Debatt! Skadar distansen våra araber?

[Annika_L]

Jo det stämmer att träningen kan vara ganska tuff för utställningshästarna. Det jag inte fattar är varför det nödvändigtvis skall uteslutas att de inte är ridna/ridbara. Många av dem rids även under övriga året även om det endast är skogsridning, vilket inte alltid är så bara. Mina hästar t.ex har alltid klättrar i berg och trampat skogsmark antingen med ryttare eller fria i sina kuperade hagar. De visas även på utställningar med toppoäng. I år tänker jag visa ett sto (om det går som jag planerat) som verkligen har presterat i flera år på tävlingbanor och dessutom är väldigt arabtypisk och som grädde på moset har ett vackert dishat huvud. Jag är övertygad om att hon kommer att dansa fram med svansen i topp och hon är verkligen en bruksarab. Kanske inte vinner men i topp kommer hon att vara. Ett annat sto (som kanske många känner till) rids väldigt mycket och är som bäst när hon ridits inför en utställning. Hon placerar sig alltid itoppen. Vinst eller en bra placering. Så varför döma ut utställningshästarna som ev. oridbara. Visst finns det oinridna men det innebär ju inte att de är oridbara. Det var inte meningen att framhäva mina hästar så här men jag blir bara så upprörd ibland. Jag tycker att dom presterar väldigt bra. Mellan varven får dom föl, sen ev ridning, sen ev utställning med därtill hörande träning. Och dom är friska, viga och smidiga. Och jag är inte ensam om detta. Men jag anser egentligen inte att detta är någon över sig prestation utan det är en självklarthet att en häst skall klara av detta. Nu vill jag veta vad prestation innebär, kriterierna för det. Ha en trevlig lördagkväll.

 

[Alexandra_W]

Den häst som inte håller för vanlig hobbyridning/körning är knappast någon ide´ att "hålla vid liv" överhuvudtaget och DEFINITIVT inget att ens fundera på att använda i avel, oavsett om det är ett sto eller en hingst. Med det menar jag att endast vanlig ridning knappast kan ses som mer meriterande än t.ex. en showhäst. Vet du att de som verkligen satsar på show med sina araber faktiskt har hårda träningsprogram för att få sina hästar i toppform för utställningssäsongen? Så "att springa i ett snöre" är inte bara att fnysa åt, de utsätts ofta för större påfrestningar än de s.k. hobbyhästarna.

Jag vet FÅ som har sin hästar så för show i Sverige. Och jag säger ju inte att det är det ultimata eller slutgiltiga målet att man vet att de håller för träning. Men det är bättre än INGET. Det finns för mycket araber som bara "går i hage". Stona är mammor på heltid och hingstarna är hingstar på heltid. De visas någon gång ibland men tränas inte mer än rent teknikmässigt, dvs lära sig ställa upp sig rätt, springa ordentligt etc. Ingen direkt mer fysisk träning för att sätta muskler etc. Naturligtvis förekommer det säkert också att man gör det, men det är nog tyvärr vanligare med motsatsen när det gäller den mindre uppfödaren i gemen (ingen aning hur det är på de STORA stuterierna). Och om jag ska välja på två individer, där den enas föräldrar har varit avelsdjur på heltid enbart, och de andra har ridits/körts/etc parallellt så väljer jag ju (förutsatt att de är likvärdiga i övrigt) den som har föräldrar som gjort något. Det betyder inte att den individen per automatik blir hållbar eller är hållbarare än den andra, men jag har iaf ett LITET kvitto på att föräldrarna klarat en VISS belastning utan att gå sönder. Har de aldrig gjort något vet jag ju inte om de är sådana som "inte håller för vanlig hobbyridning/körning" ens. och jag håller med att sådana individer INTE ska användas i avel, men hur VET man om de är sådana eller ej om man aldrig utsätter dem iaf för det? Och som jag ser det är det lite för få individer som har det när det gäller den stora bredden av arabuppfödning.

 

[Alexandra_W]

Det du beskriver, att de är 'kombinerade' rid/avels/utställningsdjur är precis det jag efterlyser i högre grad. Det betyder inte det är prestationshästar i strikt mening, men det är just det där jag vill se hos FLER. Att hästarna gör något MER än 'bara' producerar avkommor. Då har man ju sett att föräldrarna iaf håller för ett visst mått av träning.

