- Gravid - 1år
- Trådstartare FrontLine_
- Startdatum
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Ja, det gick verkligen som på räls för oss. Det var aldrig några bakslag utan det var tvärtom svårt att hänga med ibland. Som när vi fick veta att vi skulle tillbaka hem - jag fick nästan separationsångest av att lämna alla underbara barnskötare på Barn 4. Jag trodde ju, de hade ju sagt, att vi kunde räkna med iallafall 2-3 veckor i Umeå.
Enda gången jag blev rädd, och sambon höll på att smälla av, var när de hade gjort ultraljud på hjärnan på Ellen. Det görs av rutin t o m v32. (Barn som föds v 33 eller senare görs det aldrig på.) De hittade några små blödningar och läkaren som berättade det var ett av bottennappen på NUS... han satt stel och såg ut som om hon var skadad för livet och sa att han kunde inte ge några som helst löften.
Tack och lov (ja, eller hur man säger) så har jag varit med om en bilolycka för 20 år sedan och då fick jag också flera blödningar. Och jag har inga som helst men. Så jag tog det rätt bra ändå. Men stackars sambon... han såg framför sig en svårt hjärnskadad liten flicka. Men hon har inga som helst symptom på att det är någon skada, tvärtom. Blödningen verkade ha uppstått nångång vid vecka 20. Och sedan förklarade en annan läkare att eftersom fullgågna barn aldrig undersöks, så vet man ju inte om de kanske också haft blödningar. Tänkte bara berätta, ifall ni får samma besked.
Vid själva operationen så trodde jag verkligen att jag skulle få panik, men jag tyckte tvärtom att det var helt enkelt jättetrevligt. Fin målning i taket, trevliga sköterskor, snygg narkossköterska (men fick han verkligen ha piercing i ögonbrynet???) och framförallt att den otäcka smärtan försvann. Tänkte ett tag att jag skulle försöka vicka på tårna men det gick ju inte såklart. Och så vips efter bara typ tre minuter så var hon ute och borta. Sen så var det tjugo kvar, när de sydde ihop... de var långa och trista, jag ville ju bara se vem som kommit ut.
Efter operationen så tog det några dagar innan jag var riktigt rörlig igen men det läkte rätt bra ändå. Hade ilningar i operationssåret säkert en månad efteråt. Tycker fortfarande att ärret är lite obehagligt... Mitt blodtryck gick aldrig tillbaka helt, så jag äter fortfarande urindrivande för att sänka det bara litegrann.
Har inte fått nåt fler barn, vi har fullt hus så det räcker. Men läkaren berättade att det är liten risk att få graviditetsförgiftning igen, så länge som man har samma karl. Med en ny karl så är risken lika stor som tidigare. Hur nu det kan hänga ihop.
Hoppas ni har det gott i Umeå!
Ja, det gick verkligen som på räls för oss. Det var aldrig några bakslag utan det var tvärtom svårt att hänga med ibland. Som när vi fick veta att vi skulle tillbaka hem - jag fick nästan separationsångest av att lämna alla underbara barnskötare på Barn 4. Jag trodde ju, de hade ju sagt, att vi kunde räkna med iallafall 2-3 veckor i Umeå.
Enda gången jag blev rädd, och sambon höll på att smälla av, var när de hade gjort ultraljud på hjärnan på Ellen. Det görs av rutin t o m v32. (Barn som föds v 33 eller senare görs det aldrig på.) De hittade några små blödningar och läkaren som berättade det var ett av bottennappen på NUS... han satt stel och såg ut som om hon var skadad för livet och sa att han kunde inte ge några som helst löften.
Tack och lov (ja, eller hur man säger) så har jag varit med om en bilolycka för 20 år sedan och då fick jag också flera blödningar. Och jag har inga som helst men. Så jag tog det rätt bra ändå. Men stackars sambon... han såg framför sig en svårt hjärnskadad liten flicka. Men hon har inga som helst symptom på att det är någon skada, tvärtom. Blödningen verkade ha uppstått nångång vid vecka 20. Och sedan förklarade en annan läkare att eftersom fullgågna barn aldrig undersöks, så vet man ju inte om de kanske också haft blödningar. Tänkte bara berätta, ifall ni får samma besked.
