Sv: Det där med att inte använda hjälm
Ja, det bästa vore om vi bara låg ned stilla med välbalanserad sondmatning. Då skulle vi bli av med många otäcka olyckor. Nu är jag inte särskilt provocerad av folk som beter sig dumt så länge de inte sätter andra i fara. Typ skita i hjälmen.
Men strunta i hästlivet p.g.a. olyckrisken känns ju tråkigt, tänk vad många underbara upplevelser man missar! Men vilka underbara upplevelser är det man försakar genom att lämna hjälmen oköpt i affären? Den ljumna sommarvinden i håret en solig dag i juli? Ett missat tillfälle att se snygg ut när någon ser? Jag tror skillnaden är rätt väsentlig mellan de två frågeställningarna.
Sen varför det är just hjälmtvånget som folk bryr sig mest om har säkert två stora anledningar - dels är det en enkel förebyggande säkerhetsåtgärd som inte kostar särskilt mycket (om man inte vill...) och som inte kräver så stora uppoffringar och dels är huvudet en rätt ömtålig och väldigt viktig del av kroppen (på de flesta...). En bruten nacke, spräckt bäcken, två mosade händer, brutet nyckelben, sprucken mjälte och fem revbensfrakturer från ett fall kan tillsammans ha en mycket bättre prognos än en liten blödning i hjärnan. En blödning eller en smäll i nacken där andningscentrum sitter och är man stendöd ganska fort om man inte har någon i närheten som är uthållig i att göra mun-mot-mun. Och om det lyckas så är det respirator som gäller resten av livet. Visst kan man dö hemska dödar av skador på andra kroppsdelar också, men hjärnan är som sagt hyfsat bra att ha och lätt att ge lite extra skydd mot både slag, fall och penetration. Det är ju fantastiskt mycket svårare med ett bra skydd över ömtåliga bålen som inte hämmar rörelsefriheten. Rörelsefrihet som i sig är viktig för att undvika skador.
Sunt förnuft, eftertänksamhet, god riskbedömning, omfattande hästkunskaper och känsla för djur förebygger väldigt många olyckor som annars skulle krävt en hjälm för att klara sig från utan allvarliga skador eller att dö. Men hjälm är billigare och lättare att skaffa. Och den som redan har allt det jag radade upp tidigare har väldigt sannolikt en hjälm på ändå för att öka på oddsen för en fortsatt lång karriär i hästlivet NÄR (inte om) något händer och man drattar av.
Långt utlägg. Men jag skiter ändå i om ni har hjälmarna på er. Er riskbedömning får stå för er och vad jag tycker om den är ju sen min ensak. Alla har vi haft perioder där vi tror att vi är oövervinnerliga. Känner man sig inte rädd för att dö finns det andra, mer säkra, sätt att dö på. För det är en sak att dö och en helt annan att bli förlamad och förlora möjligheten att kontrollera tarmen (ligga stilla och bajsa på sig i resten av sitt liv).
Ja, det bästa vore om vi bara låg ned stilla med välbalanserad sondmatning. Då skulle vi bli av med många otäcka olyckor. Nu är jag inte särskilt provocerad av folk som beter sig dumt så länge de inte sätter andra i fara. Typ skita i hjälmen.
Men strunta i hästlivet p.g.a. olyckrisken känns ju tråkigt, tänk vad många underbara upplevelser man missar! Men vilka underbara upplevelser är det man försakar genom att lämna hjälmen oköpt i affären? Den ljumna sommarvinden i håret en solig dag i juli? Ett missat tillfälle att se snygg ut när någon ser? Jag tror skillnaden är rätt väsentlig mellan de två frågeställningarna.
Sen varför det är just hjälmtvånget som folk bryr sig mest om har säkert två stora anledningar - dels är det en enkel förebyggande säkerhetsåtgärd som inte kostar särskilt mycket (om man inte vill...) och som inte kräver så stora uppoffringar och dels är huvudet en rätt ömtålig och väldigt viktig del av kroppen (på de flesta...). En bruten nacke, spräckt bäcken, två mosade händer, brutet nyckelben, sprucken mjälte och fem revbensfrakturer från ett fall kan tillsammans ha en mycket bättre prognos än en liten blödning i hjärnan. En blödning eller en smäll i nacken där andningscentrum sitter och är man stendöd ganska fort om man inte har någon i närheten som är uthållig i att göra mun-mot-mun. Och om det lyckas så är det respirator som gäller resten av livet. Visst kan man dö hemska dödar av skador på andra kroppsdelar också, men hjärnan är som sagt hyfsat bra att ha och lätt att ge lite extra skydd mot både slag, fall och penetration. Det är ju fantastiskt mycket svårare med ett bra skydd över ömtåliga bålen som inte hämmar rörelsefriheten. Rörelsefrihet som i sig är viktig för att undvika skador.
Sunt förnuft, eftertänksamhet, god riskbedömning, omfattande hästkunskaper och känsla för djur förebygger väldigt många olyckor som annars skulle krävt en hjälm för att klara sig från utan allvarliga skador eller att dö. Men hjälm är billigare och lättare att skaffa. Och den som redan har allt det jag radade upp tidigare har väldigt sannolikt en hjälm på ändå för att öka på oddsen för en fortsatt lång karriär i hästlivet NÄR (inte om) något händer och man drattar av.
Långt utlägg. Men jag skiter ändå i om ni har hjälmarna på er. Er riskbedömning får stå för er och vad jag tycker om den är ju sen min ensak. Alla har vi haft perioder där vi tror att vi är oövervinnerliga. Känner man sig inte rädd för att dö finns det andra, mer säkra, sätt att dö på. För det är en sak att dö och en helt annan att bli förlamad och förlora möjligheten att kontrollera tarmen (ligga stilla och bajsa på sig i resten av sitt liv).
Senast ändrad:
