tillstånd inte tas på allvar för att var och varannan plötsligt "inte tål gluten".

Bilden av att gluten ligger bakom all världens ont har jag från LCHF, inte från folk med celiaki.
Ja, jag håller verkligen med dig. Det är jätteolyckligt att celiaki har börjat förväxlas med en märklig trend. Det vore bra för alla om det fokuserades lite mer på sjukdomen och vetenskap och mindre på flum om glutenfritt som någon slags hälsodiet för alla. Ingen vinner på att glutenfritt har lanserats som någon slags hälsokost, allra minst vinner de som har odiagnosticerad celiaki och som nu får ännu svårare att få en korrekt diagnos (eftersom att det inte går att ställa en diagnos hos någon som äter glutenfritt).
 
Ja, jag håller verkligen med dig. Det är jätteolyckligt att celiaki har börjat förväxlas med en märklig trend. Det vore bra för alla om det fokuserades lite mer på sjukdomen och vetenskap och mindre på flum om glutenfritt som någon slags hälsodiet för alla. Ingen vinner på att glutenfritt har lanserats som någon slags hälsokost, allra minst vinner de som har odiagnosticerad celiaki och som nu får ännu svårare att få en korrekt diagnos (eftersom att det inte går att ställa en diagnos hos någon som äter glutenfritt).
Exakt så!
 
Men TS läkare har ju inte testat henne. Hon tycker hon ska utesluta gluten ändå, med en besynnerlig motivering. Du ska nog inte blanda ihop ditt fall med det.

Jag håller med om att läkaren gjorde ett märkligt uttalande. Om hen påstår att "alla ska äta glutenfritt" så är det typ stötande. Men det märkligaste tycker jag är att hen inte vill testa TS för celiaki (och/eller att TS inte vill bli testad). För mig låter det som att TS gör samma sammanblandning som "alla andra" och tror att glutenintolerans ger samma symptom som laktosintolerans.. Eftersom att magproblem inte direkt är ett symptom för glutenintolerans så är det solklart för mig att TS inte kan veta om hon är glutenintolerant eller ej. För att svara på frågorna "Är det så att kroppen känner skillnad men inte jag? Är det verkligen farligt med gluten om man inte märker skillnad?" så är mitt svar ja och ja OM TS är glutenintolerant, vilket hon omöjligen kan veta utan test. Jag tycker att TS borde testa sig (efter att ha ätit gluten under en tid).
 
Helt ot, men hur äter du för att få ner kolesterolet? Jag börjar bli lite orolig för min höga äggkonsumtion då jag styrketränar mycket.


"2015-09-17

Det finns en missuppfattning om att det skulle vara farligt att äta ägg. Det stämmer inte, ägg är tvärtom bra mat.

Ägg är en källa till protein och mycket annan näring. Äggulan innehåller en del fett, både mättat, enkelomättat och fleromättat fett, vitaminerna A, D och E, B12, riboflavin och folat, och mineraler som jod, järn, kalcium, zink och selen.

Ägg innehåller också kolesterol. Men de flesta kan äta flera ägg om dagen utan att kolesterolvärdena påverkas negativt. Anledningen är att friska människor har en kontrollmekanism som gör att kroppens egen produktion av kolesterol minskar när man äter mat som innehåller kolesterol. Hos personer med störd kolesterolomsättning kan kolesterol från maten behöva begränsas. Det är i så fall något vården ger råd om.

Som kuriosa kan nämnas att rådet att kraftigt begränsa mängden ägg kom 1971, från Socialstyrelsen som då hade hand om rekommendationer kring mat, men försvann lika snabbt igen 1976."

Ovanstående hämtat från SLV.se, fetmarkeringen är min.
 
"2015-09-17

Det finns en missuppfattning om att det skulle vara farligt att äta ägg. Det stämmer inte, ägg är tvärtom bra mat.

Ägg är en källa till protein och mycket annan näring. Äggulan innehåller en del fett, både mättat, enkelomättat och fleromättat fett, vitaminerna A, D och E, B12, riboflavin och folat, och mineraler som jod, järn, kalcium, zink och selen.