Vid själva operationen så trodde jag verkligen att jag skulle få panik, men jag tyckte tvärtom att det var helt enkelt jättetrevligt.
Fin målning i taket, trevliga sköterskor, snygg narkossköterska (men fick han verkligen ha piercing i ögonbrynet???) och framförallt att den otäcka smärtan försvann. Tänkte ett tag att jag skulle försöka vicka på tårna men det gick ju inte såklart. Och så vips efter bara typ tre minuter så var hon ute och borta. Sen så var det tjugo kvar, när de sydde ihop... de var långa och trista, jag ville ju bara se vem som kommit ut. Efter operationen så tog det några dagar innan jag var riktigt rörlig igen men det läkte rätt bra ändå. Hade ilningar i operationssåret säkert en månad efteråt. Tycker fortfarande att ärret är lite obehagligt... Mitt blodtryck gick aldrig tillbaka helt, så jag äter fortfarande urindrivande för att sänka det bara litegrann.
Har inte fått nåt fler barn, vi har fullt hus så det räcker. Men läkaren berättade att det är liten risk att få graviditetsförgiftning igen, så länge som man har samma karl. Med en ny karl så är risken lika stor som tidigare. Hur nu det kan hänga ihop.
Hoppas ni har det gott i Umeå!
V
vansinnet
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
GRATTIS TILL DOTTERN!
Skönt att allt gick bra.
GRATTIS TILL DOTTERN!
Skönt att allt gick bra.
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Grattis till tösen!
Har både drabbats av eklampsi (där förgiftningen inte hävs automatiskt efetr förlossningen) och fått barn med kejsarsnitt i v 32. Jag var på benen fullt ut två veckor efter havandeskapsförgiftningen (vaginal förlossning i v 38) men hade påverkade värden ett tag efteråt.
Efter mitt första kejsarsnitt läkte jag inget vidare och det tog fyra månader innan jag kunde gå upprätt. Jag fick sammanväxningar och svåra nervsmärtor, och de hade varit bestående om jag inte haft "turen" att drabbas av ytterligare ett kejsarsnitt. Efter det läkte jag bättre och lite av nerverna återställdes. Har inga större men idag, förutom sporadiska nervsmärtor och kraftigt minskad känsel.
Hoppas du mår bättre snart! Det kan ta tid för kroppen att hämta sig, jag hade tur då jag drabbades. Krya på dig och grattis än en gång!
Grattis till tösen!
Har både drabbats av eklampsi (där förgiftningen inte hävs automatiskt efetr förlossningen) och fått barn med kejsarsnitt i v 32. Jag var på benen fullt ut två veckor efter havandeskapsförgiftningen (vaginal förlossning i v 38) men hade påverkade värden ett tag efteråt.
Efter mitt första kejsarsnitt läkte jag inget vidare och det tog fyra månader innan jag kunde gå upprätt. Jag fick sammanväxningar och svåra nervsmärtor, och de hade varit bestående om jag inte haft "turen" att drabbas av ytterligare ett kejsarsnitt. Efter det läkte jag bättre och lite av nerverna återställdes. Har inga större men idag, förutom sporadiska nervsmärtor och kraftigt minskad känsel.
Hoppas du mår bättre snart! Det kan ta tid för kroppen att hämta sig, jag hade tur då jag drabbades. Krya på dig och grattis än en gång!
C
Clintan
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Nu blev jag inte snittad, utan igångsatt i v 39+6 pga havandeskapsförgiftning. Jag hade problem med blodtrycket lång tid efteråt och medicinerades i 8 mån. Sist jag kollade trycket hade de stigit lite, men var inte för högt. Ska på koll i höst igen, så förhoppningsvis är det fortfarande ok.
Enligt min läkare på medicinavd, så tar det 42 dagar innan förgiftningen släpper helt och de som har fortfarande har högt tryck efter 3 mån får de flesta helt enkelt leva med för högt tryck. Han påstår även att de som drappas av havandeskapsförgiftning har en tendens att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar.
