YlvaG
Trådstartare
Ja. Det finns ju så otroligt många tevliga raser. Det finns ju så många som man vill ha. Men det känns väl som att jag ev. bör hitta en ras som jag verkligen faller för totalt. Just nu har jag ju mina favoriter, men jag vet att jag nog inte skulle kunna ge dessa raser det som dom behöver.
Drömmen har alltid varit en BC- men då ska man ha gård och möjligheten att låta h*n valla. Tycker jag. För jag anser att dom jag har träffat på mår bäst i sådanna miljöer.
En Husky har också varit en dröm länge. Men det finns det tyvärr inte heller möjligheten till. Då vill jag ge h*n chansen till dragandet. Och jag kommer nog dessvärre aldrig kunna ha möjligheten att ha ett helt gäng av dessa underbara raser.
Sen finns det ju ett par andra. En Leonberger. Saknar fortfarande hunden som jag hjälpte tillbaka till verkligheten igen. Leonbergern som var min knähund och som ofta låg och sov på mitt bröst (ja, som vuxen).
Som sagt, jag har inte möjlighet att skaffa hund än. Men alla dessa raser som finns. Jag känner att jag vill börja kolla upp och läsa på ordentlig om min framtida ras. Jag har ingen koll. Jag har aldrig haft en egen hund. Jag har fått ta hand om andras (klagar inte, jag älskar stunderna, veckorna, månaderna jag har fått haft en pälsboll (en samojed har jag haft också )). Jag älskar att faktiskt ha kunnat hjälpa dessa individer. Alla har behövt någoning speciellt. Få tillbaka tilliten. Lära sig att busa och leka igen osv.
Det här vart svammligt. Men hur hittade du "din" ras? Och självklart är alla individer, men dom flesta har ju en favoritras.
Drömmen har alltid varit en BC- men då ska man ha gård och möjligheten att låta h*n valla. Tycker jag. För jag anser att dom jag har träffat på mår bäst i sådanna miljöer.
En Husky har också varit en dröm länge. Men det finns det tyvärr inte heller möjligheten till. Då vill jag ge h*n chansen till dragandet. Och jag kommer nog dessvärre aldrig kunna ha möjligheten att ha ett helt gäng av dessa underbara raser.
Sen finns det ju ett par andra. En Leonberger. Saknar fortfarande hunden som jag hjälpte tillbaka till verkligheten igen. Leonbergern som var min knähund och som ofta låg och sov på mitt bröst (ja, som vuxen).
Som sagt, jag har inte möjlighet att skaffa hund än. Men alla dessa raser som finns. Jag känner att jag vill börja kolla upp och läsa på ordentlig om min framtida ras. Jag har ingen koll. Jag har aldrig haft en egen hund. Jag har fått ta hand om andras (klagar inte, jag älskar stunderna, veckorna, månaderna jag har fått haft en pälsboll (en samojed har jag haft också )). Jag älskar att faktiskt ha kunnat hjälpa dessa individer. Alla har behövt någoning speciellt. Få tillbaka tilliten. Lära sig att busa och leka igen osv.
Det här vart svammligt. Men hur hittade du "din" ras? Och självklart är alla individer, men dom flesta har ju en favoritras.