Sv: Det dummaste ni sett någon göra vid ridning...?
Apropå att wåga säga ifrån så gjorde jag faktiskt det en gång i min ungdom.. War på ett ridläger och på kwällen satt wi bänkade i ridhuset och kollade på en "duktig" priwatryttare som sannerligen pryglade sin häst. Jag, i mina tidiga tonår, reser mig och säger tämligen högt "det här tänker jag ta mig f-n inte sitta och titta på! Det är ju djurplågeri!" Knatar sedan mot stallet för att gulla med min ponny, men hinner inte så långt förrän ryttarens medhjälpare hinner upp mig och twingar in mig i manegen där jag får en lång föreläsning om hur ridning går till aw den stroppiga karlsloken till ryttare och sedan twingas jag be om ursäkt!!!! Fy fan!!! Inte så lätt att wara tuff när man är liten, tywärr!!
Dumma saker, i bemärkelsen korkade, har jag nog mest stått för själw, är jag rädd... Som när wi tränade terräng på den hemmabyggda banan. Underlaget hade wi kollat noga, men de däringa grangrenarna som wid ritt plötsligt befann sig i halshöjd hade wi missat. Såg ut som ett misslyckat hängningsförsök i flera weckor... Eller... öh, detta är pinsamt... ... när jag skulle leda hästen öwer den lilla träsprången öwer ett dike å det war lite för halt... Glömmer aldrig stoets förolämpade blick när hon efter att ha woltat aw bron och ligger och flyter i diket tittar upp på mig.. Det där är ju kul för att det gick bra, det kunde ju ha gått illa. Tur att jag satt aw iallafall, annars hade jag ju legat som en inmuddrad fossil i leran under hästen!
Apropå att wåga säga ifrån så gjorde jag faktiskt det en gång i min ungdom.. War på ett ridläger och på kwällen satt wi bänkade i ridhuset och kollade på en "duktig" priwatryttare som sannerligen pryglade sin häst. Jag, i mina tidiga tonår, reser mig och säger tämligen högt "det här tänker jag ta mig f-n inte sitta och titta på! Det är ju djurplågeri!" Knatar sedan mot stallet för att gulla med min ponny, men hinner inte så långt förrän ryttarens medhjälpare hinner upp mig och twingar in mig i manegen där jag får en lång föreläsning om hur ridning går till aw den stroppiga karlsloken till ryttare och sedan twingas jag be om ursäkt!!!! Fy fan!!! Inte så lätt att wara tuff när man är liten, tywärr!!
Dumma saker, i bemärkelsen korkade, har jag nog mest stått för själw, är jag rädd... Som när wi tränade terräng på den hemmabyggda banan. Underlaget hade wi kollat noga, men de däringa grangrenarna som wid ritt plötsligt befann sig i halshöjd hade wi missat. Såg ut som ett misslyckat hängningsförsök i flera weckor... Eller... öh, detta är pinsamt... ... när jag skulle leda hästen öwer den lilla träsprången öwer ett dike å det war lite för halt... Glömmer aldrig stoets förolämpade blick när hon efter att ha woltat aw bron och ligger och flyter i diket tittar upp på mig.. Det där är ju kul för att det gick bra, det kunde ju ha gått illa. Tur att jag satt aw iallafall, annars hade jag ju legat som en inmuddrad fossil i leran under hästen!