Dags att låta honom somna in, för allas bästa?

Ja, jag tror inte det finns någon som vill ha en hund med allergi. Annars hade jag gärna omplacerat :(

Det trodde jag också, men min allergihund fick ett toppenhem. Det går ju ändå inte att jämföra tycker jag eftersom hon lever klådfri och det gör inte din. Även om du hittar någon som vill ha hunden tycker jag inte att det löser problemet, problemet lever din hund med.

Det är väldigt lätt också att situationen normaliseras. Det blir successivt värre och egentligen tänker man inte på hur illa det är. Hade hunden varit fullt frisk igår och plötsligt idag mår som den gör nu, hade det varit acceptabelt för dig då?

Om hunden är livförsäkrad så prata med den veterinär ni har gått till med allergin först. Det låter krasst, men det kan vara en grundplåt för en ny valp den dagen du känner att orken är tillbaka. Sen bokar du en tid hos en veterinär du känner förtroende för.
 
J
Han kliar inte sönder sig men skulle förmodligen klia sig mycket mer om man inte sa till honom. Dock tar det ju inte bort klådan och man märker ju att det stressar honom.

Tack för svaren allihop, hur gör man nu då? När ska man göra det och vilket sätt är bäst? Hur har ni gjort? :( Kan veterinären säga nej?

Jag är allergiker/atopiker och vet hur fruktansvärt det kan klia. Att han inte kliar sig när ni säger till honom gör inte att det slutar klia. Han slutar klia sig för att han är lydig.

Har han sådan klåda att han skulle klia sönder sig om ni inte sa till honom så lovar jag dig att det är en klåda som stundtals kan vara olidlig - vilket du ju märker i form av att han blir stressad. Känner du att du har nått vägs ände så är du där, och jag tycker inte att du ska behöva våndas över beslutet. Men jag förstår att det är ett tungt beslut att fatta.
 
Det trodde jag också, men min allergihund fick ett toppenhem. Det går ju ändå inte att jämföra tycker jag eftersom hon lever klådfri och det gör inte din.

Det är väldigt lätt också att situationen normaliseras. Det blir successivt värre och egentligen tänker man inte på hur illa det är. Hade hunden varit fullt frisk igår och plötsligt idag mår som den gör nu, hade det varit acceptabelt för dig då?
.

Han kommer aldrig bli klådfri såvida vi inte medicinerar honom hårdare men det kommer inte organen tåla :(

Nej, det hade det inte och som du säger så har klådan blivit vardag för oss. För utomstående är det annorlunda, fick mig en tankeställare när min farmor i måndags sa: det ser ut som han lider nu.
Hon har ingen erfarenhet av hundar och när tom hon ser detta och inte jag, då är det nog dags :(
 
Jag är allergiker/atopiker och vet hur fruktansvärt det kan klia. Att han inte kliar sig när ni säger till honom gör inte att det slutar klia. Han slutar klia sig för att han är lydig.

Har han sådan klåda att han skulle klia sönder sig om ni inte sa till honom så lovar jag dig att det är en klåda som stundtals kan vara olidlig - vilket du ju märker i form av att han blir stressad. Känner du att du har nått vägs ände så är du där, och jag tycker inte att du ska behöva våndas över beslutet. Men jag förstår att det är ett tungt beslut att fatta.
Fick själv en allergisk reaktion av geting för 2 somrar sedan och som du säger är det olidligt :( är det definitiva beslutet som gör ont, men vi ska ringa imorgon.

Detta med livförsäkring har jag inte tänkt på, dock kan det vara svårt att få ut några pengar om man inte testar precis ALLT innan. Det har ju vi inte gjort. Han har dessutom en hög livförsäkring. Men pengarna är inte det viktiga, det är att han ska slippa må dåligt.
 
