Köpte för snart ett antal månader sedan en islandsvalack som inte var helt trafiksäker. Trodde i min enfald att detta var något som vi skulle kunna träna upp.
Jag har ridit honom efter vägen och vid två tillfällen har han skenat vid möte med bil, annars har han mest bara gått och ställt sig i diket. Har även ridit ut med sällskap och han blir rädd då också.
Jag har promenerat med honom mycket efter vägen och i början var han spänd men ju mer vi gått desto bättre har det blivit. På senare tid har det gått jättebra att leda efter vägen, han har knappt brytt sig om vi mött en bli......
.......tills nu.....
Igår gick det käpprätt åt skogen. Första bilen lyckades han slita sig loss och sticka. Mest för att jag inte var beredd, trodde han skulle stå still och höll väl inte tillräckligt hårt. Sen fortsatte samma visa för varje bil, men nu var jag beredd och han kunde inte dra iväg. Men det känns ju inte kul ändå.
Vad var då annorlunda mot för förut? Jo, det regnade och bilar som kör på blöt asfalt låter mycket mer.
Just nu känner jag mig bara uppgiven. Det kanske är dags att inse att jag tagit mig vatten över huvudet och ge upp. Eftersom det inte går att ta sig till någon hyfsad ridväg utan att gå en kort bit efter en liten 70-väg så vet jag inte hur jag ska lösa detta? Alternativen är att fortsätta kämpa på eller helt enkelt se sig besegrad och sälja honom till någon som fixar att träna bort detta.
Går det överhuvudtaget att träna bort denna rädsla? Han är ändå 12 år?
Jag har ridit honom efter vägen och vid två tillfällen har han skenat vid möte med bil, annars har han mest bara gått och ställt sig i diket. Har även ridit ut med sällskap och han blir rädd då också.
Jag har promenerat med honom mycket efter vägen och i början var han spänd men ju mer vi gått desto bättre har det blivit. På senare tid har det gått jättebra att leda efter vägen, han har knappt brytt sig om vi mött en bli......
.......tills nu.....
Igår gick det käpprätt åt skogen. Första bilen lyckades han slita sig loss och sticka. Mest för att jag inte var beredd, trodde han skulle stå still och höll väl inte tillräckligt hårt. Sen fortsatte samma visa för varje bil, men nu var jag beredd och han kunde inte dra iväg. Men det känns ju inte kul ändå.
Vad var då annorlunda mot för förut? Jo, det regnade och bilar som kör på blöt asfalt låter mycket mer.
Just nu känner jag mig bara uppgiven. Det kanske är dags att inse att jag tagit mig vatten över huvudet och ge upp. Eftersom det inte går att ta sig till någon hyfsad ridväg utan att gå en kort bit efter en liten 70-väg så vet jag inte hur jag ska lösa detta? Alternativen är att fortsätta kämpa på eller helt enkelt se sig besegrad och sälja honom till någon som fixar att träna bort detta.
Går det överhuvudtaget att träna bort denna rädsla? Han är ändå 12 år?