Det går inte

ALLT jag gör blir dåligt och finns inte en enda sak som jag gör som blir bra. Utan exakt allt är att jag förstör och miss lyckas och gör så andra på verkas neggativt. Och fast att dom två sakerna jag vill minst av allt är att göra andra ledsna och vara ensam så är det ändå det enda jag gör.
Och jag vet att ingen kan göra nåt och ingen kan säga nåt vad jag ska göra. Jag VET det så ingen behöver försöka. Och jag vill inte det heller utan jag vill bara skriva och få ut lite fast det också är helt jävla onödigt för vill ändå inte ha allt bara förmig själv. Men ingen KAN ju göra nåt heller.
Jag skulle ju ha varit i skolan idag andra dagen. Men gjorde en sak igår så har inte fått vara själv nästan och fick inte gå dit idag. Eller jo längsta jag har varit ifred är kanske en halv timme när M var i mitt rum för kp litar på mig att jag inte gör nåt när jag är med han. Och det kommer jag inte göra heller för jag vill inte att han ska se nåt sånt.
Och det går inte för dom kan inte ha koll på mig exakt hela hela tiden. Utan ifall det inte vänder ganska snabbt så kan jag inte vara här utan då måste jag antingen till bup eller till ett sis hem som är låst och att dom får leta genom alla ens saker och massa sånt. Och nej dom sakerna är ju inte bättre så vara kvar här skulle väl vara bäst men ifall det inte går så gör det ju inte.
Och en jobbig sak att ingen kan säga varför jag ska fortsätta. För det finns ju ändå inget med framtiden som jag vill göra eller upp leva eller nåt. Utan det enda jag vet är att jag INTE vill att det ska gå massa tid och vill inte bli äldre och inget sånt. Så det finns ju INGEN andledning ändå så måste jag fast jag bara mår skit av det OCH jag på verkar så andra mår dåligt.
Och somsagt jag vet att ingen här kan göra nåt. Och jag förklarar skit dåligt och över reagerar om saker eller fattar inte och massa sånt så det går ju inte ens att prata med er här liksom för jag inte ens kan det utan att det blir skit dåligt. Så jag vill liksom ha sällskap eller hur jag ska säga men jag fattar verkligen er att ni inte vill eller orkar också så ingen tror att jag är sur på nån eller nåt. Utan det är jag inte utan bara jävligt ledsen och typ besviken på migsjälv.
Och jag vet inte hur det kommer bli med nåt för får aldrig nåt till fälle som jag kan dö men inget magiskt kommer ju hända så jag mår bättre heller. Så jag vet verkligen inte hur nånting blir för kan ju inte vara såhär för alltid heller.

 

[emma-vsm]

Jag kan förstå att det kan kännas så. Om jag har varit i nån diskussion här på Buke där jag tex sagt vad jag tycker och andra tycker att mina åsikter är knäppa kan jag tänka jättemycket på det. Och ibland få lite ångest, även om jag står för vad jag tycker. Inte riktigt samma situation som du skriver om men just det här att Buke är en viktig plats med personer man gillar liksom.

Så jag fattar absolut känslan! Men precis som du skriver, så vet man ju iaf logiskt att det är på ett annat sätt. Nån kanske inte skriver för att den har fullt upp med annat, eller nån kanske inte vet hur den ska svara och därför inte skriver. Eller att andra har svarat så mycket bra så man själv känns överflödig. Och en del tar Bukepaus ibland också tror jag.

Tycker inte det är konstigt att känna som du gör!

 

[Lillgrådis]

Det är inte konstigt att du tänker så, förstår att det känns ensamt och att tiden måste kännas så lång för dig många gånger. Tror vi är många som tänkt i liknande banor just när det gäller kommunikation i text, oavsett om det är messenger eller via ett forum eller vad som helst. Att man själv undrar om man sagt eller gjort något dåligt när det blir glapp i kommunikationen och man inte vet varför. Men det har du inte, vågar jag lova.

Och det här är din plats att skriva av dig, jag tycker att du ska fortsätta att använda den så länge det känns bra för dig. Även om du tror att du verkar konstig eller störd på grund av saker du skriver om, så är det väldigt ofta saker som de allra flesta förstår eller känner igen och därför verkar det inte alls så konstigt som du är orolig för.

Händer det någonting i helgen för dig som kan vara något att se fram emot åtminstone lite lite grann? Jag ska kolla mello i morgon kväll och en del från OS-sändningarna men annars inget särskilt. Idag har det regnat hela eftermiddagen här så det är mest slask och gyttja ute men hoppas komma ut lite på dagarna i morgon och söndag när det är uppehållsväder.

