Dags att betala för gamla synder..

Vissa människor kan sitta still i flera månader och ändå vara i toppform efteråt. Själv kan jag inte ta det normallugnt en endaste vecka för då pajar ryggen. Det kommer som ett brev på posten, oftast i kombination att jag ska börja röra mig igen efter vila. När jag var hos svärföräldrarna över nyår så rörde jag mig inte på samma sätt som jag vanligen gör. Var ute flera timmar varje dag och lekte med barnen och åkte skidor men det räknas uppenbarligen inte. Kommer hem och hinner rida ett helt pass en dag och uppvärmningen på ridpasset dagen efter när det smäller till. Mitt.i.ett.galoppombyte. Pang, så får man diskbråck igen. Kanske sjunde gången på tre år? Så det va bara att fortsätta i skritt en stund och sen kravla sig av snälla Zam och stappla sig tillbaka till stallet. Tur att jag hade mockat å packat hö för just där ville jag bara hem och lägga mig. Tajmingen kunde varit bättre för dagen efter skulle det komma en tjej som skulle provrida som eventuell medryttare. Varnade henne att jag var invalido och inte kunde visa honom uppsuttet men hon var modig och vågade sig ut ändå. Hon måste tyckt att jag var galen! Gick omkring som en puckelryggad gammal tant med en massa smärtstillande i blodet. Zam är inte lätt att hitta knapparna på som ny och då jag är sjukt dålig på att berätta hur jag rider fick jag hoppa upp å skritta en liten stund för att få honom lösgjord. Samlade även ihop inför lite tramp så han skulle släppa spänningar i ryggen och sen kravlade jag av. Tur igen att Zam är snäll när jag hasade ner för sidan.. Efter det gick jag bredvid lite och sen gick det mycket bättre för tjejen, men har en stark känsla av att den provridningen kommer hamna under tråden "Mest bisarra provridning" inom kort. Hon måste tyckt jag var tokig.