Sen kan jag förstå varför det inte är så i den utsträckning jag skulle önska. Det är för många svårt nog att honna hålla igång EN häst och samtidigt jobba heltid, ta hand om familjen etc. Och har man då två - tre ston i avel kan det bli väldigt stressigt att hinna med. Men då är frågan om man ska överlåta avlandet åt någon annan med mer tid/resurser, skaffa medryttare eller något annat, eller om man ska ha stona som avelsston allena som bara är mammor på heltid (vilket är ett nog så omfattande jobb för ett sto, men som tyvärr inte säger något om hon är en 'porslinshäst' eller ej)

 

[Annika_L]

Med de få krav du ställer på föräldrar så kan knappast hållbarhet eller ej bekräftas. Min uppfattning för framtida hållbarhet är trots allt att avla på djur där man förhoppningsvis inte har funnit några ärftliga defekter.
Är ju svårt när det ta mej sjutton inte går att få fram fakta om det. Men framförallt, och här tycker jag många missar något, är fölets uppväxt. Från embryo till vuxen.
Att ge fölis en god start helt enkelt. Mat efter behov, goda lekhagar och mentala övningar i lagom portioner. Alltför ofta ser man halvtaskiga fölisar. Bukiga, magra och muskelfattiga. (Likaså stoet som har fallit ur pga felaktig kost eller helt enkelt för lite mat).

 

[Alexandra_W]

Med de få krav du ställer på föräldrar så kan knappast hållbarhet eller ej bekräftas. Min uppfattning för framtida hållbarhet är trots allt att avla på djur där man förhoppningsvis inte har funnit några ärftliga defekter.
Är ju svårt när det ta mej sjutton inte går att få fram fakta om det. Men framförallt, och här tycker jag många missar något, är fölets uppväxt. Från embryo till vuxen.
Att ge fölis en god start helt enkelt. Mat efter behov, goda lekhagar och mentala övningar i lagom portioner. Alltför ofta ser man halvtaskiga fölisar. Bukiga, magra och muskelfattiga. (Likaså stoet som har fallit ur pga felaktig kost eller helt enkelt för lite mat).

Det förligger ett rätt stort missförstånd här Jag har inte sagt det är de enda krav jag har, jag har inte sagt att det där är det jag helt vill se etc, utan att det är en BÖRJAN och att det ger en LITEN aning om huruvida föräldrarna har ruskigt låg hållbarhet eller ej. Enligt mig ska ALLA hästar klara det jag skrev ovan, men det finsn ju tyvärr individer som inte gör det. Och Rom byggdes inte på en dag, men eftersom det finns en hel del mindre uppfödare som har djuren som rena avelsdjur utan att de någonsin gjort något eller ens ridits in så är det en början och de utesluter de verkliga porslinshästarna. Men det är inte slutmålet..

Sen kan man förstöra den bästa individ med för dålig utevistelse (för lite, att de inte får vila i rätt utsträckning) fel utfodring (för lite, för mycket, lagom men i fel balans) osv, men det gäller ALLA raser. Och är eg en annan diskussion. Jag har ju förlorat en häst som kunde ha överlevt om den fått korrekt utfodring etc under den första viktiga tiden (första året)

 

[karingadde]

Jag måste skriva ett inlägg angående arabens "avel för öken" Vad arabhästen användes till för hundra år sedan är egentligen ointressant för dagens araber, visserligen finns genetiskt material kvar i dagens hästar men, all avel förändrar individerna. Man kan därför inte säga att dagens araber är avlade för att springa i öken, lika lite som att chäfrar och många andra brukshundar som i botten är vallhundar idag skulle fungera som kompletta sådana. Tyvärr finns det inte heller en särskild gen för "springa i sand". Tänk vad bra om det fanns för då kunde man avla fram olika distanshästar för olika underlag asfalt, sand, hårda stenar mm. Vi får nog acceptera att hästen är en mångsidig individ som med rätt träning kan lära sig att gå på de flesta underlag oavsett om dess förfäder befann sig i öknen, på island eller i Australien för hundra år sedan.

