Under min och Svanssons dryga 7 år ihop har vi pusslat en hel del med olika lösningar. I början var jag hemma nästan jämt, med undantag för någon föreläsning i veckan. De dagarna passade en vän honom alternativt mina föräldrar (några gånger när jag bara var i skolan en timme + 5 minuters promenad dit/hem har han fått vara ensam med en granne som haft koll på honom.
När jag pluggade lite mer började han på dagis och var där nästan alla dagar i veckan men inte särskilt många timmar. (Typ mellan 9-13 som standard). Sen började jag jobba kontorstider och då utökade vi dagistiden till långa dagar på heltid med några undantag (om någon förälder var hemma, jag var dålig eller om dagis var stängt).
När jag blev sjukskriven blev det halvtid på dagiset (för att något skulle hända i hans liv eftersom jag inte alltid kom upp ur sängen men ändå var hemma).
Nu jobbar jag bara deltid och mycket kvällar/helger så då är vi oftast hemma ihop. Någon dag i veckan är han på dagis (om vi har möten etc på jobbet), annars får han vara ensam någon timme mellan det att jag börjar och sambon slutar. Ibland är han även hos någon vän eller med mina föräldrar.
För oss har alltså dagis varit ett jättebra alternativ och en förutsättning för att livet skulle gå ihop under en person. Så länge det inte har varit för långa dagar och varje dag (det blev lite mycket, framförallt när han blivit lite äldre och lite bekväm av sig) har det fungerat riktigt bra och min hund älskar ditt dagis.
När jag pluggade lite mer började han på dagis och var där nästan alla dagar i veckan men inte särskilt många timmar. (Typ mellan 9-13 som standard). Sen började jag jobba kontorstider och då utökade vi dagistiden till långa dagar på heltid med några undantag (om någon förälder var hemma, jag var dålig eller om dagis var stängt).
När jag blev sjukskriven blev det halvtid på dagiset (för att något skulle hända i hans liv eftersom jag inte alltid kom upp ur sängen men ändå var hemma).
Nu jobbar jag bara deltid och mycket kvällar/helger så då är vi oftast hemma ihop. Någon dag i veckan är han på dagis (om vi har möten etc på jobbet), annars får han vara ensam någon timme mellan det att jag börjar och sambon slutar. Ibland är han även hos någon vän eller med mina föräldrar.
För oss har alltså dagis varit ett jättebra alternativ och en förutsättning för att livet skulle gå ihop under en person. Så länge det inte har varit för långa dagar och varje dag (det blev lite mycket, framförallt när han blivit lite äldre och lite bekväm av sig) har det fungerat riktigt bra och min hund älskar ditt dagis.