Dejtingtråden 31

[Mkb]

Eek! Nu tog jag och 'bjöd ut' snacketjejen genom att föreslå att streama en teaterföreställning tillsammans. Men, hon frågar om vi ska göra det på var sitt håll eller ses? Och jag vet inte. Jag vill ju verkligen ses men det involverar kollektivtrafik och så ska det tajmas med jobb och annat. Sånt himla planeringsarbete på grund av covid. Men, visst är det så att om vi inte ses snart igen så ökar risken exponentiellt för att det inte blir mer dejtande? Vad tror ni? Eftersom jag bor på landet och hon i stan så är det ju jag som får ta mig in till henne, det känner jag är lite underförstått. Särskilt eftersom vi bara setts en gång innan.

Jag hade gjort det på varsitt håll om alternativet var kollektivtrafik.

 

[Bison]

Eek! Nu tog jag och 'bjöd ut' snacketjejen genom att föreslå att streama en teaterföreställning tillsammans. Men, hon frågar om vi ska göra det på var sitt håll eller ses? Och jag vet inte. Jag vill ju verkligen ses men det involverar kollektivtrafik och så ska det tajmas med jobb och annat. Sånt himla planeringsarbete på grund av covid. Men, visst är det så att om vi inte ses snart igen så ökar risken exponentiellt för att det inte blir mer dejtande? Vad tror ni? Eftersom jag bor på landet och hon i stan så är det ju jag som får ta mig in till henne, det känner jag är lite underförstått. Särskilt eftersom vi bara setts en gång innan.

Det blir inte så mycket dejt att se det på varsitt håll.
Jag hade absolut åkt dit om bägge är friska.

 

[_Taggis_]

Har du kontakt med vården? Jag vet inte om det hjälper att "normalisera", i brist på bättre ord, längtan efter döden både inför dig själv men också inför ett forum där människor inte nödvändigtvis är rustade att bemöta det här på bästa sättet (inklusive mig själv). Jag tycker alltså inte nödvändigtvis att du ska sluta skriva om det, det kan säkert vara bättre att du gör det än att du håller det helt för dig själv, jag hoppas bara att det här inte är din enda väg att hantera det på för jag tror det finns en risk för negativa konsekvenser om så är fallet.

I mina ögon har ju även du uppnått en hel del som många inte har och aldrig haft. Du verkar ha haft inte bara en häst utan flera, du har ett jobb som du klarar, du har haft förhållanden. Nu har du hittat någon som du trivs bra med när ni ses men som det inte funkar med isär och det är ett jobbigt läge men det är inget jag skulle kalla straff eller något som ens är enbart negativt. Det är sådant som händer, men skillnaden är förstås att med ett stabilt mående kan man ta det och när man mår dåligt och lever i det, inte bara tittar på utifrån (där det som bekant är lätt att distansera sig och döma vilket jag hoppas att du inte upplever detta som att jag gör), då kan sådana saker bli nästan ohanterliga.

Jag styrs mycket av mitt eget mående och har många problem kopplat till andra människor så för egen del, skulle aldrig komma på tanken att dejta i mitt nuvarande skick, kan jag inte bestämma mig för om du är inspirerande som vågar dejta eller en kamikaze pilot som verkar sätta ditt egenvärde och liv på spel i något som är svårt även för de som mår i grunden bra.

Nej jag har ingen kontakt med vården om du med vården menar psykiatrin. Jag har tjatat om varför i så många inlägg och olika trådar så vi låter det vara.

Jag dejtar inte och har aldrig gjort. Skulle aldrig någonsin komma på tanke, bla för att jag är för känslig när jag väl får känslor och för okänslig i allt övrigt. Den här personen träffade jag av en ren slump via gemensamma bekanta. Han tog kontakt med mig, efter lång tid av skepticism och avståndstagande började jag ändå tycka om honom och belöningen av det blev naturligtvis det vi idag har facit i handen på. Ödets ironi. Jag vet att jag inte är i skick att dejta men jag gick på en nit som trodde att kanske var det min tur att få något positivt. Ack så jag bedrog mig. Men nu vet jag ju det.

 

[Viva]

Jag har träffat någon, eller egentligen känner jag honom sedan tidigare. Vi är en grupp som brukar gå promenader med hundarna men sen har det blivit så att vi gått en del själva, börjat prata mer och andra saker. Jag nämnde att han såg bra ut och någonstans där övergick det till en del flörtade. All good om det inte vore för att vi inte är någon vidare match sexuellt. Och jag har testat det upplägget, det fungerar inte för mig. De andra jag träffar passar mig bättre där, men det är bara fwb. Vilket egentligen passar mig utmärkt. Så ja, mest förvirrad.

 

[sorbifolia]

Jag har typ börjat dejta en tjej nu, faktiskt... Eller tja, jag vet inte men jag tror vi "dejtar" fast det kanske är lite tidigt.