Vad skönt att höra att det finns fler som varit med om exakt samma sak, och att det gått så bra för er
Jag blev snittad i söndags.. jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, låg på bordet och skakade (ska nog tilläggas att jag är livrädd för sprutor, särskilt i ryggen
Jag fick enjätte obehaglig känsla i mellangärdet när jag opererades, så jag drabbades i princip av panik.. jag ville bara bort från bordet, men det gick ju inge vidare.. kunde ju inte röra mig haha..
Jag var också jätte törstig under operationen, efter jordgubbssaft! Låg och tänkte på det hela tiden och jag kan nästan lova att jag dreglade haha..
Hur var det för dig efter operationen med återhämtning osv?
Jag mår inge vidare nu, dom får inte koll på blodtrycket och jag har ett ständigt tryck i magen som gör det svårt att andas..
Nu blev jag inte snittad, utan igångsatt i v 39+6 pga havandeskapsförgiftning. Jag hade problem med blodtrycket lång tid efteråt och medicinerades i 8 mån. Sist jag kollade trycket hade de stigit lite, men var inte för högt. Ska på koll i höst igen, så förhoppningsvis är det fortfarande ok.
Enligt min läkare på medicinavd, så tar det 42 dagar innan förgiftningen släpper helt och de som har fortfarande har högt tryck efter 3 mån får de flesta helt enkelt leva med för högt tryck. Han påstår även att de som drappas av havandeskapsförgiftning har en tendens att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar.
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Först vill jag säga GRATTIS!!
Jag blev ju snittad, nu inte pga havandeskapsförgiftning. Dock var mitt BT alldeles för högt i slutet och jag åkte in och ut på kontroll dagligen. Jag hade ingen äggvita i urinet. Jag blev igångsatt i vecka 40+2. Saga föddes v. 40+5.
Min livmoder reagerade inte som den skulle på allt så jag blev snittad på dygn 3. Efteråt var livmodern slapp och en till OP var på ingång. Dock lyckades de massera ihop livmodern och det var i särklass det värsta jag varit med om näst efter att Sagas hjärtljud blev lägre den sista timmen innan akutsnitt.
Tur som var så slapp jag operera livmodern, de var oroliga för att den skulle behövas tas bort. Jag förlorade 3 liter blod och var inte helt fräsch. Jag är glad att allt är "bra" idag i alla fall och jag fick en underbar liten tjej (som inte är så liten längre iofs).
Efter snittet kommer jag ihåg att jag skakade som jag vet inte vad, jag låg verkligen och hoppade i sängen, jag hade massa "täcken" på mig, uppvärmda och klara men inget hjälpte. Två timmar senare var jag upp på avd. 86 och fick se vårt underverk för första gången. Den bästa stunden i mitt liv!!
En kvart senare var jag återigen på intensiven pga massiva blödningar. 19 timmar senare fick jag återigen se det lilla livet. Man missar mkt, jag hade skakningar i kroppen i tre dygn innan de försvann, jag var förvisso uppe ur sängen den 27, med mycket hjälp av sköterskor och min sambo fick jag tvätta av mig lite grann innan BT sjönk och jag var tvungen att ligga igen. Sen var jag uppe den 28 och duschade för första gången på HUR LÄNGE SOM HELST. Så skönt. Den 29 grinade jag halvt ihjäl mig när vi pratade om hemresa och de ville hålla oss kvar i alla fall 5 dagar till. Jag fick åka hem dagen efter.
Det tog mig drygt 2 månader att orka med vardagen, dvs att det inte stack i livmodern och att blödningarna upphörde till viss mån. 1 månad efter det var det mesta som det skulle förutom foglossningarna som spökade (spökar fortfarande).
Men i allt detta jobbiga så fick jag en underbar tjej och ja. Jag ångrar inte för en sekund att jag blev gravid. Hon är stor och fin och är min glädjepunkt i livet just nu, och kommer alltid vara!!
Varför jag skrev allt detta vet jag inte, kanske för att det finns alltid ljus bakom horisonten. Jag hoppas allt kommer gå bra för er och att lilltjejen växer sig stor och stark snabbt så ni får komma hem!!
/Anna
Först vill jag säga GRATTIS!!
Vad skönt att höra att det finns fler som varit med om exakt samma sak, och att det gått så bra för er
Jag blev snittad i söndags.. jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, låg på bordet och skakade.
