De som vill vara vänner för att man har häst...

[Havsluft]

Jag har en bekants vän som jag har känt (känt till) sen tonåren. För ett tag sen kom denne hem till oss med sitt barn som var sååå hästintresserad men föräldrarna tyckte det var dyrt med ridlektioner. Barnet fick rida och barnen "fann" varandra.

Mitt andra barn blev dock (som alltid när jag får ta hand om andras ridande barn) utanför. Min fulla uppmärksamhet krävs och jag lämnar aldrig ett barn ensam med en häst. Detta barn har klart uttryckt att det är så tråkigt när andra barn kommer och rider för då blir det så att detta barnet blir utanför. Syskonet är äldre och det är oftast barn i dennes ålder som kommer.

De äldre barnen fann varandra och lekte vidare inne och de ville träffas igen. Men den här familjen bor långt bort härifrån, vi kommer aldrig åka dit och det är så uppenbart att det är själva hästbiten som fick den att söka upp oss. Det sista jag vill är att barnen skall få "kompisar" som egentligen är här för hästarnas skull och inte för mina barns skull.

Idag kom frågan igen om vi hade tid i helgen men det hade vi inte på riktigt. Jag tycker det är svårt i och med att mitt äldre barn gillade det andra barnet men jag känner att det här är inte för mitt barns skull utanför hästens skull.

Dessutom så blir mitt yngre barn alltid det tredje hjulet, alla föräldrar som har varit här vill ju stå och titta när deras barn rider och jag kan inte involvera tre barn på samma gång tillsammans med en häst vilket innebär att mitt yngsta barn känner sig ensam och utanför och att jag ägnar massa tid åt andra barn.

Hur resonerar ni andra som råkat ut för liknande situationer?

 

[sassiball]

Jag har en bekants vän som jag har känt (känt till) sen tonåren. För ett tag sen kom denne hem till oss med sitt barn som var sååå hästintresserad men föräldrarna tyckte det var dyrt med ridlektioner. Barnet fick rida och barnen "fann" varandra.

Mitt andra barn blev dock (som alltid när jag får ta hand om andras ridande barn) utanför. Min fulla uppmärksamhet krävs och jag lämnar aldrig ett barn ensam med en häst. Detta barn har klart uttryckt att det är så tråkigt när andra barn kommer och rider för då blir det så att detta barnet blir utanför. Syskonet är äldre och det är oftast barn i dennes ålder som kommer.

De äldre barnen fann varandra och lekte vidare inne och de ville träffas igen. Men den här familjen bor långt bort härifrån, vi kommer aldrig åka dit och det är så uppenbart att det är själva hästbiten som fick den att söka upp oss. Det sista jag vill är att barnen skall få "kompisar" som egentligen är här för hästarnas skull och inte för mina barns skull.

Idag kom frågan igen om vi hade tid i helgen men det hade vi inte på riktigt. Jag tycker det är svårt i och med att mitt äldre barn gillade det andra barnet men jag känner att det här är inte för mitt barns skull utanför hästens skull.

Dessutom så blir mitt yngre barn alltid det tredje hjulet, alla föräldrar som har varit här vill ju stå och titta när deras barn rider och jag kan inte involvera tre barn på samma gång tillsammans med en häst vilket innebär att mitt yngsta barn känner sig ensam och utanför och att jag ägnar massa tid åt andra barn.

Hur resonerar ni andra som råkat ut för liknande situationer?

Jag har haft barn som varit här och ridit på vår ponny, men det blev bara merjobb för mig och jag hann mindre med mina egna barn som ju också vill rida så jag sa nej till det. Nu var det mer påtalat här att de kom för ponnyns skull och inte för att leka med barnen så då är det väl lite lättare att säga nej.

Jag tycker du ska antingen säga nej eller säg att barnet får gärna komma och leka men det blir ingen ridning.

 

[nejlica]

Kan du inte, näst gång umgänge kommer på tal, föreslå att ni hittar på något annat än besök hos er, tillsammans? Åker till badhuset, lekland, marknad eller något annat som båda barnen och kompisen kan tycka är kul? Någonstans där ni möts på lika villkor så att säga och där alla barnen kan tycka att det är roligt för att se om det faktiskt är umgänget eller ponnyn som är viktigt?

 

[Amha]

Låt barnen komma men låt dem inte vara med hästen.

Sånt där hände hela tiden när jag och lillsyrran fick hästar. De som ville umgås även utan hästar blev ridsällskap framöver

 

[Minstral]

Både jag och min man är hästmänniskor och vi har många hästar, vår dotter är inte hästintresserad alls. Mycket tidigt har jag gjort klart för föräldrar och barn att om barnen ska komma hit så är det för att leka med Lina och Lina kommer inte vara i stallet - alls. Det har resulterat i att Lina har kompisar som är här för hennes skull, hästintresserade eller ej. Någon förälder har vänt sig direkt till mig och frågat om deras barn kan få vara med mig i stallet, på det har jag bara svarat att jag inte har tid.

 

[Dandylinn]

Det bästa är väl kanske att prata med berörda föräldrar också om "problemet", säga som det är att du har inte tid eller att du vill inte att de ska umgås bara för att komma nära hästarna utan vill barnen komma till er ska det vara för att barnen vill umgås i första hand.

Sen kan man förklara det för barnen även vad som gäller hemma hos er.

Oavsett tror jag alla föredrar vänner som kommer för sin skull och inte som en orsak till annat.

 

[Mia_R]

Jag har inte tid eller intresse av att andra ungar ska rida på mina ponnier och eftersom jag inte tillåter att ungar själva går in i hagarna kräver det en intresserad och erfaren förälder, vilket hitills inte visat sig.

 

[cirkus]

Jag tycker det är lite olika saker.
Det ena är om umgänget bara bygger på att de som kommer ska få tillgång till häst
Det andra är barnet som känner sig utanför.

Delen med barnet som känner sig utanför är ju oberoende om det är hästar inblandade eller inte.

Delen med hästarna - om de två äldre barnen nu fann varandra så hade jag sett till att de fick träffas men inte nödvändigtvis runt hästarna utan föreslagit något annat