Vi har endast setts en gång IRL, men hon har inviterat mig hem till sig nästa fredag, och vi chattar lite varje dag, skickar snaps och spelar Wordfeud. Mycket trevligt! Hon har nyss kommit ur et långt förhållande, så hon letar inte direkt efter något seriöst just nu, men vi är överens om att vi ser vart det leder - det med att dejta tjejer är nytt för oss båda så det känns bra att inte börja med för stora ambitioner.

DB finns fortfarande med lite i bakgrunden, och han verkar tycka det är positivt att jag träffat tjejen. Så allt är relativt frid- och fröjdfullt just nu, efter en tids "dejtingsvacka".

 

[sorbifolia]

Nej jag har ingen kontakt med vården om du med vården menar psykiatrin. Jag har tjatat om varför i så många inlägg och olika trådar så vi låter det vara.

Jag dejtar inte och har aldrig gjort. Skulle aldrig någonsin komma på tanke, bla för att jag är för känslig när jag väl får känslor och för okänslig i allt övrigt. Den här personen träffade jag av en ren slump via gemensamma bekanta. Han tog kontakt med mig, efter lång tid av skepticism och avståndstagande började jag ändå tycka om honom och belöningen av det blev naturligtvis det vi idag har facit i handen på. Ödets ironi. Jag vet att jag inte är i skick att dejta men jag gick på en nit som trodde att kanske var det min tur att få något positivt. Ack så jag bedrog mig. Men nu vet jag ju det.

Men du? Livet funkar ju inte så att saker är antigen positiva eller negativa, det går upp och ner hela tiden och inget är enbart bra eller (enbart) dåligt... Jag tror att sociala media lurar oss genom att de flesta visar upp en "glansbild" av sina liv där allt är perfekt, men om man tittar lite djupare så är det inte alls så som det ser ut på ytan. Dock så kan man välja att fokusera på antigen det positiva eller det negativa. Som med förhållanden - jag skulle kunna säga såhär i efterhand att jag önskar jag aldrig träffat DB t.ex., efter att ha blivit lurad, besviken, hjärtkrossad, m.m. Men jag är istället GLAD att jag träffade honom pga allt det positiva han ändå tillfört mitt liv, och hur mkt jag lärt mig om mig själv, så jag försöker låta bli att fokusera på det som varit dåligt.

Angående "din" kille så tycker jag det är ledsamt att du nu verkar ha gett upp honom utan att ens (med mindre jag missat) ha haft det där samtalet ang. hur du mår när ni inte ses, och utan att ha testat att höras av på telefon istället för att bara skriva, som flera föreslog. Måhända att förhållanden är enkla och okomplicerade för vissa, men min erfarenhet är att man oftast får vara beredd att kämpa lite för att det ska fungera optimalt.

Hoppast verkligen att du hittar något som får dig att tycka om livet lite mera, oavsett om det är kärlek eller något annat.

 

[Nahar]

Jag hade gjort det på varsitt håll om alternativet var kollektivtrafik.

Det blir inte så mycket dejt att se det på varsitt håll.
Jag hade absolut åkt dit om bägge är friska.

Men hörrni, nu får ni skärpa er. Hur ska jag bestämma mig om ni säger emot varandra?

Verkar som att hon inte vill ses annat än utomhus just nu dock. Hon hjälper tydligen sina föräldrar mycket så jag förstår ju det. Och det bestämmer ju lite åt oss. Ska vi streama teater får det bli på var sitt håll. Absence makes the heart grow fonder får vi väl hoppas på.

 

[Red_Chili]

Ehm. Jag och unga klättraren pratade nyss om boende osv och kom väl i princip fram till att vi ska flytta ihop Vi umgås ju dagligen, båda behöver nytt boende, jobbar i samma område och har samma fritidsintressen. Och tja, det där med bostad i Sthlm är ju inte det lättaste.

Känns lite onödigt att vi ska trassla runt med att hitta två olika bostäder i samma område när vi ändå umgås hela tiden... Men eh. Det känns så otypiskt mig också. Måste såklart prata igen om allt extremt noga och petigt innan, men han är så lätt att vara med att jag egentligen har svårt att tro att det blir något problem.

 

[_Taggis_]

Men du? Livet funkar ju inte så att saker är antigen positiva eller negativa, det går upp och ner hela tiden och inget är enbart bra eller (enbart) dåligt... Jag tror att sociala media lurar oss genom att de flesta visar upp en "glansbild" av sina liv där allt är perfekt, men om man tittar lite djupare så är det inte alls så som det ser ut på ytan. Dock så kan man välja att fokusera på antigen det positiva eller det negativa. Som med förhållanden - jag skulle kunna säga såhär i efterhand att jag önskar jag aldrig träffat DB t.ex., efter att ha blivit lurad, besviken, hjärtkrossad, m.m. Men jag är istället GLAD att jag träffade honom pga allt det positiva han ändå tillfört mitt liv, och hur mkt jag lärt mig om mig själv, så jag försöker låta bli att fokusera på det som varit dåligt.