Jag blev ju snittad, nu inte pga havandeskapsförgiftning. Dock var mitt BT alldeles för högt i slutet och jag åkte in och ut på kontroll dagligen. Jag hade ingen äggvita i urinet. Jag blev igångsatt i vecka 40+2. Saga föddes v. 40+5.
Min livmoder reagerade inte som den skulle på allt så jag blev snittad på dygn 3. Efteråt var livmodern slapp och en till OP var på ingång. Dock lyckades de massera ihop livmodern och det var i särklass det värsta jag varit med om näst efter att Sagas hjärtljud blev lägre den sista timmen innan akutsnitt.
Tur som var så slapp jag operera livmodern, de var oroliga för att den skulle behövas tas bort. Jag förlorade 3 liter blod och var inte helt fräsch. Jag är glad att allt är "bra" idag i alla fall och jag fick en underbar liten tjej (som inte är så liten längre iofs).
Efter snittet kommer jag ihåg att jag skakade som jag vet inte vad, jag låg verkligen och hoppade i sängen, jag hade massa "täcken" på mig, uppvärmda och klara men inget hjälpte. Två timmar senare var jag upp på avd. 86 och fick se vårt underverk för första gången. Den bästa stunden i mitt liv!!
En kvart senare var jag återigen på intensiven pga massiva blödningar. 19 timmar senare fick jag återigen se det lilla livet. Man missar mkt, jag hade skakningar i kroppen i tre dygn innan de försvann, jag var förvisso uppe ur sängen den 27, med mycket hjälp av sköterskor och min sambo fick jag tvätta av mig lite grann innan BT sjönk och jag var tvungen att ligga igen. Sen var jag uppe den 28 och duschade för första gången på HUR LÄNGE SOM HELST. Så skönt. Den 29 grinade jag halvt ihjäl mig när vi pratade om hemresa och de ville hålla oss kvar i alla fall 5 dagar till. Jag fick åka hem dagen efter.
Det tog mig drygt 2 månader att orka med vardagen, dvs att det inte stack i livmodern och att blödningarna upphörde till viss mån. 1 månad efter det var det mesta som det skulle förutom foglossningarna som spökade (spökar fortfarande).
Men i allt detta jobbiga så fick jag en underbar tjej och ja. Jag ångrar inte för en sekund att jag blev gravid. Hon är stor och fin och är min glädjepunkt i livet just nu, och kommer alltid vara!!
Varför jag skrev allt detta vet jag inte, kanske för att det finns alltid ljus bakom horisonten. Jag hoppas allt kommer gå bra för er och att lilltjejen växer sig stor och stark snabbt så ni får komma hem!!
/Anna
FrontLine_
Trådstartare
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Svarar lite allmänt
Tack allihopa för era gratulationer!
Den här första veckan nu har verkligen gått upp och ner. För Aline går det jätte bra, hon har till och med blivit av med alla slangar, c-papen, kuvösen osv.. så nu ligger hon på vattenbädd och mår jätte gott =)
Med mig däremot blev det lite sämre, i torsdags vaknade jag på morgonen av en enorm huvudvärk, lättutlösta reflexer, smärta i magen och ett ansikte som såg ut som en fotboll..
Återigen var blodtrycket i skyarna, jag hade fått en påverkan på levern och det blev sängläge igen. Jobbigast av allt var inte att måsta ligga på rummet och inte göra ett skit, utan det var att jag inte fick träffa Aline.. jag har nog aldrig grinat så mycket i hela mitt liv. Bättre blev det ju inte heller av att magnus var tvungen att åka iväg och jobba..
Som tur var kom kuratorn, vi satt coh pratade länge om allt och ingenting, och när hon gick kändes det bättre. Dagen efteråt när jag vaknade var jag i princip frisk igen, bara blodtrycket som spökar.
Dom ville hålla migi säng då också, men jag vägrade.. så jag fick åka rullstol upp till aline och sitta här hela kvällen..
Vad jag kan tycka om en del av personalen här på bb är inte roliga tankar, dom har i princip behandlat mig som en robot utan känslor..