Nu till frågan om hur många distanshästar som är uppfödda för att bli just distanshästar. Jag kan först räkna upp min egen Kaabata som är avlad och tränad för distans. Hon har i alla fall har gått över 1000 km och har placering på SM. Isolde är det bästa exemplet som jag kommer på, hon är avlad just för distans och har gått som en raket (gör fortfarande). Andra hästar som tränats till distans sedan de var föl är Markony, Sarek, Zoomat m.fl.

 

[Annika_L]

Nu till frågan om hur många distanshästar som är uppfödda för att bli just distanshästar. Jag kan först räkna upp min egen Kaabata som är avlad och tränad för distans. Hon har i alla fall har gått över 1000 km och har placering på SM. Isolde är det bästa exemplet som jag kommer på, hon är avlad just för distans och har gått som en raket (gör fortfarande). Andra hästar som tränats till distans sedan de var föl är Markony, Sarek, Zoomat m.fl.

Ja det är väl dessa hästar man då skall hålla ögonen på angående hållbarheten. Med rätt start i livet för distans.
Min nästa fråga blir då hur har avlematerialet sett ut? Har just dessa föräldrar till angivna hästar visat sig utmärkta i distans? Eller har det funnits andra kriterier som gjort dem lämpliga som avelsdjur för just distansen.
Ett sto som visat framfötterna, bör ju vad jag har kunnat läsa mej fram till ovan, vara lämplig att sätta i avel tidigast i 20-årsåldern, för att man skall vara helt säker på att det är ett gott avelsmaterial för distans.
Ointressant för dagens avel om vad som hände för hundra sedan är det väl knappast. Rasen har ju genom, kanske rentav tusentals år sedan, avlats fram till just att vara stark, hållbar och smidig. Varför skall man inte försöka följa ett fungerande koncept? Avlad för "allround" helt enkelt och en god föräldlare till andra raser. Självklart förändras rasen om man börjar förstärka en viss inriktning men då frångår man arabens syfte. Måste väl vara bättre att skaffa sig en annan hästras eller varför inte koka ihop en soppa som fungerar bättre i den specialgren man vill arbeta med.

 

[Geshira]

Nu hade jag tänkt att inte lägga mig i så mycket till eftersom jag börjar tugga om samma saker om igen, men jag kan dessvärre inte låta bli .

Att "avla för distans", betyder att man avlar för hållbarhet, eller hur? Att man vill ha en häst som är så korrekt som möjligt och som inte har en massa trista medfödda defekter som man skulle kunnat undvika till stor del, med hjälp av selektivt avelsarbete. Desto korrektare häst, desto mindre slitage på hästen. Minsta skevhet påverkar hållbarheten på en häst som går många mil.

Så långt borde väl ALLA uppfödare skriva på att de avlar mot detta mål, distanshäst eller ej, eller hur? Så småningom skulle en mer riktad distanshästavel kanske komma att inrikta sig på hästar med speciellt energibesparande rörelser och liknande som KAN komma att påverka arabens utseende på något vis. Men innan vi kommit dit så är det något så simpelt som viljan att få en korrekt häst som är prioritet ett. Och att få kunna påpeka brister på rasen utan att bli kallad för lögnare eller "arabfientlig".

Även om det skulle ta lång tid att se om ett sto är lämpligt för distans så vet man tryggt att stoets och avkommans resultat förs upp i någon statistik för att vi ska kunna dra slutsatser av detta i efterhand om inte annat. Då kan man avsluta en linje som tycks vara speciellt skadebemängd, eller fortsätta avla på en som verkar lovande. Om inte annat blir det ren konsumentfakta. Den som vill fortsätta avla på, och kränga sekunda arabhästar med fin svansföring kan göra det, de som vill ha en häst med lite större odds att lyckas i tävlingssammanhang har genom denna "konsumentfakta" en rimlig chans att slippa köpa det fölet.

Slutligen, ursäkta att jag raljerar, men jag orkar inte låta bli.

