Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, och det tycker jag tyder på att det största problemet oftast är föräldrarna som du säger. Om ett barn har damp så blir det nog inte lika stor och påtaglig skillnad i beteendet gissar jag.martha skrev:...efter att ha sett Nannyjouren några ggr så undrar man ju om det är bokstavsbarn eller bara fel på föräldrarna...för hur många skulle inte satt diagnosen Damp på dessa barn?? Och så fixar dom till ungarna på mindre än en vecka
Helt otroliga resultat på bara konsekvens.....
martha skrev:...efter att ha sett Nannyjouren några ggr så undrar man ju om det är bokstavsbarn eller bara fel på föräldrarna...för hur många skulle inte satt diagnosen Damp på dessa barn?? Och så fixar dom till ungarna på mindre än en vecka
Helt otroliga resultat på bara konsekvens.....
aana skrev:. Skolpersonal vill också gärna ha en diagnos på dessa barn för att "kunna förstå och veta hur de ska arbeta". Mvh
BadbrudenXS skrev:Det är ju bevisat att man kan 'bota' damp och andra överaktiva/störiga beteenden med koständring, dvs att man drar ner på sockret.
aana skrev:Det är ju betydligt enklare att sätta diagnos på ett barn än att ta itu med det verkliga problemet, föräldrarna. Säger nu inte att det är så i alla fall men vad jag tror väldigt många. Tycker det är fruktansvärt med alla dessa barn som får medicin (knark) istället för att behandla föräldrarna. Har sett många "fall" där föräldrar antingen är missbrukare eller socialt missanpassade eller helt enkelt inte kapabla till att vara förälder, där barnen fått en diagnos. Skolpersonal vill också gärna ha en diagnos på dessa barn för att "kunna förstå och veta hur de ska arbeta". Tycker att allt detta är bedrövligt men kan ändå förstå när man inte får någon resurs till barnen förrän de fått sin stämpel. Tragiskt.
Mvh
Den studien vill jag att du lägger ut länken på så jag kan "bota" sonen.BadbrudenXS skrev:Det är ju bevisat att man kan 'bota' damp och andra överaktiva/störiga beteenden med koständring, dvs att man drar ner på sockret.
kristel skrev:ENKELT??????
Du måste skoja?
Det är ett evighets jobb att få en utredning och såsmåningom en diagnos! Hur vågar du sitta här och påstå att jag som förälder är det verkliga problemet, som mer eller mindre drogar mitt barn för att jag är oförmögen att ta hand om det på ett korrekt sätt?
Jag ser att du bor i södra Sverige och om du bor i min närhet så ska du mer än gärna få komma hem och träffa min missanpassade familj med okapabla vuxna och nerknarkade barn.
Ännu bättre du kan få "låna" honom en dag utan medicin .
Eller nu vet jag, varför inte förklara för honom att det är tragiskt att han fått en diagnos för nu är han STÄMPLAD.
Stämplad att i oförståendes ögon vara någon som inte har samma rättighet som någon annan med handikapp. Jag menar visst ska en diabetiker få insulin och en "lam" rullstol. Men han ska minsann inte få den hjälp hans hjärna behöver få för att få ett fullgott liv.
För det är tragiskt att få en stämpel och på så sätt få den hjälp man behöver.
Är det lika tragiskt att gipsa någons brutna ben?
Varför är det så svårt att acceptera att många neuropsykiatriskafunktionshinder faktiskt kan medicineras.
Är det fult att ha "fel" på hjärnan, är det finare att ha ett accepterat och vedertaget handikapp, tex blind, döv... Och varför ska en döv få bära hörapparat, eller en blind på använda vitkäpp eller ledhund? DÅ SYNS det ju att dom är annorlunda, STÄMPLADE.
Eller är det bara barn med bokstavsdiagnoser som har privilegiet att få en stämpel?
Lite allmänna funderingar från en innerligt slutkörd mamma som inte endast är riktade till aana.