Ja då är det nog dags. :(

Om ni i samråd med veterinär avstått vissa behandlingar och veterinären instämmer i beslutet att avliva känns det som att försäkringsbolaget borde samarbeta, därför kan det vara bra att prata med veterinären först och håller denne med i beslutet så be att få det skriftligt. Sen är väl det en ev. fajt ni får ta sen.

Baserad på egen erfarenhet tror jag att du kommer känna lättnad när beslutet väl är taget och tiden bokad. Tungt och jobbigt, men rätt och riktigt. Se till att skämma bort honom ordentligt den sista tiden, det blir ett bra minne efteråt.
 
Bara det att du skriver här för att få råd och stöd gör att det är ett mycket klokt beslut att låta hunden somna in. Jag är helt säker på att du som hundägare har gjort det som du har fått råd och möjlighet till . Det är så när man väl har börjat prata avlivning så är det alltid rätt att göra det för annars kommer det bara ligga och gro hela tiden. Nej för er allihopas skull även hundens så hade jag bokat tid för att ta ett fint avsked av din vän.
Så att du får ro i krppen och själen och kan njuta av att vara mamma och en god djurvän för det är jag helt säker på att du är!
En stöttande kram ifrån mig för det kan du mycket väl behöva i dessa svåra stunder!
 
Bara det att du skriver här för att få råd och stöd gör att det är ett mycket klokt beslut att låta hunden somna in. Jag är helt säker på att du som hundägare har gjort det som du har fått råd och möjlighet till . Det är så när man väl har börjat prata avlivning så är det alltid rätt att göra det för annars kommer det bara ligga och gro hela tiden. Nej för er allihopas skull även hundens så hade jag bokat tid för att ta ett fint avsked av din vän.
Så att du får ro i krppen och själen och kan njuta av att vara mamma och en god djurvän för det är jag helt säker på att du är!
En stöttande kram ifrån mig för det kan du mycket väl behöva i dessa svåra stunder!
Tack!

Nästa onsdag ska han få slippa ha ont/klåda mer :(
 
Aha. Min väger 30kg och äter Atopica med gott resultat. Försäkringen täcker det mesta, så jag betalar knappa 30€ i månaden.
Veterinären räknade på ca 1000 i månaden. Det tillsammans med mat och andra mediciner blir nästan 3000kr i månaden för oss :( jag går på mammapeng och sambon pluggar, tyvärr håller det inte med övriga utgifter. Vet inte hur försäkringsbolaget ställer sig till att betala medicinerna när man redan maxar deras tjänster. Tur att vi haft så hög försäkring som vi ändå har annars hade vi varit ruinerade vid det här laget.

Hur som helst så är beslutet taget, för hans och mitt bästa så får han somna in. Tror alla tjänar på det i längden. Sista utvägen nu är om någon annan vill ha honom men tror det är svårt att hitta. Speciellt när han inte går att lämna ensam mer än 10 min utan att han blir stressad.
 
@*Gotlandsrusset*, skickar tröstkram! Jag är övertygad om att du fattar rätt beslut... Ta hand om er så gott det går nu sista tiden.
Tack! Veterinären förstod vårt beslut, sista utvägen som hon såg det va att ge ännu högre dos kortison men då är frågan vad som händer med hans organ. Känns intr okey att förlänga ett lidande för att jag vill ha honom hos mig :(
 
Jättebra!
Du ska se att den stenen du nu bär på kommer att "ramlabort" . Självklart kommer du vara ledsen men du slipper det dåliga samvetet tankarna . Du kommer få en "ren sorg" där du gråter och minns det fina ni har haft tillsammans!
Det är jättebra att du kan skriva och prata av dig!
Jag har ju tagit bort djur innan, men då har dessa inte levt hos mig dygnet runt (hästar) och jag har alltid tyckt att det varit skönt efteråt. Är tiden fram tills det sker som är jobbig :(

Nu ska han iaf skämmas bort så mycket det går. Fina fina hunden <3
 
@*Gotlandsrusset*, du tänker klokt. Det absolut bästa man kan göra är att se till hundens välmående före sina egna känslor. Visst är det tungt att ta bort en hund, ingen som någonsin älskat en hund kommer någonsin kunna påstå annat. Just därför är jag också övertygad om att när man väl beslutat att göra det, då är det rätt beslut, för ingen skulle någonsin komma på tanken att ta bort en älskad familjemedlem om andra alternativ var rimliga att genomföra.

