Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.
8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.
14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.
Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.
Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.
Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.