Det är nog det som varit jobbigast under den här tiden.. personalen.. sjukdomen och allt som hände känns helt ok, men direkt jag tänker på personalen och hur dom har betett sig får jag nästan ångest.. Men nu ska jag inte säga att alla var hemska, för det finns några bra också
Idag får jag mest troligt flytta på patienthotellet, skööönt!
Svarar lite allmänt
Tack allihopa för era gratulationer!
Den här första veckan nu har verkligen gått upp och ner. För Aline går det jätte bra, hon har till och med blivit av med alla slangar, c-papen, kuvösen osv.. så nu ligger hon på vattenbädd och mår jätte gott =)
Med mig däremot blev det lite sämre, i torsdags vaknade jag på morgonen av en enorm huvudvärk, lättutlösta reflexer, smärta i magen och ett ansikte som såg ut som en fotboll..
Återigen var blodtrycket i skyarna, jag hade fått en påverkan på levern och det blev sängläge igen. Jobbigast av allt var inte att måsta ligga på rummet och inte göra ett skit, utan det var att jag inte fick träffa Aline.. jag har nog aldrig grinat så mycket i hela mitt liv. Bättre blev det ju inte heller av att magnus var tvungen att åka iväg och jobba..
Som tur var kom kuratorn, vi satt coh pratade länge om allt och ingenting, och när hon gick kändes det bättre. Dagen efteråt när jag vaknade var jag i princip frisk igen, bara blodtrycket som spökar.
Dom ville hålla migi säng då också, men jag vägrade.. så jag fick åka rullstol upp till aline och sitta här hela kvällen..
Vad jag kan tycka om en del av personalen här på bb är inte roliga tankar, dom har i princip behandlat mig som en robot utan känslor..
Det är nog det som varit jobbigast under den här tiden.. personalen.. sjukdomen och allt som hände känns helt ok, men direkt jag tänker på personalen och hur dom har betett sig får jag nästan ångest.. Men nu ska jag inte säga att alla var hemska, för det finns några bra också
Idag får jag mest troligt flytta på patienthotellet, skööönt!
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Grattis till er lilla flicka!
Vad tråkigt att du fortfarande inte mår bra men tur att det verkar vända nu. Ska ju själv till BB i Umeå förhoppningsvis så snart som möjligt är ju rätt less på detta att gå med mage men just nu är det 20 dagar kvar till BF. Vad var det du tyckte var tråkigt med BB-personalen? Lite nyfiken då jag själv måste dit snart... förhoppningsvis så kort tid som möjligt, jag oroar mig faktiskt inte för förlossningen utan mer för att ligga på BB och dela sal med 3-4 personer och massa spring och liv och tråkig personal.
STORT GRATTIS i alla fall!
Javan
Grattis till er lilla flicka!
Vad tråkigt att du fortfarande inte mår bra men tur att det verkar vända nu. Ska ju själv till BB i Umeå förhoppningsvis så snart som möjligt är ju rätt less på detta att gå med mage men just nu är det 20 dagar kvar till BF. Vad var det du tyckte var tråkigt med BB-personalen? Lite nyfiken då jag själv måste dit snart... förhoppningsvis så kort tid som möjligt, jag oroar mig faktiskt inte för förlossningen utan mer för att ligga på BB och dela sal med 3-4 personer och massa spring och liv och tråkig personal.
STORT GRATTIS i alla fall!
Javan
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Uj, det låter inte kul att få ett bakslag sådär, inte kunna tillbringa tiden med den lilla. Men kul att du mår bättre nu!
Lustigt hur du upplevt personalen, jag tyckte de var så himla goa - fast det hinner väl bytas ut många på fem år... Min favorit var iaf en rätt vass, gråhårig barnmorska som jag inte minns namnet på. Som bakom fasaden hade ett hjärta av guld. Och så alla sköterskor som kollade blodtryck, tömde kisspåse m m. På tal om kisspåse, samlade du vatten sista dygnet? Dygnet efter förlossningen så kissade jag 9,8 liter... tack gode gud för katetern, annars hade jag fått springa skytteltrafik.
Jag tror att det är en hel massa hormoner som rusar runt i kroppen som gör att man blir lite labil i psyket. Jag grinade också, och den underbara kuratorn jag hade sjukskrev min sambo Lars, med hänvisning till att jag behövde honom där. Jättegulligt gjort. Sen fixade hon allt med föräldrapenning och papper hit och papper dit, som vi inte orkade med att hålla koll på. Fantastisk service.
Sköt om er!
Uj, det låter inte kul att få ett bakslag sådär, inte kunna tillbringa tiden med den lilla. Men kul att du mår bättre nu!
Lustigt hur du upplevt personalen, jag tyckte de var så himla goa - fast det hinner väl bytas ut många på fem år... Min favorit var iaf en rätt vass, gråhårig barnmorska som jag inte minns namnet på. Som bakom fasaden hade ett hjärta av guld. Och så alla sköterskor som kollade blodtryck, tömde kisspåse m m. På tal om kisspåse, samlade du vatten sista dygnet? Dygnet efter förlossningen så kissade jag 9,8 liter... tack gode gud för katetern, annars hade jag fått springa skytteltrafik.
Jag tror att det är en hel massa hormoner som rusar runt i kroppen som gör att man blir lite labil i psyket. Jag grinade också, och den underbara kuratorn jag hade sjukskrev min sambo Lars, med hänvisning till att jag behövde honom där. Jättegulligt gjort. Sen fixade hon allt med föräldrapenning och papper hit och papper dit, som vi inte orkade med att hålla koll på. Fantastisk service.
Sköt om er!
L
lilltrolle
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Väntar du ert första barn? Angående det här med att dela sal. Jag har vrit med om olika varianter. När jag fick min förste så delade jag sal med 3 andra. Jag upplevde inte alls att det var mycket spring eller så. Pappor fick inte stanna över natten så vi låg och småpratade. Barnen rullades ut i sovsalar på natten. Men min andra så delade jag också rum. Men barnen sov i samma sal hela natten. Personalen tog hand om flickan när jag behövde åka iväg och handla lite småsaker som vi glömt. Sånt som var helsvårt för pappan att göra, t.ex amningskupor, bindor och badolja till lillan. Med min 3:e så var det egen sal, pappan fick stanna hela tiden och personalen kombara in vid amning och när det var dags för läkarundersökning.
Jag träffar ibland de andra mammorna från de salar jag legat i. Det är rätt kul att knyta nya kontakter och vi hade ju samma erfarenheter men olika upplevelser, så vi har ju lite gemensamt.
Väntar du ert första barn? Angående det här med att dela sal. Jag har vrit med om olika varianter. När jag fick min förste så delade jag sal med 3 andra. Jag upplevde inte alls att det var mycket spring eller så. Pappor fick inte stanna över natten så vi låg och småpratade. Barnen rullades ut i sovsalar på natten. Men min andra så delade jag också rum. Men barnen sov i samma sal hela natten. Personalen tog hand om flickan när jag behövde åka iväg och handla lite småsaker som vi glömt. Sånt som var helsvårt för pappan att göra, t.ex amningskupor, bindor och badolja till lillan. Med min 3:e så var det egen sal, pappan fick stanna hela tiden och personalen kombara in vid amning och när det var dags för läkarundersökning.
Jag träffar ibland de andra mammorna från de salar jag legat i. Det är rätt kul att knyta nya kontakter och vi hade ju samma erfarenheter men olika upplevelser, så vi har ju lite gemensamt.
L
lilltrolle
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Usch, inge skoj att inte få vara med bebisen. Förlåt att jag frågar, men varför var sambon tvungen att åka och jobba? Han har ju 10 pappadagar att ta ut, samt att du säkert kan få läkarintyg på hur sjuk du är och då är han den som ska ta hand om er lilla bebis.
Hoppas det fortsätter med de bra dagarna. Snart är ni hemma och får njuta av er egen lilla familj.
Usch, inge skoj att inte få vara med bebisen.
Förlåt att jag frågar, men varför var sambon tvungen att åka och jobba? Han har ju 10 pappadagar att ta ut, samt att du säkert kan få läkarintyg på hur sjuk du är och då är han den som ska ta hand om er lilla bebis.Hoppas det fortsätter med de bra dagarna. Snart är ni hemma och får njuta av er egen lilla familj.
