Åh vad jag känner igen mig! Jag har massvis av småsaker som jag vill ha på mitt sätt, och är det inte så, då blir det otroligt irriterande. Vet dock om att det ibland kan vara överdrift från min sida, även om det inte känns så, men unga klättraren lär sig hur jag vill ha saker och gör vad han kan för att underlätta så att det får vara på mitt sätt med de sakerna. Har märkt att det i sin tur gör att jag blir mer avslappnad och inte behöver hålla lika hårt på att det ska vara just så, men det blir alltid på mitt initiativ att släppa på det och öppna för andra alternativ. Aldrig att han frågat om jag kanske överdriver eller så, det har i så fall fått komma från mig och så pratar vi om det (för det är jobbigt för mig, det är inte som att det är kul att behöva göra vissa saker på ett visst sätt för att få dagen att gå ihop). Kommer aldrig igen nöja mig med någon som det fungerar sämre med.
Tyckte inte fick fram vad jag menade riktigt i mitt inlägg men du förstod precis!