Ägg innehåller också kolesterol. Men de flesta kan äta flera ägg om dagen utan att kolesterolvärdena påverkas negativt. Anledningen är att friska människor har en kontrollmekanism som gör att kroppens egen produktion av kolesterol minskar när man äter mat som innehåller kolesterol. Hos personer med störd kolesterolomsättning kan kolesterol från maten behöva begränsas. Det är i så fall något vården ger råd om.

Som kuriosa kan nämnas att rådet att kraftigt begränsa mängden ägg kom 1971, från Socialstyrelsen som då hade hand om rekommendationer kring mat, men försvann lika snabbt igen 1976."

Ovanstående hämtat från SLV.se, fetmarkeringen är min.
Det där kollade jag också. Men när jag sedan såg att äggbranschen själv, det kan ha varit Kronägg, skrev "det är inte farligt att äta ägg, du kan äta ett om dagen utan risk" - då slutade jag med min dagliga frukostomelett på två ägg.
 
På vilket sätt är statiner farliga? Har försökt googla men hittar bara konstiga sidor.

Statiner kan ha endel riktigt otrevliga biverkningar, som nedbrytning av muskler vilket i svåra fall kan ge leverskador, inflammation i blodkärlen samt diabetes. Och högre upp i åldrarna är dödligheten faktiskt högre bland dem med lågt kolesterol. Men om man har ärftligt förhöjda värden så gäller förstås speciella förutsättningar och eftersom du är under uppföljning av läkare får man ju utgå ifrån att du får den behandling som är bäst för just dig! (Fast du borde ju verkligen ha fått information om biverkningarna också... har du läst bipacksedeln på de statiner du tar?)
 
Det där kollade jag också. Men när jag sedan såg att äggbranschen själv, det kan ha varit Kronägg, skrev "det är inte farligt att äta ägg, du kan äta ett om dagen utan risk" - då slutade jag med min dagliga frukostomelett på två ägg.

Aha... LCHF:are brukar regelmässigt bli beskyllda för att misstro Livsmedelsverket. Men det finns alltså icke-LCHF:are som gör det också!
 
Aha... LCHF:are brukar regelmässigt bli beskyllda för att misstro Livsmedelsverket. Men det finns alltså icke-LCHF:are som gör det också!
Haha, nä, det gör jag inte! Men när till och med de som lever på att sälja ägg vill hålla det till ett om dagen ...

Och det framgår ju inte vad SLV menar med störd kolesterolomsättning. Det kanske är det jag har, eftersom mina värden är höga.
 
Statiner kan ha endel riktigt otrevliga biverkningar, som nedbrytning av muskler vilket i svåra fall kan ge leverskador, inflammation i blodkärlen samt diabetes. Och högre upp i åldrarna är dödligheten faktiskt högre bland dem med lågt kolesterol. Men om man har ärftligt förhöjda värden så gäller förstås speciella förutsättningar och eftersom du är under uppföljning av läkare får man ju utgå ifrån att du får den behandling som är bäst för just dig! (Fast du borde ju verkligen ha fått information om biverkningarna också... har du läst bipacksedeln på de statiner du tar?)
Rekommenderar du alltså att hon ska tro mer på bipacksedeln än på sin läkare?

Lät man bipacksedlarna bestämma finns det ingen medicin överhuvudtaget som jag skulle våga ta.
 
Rekommenderar du alltså att hon ska tro mer på bipacksedeln än på sin läkare?

Lät man bipacksedlarna bestämma finns det ingen medicin överhuvudtaget som jag skulle våga ta.

Nu förstår jag faktiskt inte hur du menar... Bipacksedeln och läkaren står väl inte i något motsatsförhållande??? Bipacksedeln talar bl a om vilka biverkningar som förekommer av en viss medicin. Läkaren kan ordinera medicinen men kan självklart inte garantera att patienten kommer att klara sig ifrån biverkningar. De allvarligaste av dessa bör läkaren därför informera om så att patienten kan vara uppmärksam på ev tidiga symptom! Och sedan bör man ju också själv alltid läsa bipacksedeln - bl a för att informera sig om ifall medicinen kan påverka bilkörning o s v. Och för att också kunna vara uppmärksam på tidiga symptom som kan indikera oönskade biverkningar.

En av alla de mediciner jag själv provade mot mina fibromyalgibesvär gav mig synrubbningar. Jag tror inte jag direkt hade kopplat dessa till medicinen om jag inte läst på bipacksedeln att detta var en av de mer ovanliga biverkningarna som medicinen kunde ge. Men som tur var gjorde jag väldigt snabbt kopplingen och behandlingen kunde avbrytas innan mina synförändringar hunnit bli bestående. (Min läkare hade inte nämnt just denna, då det var en så mycket ovanlig biverkan.
 
Nu förstår jag faktiskt inte hur du menar... Bipacksedeln och läkaren står väl inte i något motsatsförhållande??? Bipacksedeln talar bl a om vilka biverkningar som förekommer av en viss medicin. Läkaren kan ordinera medicinen men kan självklart inte garantera att patienten kommer att klara sig ifrån biverkningar. De allvarligaste av dessa bör läkaren därför informera om så att patienten kan vara uppmärksam på ev tidiga symptom! Och sedan bör man ju också själv alltid läsa bipacksedeln - bl a för att informera sig om ifall medicinen kan påverka bilkörning o s v. Och för att också kunna vara uppmärksam på tidiga symptom som kan indikera oönskade biverkningar.

En av alla de mediciner jag själv provade mot mina fibromyalgibesvär gav mig synrubbningar. Jag tror inte jag direkt hade kopplat dessa till medicinen om jag inte läst på bipacksedeln att detta var en av de mer ovanliga biverkningarna som medicinen kunde ge. Men som tur var gjorde jag väldigt snabbt kopplingen och behandlingen kunde avbrytas innan mina synförändringar hunnit bli bestående. (Min läkare hade inte nämnt just denna, då det var en så mycket ovanlig biverkan.
Ja självklart. Men uppenbarligen har läkaren här kommit fram till att hon bör ta medicinen trots de biverkningar som listas på bipacksedeln. Varje gång en läkare ordinerar en medicin så har hen vägt risk mot nytta - och kommit fram till att nyttan är större.
 
Är det något man ska vara försiktig med så är det att tro att läkare har störtkoll på all medicin dom skriver ut. Jag har vid flera tillfällen och olika läkare fått poängtera att jag inte får äta den erbjudna medicinen pga av min sjukdom då det kan orsaka återfall. Varenda gång har dom tacksam tagit emot infon och sagt att det är bra att jag har haft koll så numera kollar jag alltid själv om jag får en ny medicin.
Jag blev ordinerad kontraströntgen en gång och när jag påpekade olämpligheten så blev det så klart tvärstopp eftersom det kan orsaka ett återfall. I samtliga fall har dom känt till min sjukdom innan. Väldigt läskigt att dom har så lite koll egentligen.
 
"2015-09-17

Det finns en missuppfattning om att det skulle vara farligt att äta ägg. Det stämmer inte, ägg är tvärtom bra mat.

Ägg är en källa till protein och mycket annan näring. Äggulan innehåller en del fett, både mättat, enkelomättat och fleromättat fett, vitaminerna A, D och E, B12, riboflavin och folat, och mineraler som jod, järn, kalcium, zink och selen.

Ägg innehåller också kolesterol. Men de flesta kan äta flera ägg om dagen utan att kolesterolvärdena påverkas negativt. Anledningen är att friska människor har en kontrollmekanism som gör att kroppens egen produktion av kolesterol minskar när man äter mat som innehåller kolesterol. Hos personer med störd kolesterolomsättning kan kolesterol från maten behöva begränsas. Det är i så fall något vården ger råd om.

Som kuriosa kan nämnas att rådet att kraftigt begränsa mängden ägg kom 1971, från Socialstyrelsen som då hade hand om rekommendationer kring mat, men försvann lika snabbt igen 1976."

Ovanstående hämtat från SLV.se, fetmarkeringen är min.
Jo men jag har ju störd kolesterolomsättning redan och dessutom anlag för hjärta och kärl och diabetes typ 2. Det är därför jag funderar. Jag tycker det är svårt att hitta bra proteinkällor om man tränar mkt och inte vill gå upp i vikt, börjar bli less på tonfisk typ. Och kött äter jag inte helst.
 
Jag håller med om att läkaren gjorde ett märkligt uttalande. Om hen påstår att "alla ska äta glutenfritt" så är det typ stötande. Men det märkligaste tycker jag är att hen inte vill testa TS för celiaki (och/eller att TS inte vill bli testad). För mig låter det som att TS gör samma sammanblandning som "alla andra" och tror att glutenintolerans ger samma symptom som laktosintolerans.. Eftersom att magproblem inte direkt är ett symptom för glutenintolerans så är det solklart för mig att TS inte kan veta om hon är glutenintolerant eller ej. För att svara på frågorna "Är det så att kroppen känner skillnad men inte jag? Är det verkligen farligt med gluten om man inte märker skillnad?" så är mitt svar ja och ja OM TS är glutenintolerant, vilket hon omöjligen kan veta utan test. Jag tycker att TS borde testa sig (efter att ha ätit gluten under en tid).

Nä, tror verkligen inte att glutenintolerans ger samma symptom som laktosintolerans. Varför tror du det?
 
Nä, tror verkligen inte att glutenintolerans ger samma symptom som laktosintolerans. Varför tror du det?
För att du skriver:
"Jag är alltså inte glutenintolerant. Nej, jag har inte testat mig men känner ingen skillnad på leder, svullenhet eller mage. Inte heller har jag IBS och har aldrig haft. Regelbunden mage med besök på toan minst en gång per dag för att bajsa. Ingen skillnad efter glutenförbud."

Nu kanske inte problem med leder är ett symptom för laktosintolerans, men svullenhet och andra div. magbesvär förknippas ju definitivt med överkänslighet mot laktos. Det är inga självklara eller kanske ens vanliga symptom hos en person med celiaki, så det känns lite märkligt att avfärda celiaki som diagnos baserat på det. I mitt värld är det ungefär som att säga "Jag är inte laktosintolerant, för jag har nästan aldrig ont i huvudet.".
 
Jag förstår inte heller upprördheten som alltid visar sig när det kommer på tal att utesluta gluten ur kosten (om personen inte diagnosticerats med glutenintolerans). Både lekmän och dietister kan reagera men det man hänvisar till är bara sådant som att det skulle vara en allt för stor inskränkning i personens kost och sociala liv. Men om man har den åsikten kan man själv knappast ha upplevt några större, kroniska hälsoproblem... "Den friske har många önskningar - den sjuke bara en." är ju ändå ett välkänt uttryck! Självklart vill man göra det man kan för att må bättre och i de flesta fall innebär det att man behöver göra någon form av förändring av livet. I vissa fall finns det mediciner man kan äta - men nästan alltid innebär dessa också en risk för biverkningar. Men mindre allvarliga biverkningar kan man ofta tänka sig att stå ut med för att livet som helhet ändå blir bättre. Och på liknande sätt är det naturligtvis med mat - att inte kunna äta ett nybakt vetefralla skulle kunna jämföras med en "biverkan" av att utesluta gluten ur kosten. Eller att inte äta en vanlig pizza. Men om livet som helhet ändå blir väldigt mycket bättre så kan jag inte tänka mig att det upplevs som någon katastrof att avstå.

Själv lyckas jag begränsa mina fibromyalgismärtor genom att äta LCHF sedan 8 år (?) tillbaka. I o m detta blir det ju automatiskt så att jag äter glutenfritt - och jag upplever inte alls att det är något problem av den dignitet som många verkar vilja få det till. I valet mellan att äta en kanelbulle med kompisarna på fiket och sedan må mycket sämre ett par dagar eller att avstå bullen och nöja mig med en slät kopp te (eller kanske en bit mörk choklad till) väljer jag ALLA dagar att avstå bullen. Det är definitivt inte värt det. Att det finns människor som kan äta bullen utan "biverkningar" och också gör det vet jag - men att de så bestämt avråder andra från att avstå och istället acceptera "biverkningarna" det har jag väldigt svårt att förstå.