Visst KAN man alltid försöka med mer saker, man kan alltid ge fler mediciner, högre doser, mer av allt, springa till veterinären varannan dag och lägga ut en miljon kronor om dagen på hundvård - i teorin. Men i verkliga livet är det långt ifrån alltid rätt sak att göra, inte när man tar hundens välbefinnande i fokus. Man måste inte göra allt. Det räcker gott och väl med att man gör sitt bästa och testar de saker som är rimliga att testa.
 
@*Gotlandsrusset*, du tänker klokt. Det absolut bästa man kan göra är att se till hundens välmående före sina egna känslor. Visst är det tungt att ta bort en hund, ingen som någonsin älskat en hund kommer någonsin kunna påstå annat. Just därför är jag också övertygad om att när man väl beslutat att göra det, då är det rätt beslut, för ingen skulle någonsin komma på tanken att ta bort en älskad familjemedlem om andra alternativ var rimliga att genomföra.

Visst KAN man alltid försöka med mer saker, man kan alltid ge fler mediciner, högre doser, mer av allt, springa till veterinären varannan dag och lägga ut en miljon kronor om dagen på hundvård - i teorin. Men i verkliga livet är det långt ifrån alltid rätt sak att göra, inte när man tar hundens välbefinnande i fokus. Man måste inte göra allt. Det räcker gott och väl med att man gör sitt bästa och testar de saker som är rimliga att testa.
Tack :cry:
Har nämligen fått lite meddelande om alternativa metoder och jag känner mig lite illa till mods. Vi har kämpat i 3 år (snart 4) och nu har orken tagit slut. Han blir inte bättre och även om jag gärna lägger alla mina pengar på honom så har jag nu en liten son att ta hand om också.

Vi har under dessa år testat allt som finns, antingen har det inte hjälpt alls eller bara för stunden.
 
Tack :cry:
Har nämligen fått lite meddelande om alternativa metoder och jag känner mig lite illa till mods. Vi har kämpat i 3 år (snart 4) och nu har orken tagit slut. Han blir inte bättre och även om jag gärna lägger alla mina pengar på honom så har jag nu en liten son att ta hand om också.

Vi har under dessa år testat allt som finns, antingen har det inte hjälpt alls eller bara för stunden.
Det låter som det är dags att släppa taget, på alla plan. För din skull, för hundens skull.
 
Tack :cry:
Har nämligen fått lite meddelande om alternativa metoder och jag känner mig lite illa till mods. Vi har kämpat i 3 år (snart 4) och nu har orken tagit slut. Han blir inte bättre och även om jag gärna lägger alla mina pengar på honom så har jag nu en liten son att ta hand om också.

Vi har under dessa år testat allt som finns, antingen har det inte hjälpt alls eller bara för stunden.
Det kommer alltid att finnas nåot mer att testa, en ny medicin, mer eller mindre lovande alternativa metoder, "häxbryggder" och hemma hopkok. Någonstans måste man bestämma när det är nog, när hunden ska få slippa lidantet.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag har sån enorm ångest inför morgondagens veterinärbesök. Min herre är en gamling på 11 år. Han är väldigt pigg och kry för sin ålder...
Svar
9
· Visningar
5 735
Senast: Åsa A
·
Hästvård Mitt ena sto har konstaterade "dystrofiska" förändringar i sitt högra bakknä. Nedslitet ledbrosk i båda knäna men i högra är det sas...
Svar
4
· Visningar
1 104
Senast: evis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp