Jag tänker faktiskt att de uppoffringar jag gör, de gör jag för min egen och mina närståendes skull. Jag tycker det är ganska lätt att avstå saker för att slippa bli svårt sjuk och kanske dö. Och kan verkligen, verkligen inte begripa att folk tar lätt på den risken!
Jag har min dotter ungefär 2 timmar bort, och har valt att ha henne i min lilla "bubbla" av folk jag träffar (bor ensam, jobbar hemma, så bubblan är väääldigt liten), men i övrigt har jag skalat bort allt som innebär fysisk kontakt med folk. Det är såklart tråkigt i vissa avseenden, men ändå helt uthärdligt.