 

[Annika_L]

Du får gärna raljera men åter igen vill jag att man blickar tillbaka och ser över "hur dom gjorde".
Jag är oerhört kritisk till dagens arabavel vilket jag hoppas har framgått. Statistik över ärftlighet, duglighet, brister osv skulle säker många välkomna men så länge det mörkas, för det gör det, så står man och stampar. Idag hänger allt på ens eget intresse att "forska" på kanske ett ej alltför tillförlitligt material. Det jag däremot tycker blir trist är just att höra att araber med ett vackert huvud, hög svansföring m.m. skall vara sekundära. Tyvärr går flera av dem till aveln och blir stående och de mindre vackra och mindre korrekta av just deras avkommor säljs billigt som "brukshäst". De bättre går till avel för en högre penning och brukas inte nämnvärt därefter. Jättetråkigt att det har blivit så. Men å andra sidan är det omöjligt att både avla och tävla med samma häst i synnerhet när det gäller ett sto.
Jag är klart medveten om hur effekten kan bli efter en häst som vunnit t.ex en utställning trots "krokiga" ben eller andra exteriöra tvivelaktigheter pga av sin totala läckerhet. Helt vansinnigt! Trots det ser jag en framtid för araben. Dagens arabköpare börjar ställa krav på en bra sporthäst. Jag hoppas verkligen att dom ratar de hästar med t.ex parallellförskjutningar och andra defekter som påverkar hästens hållbarhet samt att ett register över linjer med ev. allvarliga nedärvningsbara brister upprättas.
Men typen skall inte avlas bort!

 

[elinpelin]

Min uppfattning är ungefär som Annika L skrivit. Det jag dock undrar över är HUR ser ni att en häst lämpar sig för distans? Precis som inom alla andra raser så är det ju mkt individuellt vad den ena eller andra passar till.
Att ta Isolde som exempel på en bra distanshäst är väl i o f sig inte fel, MEN nu pratar vi om araber, och inte kombination arab/annan ras. Å andra sidan är det nog ingen dum kombination alls.
Sen en annan sak jag kommit i kontakt med flertalet ggr. Det är folk som inte är så avancerade i sin ridning, en del kan inte överhuvudtaget enligt dom själva, men ändå pratar om att skaffa arab för att rida distans. Hur stora är oddsen att det ska bli en bra och hållbar distanshäst egentligen?
Det är faktiskt lite så att uppfattningen verkar vara att jag vill rida distans, då ska jag skaffa mig en arab, för dom är bra till det, och sen kör vi! Hur kunniga är dom människorna att bedöma hästens kapacitet,korrekthet, träna och utveckla den utan att den går sönder?
Jag tror att många fler hästar skulle hålla bättre, om det var högre kunnighet hos många ryttare. Och jag vet att det finns många duktiga också, tack och lov!
Arv har en del i individen, men i det stora hela så är det miljön som formar individen, och så är det inom alla arter.
Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med detta problem, men helt klart är att det går inte göra en rättvis urgallring av individer till aveln, om inte alla har samma förutsättningar, som tex en bra och kunnig ryttare.
Där kanske ni kunniga distansare, har möjlighet att kunna påverka andra, genom att lära ut HUR man ser om en häst överhuvudtaget har förutsättningar, såsom bärighet, goda rörelser för ändamålet osv... Det är ju precis som i alla andra situationer UTBILDNING som gäller!
Och det är faktiskt så att det är väldigt svårt att kombinera tävlan/avel på ett sto.

 

[Geshira]

Nej, nej. Missförstå mig inte. Jag tycker inte att en vacker häst är värdelös bara för att den är vacker. Lika lite som en vacker häst automatiskt presterar bra bara för att den är vacker.
Det bästa blir följdaktligen en vacker häst som dessutom presterar bra!

Just för det här "mörkandets" skull så vore det bra med statistik och öppna kort för köparnas del. Den som kan visa svart på vitt vad deras hästar går för borde få lättare att sälja sina vackra och dugliga hästar dyrt.

 

[Annika_L]

Ja just inom distansen känns det som en "nyck" ibland. Här skall "distansas" minnsann och araber tycks vara bra (min tur att raljera...) men visst ligger det mycket i ridteknik och framförallt i grundutbildningen av hästen. Idag finns det knappast något facit i handen om vilken blodslinje som fungerar bäst/sämst. Hästar som då rids illa, har knaper uppväxt osv skall nog inte ligga till grund för en adekvat forskning för hållbarhet. Däremot är jag oehört intresserad av vilka linjer som visat sig ha systor i bakknäna. Så maila mig gärna om detta, ni som vet eller anar att allt inte står rätt till. Vi är några som har börjat rota men aj,aj vad höga hinder vi möter. Ha en trevlig em. Själv skall jag massera och stretcha mina hästar samt få en översyn av en kiropraktor.

