Det där jävla beslutet- är det dags nu?

[ako]

Tant hund (cockern på min användarbild- då som valp) börjar bli gammal... Hon är 12.5 år, nästan blind av grå starr och inte långt i från döv. Dessutom är hon bra stel och tappar bakdelen då och då, t ex när hon försöker jaga sina kattkompisar. Hon har har även en del åldersvårtor vilket ju inte är farligt, men en av dem sitter dumt till för både halsband och sele och går därför ofta upp.
Å andra sidan äter hon glatt och är lika gosig och vänlig som alltid.
Vi var på seniorcheck hos vet för några veckor sedan och vi var överens om att det var på sista versen. Hon fick ögondroppar då hon har torra, lite röda ögon och rimadyl för värk och stelhet, och vi bestämde att hon skulle gå på det ett tag och om hon blev mjukare och piggare skulle vi ta bort tandsten på henne och om inte så skulle vi heit enkelt ta bort henne.
Nu har 2 veckor gått, och hon har svarat delvis på rimadylen och är inte riktigt lika stel och ögonen är betydligt bättre. I går var hon dock halt på vänster fram av oklar anledning. Framhältan tänkte jag låta vara några dagar och se vart den landar, men funderingarna snurrar. Är det värt att söva henne och ta bort tandsten för att hon ska vara kvar några månader eller kanske max ett halvår till, eller är det dags att ta bort henne tidigare än så och då hoppa över narkos och munsanering?
Gammal, stel, nästan blind och nästan döv är hon ju trots allt... Jag vill ju ta bort i rätt läge - inte för tidigt och inte för sent - och någonstans känner jag väl att det är dags. Å andra sidan så är hon i vissa saker fortfarande ”pigg och glad” och trots allt lite mindre stel och bättre i ögonen..
Vad hade ni gjort?
Tack för svar!

 

[Shaggy]

Känner du att det är dags så är det nog dags. De där tankarna om att hon delvis är pigg känner jag igen som ett försök av känslorna att genom logik betvinga det man redan vet

 

[athena_arabians]

@ako: Jag håller med @Shaggy, känner man att det är dags är det det. Det är bättre att ta bort lite tidigt än lite för sent... jag väntade lite för länge med min förra katt och det ångrar jag bittert.

*stor kram*

 

[Snurrfian]

@ako Jag tror att du vet egentligen men man behöver få sätta ord på sina känslor. ❤ Det är nog dags att säga adjö.

 

[ako]

Tack alla för svar! Det som gör mig velig är ju det att hon trots allt har svarat delvis på behändig med rimadyl och ögondroppar, och just att det inom kort är dags att välja munsanering eller ta bort. Hade det valet inte behövt göras hade det varit lättare att tänka från dag till dag känns det som... Men mer än några månader till tror jag inte på hur som...
Hade jag rått någon annan hade jag sagt ”ta bort” men samtidigt säger den ologiska matten i mig att jag ju inte vill döda henne för tidigt heller...

 

[BornAgain]

Det låter som om du bestämt dig. Och det är ju så att det måste ske medan det fortfarande finns bra dagar kvar.

 

[ako]

Nästan i alla fall... men så tänker jag att hon kanske visst kan ha det bra ett tag till om vi fixar tänderna. Men frågan är ju om det är värt det för henne med narkos etc

 

[BornAgain]

Nästan i alla fall... men så tänker jag att hon kanske visst kan ha det bra ett tag till om vi fixar tänderna. Men frågan är ju om det är värt det för henne med narkos etc

Det är en svår sits du är i. Hur illa är tänderna? Har hon någon glädje av sommaren även med dåliga tänder?

 

[Unafraid]

Är i samma läge med min gubbe, han är drygt 13, åkte till veterinären och frågade vad dom tyckte, jag vet att min veterinär är rätt "tuff" och säger precis vad hon tänker. Svaret blev: "boka en tid". Han är dock bara stel, han både hör och ser, men det börjar ta emot att hoppa upp i min rav4a och det var min mentala gräns. Har dock inte bokat en tid än, men det bör göras inom någon vecka.

 

[Bulldoozer]

Nästan i alla fall... men så tänker jag att hon kanske visst kan ha det bra ett tag till om vi fixar tänderna. Men frågan är ju om det är värt det för henne med narkos etc

Jag gillar inte kanske, det ska vara mer än kanske för min del för att göra ett ingrepp (med sövning) på en hund som både du och veterinär anser vara på sista versen. Jag skulle hellre lägga den pengen på att ge min hund en extra fin sista vecka med att ta lite ledigt, utflykter (om hon är i sånt skick att hon fortfarande har glädje av såna), lite extra gottigt och kanske vara lite generös med smärtlindringen om vet är ok med det.
Har hittills inte en enda gång känt efter att beslutet är taget och genomfört att jag gjort det för tidigt, däremot att man känner att man kanske borde gjort det lite tidigare ändå ibland .

 

[nightcrawler]

Sitter snart i den sitsen åxå. Min är 13 men inga större fel på mer än att hon är lite stelare och trappor kan vara lite jobbiga. Men hon hoppar fortfarande smidigt upp i bilen och är pigg och glad. Men det kan ju ändra sig fort. Hon har fortfarande kvalitet i livet ändå.