Angående "din" kille så tycker jag det är ledsamt att du nu verkar ha gett upp honom utan att ens (med mindre jag missat) ha haft det där samtalet ang. hur du mår när ni inte ses, och utan att ha testat att höras av på telefon istället för att bara skriva, som flera föreslog. Måhända att förhållanden är enkla och okomplicerade för vissa, men min erfarenhet är att man oftast får vara beredd att kämpa lite för att det ska fungera optimalt.

Hoppast verkligen att du hittar något som får dig att tycka om livet lite mera, oavsett om det är kärlek eller något annat.

Jag hänger väldigt lite på sociala medier. Jag delar inte bilden av att jag därifrån färgas av att folk har det så himla bra. Inte ett dugg. Jag har däremot känt såhär i hela mitt vuxna liv, att livet är svart, tungt, svårt och en evig kamp med oproportionerligt låg utdelning. Kan minnas det ända tillbaka till mellanstadiet. Jag kan på inget sätt tro att det är så för de flesta människor, isf skulle vi vara en utdöende art. Sociala media fanns inte på 90-talet när jag växte upp.

Eh, på riktigt? Ge mig En bra anledning till att jag ska ge mer luft till en person som så uppenbart ignorerar mig all annan tid än då han själv känner att lusten faller på? Varför skulle jag göra det? Om han inte orkar uppbringa ens lite ork till att skriva att vi ej kan ses när vi talat om det samt då jag frågar. Konstigt att han ofta är trött när jag föreslagit nåt på mitt eget initiativ. Jag ser ett mönster, det har hänt lite för ofta. Jag behöver inte få det mer tydligt. Jag är faktiskt nu i efterhand Glad att jag inte förklarat djupare känslor för honom än jag gjort.
Han var så väldigt noga med ärlighet och kommunikation under hösten. Sedan har det knappt existerat. Att inte ens kunna vara ärlig mot mig är droppen. Jag är som sagt dum om jag fortsätter vara överseende med det. Det är inte jättejobbigt att skicka ett sms. Det är det tydligaste tecknet på att jag inte är viktig för honom och jag behöver inte ha fler dåliga relationer i mitt bagage.

 

[cirkus]

Jag har träffat någon, eller egentligen känner jag honom sedan tidigare. Vi är en grupp som brukar gå promenader med hundarna men sen har det blivit så att vi gått en del själva, börjat prata mer och andra saker. Jag nämnde att han såg bra ut och någonstans där övergick det till en del flörtade. All good om det inte vore för att vi inte är någon vidare match sexuellt. Och jag har testat det upplägget, det fungerar inte för mig. De andra jag träffar passar mig bättre där, men det är bara fwb. Vilket egentligen passar mig utmärkt. Så ja, mest förvirrad.

Hur vet du att ni inte är nån vidare match sexuellt?
Har ni redan testat eller har ni snackat om det


Hur fan gör man med det, testligger eller kollar av innan? (frågar åt en vän)

 

[Migo]

Hur vet du att ni inte är nån vidare match sexuellt?
Har ni redan testat eller har ni snackat om det


Hur fan gör man med det, testligger eller kollar av innan? (frågar åt en vän)

Har ingen aning om detta gäller Viva, men tex kan man ju ha sin sexlust starkt sammankopplad med kink, och då är vanilj... inte tillräckligt.

Att prata öppet om preferenser, behov, gränser och förväntningar innan man går till handling är förövrigt en jättebra idé ❤

 

[cirkus]

Har ingen aning om detta gäller Viva, men tex kan man ju ha sin sexlust starkt sammankopplad med kink, och då är vanilj... inte tillräckligt.

Jo alltså det vet jag men det lät mest som om de typ bara flirtade lite och jag är nog fan för blyg för att snacka sånt innan man ens är på dejtingstadiet

 

[Cherarriduracell]

Gav Tinder en ny chans, matchat med några, en jättesnygg som är urusel på att över huvud taget hålla konversation och en inte fullt lika snygg som håller konversation men verkar ha extremt lätt för att dra (felaktiga) slutsatser. Jag är gärna inte så specifik med min arbetsplats med folk jag inte känner eftersom jag jobbar ensam på enslig plats sent på kvällen, utan sa typ "på ridskola några mil ifrån *din ort*" varpå han direkt gissade på hans orts mest kända naturbruksgymnasie (en knapp mil ifrån centralorten) eftersom han, trots att han vet att ridlärare jobbar kväll, kände sig övertygad om att just jag jobbar dag.