C
chrysler
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
kl
På mitt sjukhus behöver inte snittade mammor dela rum, jag vet inte om familjerummen tagit slut ngn gång så snittade har måstat dela däremot.
Men vi fick ha eget rum, jag, min sambo & bebisen, på det viset slipper ju sjuksköterskorna hjälpa till att ta hand om bebisen, det gör pappan.
kl
På mitt sjukhus behöver inte snittade mammor dela rum, jag vet inte om familjerummen tagit slut ngn gång så snittade har måstat dela däremot.
Men vi fick ha eget rum, jag, min sambo & bebisen, på det viset slipper ju sjuksköterskorna hjälpa till att ta hand om bebisen, det gör pappan.
FrontLine_
Trådstartare
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Nu svarar jag lite till alla igen haha
Aline är vårt första barn och vägde 1292 g när hon föddes och var 40 lång, så hon var väldigt tunn för sin "ålder".. det berodde på att moderkakan inte skötte sitt jobb riktigt, och hon fick inte tillräckligt med näring..
Pappan jobbar i norge, och är väldigt ny på sitt jobb.. dom har någon regel att man ska jobba minst sex veckor före man kan ta ledigt, och sen får han inte längre vara med i svenska försäkringskassan så han har just skrivit över sig och håller på att kolla upp hur det ser ut om han kan åka hem eller inte. Det är lite delade känslor att han är borta, han har väldigt svåra minnen från det här lasarettet och han mår inte bra av att vara här, samtidigt som jag vill ha han här för det är tufft att vara ensam.. Vi försöker så gott det går att ha det på en "nivå" där båda trivs och mår bra..
Eftersom aline ligger på barn 4 så tar ju personalen hand om henne, det enda vi gör är att hålla henne, mata henne med sond när vi kan (annars gör ju personalen det) och byter på henne osv.. så hon mår superduper iallfall!
Jag fick samla vätska både före och efter snittet, och natten före operation så gick jag upp tre kg i ren vätska.. såg ut som en fotboll.
Nu efter snittet har jag gått ner nästan 16 kg, och jag känner mig som en pinne haha. Alla kläder bara ramlar av!
Ang bb och personalen, det var ju givetvis inte alla som var hemska,men många utav dom. Väldigt snäsiga och otrevliga kan jag tycka, särskilt med tanke på hur jag mådde psykiskt. Kan ta ett exempel: Jag måste ta blodförtunnande sprutor varje kväll, och sista kvällen innan jag nu fick flytta till patienthotell kom en i personalen in och sa att jag skulle ta sprutan själv. Livrädd som jag är för sprutor sa jag att jag inte kunde, och bad henne att göra det, sen skulle jag prata med barn 4 - personalen om dom kunde sticka mig, och då snäste hon åt mig och sa "Alla människor kan väl sticka sig själv, det är bara att sätta nålen i låret och se glad ut" Jag förklarade för henne att jag verkligen inte KUNDE, finns inte en chans att jag skulle sticka mig själv.. hennes svar blev då "Löjligt anser jag, men gör som du vill då". Hon stack mig (och hon stack på ett otrevligt sätt så det gjorde otroligt ont) sen gick hon ut..
Eftersom jag hade havandeskapsförgiftning och var tvungen att ha det så lugnt som möjligt runt om mig fick jag och magnus ett eget rum, så det var ju skönt.. Men jag vet att det var många som fick dela rum..
Nu svarar jag lite till alla igen haha
Aline är vårt första barn och vägde 1292 g när hon föddes och var 40 lång, så hon var väldigt tunn för sin "ålder".. det berodde på att moderkakan inte skötte sitt jobb riktigt, och hon fick inte tillräckligt med näring..
Pappan jobbar i norge, och är väldigt ny på sitt jobb.. dom har någon regel att man ska jobba minst sex veckor före man kan ta ledigt, och sen får han inte längre vara med i svenska försäkringskassan så han har just skrivit över sig och håller på att kolla upp hur det ser ut om han kan åka hem eller inte. Det är lite delade känslor att han är borta, han har väldigt svåra minnen från det här lasarettet och han mår inte bra av att vara här, samtidigt som jag vill ha han här för det är tufft att vara ensam.. Vi försöker så gott det går att ha det på en "nivå" där båda trivs och mår bra..