 

[Geshira]

Jo, men det är därför det är dags att dra fram alla gamla skelett ur garderoben, tvätta den smutsiga byken etc och allt i fullt dagsljus!

Jag ska skramla ihop det jag vet och PM:a dig privat så att jag inte stampar på folks fötter (för det är inte längre fråga om tår) offentligt i just detta skede.

 

[Annika_L]

Tack, verkligen hyggligt!

 

[Ingvar]

Efter att ha läst alla inlägg här ovan skulle jag vilja göra följande inlägg,
Inlägget är skrivit som svar på 2 trådar därav textens utformning.


Jag tror inte att det finns speciellt många uppfödare som inte vill att deras hästars avkommor skall bli så bra som möjligt, när dom väljer hingst till sitt sto, när man läser det ni skriver får man intrycket att det cirkulerar många hästar, som är avlade på dåliga hingstar av icke seriösa uppfödare,
Just inom arab aveln har vi ett enkelt sätt att fä fram en godkänd hingst för avel,
Detta gör att det säkerligen finns mindre lämpliga hingstar, vi skall dock se det som att dessa trots allt har godkänts på ett för rasen godtagbart sätt.
I annonser läser vi ofta om kvalitets hästar, jag har ofta frågat mig vad detta är för hästar, på travet där utslagningen är större än inom andra hästsport grenar, poppar det ibland upp hästar som skulle varit slaktade men som nu tjänar miljoner, har den dåliga hästen plötsligt blivit en kvalitetshäst, skillnaden är nästan alltid att hästen fått nya människor som hanterar den på ett annat sätt än de tidigare ägarna, troligen också ny kusk (ryttare)
Som vanligt när den här typen av frågor kommer upp har oftast debattörerna skygglappar för sin egen situation.
Den största bristen i er dialog är avsaknaden av stoets betydelse, Jag tror inte att många uppfödare resonerar som ni gör, en uppfödare som har avlat fram ett större antal hästar vet vilka brister som deras sto har och väljer hingst där efter, att vi har många hingstar att välja på har både för och nackdelar.
Jag menar att det borde vara större risk att köpa en avkomma av en hästägare som har avlat fram en eller två av kommer, risken är då att den har avlats efter de kriterier ni beskriver, den hingsten är sååå snygg.
Att avla på hur snygg en hingst är behöver inte innebära att man får problem men man bör inte börja där, se på ert sto, se för och nackdelar och ev brister, glöm inte något av det mest viktiga temperamentet, med dessa fakta ser ni kanske ert sto med nya ögon, kanske beslutar ni er för att inte avla på ert sto över huvud taget (tyvärr är detta inte vanligt)
När ni talar om oseriösa uppfödare, dessa finns säkert framförallt i den bemärkelsen att de inte är så nogräknade med hästarnas foder under de första åren, och att kontrollen av hästarnas välbefinnande inte är så god.
En annan synpunkt som inte så ofta kommer fram är det ansvar som man tar på sig som uppfödare, det är ansvaret att se till så att hästarna som man föder upp kommer till rätt köpare, och att inte bara sälja till första bästa köpare.
Ert resonemang berör också hållbarheten hos våra hästar, jag vill med bestämdhet hävda att det är i första hand vi som har hand om våra fyrbenta vänner som ställer till det för dom, vi kräver troligtvis för mycket av dom i för unga år.
Framförallt är ryttaren nyckeln till hur hästen mår, hur man sitter i sadeln, rids hästen i ballans, rids hästen i sk rätt form, osv osv.
Under en period var jag ordf i en ryttar förening, när den nye arrendatorn kom med sina hästar satte han inspänning på alla med förklaringen att ”här skulle minsann inte vara några halta hästar” detta borde vara något att tänka på för alla som rider distans.
Jag har läst att Agria har höjt sina premier väldigt mycket, möjligtvis kan detta vara en väckarklocka för alla hästägare, inte bara för oss arabhäst ägare.
Förr när militären hade mycket hästar, hade man en regel som sade att inga hästar skulle hoppas före 7-8 års ålder, idag tävlas dom vid 4 års ålder, medel livs längden har av olika anledningar sjunkit drastiskt!!
Dock inte bland distans hästar där dessa mycket riktigt som ni påpekar är som bäst vid 15 års åldern, vi har haft SM vinnare som varit över 20 år.
Min uppfattning att vi egentligen har ett bra häst material har jag skaffat mig bla genom att titta på hur våra hästar ser ut på våra distans tävlingar.
Att vi skulle få fram några hästar som skulle kunna konkurrera internationellt inom distansen tror jag inte på, vi har mycket i mot oss tex klimatet och våra ekonomiska förutsättningar.