Blir så nyfiken av sånt här, på vad mer folk tolkar in i sin bild av mig helt utan grund

 

[Cherarriduracell]

Ah nevermind blev less igen

 

[zarmino]

Jag har promenerat och hånglat idag, och sällar mig till klubben som dejtar yngre...

 

[sorbifolia]

Eh, på riktigt? Ge mig En bra anledning till att jag ska ge mer luft till en person som så uppenbart ignorerar mig all annan tid än då han själv känner att lusten faller på? Varför skulle jag göra det? Om han inte orkar uppbringa ens lite ork till att skriva att vi ej kan ses när vi talat om det samt då jag frågar. Konstigt att han ofta är trött när jag föreslagit nåt på mitt eget initiativ. Jag ser ett mönster, det har hänt lite för ofta. Jag behöver inte få det mer tydligt. Jag är faktiskt nu i efterhand Glad att jag inte förklarat djupare känslor för honom än jag gjort.
Han var så väldigt noga med ärlighet och kommunikation under hösten. Sedan har det knappt existerat. Att inte ens kunna vara ärlig mot mig är droppen. Jag är som sagt dum om jag fortsätter vara överseende med det. Det är inte jättejobbigt att skicka ett sms. Det är det tydligaste tecknet på att jag inte är viktig för honom och jag behöver inte ha fler dåliga relationer i mitt bagage.

Har missat att han inte varit ärlig, annars så skulle jag personligen vilja reda ut så jag vore helt säker på att det inte berodde på missförstånd att han inte hört av sig. Har ju ingen aning om vad för typ av hälsoproblem han har (visst hade han varit sjuk?), men jag har flera kroniskt sjuka vänner som är "trötta" och inte orkar hitta på något 5-6 dagar i veckan så jag kanske har lite mera överseende med sådant än de flesta. (Mina vänner brukar dessutom inte outa exakt hur dåliga de är innan man känner dem riktigt väl)

Men ja, jag "tål" nog ganska mycket så kan riskera att bli dåligt behandlad, förstår att du som mår dåligt överlag är extra försiktig med vad du utsätter dig för.

 

[ii-ssa]

Har iaf träffat herrn 3ggr än så länge, men vi skriver dagligen och magkänslan är bra hittills, så vi får väll se om de ev kan leda till något vi båda har iaf hittills konstaterat att vi trivs i varandras sällskap än så länge.

 

[_Taggis_]

Har missat att han inte varit ärlig, annars så skulle jag personligen vilja reda ut så jag vore helt säker på att det inte berodde på missförstånd att han inte hört av sig. Har ju ingen aning om vad för typ av hälsoproblem han har (visst hade han varit sjuk?), men jag har flera kroniskt sjuka vänner som är "trötta" och inte orkar hitta på något 5-6 dagar i veckan så jag kanske har lite mera överseende med sådant än de flesta. (Mina vänner brukar dessutom inte outa exakt hur dåliga de är innan man känner dem riktigt väl)

Men ja, jag "tål" nog ganska mycket så kan riskera att bli dåligt behandlad, förstår att du som mår dåligt överlag är extra försiktig med vad du utsätter dig för.

Det ska väldigt mkt till för att inte ens orka skicka ett sms "jag orkar inte ses". Det är bara disrespekt. Om man inte orkar skicka ett sms men man orkar jobba och man orkar vara ute på aktiviteter under helgen, då underskattar man min intelligensnivå ganska grovt om man på riktigt tror att jag tror på att man är för trött. Man är helt enkelt inte intresserad, vilket i sig inte är ett brott men jag tänker inte göra mig till nån som man inte behöver behandla som en människa. Oavsett jag tycker livet är piss eller ej, så pissar man inte på mig. Det finns andra som tillåter sig att behandlas som korkade våp, jag är inte en av dem.

När han hör av sig kommer han få veta det, om jag ens orkar bemöda mig med det. Vi får se hur jag känner den dagen. Men han kan oavsett fortsätta med det han är allra bäst på - att vara tyst. Det vore ju oerhört synd om han använde sin begränsade ork till att fortsätta kontakta mig.

 

[Viva]

Jo alltså det vet jag men det lät mest som om de typ bara flirtade lite och jag är nog fan för blyg för att snacka sånt innan man ens är på dejtingstadiet.

Det är som @Migo säger och jag brukar försöka ta upp det tidigt. I just detta fall har vi inte pratat så specifik eftersom det inte är/var meningen att något skulle hända. Men vi har umgåtts som vänner i två år så jag har ändå lite koll.

 

[Gnist]

Måste ju vara en av de bättre komplimanger man kan få

Matchade för 2 dagar sen, träff planeras i slutet av veckan och eftersom ingen av oss är blyg/pryd så är det preliminära "sexsnacket" redan avklarat