Eftersom aline ligger på barn 4 så tar ju personalen hand om henne, det enda vi gör är att hålla henne, mata henne med sond när vi kan (annars gör ju personalen det) och byter på henne osv.. så hon mår superduper iallfall!
Jag fick samla vätska både före och efter snittet, och natten före operation så gick jag upp tre kg i ren vätska.. såg ut som en fotboll.
Nu efter snittet har jag gått ner nästan 16 kg, och jag känner mig som en pinne haha. Alla kläder bara ramlar av!
Ang bb och personalen, det var ju givetvis inte alla som var hemska,men många utav dom. Väldigt snäsiga och otrevliga kan jag tycka, särskilt med tanke på hur jag mådde psykiskt. Kan ta ett exempel: Jag måste ta blodförtunnande sprutor varje kväll, och sista kvällen innan jag nu fick flytta till patienthotell kom en i personalen in och sa att jag skulle ta sprutan själv. Livrädd som jag är för sprutor sa jag att jag inte kunde, och bad henne att göra det, sen skulle jag prata med barn 4 - personalen om dom kunde sticka mig, och då snäste hon åt mig och sa "Alla människor kan väl sticka sig själv, det är bara att sätta nålen i låret och se glad ut" Jag förklarade för henne att jag verkligen inte KUNDE, finns inte en chans att jag skulle sticka mig själv.. hennes svar blev då "Löjligt anser jag, men gör som du vill då". Hon stack mig (och hon stack på ett otrevligt sätt så det gjorde otroligt ont) sen gick hon ut..
Eftersom jag hade havandeskapsförgiftning och var tvungen att ha det så lugnt som möjligt runt om mig fick jag och magnus ett eget rum, så det var ju skönt.. Men jag vet att det var många som fick dela rum..
FrontLine_
Trådstartare
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Haha jaa, jag saknar att sitta här på nätterna också, men nu orkar jag rent inte Jag deckar vid 10 tiden på kvällen haha..
Tänkte bara säga grattis, har totalt missat din tråd här! Saknar dig på buke på nätterna!
Men grattis till flickan!
Och krya på dig.
Haha jaa, jag saknar att sitta här på nätterna också, men nu orkar jag rent inte
Jag deckar vid 10 tiden på kvällen haha..
Sv: Det är inte sant! nu kommer paniken!
Men gud vilken idiot!
Jag är inte rädd för sprutor alls, men tror ändå inte att jag skulle kunna sticka mig själv bara så där!
(Och grattis till dottern, vill jag ju såklart också säga!!)
Men gud vilken idiot!
Jag är inte rädd för sprutor alls, men tror ändå inte att jag skulle kunna sticka mig själv bara så där!
(Och grattis till dottern, vill jag ju såklart också säga!!)
Liknande trådar
Relationer
Situationen är något rörig och svårförklarad. Men i korta drag är det såhär : Det tog slut mellan mej och mitt ex i mars, då jag var...
Senast: Lovisaleonora
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ponny dödad av varg- Hästnyheter Ja otroligt många av de kvigor och sinkor tillhörande stora mjölkbesättningar gör det. Det är inget jag tror utan jag vet.
- athena
- Svar: 38
- Visningar: 1 928
- Hästnyheter
-
Två små ändringar i menyn- Bukefalosnyheter Det finns minst två sätt att hitta aktivitetsflödet numera. Antingen petar du på din användarikon i menyn och väljer sedan Ditt...
- Gunnar
- Svar: 2
- Visningar: 215
- Bukefalos
Hästrelaterat
-
Stora shoppingtråden II- Utrustning Länk? 😁 Har letat men lyckas inte hitta just dessa, för det priset. Hittar massor med liknande mycket dyrare bara… 🙄
- Kristall10
- Svar: 1 883
- Visningar: 156 206
- Utrustning
-
Vad har hänt med Joursulan?- Utrustning Finns nog inte tillräckligt stor marknad längre. Polarpads är tex bättre. Eller att man skär ut egna från tunna skärbrädor om man vill...
- karamelldrottningen
- Svar: 3
- Visningar: 296
- Utrustning