 

[Sofie_B]

Min erfarenhet är att när man börjar tänka på att det kanske är dags så är det dags. Annars tänker man inte i dom banorna. Att hon fortfarande i vissa stunder är pigg och glad är jättebra, man ska inte vänta tills dom stunderna är borta, då har det gått alldeles för långt tycker jag. Jag tog bort min hund i höstas och jag väntade lite för länge, för barnens skull. Hon hade inte ont någonstans och såg bra. Dock lite döv men framförallt lite virrig. Hon hade ändå ett bra liv, men det ledde till att hon en dag gick vilse på tomten och i panik hoppade ner för en för hög mur och gjorde illa ryggen. Med hjälp av smärstillande slapp hon ha ont på slutet, men jag ångrar så att jag väntade.

 

[farin]

Har hittills inte en enda gång känt efter att beslutet är taget och genomfört att jag gjort det för tidigt, däremot att man känner att man kanske borde gjort det lite tidigare ändå ibland .

Varje gång jag tänker på min häst tänker jag att jag skulle vilja försökt lite till... men varje gång kommer jag också på att det bara vore för min egen skull, inte för hennes. Det var självklart att sätta hennes behov före mina, men så jag saknar henne! Varje dag

Trots sorgen och saknade är jag glad att jag inte väntade och försökte lite till, det hade varit fel.
Med det sagt så tror jag att det är viktigt att vi kan "stänga av" våra egna behov och känslor när det kommer till beslut angående våra djur, och se deras behov och livskvalitet före allt annat.

 

[Gnist]

För de flesta kommer tanken "är det dags?" i ett läge där det egentligen redan gått för lång och det är helt naturligt att det är så då de flesta inte "ser" de små gradvisa förändringarna som drar ner livskvaliteten för hunden på samma sätt som en utomstående gör, så när den tanken kommer är det absolut dags.

Hur jobbigt det än är rent känslomässigt för ägaren, så är det den sista välgärning man gör för sitt djur för en välgärning är det.

 

[athena_arabians]

Nästan i alla fall... men så tänker jag att hon kanske visst kan ha det bra ett tag till om vi fixar tänderna. Men frågan är ju om det är värt det för henne med narkos etc

Min nuvarande katt har FORL. Hon är opererad för det två gånger. Blir det aktuellt med en tredje kommer jag att ta ett tufft snack med veterinären om det är ok att göra det. Hon är 15 år i år och visserligen frisk i övrigt men jag söver inte ett gammalt djur om det finns minsta tvekan om det verkligen ger mer livskvalité. Jag litar på min veterinär också, säger han stopp är det stopp. Den sista tjänsten vi gör våra djur är den svåraste

 

[Tuggben]

Jag tycker att det låter som att det är dags. Instämmer med övriga som säger att man bör ta bort innan alla bra stunder är borta, då har det gått för långt.

 

[lady_vip]

Förr har jag alltid tänkt att man vet när det är dags. Med min senaste gamling visste jag, men tvekade. Tyvärr slutade det i ett avslut som inte alls var kul, vilket till stor del berodde på att jag sköt upp avlivningen. Så blir det såklart inte för alla, men jag hade önskat en annan utgång.

 

[Kilauea]

Mina tankar är att det inte gör nåt att du väljer avlivning även om hon svarar på rimadyl. Då har hon ju haft mindre ont sin sista tid.
Eftersom veterinär säger att hon måste fixa munnen finns det nog inte bara tandsten utan mycket troligt även tänder med blottade tandhalsar, kanske några måste dras. Det är inte så bara att göra, så det skulle jag inte göra om jag trodde att min hund bara har kanske 6 månader kvar efteråt.

Tror du bestämt dig egentligen, i och med inlägget du skrev

 

[ako]

För de flesta kommer tanken "är det dags?" i ett läge där det egentligen redan gått för lång och det är helt naturligt att det är så då de flesta inte "ser" de små gradvisa förändringarna som drar ner livskvaliteten för hunden på samma sätt som en utomstående gör, så när den tanken kommer är det absolut dags.

Hur jobbigt det än är rent känslomässigt för ägaren, så är det den sista välgärning man gör för sitt djur för en välgärning är det.

Håller med dig till stor del! Och i vårt fall lutar det åt ”permanent narkos” i stället för tillfällig för tänderna.
Samtidigt kan ju många djur ha en fin ålderdom och njuta av livet under en tid även fast små åldersförändringar smyger sig på, det handlar ju inte om att avliva vid första ålderstecken heller tänker jag? Eller missuppfattade jag dig ? I Tassas fall är det snart dags, det är ju mer än ”små åldersförändringar” det handlar om så detta var mer en allmän reflexion...

 

[ako]

Förr har jag alltid tänkt att man vet när det är dags. Med min senaste gamling visste jag, men tvekade. Tyvärr slutade det i ett avslut som inte alls var kul, vilket till stor del berodde på att jag sköt upp avlivningen. Så blir det såklart inte för alla, men jag hade önskat en annan utgång.

Off topic, @lady_vip , men tack för hjälpen med pensionat till henne i somras - det var ett toppenställe och hon verkade ha haft ett jättebra dygn där .