 

[svea]

Nu kommer jag låta ännu mera störd men ni som läser nu och har läst om allt idag vet väl redan hur störd jag är. Och jag menar inte dethär neggativt mot nån eller att nån borde gjort nåt annat. Utan bara vill säga som JAG känner och jag vet att det inte är nån annans problem eller nåt sånt. Och somsagt vet att jag kommer låta helt störd.
Men som jag har skrivit förut också så känns det som ni här typ är mina kompisar på ett sätt. Och då ifall nån kanske brukar skriva och så och sen heltplötsligt så slutar den göra det helt. Så känns det som att jag har gjort nåt dumt fast jag inte fattar vad. Och jag menar inte att nån måste fortsätta skriva till mig för SÅKLART så måste ingen det och dom kan ju ha vilken andledning som helst att dom inte gör det. Men KÄNNS ändå som jag har gjort nåt men jag inte fattar det.
Men skitsamma nu har jag iallafall skrivit det så nu låter jag ännu mera konstig och patetisk än jag redan gjorde så ska sluta skriva nu.

Jag har raderat ungefär tio gånger så många inlägg till dig som jag har postat. För att jag är så rädd om dig och inte vill riskera att göra illa dig mer genom att formulera mig på ett sätt som kan missförstås. Det kanske kan uppfattas som att jag varit borta. Nu kommer jag att använda hjärta-knappen varje gång jag vill visa att jag läst och bryr mig så att du märker att jag finns där även när jag inte vet hur jag ska svara.

 

[sorbifolia]

Hoppast inte du slutar skriva @EmmaFilippa Vi tycker inte alls du är patetisk eller konstig. Jag förstår hur det känns, jag kan känna likadant med vissa av mina kompisar om dom bara inte messar lika mycket som vanligt, eller blir tyst någon dag, så undrar jag vad som är fel och om det är pga mig. Men det är nästinntill aldrig pga mig, utan andra saker som gjort så de inte skrivit.

Folk är olika, och har olika sätt att kommunicera på. Och en del vänner hörs man inte med lika ofta som andra, men det behöver inte betyda att de bryr sig mindre. Jag har t.ex. en lillebrorsa (IRL ) som jag endast pratar med 1-2 ggr i månaden, men jag bryr mig ändå jättemycket om honom och tänker på honom nästan varje dag. Så tror jag det är för många av dina bonusbukestorasystrar med - de tänker på dig fast de inte alltid hinner skriva till dig eller vet vad de ska skriva.

 

[Daff]

Det bara känns som jag gör allt fel fast jag fattar inte vad. Men allt bara blir skit iallafall och det är som en bubbla mellan mig och typ resten av hela världen. Och den bubblan blir tjockare varje dag så allt kommer längre bort och det blir typ ingen kvar som fattar vad jag försöker förklara i bubblan. Så blir bara mera ensam för varje dag som jag får så jävla mycket panik för. Och känns som ingen fattar och ingen orkar med mig. Utan att jag bara är jobbig och borde skärpa mig och iallafall sluta klaga och sluta vara neggativ och jobbig. Men jag kan ju inte det för jag är så jävla miss lyckad.
Och kan inte ens bestämma mig utan jag både får skit mycket ångest för jag känner mig så jävla ensam och så orkar jag inte förklara för nån och kan iallafall inte slappna av ifall nån är här utan då blir jag skit spänd och får ångest för det istället. Så det är ju helt omöjligt då för jag är så jävla jävla dum och konstig och jobbig.

Jag känner igen mig lite i det du skriver med att vara i en bubbla och inte kunna ta sig ut, man försöker typ på alla sätt man kan men lyckas på nåt sätt göra så att det känns värre istället. Och man ser alla utanför bubblan leva sina vanliga liv och göra roliga saker medan man är fast i bubblan.

Jag har nog lärt mig med åren hur jag kommer ur det och för mig funkar det att prata med någon vän eller familj och berätta hur det känns. Jag brukar säga att jag känner mig konstig och fel men vill vara med ändå, efter ett tag brukar det släppa för mig då. Säger inte att det funkar för dig och kanske känns helt omöjligt just nu men vill bara berätta att jag känner igen mig i det du skriver.

Såg också vad du skrev om att du funderar på om du gjort något fel eller så om det är någon som skriver mindre helt plötsligt. Precis som bla @sorbifolia skrev tror jag många känner så och jag är rätt säker på att det inte är du som gjort nåt fel om någon skriver mindre. Det kan nog vara att man är rädd att säga nåt som är fel eller som skulle få dig att må dåligt eller så kanske man får jättemycket att göra och inte hinner vara inne på Buke.