Tyvärr lever jag fortfarande med den kroniska magkatarr som jag fått som biverkning av att under många års tid provat mig igenom "halva Fass" i den fåfänga jakten på något som kunde lindra mina smärtor... Och det verkar vara något jag får leva med resten av livet. Så jag vet endel om hur det är att leva med kroniska besvär... Och jag känner personer med IBS som under många år aldrig vågade stoppa något i munnen om närmaste toalett var längre bort än 30 sekunder. Men som genom en kostomläggning där de bl a uteslutit gluten i princip fått ett nytt liv. Hur kan någon påstå att det skulle innebära en stor inskränkning av deras liv att utesluta gluten?!!

Kostfonden, med Ann Fernholm i spetsen, har som sitt första stora forskningsprojekt valt att studera LCHF vid IBS. Och när resultaten från denna studie kan presenteras hoppas jag de kan hjälpa till att avdramatisera det här med att "frivilligt" avstå gluten. För det är ju faktiskt inget mer dramatiskt än att man kan prova och se om man mår bättre. Gör man inte det behöver man ju inte fortsätta. Men mår man bättre kan man ta ställning till om man tycker att vinsterna är tillräckligt stora.

Jag stöter på ganska många patienter med konstaterad IBS och som ätit glutenfritt/LCHF. När de kommer i kontakt med mig pga annan (psykiatrisk) sjukdom måste de börja äta gluten igen, och konstigt (?) nog blir i princip samtliga bättre än någonsin i sin IBS av att äta enligt tallriksmodellen regelbundet.
Det gör iaf att jag känner mig väldigt skeptisk till glutenfritt eller LCHF även ur den aspekten..
 
För att du skriver:
"Jag är alltså inte glutenintolerant. Nej, jag har inte testat mig men känner ingen skillnad på leder, svullenhet eller mage. Inte heller har jag IBS och har aldrig haft. Regelbunden mage med besök på toan minst en gång per dag för att bajsa. Ingen skillnad efter glutenförbud."

Nu kanske inte problem med leder är ett symptom för laktosintolerans, men svullenhet och andra div. magbesvär förknippas ju definitivt med överkänslighet mot laktos. Det är inga självklara eller kanske ens vanliga symptom hos en person med celiaki, så det känns lite märkligt att avfärda celiaki som diagnos baserat på det. I mitt värld är det ungefär som att säga "Jag är inte laktosintolerant, för jag har nästan aldrig ont i huvudet.".

Jag har pratat med flera med dignosticerad Celeaki. De har blivit bättre i magen, mindre svullna och lederna har blivit bättre. Det var ju någon i tråden här som skrev det också.

Sedan är det ju inte helt ovanligt och kanske beror på att personer med obehandlad celiaki blir just laktosintoleranta, enligt celiakiförbundet. Så, även om det inte är samma sak så kan det ju då bli så ändå.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ För ett år sedan ca slutade jag äta gluten. Jag har inga uttalade problem när jag äter det förutom allmänt känslig mage och tendenser...
Svar
13
· Visningar
1 485
Senast: nullo-modo
·
Övr. Hund Har skrivit en tråd innan om detta, men måste skriva igen. För drygt en vecka sen fick min hund somna in.. hon skulle fylla 12 i...
Svar
11
· Visningar
5 349
Senast: fejko
·
Kropp & Själ Min mage har sålänge jag kan minnas varit strulig. När jag var i tonåren utredde det, eller "utredde" är kanske bättre. Man tog lite...
5 6 7
Svar
125
· Visningar
15 339
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hörde en kommentar om keratosis pilaris (=det hudproblem jag är drabbad av) i min funktionsmedicinska favorithälsopodd, och att...
Svar
3
· Visningar
2 375
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp