Det går om man bara ge f*n på det

[Varmblod90]

I snart 5 år har jag haft min underbara ridtravare, Kadde.
Jag hade precis fyllt 16 år och Kadde kom från travet och var då 5½ år gammal.

Började rida honom på vanligt tredelat, något som väldigt ofta var en ren pina. Han var fruktansvärt stark! Jag orkade inte hålla honom, trots förhållning osv så var han ändå stark.
Så jag fick tips om pelham, köpte detta och det gick ju såklart mycket bättre, fast han kunde fortfarande vara stark.
Han var inte olydig på något sätt. Han lyssnade på mig men va bara stark.
Pelham hade jag i ett par år, 2½ ungefär. Sen fick jag nys om kimblewick här från buke för 1½ år sen ungefär. Köpte detta och det var en enorm skillnad. Han gick mycket bättre på detta än vad han hade gjort på pelhamet.
Många gånger under dessa ca 4 år bytte jag till tredelat och försökte rida honom med det, men det var ett helvete rent ut sagt
Fast min största önskan va att kunna rida på tredelat. Men det kändes som det aldrig skulle gå
Red på kimblewicket och red mycket dressyr. Han flyttades till en ridskola där jag fick bättre träningsmöjligheter och det lönade sig. Han blev finare och inte lika stark, förutom i galoppen och i skogen.

Och nu för 2 månader sen ungefär började jag rida för en duktig dressyrtränare (som vi gör 1 gång i månaden)
Mitt mål med att börja rida för henne va bl.a att kunna byta till tredelat bett.
Och det var bland det första hon sa till mig. Och redan nästa gång skulle jag ha tredelat bett på honom. Köpte ett nytt med D-ring.
Och för en månad sen bytte jag till detta och det var helt magiskt rent ut sagt!
Min tränare är förbaskat bra men Kadde, jag märkte ingen skillnad. Det kändes som att jag likväl hade kunnat rida med kimblewicket. Så fin och mjuk, var inte ens stark i galoppen.
Så nu rids han på tredelat och det går super och jag är så glad! Min önskan att kunna rida på tredelat gick igenom. Hade det inte varit för min tränare så hade jag nog aldrig vågat byta.

Han är fortfarande en aning stark ute i skogen, men inte samma som förr.

Så ger man inte upp så går det att rida med ett tredelat på en stark häst!
Min lycka är obeskrivlig och jag är även glad att Kadde äntligen har lugnat ner sig. Tog nästan 5 år innan han lugnade ner sig, släppte tävlingsnerverna och det heta tempramentet. Som gjorde att jag kunde ha ett tredelat på honom.

Vad jag ville med denna tråden va mest att säga att det går, det går att rida starka hästar på tredelat bara man ge f*n på det

Gammal bild från okt -09 på Kadde och mig då han reds på kimblewick

 

[steve]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Grattis!

 

[Rubynight]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Grattis!

Nästan samma sak för mig, fast jag köpte mig en fin liten ponny som var pigg och frammåt, och så en månad senare när han fått mer muskler och kondition så var det mycket mera fart i honom Jag red med hackamore innan för han gick helt hemskt på 2 och 3- delat. Men så kunde jag knappt få stopp så jag köpte ett kimbelwick bett, och det var mycket bättre! Red med det för det mesta. Och efter ca 3 månader så bytte jag till hackamore, ett "western bett" och lite annat. Det gick inte så bra men jag tyckte han blivit så stum med kimbelwick bettet. Men så till slut så köpte jag ett vanligt rakt tränsbett med rörliga ringar. Det går super bra! Dressyr, hoppning, ute i skogen.

Det är så sjukt kul när det funkar. Oavsett om det tar 5år eller 5 månader

 

[Roucle]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Vad roligt!

MIn förra medryttarhäst hade ett kimbelwick . Jag gillar verkligen inte skarpa bett, så efter nästan två år på honom, när han lugnat sig en aning( 5 år, kunde bli otroligt het och var väldigt stark) frågade jag ägaren om vi inte kunde byta. Hon började sätta in tredelat varannan gång, och han gick nästan bättre med det. Så jag fortsatte att rida på tredelat, och det gick såå himla bra, det var så roligt att han löd mig fast jag inte hade något skarpt i munnen på honom. När jag tänker tillbaka på våra två år tillsammans finns mycket tårar och hur många gånger som helst när jag tänkt " J'vla häst, jag ger upp!". Men när det verkligen lönar sig med det hårda arbete är känslan i magen hur underbar som helst.

Lycka till i framtiden!

 

[Dressyr_flicka]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Visst går det!

Frågan som kommer upp i mitt huvud är om ni någonsin hade kommit dit ni är nu om du inte betslat upp ett tag.
Min erfarenhet är att starka hästar som gått på starkt bett ett tag lyssnar bättre på tränsbett sedan när man byter tillbaka.
Intressant ämne, med många olika åsikter

 

[Varmblod90]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Grattis!

Nästan samma sak för mig, fast jag köpte mig en fin liten ponny som var pigg och frammåt, och så en månad senare när han fått mer muskler och kondition så var det mycket mera fart i honom Jag red med hackamore innan för han gick helt hemskt på 2 och 3- delat. Men så kunde jag knappt få stopp så jag köpte ett kimbelwick bett, och det var mycket bättre! Red med det för det mesta. Och efter ca 3 månader så bytte jag till hackamore, ett "western bett" och lite annat. Det gick inte så bra men jag tyckte han blivit så stum med kimbelwick bettet. Men så till slut så köpte jag ett vanligt rakt tränsbett med rörliga ringar. Det går super bra! Dressyr, hoppning, ute i skogen.

Det är så sjukt kul när det funkar. Oavsett om det tar 5år eller 5 månader

Tack
Kimblewick bett är bra, liksom lagom skarpt eller vad man ska säga ^^
Jag är inte heller förtjust i skarpa bett och jag kände mig så elak. Speciellt när jag flyttade honom till ridskolan då hade han fortfarande pelham bettet. Där rids alla de andra hästarna på vanligt, så kommer jag där med ett bett med dubbla tyglar och kedja. Folk tog ju det med en gång som väldigt skarpt bett och fråga ibland ifall jag hade svårt att kontrollera honom, lite pinsamt

Javisst, det är så grymt roligt när allting släpper.

 

[Varmblod90]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Vad roligt!

MIn förra medryttarhäst hade ett kimbelwick . Jag gillar verkligen inte skarpa bett, så efter nästan två år på honom, när han lugnat sig en aning( 5 år, kunde bli otroligt het och var väldigt stark) frågade jag ägaren om vi inte kunde byta. Hon började sätta in tredelat varannan gång, och han gick nästan bättre med det. Så jag fortsatte att rida på tredelat, och det gick såå himla bra, det var så roligt att han löd mig fast jag inte hade något skarpt i munnen på honom. När jag tänker tillbaka på våra två år tillsammans finns mycket tårar och hur många gånger som helst när jag tänkt " J'vla häst, jag ger upp!". Men när det verkligen lönar sig med det hårda arbete är känslan i magen hur underbar som helst.

Lycka till i framtiden!

Det är verkligen super kul när går bra
Så många gånger som jag har gråtit, varit så trött på hans dumma fasoner att jag velat skicka honom till slakt på direkten Velat sälja honom för att jag kände att nu orkar jag ta mig tusan inte mer. Men jag inte velat ge upp för jag vet att han kan =)
Men trots allt så har det varit så mycket glädje =)

Tack så mycket

 

[Varmblod90]

Sv: Det går om man bara ge f*n på det

Visst går det!

Frågan som kommer upp i mitt huvud är om ni någonsin hade kommit dit ni är nu om du inte betslat upp ett tag.
Min erfarenhet är att starka hästar som gått på starkt bett ett tag lyssnar bättre på tränsbett sedan när man byter tillbaka.
Intressant ämne, med många olika åsikter

Ja det kan ju faktiskt stämma nu när du säger det
Som du säger ett intressant ämne, helt klart