 

[Luff]

Hoppas du får vila ordentligt inatt. ❤

 

[Therese1988]

Mig skrämmer du inte bort, oavsett om du bara skriver negativa saker eller ej.
Det är snarare så att jag tycker att det är bra att du skriver om negativa saker, för det betyder ju att du delar med dig av dina tankar till oss och inte stänger ute hela omvärlden. Sen förstår jag mycket väl känslan av ensamhet vs inte orkar prata/umgås. Så känner jag ofta när jag mår riktigt dåligt. Jag vill stänga in mig och vara ensam, men kan även känna ångest över att jag är ensam då.

 

[animalasia]

Jag läser dina inlägg men har lite svårt att formulera mina tankar ibland. Jag är mer typen som läser och sedan tänker på det jag läst.

 

[sorbifolia]

Hej @EmmaFilippa hur känns det i dag?

Jag har en riktig kaosig helg, så vet du varför jag evt inte hinner skriva. Men hoppast du är okej!

 

[yamyam]

Varning för långt inlägg, men vill säga att jag tänker på dig ofta, och kikar ofta in här för att se om just du skrivit något. Lämnar hjärtan för att visa att jag är här om jag inte har något att skriva. För jag kan ha lite svårt för att skriva på öppet forum om det inte är något specifikt jag kan dela med mig av eller känner att jag tillför i en diskussion. Det blir lite som i en situation där man i en grupp man inte känner så väl småpratar, jag kan ha jättesvårt att veta vad jag ska säga. Om du förstår hur jag menar?
Jag spinner i regel hellre vidare på något nån annan säger. För att jag ska vara (eller kanske snarare känna mig) ”bra” på att prata/skriva behöver jag typ veta vad som intresserar de jag pratar/skriver med, så att det jag skriver känns värt tiden och utrymmet det tar upp liksom. Då har jag inga problem med att vara pratsam!

Jag relaterar så mycket till dig, vilket jag nog upprepat oerhört många gånger nu, såpass att jag nästan känner att det blir lite tröttsamt Men vi har många liknande upplevelser och ditt intensiva känsloliv hade jag också i din ålder. Så dina tankar och känslor makes sense för mig, jag förstår verkligen, i den utsträckning man kan förstå en annan persons upplevelser. Jag vill när jag skriver gärna bekräfta dig i det du upplever, känner, tänker. För det är (oftast) väldigt viktigt för de allra flesta att bli bekräftade så, extra mycket när man mår väldigt dåligt, för man slits så mycket mellan allt man faktiskt känner så starkt och det man vet att man ”borde” tänka. Men jag vet inte riktigt hur jag gör det på ett hjälpsamt sätt, för ibland känns det som att orden bara blir så platta. Jag skriver, sedan raderar jag, för att jag tycker att jag inte uttrycker mig tillräckligt bra. Jag kan sitta nästan löjligt länge och försöka formulera mig, för att sedan känna ”det här jag tänkte skriva, är det alls intressant eller av nytta på något sätt? Tillför det något? Hmm… Näe, jag tror jag raderar det här istället.” Och så blir jag lite frustrerad på mig själv, för vafan, skriv NÅNTING bara! För att jag vill ju visa att jag hör dig. Men då ibland blir jag låst och inga ord känns tillräckliga och då kan jag inte skriva. Jag tror att du kanske förstår..

(OBS att det här INTE är ditt fel om/när jag känner så, den här låsningen är något jag haft länge och som kommer fram ibland i flera olika situationer. Det gör dock inte att jag vill undvika sånna potentiella situationer, så jag skulle inte av den anledningen vilja sluta läsa dina trådar eller andras där jag upplever det heller. Istället använder jag det för att passa på att analysera och reflektera över hur jag upplever situationen eftersom det här är något jag löpande jobbar på. Och jag kan glatt säga att nivån på frustrationen/låsningen numera är väldigt låg, dvs det blir inte stort ångestpåslag. När jag var yngre triggade det nästan alltid panikattacker när jag kände att det låste sig, men så är det alltså inte nu längre)
Men slut på det sidospåret!


Jag vill gärna prata med dig och håller dig gärna internet-sällskap. OM du vill ha sällskap av mig får du gärna skriva ett DM för jag har lite lättare att prata då än i helt öppet forum.
Eller en annan idé, kanske vi skulle kunna vara flera stycken härifrån i en DM-gruppchatt tillsammans? Om det känns roligare med flera, och om du skulle gilla att ha en sån chatt utöver dina trådar förstås. DU bestämmer!

 

[Motacilla]

Jag vet inte vad ni har för väder, men det har snöat jättemycket hos mig den senaste tiden. Jag är så trött på vintern. Jag längtar verkligen efter våren.
Tycker att allt känns jobbigare när det är mörkt och kallt.

Längtar efter dagar då man kan se hundar bland blommor:

 

[Motacilla]

Och här kommer en bild på ett annat av mina favoritdjur, ett får!

 

[emma-vsm]

Tänker på dig Emma Hoppas du har en okej lördag!