Sammanfattning av mina åsikter.

1 Vårt häst material är det inget större fel på
2 Vi bör i vårt avels arbete välja mentalt starka individer (extra viktigt för distans hästar)
Därmed bortser jag inte från hållbarheten.
3 Vist finns det mindre nogräknade uppfödare
4 Hingstens påverkan på avkomman är troligtvis 40% hingsten 60% stoet
5 Ha inte för brått med utbildningen av era hästar,
6 Genom att skynda långsamt får ni en hållbarare häst
7 Det största problemet är ryttaren som skyler över sina problem genom att ha en massa synpunkter på uppfödare sadlar och dylikt.
8 Uppfödarna bör kolla upp vem dom säljer sina hästar till, så att rätt häst hamnar hos rätt köpare.
9 En dålig häst kan med en duktig ryttare gå väldigt långt, en bra häst kan bli en katastrof med en dålig ryttare.
10



MVH Ingvar Zinn

 

[elinpelin]

Tänk nu bara på att det skall vara bekräftade fakta, och inte fortsatt ryktesspridning!

 

[Geshira]

Elinpelin, nu blir jag nästan sur. Menar du att jag skulle sprida rykten???
Det är väl självklart utisjälvaste fanken jag PM:ar över BEKRÄFTADE fakta och inte bara några jäkla rykten!!
Det är ju för att det finns bekräftade fakta som jag blir så förbannad att så många uppfödare och sk "arabvänner" vägrar se verkligheten!

 

[Geshira]

För min del är jag inte ute efter statistik enbart på hingstar, utan på alla arabhästar alltså även ston. Jag är inte heller egentligen ute efter distansmeriter enbart, utan att se vad arabhästar överhuvudtaget presterar ute på tävlingsbanorna oavsett disciplin.
Andra rasers uppfödare generar sig inte för att berätta vad för prestationer som ligger i stammen, men inte arabhästuppfödare..? Varför?
- För att det inte finns någon prestation att skylta med?
- För att man inte vill sälja arabhästen som en häst som kan tävlas?

Jag hoppas på ingendera av svaren. Men jag undrar verkligen varför det är så?
Och om ryttaren är så vansinnigt viktig: är det inte viktigt att se till att duktiga, tävlingsintresserade ryttare väljer arabhästar att tävla då? Men kommer de att köpa en tävlingshäst på en showannons?

 

[CK]

Jag ställer mig ytterst tveksam till att inspänningen i sig skulle rädda hästar från att bli halta....

 

[Annika_L]

Alla arabhingstar blir godkända för avel under förutsättning att friröntgen och övrig hälsoundersökning är ua. Jo, ett litet ynka bruksprov. För övrigt kan dom ha bockhov och öronen kan ha bytt plats med svansen men godkända blir de i vart fall. Nu är förslag om att även röntgen skall tas bort. Så nu kan det bli fritt fram för alla cystor!
Nog måste du förstå att en hingst under ett år kan producera 100 avkommor medans ett sto endast klarar ett. Det behöver i för sig inte förta kraven på ett sto men den defekta spridningen är betydligt mindre i jämförelse med hingsten.
Är det mej du riktar dej till angående den "snyyygga" hingsten"? Då har du nog missat lite av andemeningen, kanske fler har gjort också förresten. Jag har ett bra arabtypiskt stomaterial och varför skall jag då inte välja en arabtypisk hingst? Skall jag göra ett nerköp, eller vad? Att hingsten även skall vara korrekt i ben samt övrig exteriör är en självklarhet och det finns snygga hingstar som faller under den ramen.